Vi har märkt att lilla A har samlat på sig en massa kunskaper och att hon nu förstår vad en del saker och ting heter, så vid middagen nu ikväll tränade vi lite ordförståelse med henne.
Frågar vi var katten är så vänder hon sig mot henne, det gör hon även när vi säger kattens namn. Jamar katten så svarar hon med ett speciellt ljud, detta ljudet kan hon också ge ifrån sig om hon letar eller kallar på katten.
Hon vet att lampan sitter i taket och att jag är hennes mamma. Hon kallar även på mig med samma ljud som hon kallar på katten. Men när vi kommer till pappa så blir det knepigare. När jag frågar var pappa är så vänder hon sig oftast bort och "letar" efter pappa trots att han sitter brevid henne. Frågar jag i nästa mening om hon inte vet vem pappa är så skakar hon (nekande) på huvudet. Vi tror att detta beror på att pappa brukar vara just den som inte är hemma utan brukar komma hem.
Säger vi nej eller inte så skakar hon på huvudet, nekande alltså. Men hon förstår även om nej eller inte är med i en mening. Hon känner liksom igen just dessa.
Allt detta har hänt på några veckor, det är inte konstigt att allt är upp och ner i hennes lilla värld och att hon vill vara nära är fullt förståeligt. Och förhoppningsvis ska även hon lära sig vem pappa är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar