2011 - en summering

2011 har, även det, varit ett fantastiskt år. Av årets 12 månader har jag varit föräldraledig i 7 och haft semester i 1. Lyx! Året började dock tufft med lilla A's allergier. Men jag hade en urmysig vår och sommar tillsammans med henne innan jag återgick till jobbet i augusti.

Att få följa en liten människa på nära håll är det bästa som finns. Varje dag har jag förundrats över hur mycket hon lärt sig. Och varje dag har hjärtat svämmat över av min kärlek till henne.

ÅRETS BÄSTA
Repris: Utan tvekan underbara lilla A. Att en så liten människa kan beröra en så mycket. Fina lilla du. Att jag fått möjligheten att få vara hemma så länge med henne och uppleva allt underbart tillsammans med henne, slår utan tvekan allt!

ÅRETS PROJEKT
Om man kan kalla "leta efter ett nytt boende" för ett projekt så får det i så fall bli det. All lycka men samtidigt all matthet och stress över vilket stort projekt det verkligen är.

ÅRETS RESA
Tyvärr blev det ingen resa. Tråkigt som bara den. Men vi beslöt oss för att vänta med en resa och kanske hoppas på att lilla A växt ifrån sin allergi tills dess. Det var alltså maten på resmålet som fick oss att backa, vill inte att lilla A ska bli sjuk så långt hemifrån.

ÅRETS HURRA
Lilla A firade sin första födelsedag. Det är STORT!

ÅRETS PERSON
A (i år igen), utan honom vore jag ingenting. Älskar dig!

ÅRETS SLIT
Att inte få känna sig utvilad. Allt kämpande vi haft med lilla A's sömn (men kanske att vi fått till det nu). Att börja jobba igen.

ÅRETS PLAGG
Joggingbyxor och en sliten gammal T-shirt har varit bekvämt i år också, både hemma och på jobbet.

ÅRETS BOK
Har inte hunnit läst så många böcker i år. Istället har tidningen Vi Föräldrar luslästs.

ÅRETS KÖP
I ärlighetens namn så har vi inte köpt så mycket i år, jo det skulle vara bilbarnstolen och SOFFAN såklart. Annars har det bara varit det vanliga. Mat, blöjor, kläder osv.

ÅRETS LYCKA
Att få vara mamma till en helt underbar flicka som är så söt, smart, rolig, busig och uppfinningsrik. Att få se hur hon utvecklas och växer. Alla kramar, pussar och allt gos hon överöser en med. Det finns inget som slår det!

ÅRETS JOBBIGASTE
Att upptäcka lilla A's äggproteinallergi. Vi tyckte att det var nog så jobbigt med mjölken. Alla turer kring maten och att komma in i ruljansen med maten. All oförståelse från omvärlden. Rent egoistiskt så måste jag även få säga att det var en tuff tid fram tills dess att vi slutade med amningen. Att veta att om jag äter något som hon inte tål så får jag henne att må fruktansvärt dåligt.

Sen har det varit tufft att inte få följa lilla A i utvecklingen på nära håll. Att nu vara den som kommer hem till en trött och gnällig tös på eftermiddagen. Att få missa allt det härliga helt enkelt.

ÅRETS FÖRÄNDRING
Att från att ha varit hemma i 15 månader till att återgå till jobbet på heltid. Det var otroligt tufft och en enorm omställning. Jag var helt slut de första veckorna.

ÖNSKNINGAR INFÖR 2012
Att jag vid den här tiden nästa år ska kunna tänka tillbaks på 2012 som ett lyckligt år.
Att jag, när jag tänker på min underbara lilla familj, kan bli lika varm i magen och tårögd som jag blir nu.
Att lilla A får växa, utvecklas och må bra och att hon växer ifrån sina allergier.
Att lilla A och A ser till att njuta av den korta tid de har kvar av ledigheten.
Att lilla A kommer att trivas och ha det bra på förskolan.

Att det kommer att fungera fint med maten och allergin på förskolan.

Att A kommer tycka det är helt ok att börja jobba igen, om inget annat så blir det mjukstart på 77,5%.

Att jag måste försöka se förbi alla måsten och istället njuta av tiden med lilla A.

Att vi hittat drömhuset.

Att den hemliga planen vi har blir till verklighet...

Och återigen hoppas jag att alla jag känner får ett fantastiskt år, får må bra och vara friska.

GOTT NYTT ÅR!

Tidigare summeringar: 2010.

Äntligen!

Idag var vi då äntligen iväg och beställde vår soffa! HÄR kan ni se vårt nyförvärv. Redan den 9 januari dyker den upp, snabba puckar med andra ord.

Sen köpte vi även den HÄR förvaringsmöbeln åt lilla A. Det blev kanon, ska lägga in bilder en dag då jag har mer tid. På spåret börjar ju strax =)

Men hörrni, vi hade tänkt sälja våra gamla soffor. En två och en trea. Sofforna heter Fothult och kommer även de från IKEA. Känner ni någon, eller vill ni själva ha dem så säg gärna till! Hade tänkt oss 400:- för 2:an och 600:- för 3:an, ett paketpris på 800:- kan vi bjuda på. Vita överdrag finns också.

Dagens projekt

Idag är dagens projekt att få tvättmaskinen ren från Pixi-boken som råkade följa med sängkläderna in.

Har haft ute sängkläderna och skakat dem en gång. Nu är de inne för en andra tvättomgång. Kör nog två sköljningar extra på det så ska det nog vara bra sen. Om inget annat så försvinner det när det torkat.

18 månader

Missade totalt att lilla A blev ett och ett halvt år idag!

Känns overkligt att hon funnits hos oss så länge. Men samtidigt känns det som att hon funnits här alltid.

Älskar henne över allt annat gör vi i alla fall och vi är så glada att det var just hon som tittade ut för 18 månader sedan.

Underbara unge!

Vår jul

har varit helt underbar. Lugn och stillsam, precis som det ska vara.

Julafton firade vi här hemma hos oss. Tillsammans med min familj och A's familj. Vi valde att starta redan vid Kalle och därefter kom tomten. Lilla A hade varit för trött för tomte och klappar om vi hade väntat tills efter maten. Vi hade alla ordnat med maten, knytkalas med andra ord. Underbart gott och precis lagom mycket.

Lilla A var väldigt blyg för tomten, men hon blev aldrig ledsen. Däremot satt hon och tryckte i A's knä under nästan hela julklappsutdelningen. När det bara var några få klappar kvar så vågade hon sig dock fram till tomten för att ta emot paketet. Och tomten fick en kram innan han gick.

Hon fick en massa skojiga klappar. Klossar, släp till bilen, skolbuss, lejon, bondgård, vantar, duplo osv. Det var väldigt uppskattat och hon har lekt flitigt med klapparna.

A och jag fick en dammsugare (av oss själva), pengar och presentkort på IKEA. Nu har vi fått så pass mycket, att vi endast kommer behöva skjuta till med en tusing själva, innan soffan är vår! Äntligen! Så någon dag i veckan bär det iväg för att beställa den och då ska vi också passa på att köpa en förvaringslösning åt lilla A. Det börjar nämligen bunkra sig med leksakerna, trots att vi lagt undan en del.

Nu ska vi bara lata oss och ta dagen som den kommer. Det är underbart att vara ledig!

Väntar och längtar

Det är nästan som när jag var liten. Det här med att vänta och längta till julafton. I år gör jag det för lilla A's skull. Är så spänd på att se hennes reaktion på tomten, klapparna och hela grejen.

Granen sattes upp idag. Tösen tyckte det var hur kul som helst med ljusen, kulorna och glittret. Men hon förstår inte riktigt grejen med att kulorna ska hänga i granen. Det är ju mycket roligare att plocka ner dem och sen be mamma att hänga upp dem på de grenar som hon pekar på. Det ska vara på hennes vis helt enkelt.

Nu är det bara två dagar kvar innan det är dagen med stort D. I morgon blir det julklappsinslagning!

PAPPA!

Äntligen kan lilla A säga PAPPA. Och med den rätta innebörden. A är så stolt!

Pyssel

I eftermiddags har lilla A och jag pysslat ihop ett pepparkakshus. Fast den ena av oss stjälpte mest... Men inte sagt att hon inte hade roligt och vem bryr sig om det har lite skavanker här och var?

Länge trodde jag att vi skulle få skippa det där huset pga allergin. Men när vi var och handlade idag så såg jag att Dr.Oetker har en kristyr som varken innehåller mjölk eller ägg. Men de traditionsenliga Nonstopen fick vi skippa. Istället fick vi komma på en alternativ lösning, så vi pyntade den med strössel och Brio. (Själva huset var fritt från allergener som lilla A inte tål och lämpligast sätter man ihop det med smältlim.)

Grrrrr

Är inte på något vidare humör just nu. Mest pga av jobbet.

Jag är en av tre på arbetsplatsen som har en kompetens som innebär att EN av oss måste vara på plats om produktionslinjerna ska kunna rulla. Utan oss står det still. Så står det i reglerna.

Nu är det så att en av oss (inte jag) plötsligt blivit sjukskriven och kommer så vara en bra bit in i januari. Vi andra två har båda begärt semester för vecka 52. Problemet är alltså att en av oss får skippa sin semester och jobba istället. Chefen tyckte att vi skulle dra lott... Bara det är skrattretande. Han ville inte lägga sig i hur vi löste det, bara vi såg till att det gjordes. Ingenting om att den som begärt om ledigt först (och det var jag, gjorde det redan i våras) är den som får vara ledig osv. "Ni får klunsa".

Arga som bin (inte på varandra) löste vi det så att jag, som egentligen skulle ha v. 52 och 1, istället är ledig nästa vecka samt 52. Arbetskollegan tar v. 1. Men vi gick även till chefen och berättade som det var, att vi var besvikna på hans inställning till problemet och att vi gärna hade velat ha någon form av kompensation för att vi fått ändra på våra semesterplaner. Svaret vi fick var att det är ju tråkigt när någon blir sjuk och att man inte kan förutspå sådant. INTE ENS ETT "TACK FÖR ATT NI LÖSTE KRISEN" fick vi. Och kompensation var det inte ens tal om.

Det togs alltså för givet att en av oss frivilligt skulle hoppa över semestern för att rädda situationen. Till saken hör att det inte är första gången som "kollega" nr 3 har satt oss andra i skiten. Börjar nästan tro att det är medvetet.

Och just det, när jag nu ändrade min semester till nästa vecka så undrade chefen om jag pratat med arbetsledaren så att det var ok. "Det skiter jag i" hade jag uppe i munnen att säga. Det får helt enkelt vara ok med tanke på att vi så vänligt flyttat runt på semestrarna.


Och sen hade vi ju ett möte där A och jag la fram vårt förslag om hur vi ska jobba då A återgår till arbetet. Samt att vi släppte bomben att lilla A inte ska gå på den kooperativa förskolan (chefen har sitt yngsta där) vilket innebär att A får vara föräldraledig längre. Han såg lite butter ut men godkände vårt förslag och accepterade den längre ledigheten. Men ett tillägg hade han och det var att jag kanske inte kunde räkna med att gå ner i arbetstid under semestertider (återigen att någon av oss måste vara på plats). Sa inget då, men efter att ilskan lagt sig så har jag själv bestämt att jag inte, under några omständigheter, kommer att kompromissa när det gäller MIN tid med lilla A. Tiden med henne kommer inte tillbaks och pengar är verkligen inte allt! Jag har min fulla rätt att gå ner i arbetstid enligt föräldralagen. Och dessutom har jag min fulla rätt att ta ut semester, precis som alla andra!

Just nu står skiten mig upp i halsen. Den jävla inställningen får mig att må illa!

Och i morgon är det julfest. Tjoho vad skoj det kommer bli...

Mycket på en gång

Just nu är det otroligt rörigt i våra tankar. Det är mycket som händer runt omkring oss och vi blir stressade av allt. Jag vill inte gå in på vad exakt men det är mycket som har med hus, barn och jobb att göra.

Och på tal om barn så ringde kommunen i förra veckan och berättade att de ska öppna en ny avdelning på den kommunala förskolan. Problemet är bara att de inte har någon lokal. Senast i slutet av februari ska dock det hela vara igång. Under tiden blev vi erbjudna en plats på förskolan i grannbyn. Den tackade vi nej till av den enkla anledningen att vi inte vill att lilla A ska hoppa mellan två förskolor. Istället har vi beslutat att A ska vara föräldraledig längre.
Men vi har inte pratat med jobbet än, ska göra det på onsdag. Och vi har inte pratat med den kooperativa förskolan och förklarat att vi inte vill ha platsen vi fått där.

Ibland önskar jag att man bara fick sticka huvudet i sanden och strunta i allt!

18 månaders kontroll

Lilla A har varit på sin 18 månaders kontroll idag. Hon fick även sin MPR-vaccination. Allt gick bra med vaccineringen, ingen allergisk reaktion. Varken direkt, under de 20 minutrarna de fick stanna kvar eller här hemma i eftermiddag.

Däremot tycker hon inte om den läkaren som gjorde läkarundersökningen. Lilla A har haft henne de flesta gånger och hon avskyr henne. Det räcker att hon visar sig för att lilla A ska börja gråta.

Men allt var bara bra. Hon väger 11,8 kg och är 79 cm lång. Hon fick även godkänt på alla de punkter man "ska" kunna vid 18 månader.

Det blev en tidig kväll för damen idag, kvart i sju somnade hon. Hon fick bara sova 25 minuters middag eftersom läkarbesöket var klockan ett, så hon var alltså grymt trött ikväll.

Händelserik vecka

Denna vecka har, minst sagt, varit händelserik.

Började veckan med att få ett lånelöfte från banken. Vilket vi givetvis är glada över och tackar för.

Därefter åkte vi iväg på vår första husvisning. Det kändes bra när vi var där, men efter att ha fått distans på det hela så backar vi. Det hade varit för mycket att göra för att få det i det skicket vi hade velat ha det i. Men vi ger inte upp utan letar vidare. Och någonstans någongång måste man ju börja.

Sen har läkaren från barnmedicin ringt. Läkarintyg skulle han fixa likaså ett recept på en allergimedicin. Samt ett intyg på att förskolepersonalen får ge lilla A medicinen. Nästa provocering blir om 4-6 månader. Vi fick som vi ville (i allt) med andra ord.

Vi har nog äntligen bestämt oss hur vi ska jobba till våren då även A är tillbaks på jobbet. Dock väntar vi fortfarande på ett besked från kommunen. Igår var det två månader till inskolningen och då ska man även ha fått ett besked. Vi väntar veckan ut, har det inte kommit imorrn så ringer vi på måndag och ifrågasätter.

A har åkt på en ny förkylning.

Det har hunnit bli den 1:a december.

Och vi har en tös som går runt och småpratar för sig själv. Jättegulligt om det inte hade varit för att hon avslutar varje mening med ett högt och tydligt NEJ! Känner oss som dåliga föräldrar. Är nej verkligen det enda vi säger?

Förresten

Vi provocerade lilla A med mjölk igår. Har en telefontid med Barnmedicin på tisdag nämligen.

Det gick inget vidare. Hon fick en liiiiten sked filmjölk och direkt började det klia i munnen på henne samtidigt som hon blev röd runt munnen.

Vi hade våra aningar om att det inte skulle fungera men vi var tvungna att testa för att läkaren ska kunna skriva ett läkarintyg till förskolestarten.

Nu väntar vi gärna med nästa provocering tills efter sommaren. Tätare än så anser inte vi vara nödvändigt.

När A ändå pratar med läkaren så ska han försöka se till att vi får någon form av medicin utskriven om hon någon gång skulle få en allergichock. Vi tänker främst på ägg då vi inte vet hur hon reagerar vid intag och att det nu när hon börjar på förkolan är större risk att hon får det i sig. Här hemma har vi inte ägg överhuvudtaget så här klarar vi oss, utan det är främst på förskolan vi tänkt att medicinen ska ligga.

Men det återstår som sagt att se vad läkaren säger.

När stormen viner...

... runt knuten går sambon ut för att grilla.

"Jag bara måste få grilla en sista gång i år" var hans svar på min fråga om det verkligen var en så god idé att göra det just idag.

Att sen grillen faller isär under grillningen (den har rostat sönder) och han till slut måste ställa själva grillen, dvs utan ben, på tre stenar hindrar honom inte det minsta från att slutföra det han påbörjat.

En galning till sambo har jag, men det är väl därför jag älskar honom så mycket.

Och det var gott med grillat ifall ni undrar!

Glömde

Glömde alldeles bort att gratulera min älskade A här på bloggen. Han fyllde ju år igår.

Kan vara för att det var lite stressigt igår, jag hann bara hem innan A skulle iväg och sen var det full rulle på kvällen.

Mycket på gång, eller som vi hoppas kan vara på gång...

I alla fall, STORT grattis min älskling på din födelsedag!

Förskyld

Lilla A har återigen åkt på en förskylning. Denna gång en rejäl sådan. Den var dock väntad eftersom hon inte riktigt blev av med den hon hade för ett par veckor sedan. Så det har varit innehäng för hela slanten idag. Orolig natt och dålig middagslur. Och feber i förmiddags.

A har bunkrat upp med papper, vatten och nässprej intill madrassen på lilla A's rum. Men vi hoppas givetvis på en hyfsad natt.

