Sovmorgon

Lilla A fick för sig att ta en liten sovmorgon idag. Kvart i sju vaknade vår lilla flicka. A och jag vaknade några minuter innan henne och tittade på varandra med stora leenden, äntligen fick vi sova liiite längre än vanligt! Men tro nu inte att vi sovit ordentligt hela natten. Eller jag i alla fall.
Vid tiotiden vaknade lilla A och var grymt ledsen. A tog upp henne i famnen och hon dåsade till några gånger men så fort han var på väg att lägga ner henne så vaknade hon och grät ännu mer. Inte förrän han la henne nära mig somnade hon och det nästan på direkten. Hon la sig nära nära, stoppade en hand i min och den andra la hon på min arm, sen sov hon. Och gud vad hon sov, men det gjorde inte jag (däremot njöt jag av att ha min lilla flicka nära och till viss del kunde jag inte låta bli att vara lite stolt över att bara jag dög).
Halv ett låg hon mer eller mindre på min kudde närmare än nånsin. Själv hade jag ont i hela kroppen efter att ha legat blickstilla i så många timmar. Då la jag över henne på hennes egna kudde och jag hann precis dåsa till innan hon vaknade och ville ha mat. A, som redan sovit några timmar, la sig då tillrätta på rygg och började snarka. "Det var ju helvete också" sa jag och sparkade till honom. Visst han sov och hade så gjort ett tag men han behövde väl f-n inte snarka också. Just då kändes det som om han stoltserade med det, vilket han inte gjorde men är man trött, helt slut och den enda som kan amma så slår det över ibland.
Till slut lyckades jag somna och jag är tacksam att lilla A valde att ta en sovmorgon så att jag åtminstone fick sova ungefär lika många timmar som vanligt.

Hon får gärna köra en repris i morgon, vi är inte dem som säger nej tack till lite extra sömn, det är ju lite dåligt med den varan...