Veckan

Det var ett tag sedan jag skrev ett "riktigt" inlägg. Tiden har helt enkelt inte varit på vår sida denna vecka, vet faktiskt inte vad vi gjort men så är det ibland.

Vi har varit på BVC idag, jag och lilla A. Hon väger 8850g och är 71cm. Hon har alltså "bara" gått upp 160g men det var helt ok med tanke på att hon nu rör sig mer än tidigare. Dessutom matvägrade hon i nästan två veckor i samband med separationsfasen, och det sätter ju sina spår.
Vi skulle egentligen varit hos tandläkeren också med henne idag men tandläkaren var sjuk. Fick en ny tid i maj... snabba ryck! Egentligen hade vi velat komma dit idag, inte för att det känns nödvändigt utan för att vi tror att hon har en tand på gång i ovankäken. Vi ville helt enkelt ha en bekräftelse på att det är sant och på så vis få en förklaring till varför hon vaknat en gång i timmen i några nätter nu. Men nu blev det inte så, istället fick jag tipset av BVC-damen att badda gommen med flytande Panodil. Det har vi gjort nu ikväll så nu får vi helt enkelt se om det blir bättre.

I söndags morse ammade jag lilla A för sista gången. Och faktiskt måste jag erkänna att det känns ganska bra. Visst det är tråkigt att hon inte längre behöver mig på det viset, att hon helt enkelt blivit så stor. Men jag är glad att vi klarade nio månader.
Det funkar fint att ge henne välling på morgonen, hon skiner upp som en sol och skrattar när jag skakar flaskan och det är ett gott tecken.
Själv har jag inte vågat äta något med mjölk eller ägg i än. Just därför att jag är rädd för att jag ska reagera negativt på det. Och nu när jag väl får äta allt så känns det helt plötsligt inte så viktigt längre. Det känns helt enkelt märkligt att helt plötsligt FÅ äta vad som helst och det gör också att jag blir helt ställd och inte vet vad jag ska börja med. Märklig känsla.

Lilla A har varit på ett strålande humör nästan hela veckan, givetvis har det funnits dalar men om man jämför med hur det varit den senaste tiden så är det en stor skillnad. Igår t ex när jag pratade (eller försökte) med mamma i telefonen var hon så himla glad, skrattade och pratade en massa. Högt och mycket, stundtals kunde jag inte höra vad mamma sa eftersom lilla A överröstade henne. Men det gör absolut ingenting, det är bättre det är glada skrik än ledsna skrik.

Nu ska jag krypa i säng och hoppas på en lugn natt. Ska försöka hinna börja på storyn i morgon så att den kanske kommer i helgen. Försöka...

Tiden

räcker inte riktigt till just nu.

Vår morgonsång (på helgerna och andra dagar A är hemma)

Varje dag då A är hemma på morgonen får lilla A höra denna låten. Först får hon komma över i vår säng där vi myser en stund och därefter plockar A fram mobilen och kör igång låten. Anledningen till att det blivit just den beror på att det är den enda "lugna" låt A har i sin mobil (ang. A's musikstil är det inte musik utan ett väsande läte).

Så varsågoda att ta del av vårt morgonmys.

Nio månader och en dag

Lika länge som hon låg i min mage, lika länge har hon nu levt utanför den. Nio månader gammal blev hon igår.

Jag kollade igenom lite gamla bilder igår och för ett år sedan såg jag ut såhär. Tre månader kvar av graviditeten och det var nu magen började växa på allvar. Känns märkligt att det var ett år sedan. På ett sätt känns det som det var ännu längre sen, men samtidigt känns det som det var igår. Blir i alla fall helt lyrisk när jag ser på mig själv med en underbar gravidmage. Mäktig känsla att få bära ett liv inom sig.

Igår var vi hos lillebror, hans I och deras D (voff). Mös, snackade och åt lunch hemma hos dem innan vi begav oss ut en runda på stan. Hittade denna åt lilla A. Vi insåg att vi blev tvungna att köpa den där, dyrt javisst men man kan lita på att den håller mot vatten och vind. Tog en strl större än vad hon har nu så förhoppningsvis kan hon använda den även i sommar. Nu kommer vi använda en tjockare tröja under.

Idag blir det mys med familjen. A börjar jobba igen i morgon, tillbaks till verkligheten. Niomånaders storyn kommer till helgen, ska till BVC i veckan.

PS. Det här j-vla påfundet med att ändra klockan hit och dit gör en helt galen. För en redan trött småbarnsförälder gör en timmes mindre sömn grymt mycket. Både A och jag har flera ton grus i ögonen. Dessutom blir det knas i lilla A's mat- och sovschema i några dagar innan vi kommit ifatt tiden.

Uppe med tuppen

Ibland kan det vara en fördel att gå upp tidigt. Som idag till exempel. Lilla A vaknade halv sex i morse och nu sover hon sin första lur för dagen. Vi har hunnit med att äta frukost, städa badrummet, dammsuga, byta sand i kattens låda, jag har vikt tvätt och A har gjort potatis- och broccoli"puré" åt lilla A. Lilla A har ätit frukost/ mellis och nu sover hon som sagt. Man hinner helt enkelt med en väldans massa om man gå upp i "tid" (givetvis hade det varit skönt med en liten sovmorgon ibland), men frågan är bara: vad gör vi nu?

Ensam hemma

Ja, då var det redan fredag. Vart har veckan tagit vägen egentligen? Fredag betyder babysim och eftersom A har haft semester denna vecka så åkte han och lilla A iväg själva. Det betydde tre timmar av egentid för mig, låter mycket men det är det inte för någon som aldrig annars är ensam. Jag satt lite vid datorn, kollade på ett inspelat avsnitt av En unge i minuten, röjde lite (vilket man gör typ hela dagarna eftersom lilla A har en förmåga att sprida ut sina leksaker i hela lägenheten =)), duschade och läste ytterst lite (mer hann jag inte innan de kom hem igen). Det hade gått jättebra på babysimmet, hon hade bara tyckt att det var lite märkligt att det var pappa och inte mamma som var med henne. Dyket fungerar bra igen, hon behövde bara komma in i det igen. Jag är i alla fall glad att vi åkte och övade på Sportlovet för efter det så har det suttit.

Våffeldagen idag och jag gissar att det smaskats på våfflor runt om i stugorna. Vi kan ju inte äta våfflor i detta hushåll så det fick istället bli mjölk- och äggfria pannkakor.

Jag tror att vi nu kommit så långt med nedtrappningen av amningen att vi ammar för sista gången på söndag morgon. Lilla A får kämpa som bara den för att få ut de enstaka dropparna så det är nog hög tid att sluta. Vemodigt, men just nu känner jag inget för det. Men det lär komma.

Det jag mest är orolig över är hur min kropp kommer att reagera då den återigen får i sig mjölkprotein och laktos, totalt har det blivit fyra månaders uppehåll. Har läst här på nätet att det är ganska vanligt att de kvinnor som hållit upp med mjölken för amningens skull själva blivit allergiska vid återinförandet. Jag hoppas innerligt att jag slipper detta, dels för att jag är sugen på just de saker jag inte får äta (men som jag egentligen kan vara utan) och dels (detta är den största anledningen) för att det är otroligt jobbit då vi inte ska äta hemma, oförståelsen hos andra helt enkelt. Att andra kanske tycker det är jobbigt då vi ska komma på besök, att de då måste tänka ut något som inte innehåller allt det vi inte kan äta, men att de inte förstår att det är vår vardag. Att vi MÅSTE försöka hitta på alternativa lösningar VARJE dag.

Så det blir till att provocera sakta, kanske börja med ett kryddmått ena dagen för att därefter öka så smått.

Natten som var sov vi allihop ganska bra. Lilla A sover numer hela natten i egen säng och i natt testade vi att låta henne vara då hon vaknade på natten. Det funkade alla gånger utom en då hon var ledsen och grät, men A behövde inte ta upp henne utan det räckte att stoppa in nappen. Vi kör vidare på det spåret och hoppas att hon snart sover hela natten i ett svep.

Nu blir det fredagsmys. Trevlig helg allihop!

Bilder

Har inte direkt något att skriva, eller jo jag har jättemycket i huvudet men idag är jag lat och lägger in lite bilder istället. Vi har tagit det lugnt idag. Det enda ansträngande jag gjort är en utrensning i min garderob. Är i slängartagen och fick ihop tre Ullaredspåsar som slängdes eller skänktes bort, men också en liten påse med lite olika klänningar som kanske (?) kan användas till utklädning om några år.

Minns ni snöhögen? Den har äntligen smält bort och det enda som återstår är LITE grus. Fastighetsskötaren var här för någon vecka sen och sopade upp grus från parkeringen och på gångarna, han glömde gräsmattan. Gissar att det kommer "glömmas" bort, eller skötas slarvigt, så det är lika bra att vi själva tar upp det, Vår tanke är ju att lilla A ska tulta runt där i sommar och vi vill inte gärna att hon skrapar upp armar och ben. Men visst är vår grusmatta fin?

Våren är äntligen påväg! Dessa kom fram igår och hela rabatten är full av lökar i olika former. Förra året tryckte jag ner minipåskliljor som jag först hade haft i en kruka och de verkar ha klarat sig för de kommer de med.

Lilla A har fått sina första par skor. Aningens för stora men hon lär växa i dem, hon hade behövt strl 17 men de minsta var strl 19 så det fick bli dem. Tanken med dem är först och främst att hon inte ska frysa om fötterna när vi lägger undan overallen. Sen är det ju ett plus om hon skulle krypa på marken att hon inte blir blöt om fötterna. För att få ett liten hum om hur små de är så tog jag A's skor som en jämförelse, han har strl 42.

Lite godis någon? Lilla A gillar de gröna bäst, för färgens skull då. Annars är hon inte så noga på vilken napp det är, alla funkar lika bra.

Jag har flyttat

Jag har fått flytta tillbaks till sovrummet, men jag får hålla tillgodo med A's säng (min rygg tackar ändå!). A ligger nämligen i min eftersom lilla A ligger vid sidan om min säng och för att hon inte ska få för sig att hon vill äta så får A sköta nattvakten ett tag till. Det har gått väldigt bra det här med att sluta äta på natten, de enda gångerna hon vaknar till är då hon tappat/ kommer på att hon vill ha nappen eller då hon lyckats krypa in i ett hörn av sängen och inte kommer därifrån. I tre nätter har hon dessutom sovit i egen säng hela natten, undantag då hon vaknat klockan halv fem på morgonen och A inte alls varit sugen på att gå upp (märkligt). Det fungerar över förväntan även det, det enda är ju som sagt de gånger hon vaknar till. Men det är stor skillnad på att enbart behöva resa sig för att stoppa in en napp alt. lägga henne tillrätta mot att ta upp henne i famnen/ lägga henne hos oss och kämpa med att få henne att somna om. Vi har nog inte sovit såhär bra på nio månader så vi är enbart tacksamma och tankar all sömn vi kan få.

A har ju som sagt semester denna veckan och igår var vi här. Precis lagom med folk och vi fick tag på det mesta vi hade på vår lilla lista, plus lite till som vanligt. Vi var på jakt efter en jacka åt lilla A men det var dåligt med ytterkläder i hennes storlek, det var ganska snålt med kläder överlag åt henne. Hon är just nu i en mellanperiod, mellan att vara liten bebis och litet barn. Men vi hittade pyjamas, tröjor, byxor, vantar och ett regnställ som hon kanske kan ha i sommar (lika bra att intala sig att det blir en regnig sommar så kan man istället bli positivt överraskad) annars får hon ha det i höst. Lilla A var otroligt duktig och hon var dessutom på ett strålande humör. Lite trött igår kväll bara men det får man vara efter en lång shoppingdag.

Idag har jag varit hos tandläkaren. I vanliga fall får man höra den vanliga historien om tandtråd, svullet tandkött, tandsten osv, men jag fick faktiskt enbart beröm. 710kr fattigare men nu dröjer det ett och ett halvt år tills nästa gång. Skönt eftersom jag fyllt min tandläkarkvot för ett tag framåt nu. Förra året var jag där två gånger, en gång i mars då det konstaterades att jag hade tandsten (!) och svullet tandkött som helt och hållet berodde på graviditeten. Detta skulle ju tvunget fixas till innan lilla A kom till världen och jag fick därför en tid i maj. Tyvärr (?) fick jag avboka denna då vi skulle på Föräldragruppsträff. Personen jag avbokade genom gav mig då en tid dagen innan lilla A var beräknad, denna tackade jag givetvis nej till. Personen tyckte då att jag skulle passa på att gå då bebisen kommit ut och pappan var hemma, dvs inom tio dagar efter förlossningen, men jag skulle komma ihåg att boka i god tid eftersom de hade ganska fullt. Jovisst tänkte jag, för det första kommer jag nog inte vara så sugen på att sätta mig i tandläkarstolen bara dagar efter förlossningen och för det andra, hur sjutton ska jag kunna boka i god tid när jag inte vet NÄR bebisen har tänkt komma? Nu var förvisso lilla A punktlig men vad visste jag? I alla fall så bokade jag aldrig någon ny tid, istället blev jag kallad i september förra året. Alltså, tre besök på ett år får räcka mer än väl anser jag.

Nu går vi på övertid, vi brukar krypa ner i sängen vid nio eftersom vi aldrig vet hur nätterna blir. Så det återstår för mig att säga god natt och sov så gott!

Pappa är lampa

Det är svårt det här med pappa. Vi har försökt öva nu i några dagar men det går inget vidare. Frågar vi var pappa är så tittar hon upp i taket på lampan. Pappa och lampa låter nog ungefär likadant i flickans öron. Trist att bli brädad av en lampa.

Ett litet tips!

Ni som har e-legitimation kan gå in på skatteverket och se er deklaration.

Jag gjorde det och blev glatt överraskad, har aldrig fått så mycket tillbaks som jag kommer få i år och då har jag ändå inget hus eller övriga lån. Gissar att det beror på extra skatteavdrag vid de tillfällen jag fått ut något från jobbet under föräldraledigheten. Men det är uppskattade slantar!

Vet inte hur det är för A's del. Hans e-leg har gått ut och måste hämta koder och grejer på banken eftersom han glömde förnya i tid...

Namnet

Hon vet givetvis att det är hon som är lilla A och vänder sig genast mot oss om vi kallar på henne.

Vet du inte vem pappa är?

Vi har märkt att lilla A har samlat på sig en massa kunskaper och att hon nu förstår vad en del saker och ting heter, så vid middagen nu ikväll tränade vi lite ordförståelse med henne.

Frågar vi var katten är så vänder hon sig mot henne, det gör hon även när vi säger kattens namn. Jamar katten så svarar hon med ett speciellt ljud, detta ljudet kan hon också ge ifrån sig om hon letar eller kallar på katten.

Hon vet att lampan sitter i taket och att jag är hennes mamma. Hon kallar även på mig med samma ljud som hon kallar på katten. Men när vi kommer till pappa så blir det knepigare. När jag frågar var pappa är så vänder hon sig oftast bort och "letar" efter pappa trots att han sitter brevid henne. Frågar jag i nästa mening om hon inte vet vem pappa är så skakar hon (nekande) på huvudet. Vi tror att detta beror på att pappa brukar vara just den som inte är hemma utan brukar komma hem.

Säger vi nej eller inte så skakar hon på huvudet, nekande alltså. Men hon förstår även om nej eller inte är med i en mening. Hon känner liksom igen just dessa.

Allt detta har hänt på några veckor, det är inte konstigt att allt är upp och ner i hennes lilla värld och att hon vill vara nära är fullt förståeligt. Och förhoppningsvis ska även hon lära sig vem pappa är...

Opublicerad kommentar

Roligt att ni hittat hit E & B! Och tack för kommentaren. Tyvärr kommer jag inte publicera den eftersom jag valt att ha en anonym blogg för lilla A's skull. Men jag hoppas att ni vill följa oss ändå!

Nätterna

I två nätter nu har jag sovit ensam och lilla A och A har huserat fritt i sovrummet. Första natten sov jag skitdåligt, dels för att jag har svårt för att sova på nya platser och dels för att jag saknade mina älsklingar. Lilla A och A hade däremot sovit hur bra som helst, lilla flickan vaknade givetvis några gånger men så fort hon fick komma över till A och vår säng så lugnade hon ner sig. Inga tårar och inget skrik.

I natt sov jag bättre medans lilla A, och då också A, sov sämre. Hon hade vaknat flera gånger och kunde inte ens komma till ro i vår säng. Låg och vände och vred på sig. Men inga tårar och inget skrik i natt heller.

Så det är nu ganska uppenbart att det inte varit mat hon behövt på natten utan närhet. Och då har det ju bara varit en bonus om man dessutom fått lite varm mjölk i sig samtidigt som man fått ligga väldigt nära mamman sin. Jag kommer sova själv några nätter till för att hon inte åter ska få nys om mat på natten. Vad gäller närheten och att hon sover i vår säng så tänker vi att det är den utvecklingsfas hon nu är inne i som gör att hon vill vara nära. Och så länge hon sover så sover vi. Alltså tar vi tag i sova-i-egen-säng-problemet när hon har tagit sig igenom denna jobbiga period. Vilket vi tror att hon är på god väg att göra, hon har nämligen varit gladare och livligare de senaste dagarna.

Istället tror vi att hon har fler tänder på gång och att det är det som gör att hon ligger och vänder och vrider sig i sömnen. Detta kan vi inget göra åt utan vi får helt enkelt ta det som det är. Om det nu är nya tänder på gång så är det tur att A har semester nästa vecka, för störningar i nattsömnen lär det bli mycket av.

Det är i alla fall otroligt skönt att det hittills gått så bra med att ta bort nattmålet, nu hoppas vi bara att det fortsätter i samma bana och att hon fortsätter att acceptera det nya när jag flyttar in igen.

I natt

sover jag här. Ensam med katten.

Vi har beslutat oss för att ta tag i nattmålet. Att det får bli slut på det helt enkelt. Lilla A behöver inte äta på natten, medicinskt sett, längre. Hon äter så mycket vanlig mat nu att hon ska klara av att sova en hel natt utan mat.

Så idag har vi renbäddat sängarna så att de inte ska lukta mig (tips från BVC), lånat tältsängen (på nytt) av svärfar och A har laddat hela dagen. Intalat sig att det blir en tuff natt helt enkelt. Anledningen till att vi valt att enbart A ska ta hand om det hela är för att hon inte ska tro att hon ska få mat (eller närhet som det är nuförtiden) av mig. Därför ska jag sova i eget rum och inte lägga näsan i blöt...

Hon har varit på ett strålande humör nu ikväll. Efter middagen ikväll satt hon och skrattade en lång stund åt allt jag gjorde. Och när jag var klar så härmade hon mig och tyckte att det var jätteroligt. Blir alldeles varm inombords när jag ser på henne, vår underbara lilla flicka.

Kommer sakna mina kära i natt. Men de är åtminstone inte så långt borta och jag har ju katten som definitivt kommer sova hos mig. Nu hoppas vi bara att det går relativt smärtfritt. Lovar att berätta hur det gått.

Grattis

svärfar och B på Ert sjuårsjubileum!

Idag

har vi sjukstuga här hemma. A är hemma från jobbet med feber och ont i kroppen. Hoppas innerligt att lilla A och jag slipper det bara.

En helt annan sak: Jag saknar dig lillebror! Känns som det var en evighet sen vi sågs och i telefonen pratar vi inte... Måste träffas snart!

Ytterligare en helt annan sak: Hoppas allt är bra med dig pappa och att den värsta chocken lagt sig (och att du inte har ont någonstans). Lova att du hör av dig om ni behöver hjälp.

Det där med att ha huvudet i en bubbla

Det är inte bara jag som känner mig sjukt förvirrad. Clara skriver precis så som jag känner mig. Skönt att man inte är ensam!

Ett STORT Grattis!!!

Till min kära mamma som har fått ett nytt arbete!

Jag är inte trög, jag har bara huvudet i en bubbla

I slutet av graviditeten började jag gå in i en bubbla. Jag glömde bort saker och hade dålig koll. Sekunden efter det att lilla A föddes förstärktes det ytterligare. Bubblan slöt sig tätare om huvudet och det enda som existerade var bebisen. Amningen bättrade dessutom på den där känslan, det finns något som kallas amningsdimma och JAG vet nu vad det innebär. Jag kan komma på mig själv då jag sitter ner och pratar med någon att jag inte, överhuvudtaget, vet vad vi pratar om. Tankarna är någon helt annanstans och hur mycket jag än försöker så kan jag inte fokusera och koncentrera mig. Det har hänt flera gånger då vi varit på vår BVC-föräldragrupp att jag gått därifrån och tänkt "vad tusan handlade det om idag, var det parrelationen eller var det smitta? Och skulle man köpa hem vätskeersättning eller gick det bra med vanligt vatten?". Ja, ni förstår.

Förut hade jag stenkoll på allt och glömde sällan bort något. Nu har jag definitivt INTE stenkoll (om det inte har med lilla A att göra), glömmer fruktansvärt lätt och dessutom har jag blivit slarvig. Det är liksom inte så noga längre.

En annan såndär sak som jag lagt märke till är hur fruktansvärt lång tid allting tar. Bara att klä på sig själv tar en halv förmiddag och då ligger ändå kläderna framme. Snabbduschen är inte längre en snabbdusch, att äta tar en hel evighet och de gånger vi snabbt ska göra oss färdiga så att vi kommer iväg, är de gånger det tar som längst tid att göra sig färdig på.

Ja, det är märkligt att en sån liten, liten människa kan sätta hela ens värld i gungning. Men nu vet ni, jag är inte trög, jag har bara huvudet i en bubbla...

Trött och yr men med vårkänslor

Vaknade och var grymt yr och trött i morse. Väldigt trött. Lilla A var vaken mellan halv två och tre i natt. Som vanligt låg hon och vände och vred på sig och kom inte alls till ro. A gick upp och satte sig i soffan med henne och då somnade hon om efter ett tag. Sen vaknade hon tjugo i sex. Vi hade annars en svag förhoppning om att hon äntligen skulle sova hela natten. I lördags åt hon nämligen som en häst. Men nej, annars hade det varit skönt att få sova en hel natt, det var ju ett tag sen nu (åtta och en halv månad med lilla A och sen var det några månader då hon låg i magen också). När hon väl sover hela nätter, då j-vlar ska det sovas!

Dagen har gått i ett lugnt tempo. A gick ut en sväng med lilla A vid middagstid så att jag fick sova en runda. Jag gjorde likadant igår så att A fick sova några timmar. Vi var allihop ute en sväng nu i eftermiddags, njöt av det fina vädret och att det äntligen har blivit lite varmare. Luktade nästan vår och det kan man inte bli annat än glad av!

Igår var vi på kalas hos min kusin J som blivit 20 (men i min värld är hon fortfarande liten och jag själv har ju precis tagit studenten (2003), vad då 27? Jag? Nähä!). Lilla A skötte sig exemplariskt, men hon var grymt trött när vi skulle åka hem, vällingen vägrade hon och sov som en stock redan innan vi hunnit ut ur byn.

Idag har hon lärt sig att sätta sig upp från liggande, lite knackigt går det men övning ger färdighet och innan veckan är slut har vi nog fått sänka botten i spjälsängen (min lilla plutt vad du växer fort). Hon vägrade, eller nja vägrade och vägrade hon sov bara tio minuter i eftermiddags så när det var tid för middag nu ikväll så var hon inte alls på humör för mat. Somnade efter halva vällingflaskan och fortsatte till och med att sova på skötbordet när vi bytade blöja på henne. Det har ALDRIG hänt förut. Hon är en kvällstrött liten dam (brås på mig), men sen är hon VÄLDIGT morgonpigg (brås inte på någon av oss!).

I morgon är det återigen dags för en mammaträff. Nu vankas Solsidan och efter det blir det nog sängen, i alla fall för mig.

Trevlig kväll på er!

En tornado drar fram

Som ni ser har vi en tornado som drar fram här hemma. Lilla A ÄLSKAR att dra ut böcker och tidningar från soffbordet. Dessa undersöker hon därefter grundligt. Vänder blad i böckerna och river sönder tidningarna.

Och jag är ledsen att behöva säga detta pappa men Clas Ohlson ligger risigt till. Och nej, vi vill inte ha en ny!!!!!

Regn

I morse när lilla A och jag steg upp sken solen. Nu när vi kom hem igen från kyrkis och ätit lunch började det spöregna. Var precis påväg att stoppa ner lilla A i vagnen när jag hörde att det började. Synd, hon har börjat gilla att sova ute och hon sover mycket längre då också. Visst jag hade kunnat kånka på mig regnkläder och sätta regnskyddet på vagnen, men jag orkade inte. Så nu sover hon i sin säng istället.

För er som tittar på Familjen Annorlunda kan jag informera er om att jag och A var på Cypern 2009 på just det hotellet som den familjen var på. Vi hade också all inclusive och det var det bästa vi någonsin lagt våra pengar på. Gå till dukat bord flera gånger om dagen, inte tänka på vad det kostar eller att båda ska gilla det som står på menyn. Bara att plocka på sig av det man gillar på buffebordet. När vi ska åka till värmen med lilla A så är all inclusive ett självklart val. Rekommenderas verkligen!

Det blev inget av min krasslighet och vad jag vet så är inte A dålig heller, lilla A är dårakt inte det i alla fall!

Natten som varit hade vi önskat varit lite bättre. Vid tiotiden fick lilla A komma över till vår säng och hon sov bra där till halv ett ungefär. Då började hon böka och vrida och vända på sig. Det var armar och ben överallt. Försökte med allt för att få henne lugn, ligga nära, inte ligga nära, skaka rumpa, inte skaka rumpa osv. osv. Till slut fick hon mat- tre timmar tidigare än nätterna förinnan. Det är så fruktansvärt svårt att veta vad hon vill (ena gången är det på det viset och andra på det) och speciellt mitt i natten när man själv är ett vrak. Hon fick alltså mat, slumrade lite men fäktade vidare ändå. Det slutade med att A gick upp och la sig och läste i soffan, klockan två på natten. Lilla A kom till ro efter det, men stackars A var hur pigg som helst. Han fick dock sova några timmar innan klockan ringde i morse. I natt hoppas vi på en lugn natt!

Fettisdagen

Fettisdagen idag. Eftersom jag inte får äta grädde (och affären i byn inte hade vispbar havregrädde) så får vi äta vanliga kanelbullar istället. Istället för mjölken blir det nog ett glas saft.

Har känt mig lite hängig idag, varit varm och fryst om vartannat. Får se hur det är i morgon, men som vanligt lär det inte bli något av det. Istället åker A och lilla A på det.

Ikväll åt vi

Pasta Bolognese (kocken krävde att jag skulle skriva det). Lilla A fick ha sin tallrik och sina bestick framför sig. Ni ser hur det hela slutade, ingenting hamnade i munnen, istället tog hon spagetti för spagetti och slängde ner på golvet.

Golvet under hennes stol lär vara den mest välstädade platsen i lägenheten.

