Åtta månader har nu gått sen vi fick vår lilla flicka och hon är verkligen det bästa som hänt mig (sorry A, men du kommer på en hedrande andra plats). Men ibland kan jag inte riktigt förstå att jag är mamma till denna underbara lilla flicka, det har liksom inte sjunkit in ännu...
Om förra månaden var en mellanperiod så har denna varit desto mer innehållsrik. Det har hänt en massa och det har gått i raketfart.
Humöret var på topp när vi gick in i denna perioden. Hon var oftast på ett strålande humör och snackade mycket. Hon kunde sysselsätta sig själv på sin lilla filt med leksakerna runt sig. Där satt hon och pysslade och snackade för sig själv.
Men ju mer tiden gick desto mer ville hon vara nära. Pappig var hon en vända i mitten av perioden och lilla A och jag hade det då tufft om dagarna. Gnäll och gnöl var det ända jag hörde men så fort A kom innanför dörren så sken hon upp som en sol.
Nappen blev hennes bästa vän under denna perioden, ibland är det bäst att bara hålla i den, bara den ÄR där. Vi som tidigare sagt att hon enbart får ha nappen då hon är ledsen och då hon ska sova gav upp vårt "smarta" tänkande. Att lyssna på eeeeeeeeehhhhhhhhhh dagarna i ända är otroligt tröttsamt och då är man oerhört tacksam att nappen tystar. Napproblemet får bli ett senare problem.
Hon blev också extremt kelig, speciellt efter hon sovit vill hon gärna mysa i famnen och tanka närhet innan hon återigen sätter fart. Och jag måste säga att jag njuter av dessa ögonblick, att få ha en liten bebis i famnen som doftar ljuvligt är underbart, sämre kan man ha det.
Mot slutet av perioden började hon bli medveten om att A och jag kan lämna henne, att det faktiskt är en stor värld vi lever i. Så fort vi förvinner ur hennes synfällt börjar hon gnälla, helst ska vi vara nära henne hela tiden så att hon kan bli upplyft närhelst hon känner för det. Mammig blev hon också i samma veva.
På den fysiska fronten har det skett stora saker. Hon började te.x lyfta upp armarna då hon såg att vi skulle lyfta upp henne, slänga iväg saker ordentligt, få ett litet hum om hur pincettgreppet fungerar, kasta boll med oss, rivas och nypas samt dra ÄNNU hårdare i håret, härma djuren i en bok med djurläten, vända blad i böcker, tycka om gröna leksaker (om hon har valmöjligheter så väljer hon oftast de gröna leksakerna), riva ner böcker från bokhyllan och dra ut pappas TV-spel och leka med sladdarna till detta.
Men det absolut största som skedde under perioden var att hon började förflytta sig. I början var det nära, hon var så sugen och frustrerad, till slut lossnade det för henne och nu hasar hon fram i en hejdundrandes fart.
Hon älskar fortfarande musik och leksaker som låter. När det kommer en låt/ melodi som hon känner igen så sitter hon och hoppar och har ett stort leende i ansiktet (brås på far sin).
Hon stoppar inte längre allt i munnen, håret har blivit längre och blondare. Vagnen är "ombyggd" till sittvagn och hemmet har vi börjat barnsäkra.
På matfronten har det gått lite trögt. Hon har inte haft någon vidare matlust men vi gissar att det beror på tänderna och den känsliga perioden hon nu är inne i.
Vi har introducerat tomat, kyckling, lax, jordgubbar (+ lite andra småfrukter och bär) och välling och hon tål allt.
Det är en kräsen liten dam vi har. A såg verkligen fram emot att få göra all barnmat själv, problemet är att hon gillar burkmaten bäst. Men vi resonerar som så att det är bättre hon äter någonting än ingenting alls och istället får vi smyga in lite hemlagad mat så hon vänjer sig vid smaken. Trist för A bara.
Välling har vi som sagt börjat med och det har väl inte riktigt fallit den unga damen i smaken, dessutom kräktes hon av den så då blir det ytterligare en negativ koppling till smaken. Nej, mammas mat är bäst och då får man ju vara riktigt nära också.
I slutet av perioden plockade vi bort amningen på eftermiddagen, ersatte den med gröt och sen fick hon ytterligare ett lagat mål mat på kvällen. Mysigt att äntligen ha hela familjen samlad kring ett och samma mål.