Velar

Lilla A och A har varit och hälsat på på den kooperativa förskolan idag. Eftersom vi inte vet om vi kommer att få en plats på den kommunala så får vi hålla fasaden och spela att vi SKA ha lilla A på den kooperativa.

Problemet är att de hade det fantastiskt under den 1 1/2 timmen de var där. Lilla A stortrivdes OCH pedagogerna var trevliga (fick inte det intrycket sist). De har dessutom renoverat och snyggat upp i huset.

Lugnt och skönt var där också, endast 12 barn. På den kommunala var där ju nästan 40 barn på en liten yta = kaos.

Och de har fixat en ersättare i köket- ytterligare en dietist.

MEN samtidigt som det låter helt underbart så är det den där kooperativa biten som gör att vi blir avskräckta. Ok, att ha trädgårdsdagar med grilling osv är inget jobbigt. Men att gå på styrelsemöte en gång i månaden samt kunna rycka in vid behov är det som drar ner det hela.

Vi får fundera helt enkelt. Vem vet, det löser sig kanske av sig själv om vi inte får en plats på den kommunala.

Fars dag!

Trots att det är sent på dagen och papporna i min närhet redan blivit gratulerade så måste jag ändå in här och gratulera dem ännu en gång.

Vi har haft en mysig dag. I förmiddags var det bara vi tre, i eftermiddag kom det fyra till. Mamma, pappa, lillebror och I. Fikade och fick se en massa bilder från Afrika.

Pappan till min dotter (tillika min trolovade) har inte fått något idag. Vi lägger ingen större vikt vid dessa dagar (undantag från förra året som var den första) men jag vill ändå att han ska veta att han är den bästa pappan som finns!

A, lilla A och jag älskar dig över allt annat!!!!

Välkomna hem!

Lillebror och hans I har precis kommit hem från Tanzania och Zanzibar. Och jag hoppas att de haft två helt fantastiska veckor och att de fått sett och upplevt massor! (Foto ser vi gärna på! Lilla A vill helst se lejon för de säger ju arrr....)

Men nu när ni gjort denna "once in i lifetime"-resa så har ni ju gjort allt ni behöver göra innan ni blir tre. Lilla A vill ha en kusin!! Sätt fart!!!!

Foglossning

Nej, jag är inte gravid. Men foglossningen jag hade när jag väntade lilla A vill inte ge med sig. Det är speciellt min vänstra sida som jävlas. Ondast gör det om jag står fel en dag på jobbet. Eller måste flytta benet i sidled. Eller har gått en långpromenad.

Jag får se till att stå ihop med benen och inte göra några snesteg...

Lär bli skoj vid en eventuell ny graviditet.
AJAJAJAJ!!!!!

Ny telefontid

Har fått en ny telefontid med läkaren på Barnmedicin. I slutet av november. Innan dess ska det provoceras igen. Vi känner dock på oss att hon fortfarande är allergisk.

Den största anledningen till att vi måste provocera är för att vi ska kunna få ett läkarintyg inför förskolestarten. Så att hon kan få rätt kost. Annars hade vi lätt kunnat vänta tills hon blir två.

Julklappar

I helgen slog det mig att det snart är första advent och det innebär ju i sin tur att det snart är jul. Det är helt galet vad tiden rusar iväg!

Nu vill vi ha lite förslag på vad ni i familjen (på båda sidor, min och A's) önskar er i julklapp?
Det får gärna vara lååånga listor så vi har lite att välja på =)

Det blev inget jobb för mig idag

Har varit hemma - sjuk.

Började få ont i halsen vid lunchtid igår och sen blev jag hängigare och hängigare. Sovit oroligt inatt och när jag vaknade i morse så hade jag fortfarande ont i halsen och i huvudet. Så jag har varit hemma med de andra snorisarna. Sovit och vilat upp mig.

Men som vanligt så blir jag aldrig riktigt sjuk. Nu har jag bara lite ont i huvudet och är trött. Så imorrn blir det jobb, känner mig inte tillräckligt dålig för att mitt samvete ska tycka det är ok att jag stannar hemma en dag till.

Vad hon kan

Vi hinner knappt med i lilla A's utveckling. Ibland förvånas vi över var hon lärt sig allt. För tillfället är det ordförståelsen och talet som är det som är prioriterat, men för det är det inte sagt att hon inte utvecklas alls på det fysiska planet. Det gör hon, massvis! Hon har ju till exempel lärt sig gå på tå, hon kör själv vagnen när vi är ute och går och hon klättrar överallt hela tiden.

Hon kan peka ut en massa saker i böcker och i verkligheten, skulle jag räknat upp allt hon kan så blir det en låååång lista och ändå skulle jag glömma en massa.
Hon kan härma många djur också, och där tror jag mig kunna räkna upp dem. Ko, hund, katt, anka, kanin, fågel (kråka) och får.

Att snappa upp saker vi gör är hon också en hejare på.
I badet häromdagen fångade jag upp en leksak hon tappat och efteråt torkade jag mig om handen på en handduk. En stund senare sträckte även lilla A sig efter handduken och skulle torka sin lilla hand.
"Blåsa" ut ljus gör hon också, efter att hon såg hur man gjorde på kykis häromdagen.
Om A går med händerna bakom ryggen är hon inte sen att härma honom.
Några få exempel på allt hon gör.

Musik älskar hon. Och så fort en låt är slut så hinner hon bli frustrerad innan nästa börjar. Hon dansar, fäktar, snurrar runt och har sig. Rörelserna till Imse vimse spindel och Huvud axlar knä och tår är hon en hejare på.

Hon kan säga mamma, tack, öga, nej, ja, Hilda (katten) och Barbapappa. Men fortfarande säger hon mamma till pappa. Ibland kan hon dock säga pappa, om det är när andan faller på eller om det är för att pappa inte lyssnar tillräckligt låter jag vara osagt.
Snackar gör hon en massa hela tiden och det lär nog inte dröja allt för lång tid innan det sprutar nya ord ur munnen på henne.

Det är så himla roligt att få följa henne i utvecklingen. Var tid har sin tjusning men jag vete tusan om detta inte är den bästa tiden ändå. Hon kan och förstår en hel massa och är därmed med mycket, mycket mer. Är så grymt tacksam att jag fått följa henne på nära håll i två veckor nu. Blir med tunga steg jag återvänder till jobbet i morgon. Avundas A en hel massa som får uppleva allt detta varje dag. Det känns urjobbigt att inte få hänga med.

Klockan

Detta med att ändra klockan fram och tillbaka är ett, rent ut sagt, jävla påhitt. Ikväll blev det mörkt APTIDIGT och inte hjälper det mig att det är ljusare om mornarna när jag går upp 5. Det är inte många veckor till som lilla A och jag kan gå ut när jag kommit hem från jobbet. Pannlampa är ingen hit när man leker på lekplatsen...

Hur gick då natten? Jorrå, hon vaknade 06.05 (alltså 07.05 enligt sommartid). MEN från 3 och tills hon vaknade låg hon inte still i fem minuter. Tösen är grymt snorig och då är det svårt att ligga still.
I kväll var hon hungrig enligt den gamla tiden och hon slocknade på två röda så fort vällingen var uppdrucken. Hoppas på en lugnare natt i natt.

Idag: Mission ändra lilla A's inre klocka

I natt ändrar vi ju klockan och för att inte lilla A ska vakna klockan 6, vilket blir 5 i morgon, som hon brukar göra så håller vi på att förskjuta hennes dag idag.

Istället för att sova middag mellan 12 och 14 så får hon istället sova mellan 13 och 15 och ikväll får hon stanna uppe ända till halv nio. Ska bli skoj och se hur trött hon kommer vara...

Men en timmes extra sömn blir det inte här, jo för A då som har sin sovmorgon i morgon den lyckosten, lilla A har ju inte riktigt förstått vitsen med att sova länge om mornarna på helgen så jag får snällt kliva upp i ottan...

Men alla ni andra får sova så gott!

Trolldeg

Igår hade vi trolldegspremiär. Dock var det inte så lätt att forma den där degen. Roligare var det att äta den och att leka med de skulpturer A och jag gjorde.

Katten som A gjorde var den bästa. Hon pussade och gosade med den. Lite väl hårt kanske eftersom huvudet föll av stup i ett. Men då räckte hon bara delarna till oss så att vi kunde sätta ihop den igen.

Badat

Nyss hemkomna från en timme på badhuset. Där har vi inte varit sedan lilla A gick på babysim.

Om hon tyckte det var roligt? Jorrå, tösen hade ett leende på läpparna hela tiden och blev grymt ledsen då vi skulle åka hem.

A och lilla A kommer fortsätta åka dit nu i vinter. Vattenvana är aldrig fel, speciellt inte när man bor vid havet. Dessutom behöver hon aktiveras mer och bli ordentligt uttröttad.

Synd att jag inte kan följa med bara...

Besök på den kommunala förskolan

Idag har vi äntligen varit och besökt den kommunala förskolan här i byn. En förskola som det bara pratas positivt om, från alla föräldrar i HELA kommunen. En förskola som ligger på skolan, har två avdelningar, jättestor plats för utelek och underbara förskolelärare. Men det är en förskola som har blivit för liten, i dagsläget är den full, överfull. I normala fall inhyser den 30 barn, nu är det närmare 40. Och sju barn står på kö. Låter underbart men oroligt.

Vi fick en positiv känsla i magen när vi kom in på förskolan. Alla i personalen kom genast fram och hälsade på oss och därefter blev det en grundlig rundvisning både inne och ute. Lilla A blev helt exalterad. I normala fall är hon en blyg liten tös men inte idag. Hon hittade massor av skojigheter att leka med och det fanns ju sååå mycket att titta på. Rena paradiset för en ettåring!

De är ute varje förmiddag, antingen på gården eller så beger de sig ut på en utflykt. Skogen och havet ligger ju nära. De lite äldre barnen har tillgång till gymnastiksalen en gång i veckan och ibland går de in på skolan och kollar in vad de större barnen pysslar med.

Maten får de från skolköket, men givetvis fanns det ett kök på varje avdelning. Vad gäller allergin så verkade det inte som att de hade några allergibarn på plats idag men de i köket har säkert stor erfarenhet av allergimat. Så på just den punkten är vi inte särskilt oroliga.

Däremot är vi oroliga över om vi överhuvudtaget får en plats åt lilla A. Men det är tre månader kvar till inskolning och vad vi hört av andra föräldrar, och av personalen idag, så jobbas det för fullt med att försöka hitta en lösning på problemet. Att det inte går in fler barn på avdelningarna är självklart, lokalerna var inte jättestora och det var ganska rörigt med så många barn. Istället försöker de lösa problemet genom att starta upp en ny avdelning. Men om det blir i en befintlig lokal på skolan eller moduler på skolgården är inte klart än.

Trots det stora barnantalet så har vi bestämt oss för den kommunala förskolan. Givetvis har den kooperativa sina fördelar, men det är just den kooperativa delen som gör att vi istället väljer den kommunala. Nu återstår bara att få ett positivt besked från kommunen. Håll tummarna!

Oh my God!

Vilket humör damen har fått! Det vi tidigare tyckte var ett ordentligt humör är ingenting mot vad hon har nu...

Hon skriker, gråter, slåss, sparkar och är allmänt gnällig.

En ny fas mån tro?

Gå på tå

I går morse kunde tösen gå på tå. Bara sådär.

Vad är det som händer om nätterna?

Var vi har tillbringat dagen

HÄR!

A och jag i alla fall. Lilla A har varit hos mormor och busat. Ögonen gick i kors när vi hämtade henne och hon somnade med vällingflaskan i munnen ikväll.

Hittade som vanligt massor, mest till lilla A givetvis. Hennes julklappar bland annat!

Efter badet

Lilla A fick bada efter middagen ikväll och efter badet, när jag röjde upp i badkaret, roade sig lilla A med att ta ut alla blöjorna i backen under skötbordet. Och hon hade så roligt att jag hade inte hjärta att be henne sluta.

Jag skulle ju inte...

...handla något, inte så mycket i alla fall. Men jag kunde inte låta bli. Har varit på me&i klädvisning idag och jag kunde som vanligt inte motstå att shoppa åt lilla A.

Hon fick denna tröjan och denna tunikan. Egentligen behöver hon inga kläder, garderoben är knökfull och många plagg är sällanplagg, tyvärr. MEN (och det är ett stort sådant) hon växer så det knakar, vi lägger undan kläder på löpande band just nu så liiite nytt kan väl inte skada?

Sen köpte jag dessa byxor åt mig själv. Kollade lite tveksamt på A när jag berättade det, han däremot sa att jag var värd dem "du köper ju aldrig kläder åt dig själv". Inte för att han hade blivit arg, det får ni inte tro, men det var inte nödvändigt att köpa dem. Jag går ju inte med rumpan bar.

Semester!

Nu har jag semester i två veckor!!! Och tjoho vad jag ska lata mig... Eller inte, känns nästan som vi har något inplanerat varje dag. Sånt som inte hinns med i vanliga fall får tas under dessa två veckor. Men det ska i alla fall bli skönt att få umgås med lilla A om dagarna igen, saknar det nåt grymt!