Lilla A- 8 månader

Åtta månader har nu gått sen vi fick vår lilla flicka och hon är verkligen det bästa som hänt mig (sorry A, men du kommer på en hedrande andra plats). Men ibland kan jag inte riktigt förstå att jag är mamma till denna underbara lilla flicka, det har liksom inte sjunkit in ännu...

Om förra månaden var en mellanperiod så har denna varit desto mer innehållsrik. Det har hänt en massa och det har gått i raketfart.

Humöret var på topp när vi gick in i denna perioden. Hon var oftast på ett strålande humör och snackade mycket. Hon kunde sysselsätta sig själv på sin lilla filt med leksakerna runt sig. Där satt hon och pysslade och snackade för sig själv.
Men ju mer tiden gick desto mer ville hon vara nära. Pappig var hon en vända i mitten av perioden och lilla A och jag hade det då tufft om dagarna. Gnäll och gnöl var det ända jag hörde men så fort A kom innanför dörren så sken hon upp som en sol.
Nappen blev hennes bästa vän under denna perioden, ibland är det bäst att bara hålla i den, bara den ÄR där. Vi som tidigare sagt att hon enbart får ha nappen då hon är ledsen och då hon ska sova gav upp vårt "smarta" tänkande. Att lyssna på eeeeeeeeehhhhhhhhhh dagarna i ända är otroligt tröttsamt och då är man oerhört tacksam att nappen tystar. Napproblemet får bli ett senare problem.
Hon blev också extremt kelig, speciellt efter hon sovit vill hon gärna mysa i famnen och tanka närhet innan hon återigen sätter fart. Och jag måste säga att jag njuter av dessa ögonblick, att få ha en liten bebis i famnen som doftar ljuvligt är underbart, sämre kan man ha det.
Mot slutet av perioden började hon bli medveten om att A och jag kan lämna henne, att det faktiskt är en stor värld vi lever i. Så fort vi förvinner ur hennes synfällt börjar hon gnälla, helst ska vi vara nära henne hela tiden så att hon kan bli upplyft närhelst hon känner för det. Mammig blev hon också i samma veva.

På den fysiska fronten har det skett stora saker. Hon började te.x lyfta upp armarna då hon såg att vi skulle lyfta upp henne, slänga iväg saker ordentligt, få ett litet hum om hur pincettgreppet fungerar, kasta boll med oss, rivas och nypas samt dra ÄNNU hårdare i håret, härma djuren i en bok med djurläten, vända blad i böcker, tycka om gröna leksaker (om hon har valmöjligheter så väljer hon oftast de gröna leksakerna), riva ner böcker från bokhyllan och dra ut pappas TV-spel och leka med sladdarna till detta.
Men det absolut största som skedde under perioden var att hon började förflytta sig. I början var det nära, hon var så sugen och frustrerad, till slut lossnade det för henne och nu hasar hon fram i en hejdundrandes fart.
Hon älskar fortfarande musik och leksaker som låter. När det kommer en låt/ melodi som hon känner igen så sitter hon och hoppar och har ett stort leende i ansiktet (brås på far sin).
Hon stoppar inte längre allt i munnen, håret har blivit längre och blondare. Vagnen är "ombyggd" till sittvagn och hemmet har vi börjat barnsäkra.

På matfronten har det gått lite trögt. Hon har inte haft någon vidare matlust men vi gissar att det beror på tänderna och den känsliga perioden hon nu är inne i.
Vi har introducerat tomat, kyckling, lax, jordgubbar (+ lite andra småfrukter och bär) och välling och hon tål allt.
Det är en kräsen liten dam vi har. A såg verkligen fram emot att få göra all barnmat själv, problemet är att hon gillar burkmaten bäst. Men vi resonerar som så att det är bättre hon äter någonting än ingenting alls och istället får vi smyga in lite hemlagad mat så hon vänjer sig vid smaken. Trist för A bara.
Välling har vi som sagt börjat med och det har väl inte riktigt fallit den unga damen i smaken, dessutom kräktes hon av den så då blir det ytterligare en negativ koppling till smaken. Nej, mammas mat är bäst och då får man ju vara riktigt nära också.
I slutet av perioden plockade vi bort amningen på eftermiddagen, ersatte den med gröt och sen fick hon ytterligare ett lagat mål mat på kvällen. Mysigt att äntligen ha hela familjen samlad kring ett och samma mål.

Sömnen går som vanligt upp och ner. I början av perioden började vi försöka få henne att somna själv men att vi var kvar i rummet och stoppade in nappen om det behövdes samt la en hand på henne om hon var för orolig. Det körde vi i en veckas tid ungefär, sen blev hon förkyld och då var vi tillbaks i gamla vanor igen. Därefter tog det ett tag innan vi återigen tog upp somna själv grejen, men då var vi ju tillbaks på ruta ett igen.
I början av perioden har hon vaknat ofta på nätterna och varit ledsen, gnällig och orolig. Vi har då lyft över henne till oss där hon funnit sig till rätta direkt och sovit gott fram till morgontimmarna då hon "vaknat" tidigt (4-5) och varit ledsen. Tårarna har runnit och hon har snyftat som bara den, nästintill otröstlig. Antagligen har hon drömt och tandsprickningen har säkert haft sin roll i det hela.
I perioden började hon också sova lite längre vid varje lur på dagen. Och när hon vaknade efter dessa små lurar så kunde hon ligga och snacka lite glatt för sig själv. Ingen brådska att vi behövde komma och ta upp henne.

I slutet av perioden såg ett dygn med mat och sömn ut såhär (ca tider):

06.00 vaknar
06.30 ammas
08.30 sover ca 30min-1h
09.00 mellis
11.00 lunch, ca 100g, frukt och vatten
12.00 sover ca 30min-1h
14.00 1 port. gröt, frukt och vatten
15.30 sover ca 30min-1h
17.00 middag (med oss), ca 100g, frukt och vatten
19.00 ca 100ml välling (försöker i alla fall), ammas
19.30 godnatt
mellan 00.00-02.00 ammas 1 gång

Hon inledde perioden med att få en allergisk reaktion, detta efter att ha haft en boll i munnen som ett annat barn också haft i munnen. Dagen efter vaknade hon upp med grymt torra kinder, ett rödsprängt öga och en kanonsnorig näsa. Lilla flickans andra förkylning.
Tänderna var också påväg i början av perioden, vi kunde känna något vasst och mycket riktigt så sprack den första igenom några dagar senare. Några veckor efter kom även tand nummer två.
I mitten av perioden fick hon ytterligare en allergisk reaktion men denna gång var jag inte helt säker på vad det var som orsakade den. Men troligtvis var det också en leksak som hon haft i munnen.
Vi fick äntligen komma till Barnmedicin och få svart på vitt att hon är allergisk mot just ägg och mjölk. Trots att vi egentligen visste det själva så är det en otrolig lättnad när det finns dokumenterat. Hon testades enbart för ägg och mjölk, de andra livsmedlen som också är starka allergener skulle vi själv testa hemma. En del av dem har vi hunnit med under perioden (läs ovan) men vi har lite kvar som vi introducerar så småningom.
Eksemen har kommit och gått lite och trots att läkaren på Barnmedicin sa att vi inte skulle hänga upp oss för mycket på dem så kan vi faktiskt se ett samband mellan dem och de reaktioner hon haft.
Vi var även hos dietisten under perioden. Men där blev vi faktiskt lite besvikna, trodde vi skulle få mer information och kanske något individuellt anpassat kostråd till lilla A.
Någon vecka senare begav lilla A och jag oss iväg på mjölkskola, men även där blev vi besvikna. Dietisten gick igenom ett papper vi fick (som jag för övrigt fick redan på BVC) och hade vi frågor fick vi ställa dem. I ärlighetens namn känns det som att vi inte har mer att hämta informationsmässigt, problemet vi har är att få till maten så att den smakar ungefär som "vanligt".
Vi bestämde oss även för att börja trappa ner på amningen och vi började med att ta bort eftermiddagsmålet. Därefter försökte vi införa välling på kvällen och det är där vi är nu. Hade trott att det skulle gå fortare med nedtrappningen, men det får ta den tid det tar och då hinner brösten anpassa sig också.

Ja, en månad äldre alltså. Och det har alltså varit en händelserik sådan. Det märks tydligt att hon är inne i en känslig period, inte bara genom att hon är gnällig, mammig och pappig. Hon gör sig liten igen (drar te.x upp benen som en skräddare när hon ligger på skötbordet, precis så gjorde hon när hon var nyfödd), maten smakar inte och bäst av allt är att få vara nära och gosa. Men om några veckor har hon tagit ett nytt stort kliv och då har vi nog och göra med att springa efter henne. Tills dess tar vi vara på de gosiga stunderna hon vill dela med sig av till oss. En gosig bebis är ju det bästa som finns!

Var det sista kvällsamningen?

Det är frågan det. Det gick nämligen inte så bra med vällingen ikväll, det var tutte för hela slanten lilla flickan ville ha. Får se hur det går i morgon, men någon gång måste vi bryta. Frågan är bara när.

Jag själv känner ingenting för tillfället. Trodde att jag skulle vara lite ledsen men nä, ingenting. Antagligen kommer det sen när det verkligen gått upp för mig och då det gått några kvällar utan amning. Just nu känns det som att vi kommer amma i morgon också, att allt är som vanligt liksom.

PS. Åttamånadersstoryn kommer i morgon, har bara lite kvar på den men nu vill jag mysa i soffan med A, godis och film. Trevlig kväll!

Sovmorgon

Lilla A fick för sig att ta en liten sovmorgon idag. Kvart i sju vaknade vår lilla flicka. A och jag vaknade några minuter innan henne och tittade på varandra med stora leenden, äntligen fick vi sova liiite längre än vanligt! Men tro nu inte att vi sovit ordentligt hela natten. Eller jag i alla fall.
Vid tiotiden vaknade lilla A och var grymt ledsen. A tog upp henne i famnen och hon dåsade till några gånger men så fort han var på väg att lägga ner henne så vaknade hon och grät ännu mer. Inte förrän han la henne nära mig somnade hon och det nästan på direkten. Hon la sig nära nära, stoppade en hand i min och den andra la hon på min arm, sen sov hon. Och gud vad hon sov, men det gjorde inte jag (däremot njöt jag av att ha min lilla flicka nära och till viss del kunde jag inte låta bli att vara lite stolt över att bara jag dög).
Halv ett låg hon mer eller mindre på min kudde närmare än nånsin. Själv hade jag ont i hela kroppen efter att ha legat blickstilla i så många timmar. Då la jag över henne på hennes egna kudde och jag hann precis dåsa till innan hon vaknade och ville ha mat. A, som redan sovit några timmar, la sig då tillrätta på rygg och började snarka. "Det var ju helvete också" sa jag och sparkade till honom. Visst han sov och hade så gjort ett tag men han behövde väl f-n inte snarka också. Just då kändes det som om han stoltserade med det, vilket han inte gjorde men är man trött, helt slut och den enda som kan amma så slår det över ibland.
Till slut lyckades jag somna och jag är tacksam att lilla A valde att ta en sovmorgon så att jag åtminstone fick sova ungefär lika många timmar som vanligt.

Hon får gärna köra en repris i morgon, vi är inte dem som säger nej tack till lite extra sömn, det är ju lite dåligt med den varan...

Det är inte lätt när huvudet är så stort

Lilla A har börjat med en lustig grej. Hon håller ihop händerna och försöker därefter föra armarna över huvudet, fortfarande med händerna ihop. Problemet är bara att armarna inte riktigt räcker till, huvudet är för stort för att hennes armar ska kunna komma över så hon stannar liksom halvvägs och ser lite besviken ut samtidigt som hon är så otroligt söt.

A och jag pratade lite om detta och kom fram till att det är en väldans tur att huvudet inte fortsätter att växa i det tempot hela tiden, det blir liksom mer proportionerligt med resten av kroppen så småningom.
Men sen kunde vi ju inte låta bli att spåna på hur det skulle sett ut om alla hade haft den proportionen på sina skallar. Försök själv att hålla ihop händerna och därefter lyfta dem över ansiktet, låtsas sen att ditt huvud tar emot. Det skulle behöva vara rätt stort va?

Har en bild framför mig som föreställer A och hans jättehuvud.... Hahahahahahahaha!!!!!!!!!!!

Vällingen och sömnen

Vi har kämpat på med vällingen nu ett tag men hon har inte riktigt gillat den. Den hon gillar bäst är risvällingen från Semper, den som hon kräktes av i början men som hon inte längre kräker av. I söndags körde vi en liten luring och blandade med en halv tesked vaniljsocker (som vi successivt tar bort tills bara vällingen i ren form återstår) i blandningen för att se om hon accepterade den bättre. Det gjorde hon, hon drack upp allt utan protester. Vi bytade också till en napp med mindre hål så att hon hinner med att svälja undan och dessutom verkar hon tycka bättre om då hon får kämpa lite med sugandet. Med mindre hål kan hon också ligga och småsnutta och dåsa till, det går ju inte om man har en stråle rakt ner i halsen. Sen har vi gjort så att det är A som ger henne välling, de gånger jag gett henne har hon släppt flaskan och istället "letat" tutte. Så nu under tiden hon vänjer sig vid vällingen så får helt enkelt A ge henne den.

Vi kommer fortsätta med vällingen på kvällen nu och troligtvis kvällsammar jag henne för sista gången på lördag (snyft). Men förhoppningen är att hon inom en snar framtid kommer att sova hela nätter (det hade varit sååå skönt). De kvällar hon fått välling och ammats har hon vaknat först vid två för att äta, så kanske att vi är på rätt väg nu.

Sömnen då. Ja det är väl inte sömnen i sig som vi har gjort något med utan själva sövandet.Tidigare har vi suttit/ hängt vid sidan av sängen och skakat rumpa och haft oss. Men vi insåg att någon gång så måste hon lära sig att komma till ro och somna själv. Snart är det dessutom dags att sänka bottnen på spjälsängen och då kommer vi verkligen att hänga där. Så i söndags gjorde vi slag i saken. När det var dags för dagens första lur la vi henne i sängen, stoppade om henne, pussade henne och sa sov gott. Sen gick vi ut ur rummet. Hon började gråta hysteriskt såklart, men vi hade bestämt att köra en variant på 5-minuters metoden. Att helt enkelt låta henne vara i fem minuter innan vi går in till henne och kör proceduren igen. Hon är ju inte ledsen för att hon har ont utan hon är ledsen för att hon är arg.

Det funkar ganska bra, oftast blir hon lugn ganska snabbt och ligger där och myser innan hon somnar. Men är hon övertrött tar det längre tid för henne att komma till ro och somna själv. Det har gått över förväntan måste jag säga. Trodde att det skulle ta längre tid för henne att acceptera det nya, skönt att det fungerar!

Mammaträffen

Igår hade vi mammaträff här hos oss. Fem mammor och fem barn (inklusive mig och lilla A). Vi hade väldigt trevligt, fikade och snackade en massa.

Kan bara inte förstå att alla blivit så stora. Tyckte inte det var längesen vi gick på de där föräldraträffarna och alla bebisar låg i magarna. Nu är de äldsta 8 månader och de yngsta 6. Men det var som en pappa sa idag på kyrkis, att tyckte man att tiden gick sakta innan så springer den iväg när man fått barn. Håller fullständigt med.

Det funkade fint att ha alla här. Trodde att lilla A skulle reagera som hon gjort tidigare då vi haft gäster här hemma men hon tog det hela med ro och hade det så roligt. Är väl skillnad att ha kompisarna här och att ha släkten här...

Nästa träff blir om två veckor och då får vi se vad de små liven lärt sig tills dess, det går i en rasande fart i alla fall!

BVC

I måndags var vi på BVC för ett BOEL-test på lilla A. Ett "hörseltest" som görs vid 8 månaders ålder. Men så mycket hörseltest vill jag inte kalla det för (de har tagit bort det eftersom man nu gör ett OAE-test (hörselundersökning) redan på BB). BVC-damen fyllde i ett papper efterhand som jag svarade ja eller nej på hennes frågor, ibland kollade hon om lilla A kunde göra si eller så. Summa kardemumma så utvecklas lilla A som hon ska. Vågen stannade på 8740 gram och hon är (fortfarande) 70 cm lång. Angående längden så konstaterade vi att det måste mätts fel förra gången, läkaren drog nog i henne lite för mycket. Men det är rätt nu i alla fall. Ser bara lite knasigt ut på hennes kurva...