Sömnen går som vanligt upp och ner. I början av perioden började vi försöka få henne att somna själv men att vi var kvar i rummet och stoppade in nappen om det behövdes samt la en hand på henne om hon var för orolig. Det körde vi i en veckas tid ungefär, sen blev hon förkyld och då var vi tillbaks i gamla vanor igen. Därefter tog det ett tag innan vi återigen tog upp somna själv grejen, men då var vi ju tillbaks på ruta ett igen.
I början av perioden har hon vaknat ofta på nätterna och varit ledsen, gnällig och orolig. Vi har då lyft över henne till oss där hon funnit sig till rätta direkt och sovit gott fram till morgontimmarna då hon "vaknat" tidigt (4-5) och varit ledsen. Tårarna har runnit och hon har snyftat som bara den, nästintill otröstlig. Antagligen har hon drömt och tandsprickningen har säkert haft sin roll i det hela.
I perioden började hon också sova lite längre vid varje lur på dagen. Och när hon vaknade efter dessa små lurar så kunde hon ligga och snacka lite glatt för sig själv. Ingen brådska att vi behövde komma och ta upp henne.
I slutet av perioden såg ett dygn med mat och sömn ut såhär (ca tider):
06.00 vaknar
06.30 ammas
08.30 sover ca 30min-1h
09.00 mellis
11.00 lunch, ca 100g, frukt och vatten
12.00 sover ca 30min-1h
14.00 1 port. gröt, frukt och vatten
15.30 sover ca 30min-1h
17.00 middag (med oss), ca 100g, frukt och vatten
19.00 ca 100ml välling (försöker i alla fall), ammas
19.30 godnatt
mellan 00.00-02.00 ammas 1 gång
Hon inledde perioden med att få en allergisk reaktion, detta efter att ha haft en boll i munnen som ett annat barn också haft i munnen. Dagen efter vaknade hon upp med grymt torra kinder, ett rödsprängt öga och en kanonsnorig näsa. Lilla flickans andra förkylning.
Tänderna var också påväg i början av perioden, vi kunde känna något vasst och mycket riktigt så sprack den första igenom några dagar senare. Några veckor efter kom även tand nummer två.
I mitten av perioden fick hon ytterligare en allergisk reaktion men denna gång var jag inte helt säker på vad det var som orsakade den. Men troligtvis var det också en leksak som hon haft i munnen.
Vi fick äntligen komma till Barnmedicin och få svart på vitt att hon är allergisk mot just ägg och mjölk. Trots att vi egentligen visste det själva så är det en otrolig lättnad när det finns dokumenterat. Hon testades enbart för ägg och mjölk, de andra livsmedlen som också är starka allergener skulle vi själv testa hemma. En del av dem har vi hunnit med under perioden (läs ovan) men vi har lite kvar som vi introducerar så småningom.
Eksemen har kommit och gått lite och trots att läkaren på Barnmedicin sa att vi inte skulle hänga upp oss för mycket på dem så kan vi faktiskt se ett samband mellan dem och de reaktioner hon haft.
Vi var även hos dietisten under perioden. Men där blev vi faktiskt lite besvikna, trodde vi skulle få mer information och kanske något individuellt anpassat kostråd till lilla A.
Någon vecka senare begav lilla A och jag oss iväg på mjölkskola, men även där blev vi besvikna. Dietisten gick igenom ett papper vi fick (som jag för övrigt fick redan på BVC) och hade vi frågor fick vi ställa dem. I ärlighetens namn känns det som att vi inte har mer att hämta informationsmässigt, problemet vi har är att få till maten så att den smakar ungefär som "vanligt".
Vi bestämde oss även för att börja trappa ner på amningen och vi började med att ta bort eftermiddagsmålet. Därefter försökte vi införa välling på kvällen och det är där vi är nu. Hade trott att det skulle gå fortare med nedtrappningen, men det får ta den tid det tar och då hinner brösten anpassa sig också.
Ja, en månad äldre alltså. Och det har alltså varit en händelserik sådan. Det märks tydligt att hon är inne i en känslig period, inte bara genom att hon är gnällig, mammig och pappig. Hon gör sig liten igen (drar te.x upp benen som en skräddare när hon ligger på skötbordet, precis så gjorde hon när hon var nyfödd), maten smakar inte och bäst av allt är att få vara nära och gosa. Men om några veckor har hon tagit ett nytt stort kliv och då har vi nog och göra med att springa efter henne. Tills dess tar vi vara på de gosiga stunderna hon vill dela med sig av till oss. En gosig bebis är ju det bästa som finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar