I natt

sover jag här. Ensam med katten.

Vi har beslutat oss för att ta tag i nattmålet. Att det får bli slut på det helt enkelt. Lilla A behöver inte äta på natten, medicinskt sett, längre. Hon äter så mycket vanlig mat nu att hon ska klara av att sova en hel natt utan mat.

Så idag har vi renbäddat sängarna så att de inte ska lukta mig (tips från BVC), lånat tältsängen (på nytt) av svärfar och A har laddat hela dagen. Intalat sig att det blir en tuff natt helt enkelt. Anledningen till att vi valt att enbart A ska ta hand om det hela är för att hon inte ska tro att hon ska få mat (eller närhet som det är nuförtiden) av mig. Därför ska jag sova i eget rum och inte lägga näsan i blöt...

Hon har varit på ett strålande humör nu ikväll. Efter middagen ikväll satt hon och skrattade en lång stund åt allt jag gjorde. Och när jag var klar så härmade hon mig och tyckte att det var jätteroligt. Blir alldeles varm inombords när jag ser på henne, vår underbara lilla flicka.

Kommer sakna mina kära i natt. Men de är åtminstone inte så långt borta och jag har ju katten som definitivt kommer sova hos mig. Nu hoppas vi bara att det går relativt smärtfritt. Lovar att berätta hur det gått.