Dagens näst bästa stund

Den näst bästa stunden på dagen är nu. När lilla A precis gått och lagt sig och man får sätta sig ner i soffan och pusta ut. Veta att man har ett par timmar av ren lathet framför sig innan det är dags att sova.

Den bästa stunden är när jag kommer hem från jobbet och får träffa lilla A för första gången på dagen!

Nr 7

Tand nr 7 har brutit igenom. Det var ett tag sedan, kanske två-tre veckor, jag såg det flera dagar efter A som hade sett det flera dagar innan mig =)

Nr 8 är på gång, men av tidigare erfarenheter så vet vi nu att det tar lång tid för hennes tänder att bryta igenom.

Lång dag

Slutade 17 idag (jobbar normalt mellan 6-15), var helt slut när jag kom hem.

Eftersom det är älgjakt denna vecka så är tre ur personalen iväg på den, idag var dessutom två hos läkaren. Fem borta men lika mycket som ska göras. Plus att den "nya" maskinen krånglade (han som normalt sköter den är på jakt och ingen annan har riktigt hunnit lära sig den). Därför har det varit stress dagen lång och nu är jag alltså HELT slut!

Men när jag kom hem väntade min födelsedagspresent på mig, en vecka försent... Postgången vill sig inte riktigt här på landet. Fick denna, vilket var precis vad jag önskade mig.

Fick ju ingenting på min födelsedag förra veckan, inte ens en blomma (inte för att jag bryr mig så väldans, slutade fylla år för två år sedan). Dagen efter hade nog A dåligt samvete för då väntade minsann rosor på bordet och badkaret var upptappat. Inte helt fel att komma hem till sån lyx. På kvällen lyxade han till maten lite extra, örtinbakad fläskytterfilé med rödvinsreduktion, trattkantareller och en dekonstruerad potatisgratäng med zucchini. När lilla A lagt sig för natten kalasade vi på mjölkchokladpannacotta. Så han fixade ju min födelsedag - en dag senare. Älskar dig ändå min älskling!

Nu ska jag hoppa i säng. Godnatt!!!

Ja må ja leva!

Jodå idag fyller jag år, 27 sådana.

Tack till ALLA er som på ett eller annat vis gratulerat mig idag!



Och sen vill jag passa på att "gratulera" (eller beklaga?) min älskling eftersom vi, idag, varit förlovade i två år!

Söndag

Återigen har helgen gått i raketfart. Och denna helgen har vi inte gjort många knop, pysslat och donat lite här och var, lite inne och lite ute.

Vi har bland annat satt upp några foton, som vi förstorat, och då passade A på att ta några "slipsar" till samlingen (stöden bak på ramarna):

Och till middag ikväll njöt vi av denna:

I morgon är det kneg igen, men bara två veckor kvar innan jag har semester i två veckor... nice!

De har anlänt

och de blev mer än godkända. A's födelsedagspresent alltså. Skorna!

Lite avis är jag allt, de är jättesnygga!

Fixat och klart

A's födelsedagspresent är fixad och klar. Han vet vad han kommer få och han kommer dessutom få den innan Dagen. Hade först en jättebra plan men jag vet inte om den egentligen var så bra. Istället frågade jag honom rent ut om han ville ha dessa i svart och det ville han (eftersom han pratat om att köpa ett par i en liten evighet). Han fick välja mellan dem och ett par vanliga så att ni inte tror att det var jag som bestämde att han skulle ha just dem... Men då han fyller år sent i november så var jag så snäll och sa att han kunde få använda dem redan när de kom om han ville. Snälla jag!
Själv fyller man snart år, tydligen. Redan nästa vecka om jag minns rätt...
För att underlätta för nära och kära så tänkte jag skriva här vad jag önskar mig (både i födelsedagspresent och i julklapp): presentkort på Ikea.

Vi är sååååå less på soffan vi har och har äntligen hittat en som vi vill ha, denna, och som ni ser så kostar den en slant så därför önskar VI (jo, A är den som är mest less på soffan) oss presentkort i BÅDE födelsedagspresent och julklapp.

Jag har en gång tidigare gjort en fotobok och det var för några år sedan då jag knåpade ihop en bok om resan till Thailand jag gjorde med familjen för 3 år sedan. Nu när man har barn så är fotoböcker ett smart sätt att visa upp de bästa korten man tagit på sin ögonsten. Annars är det lätt hänt att de bara läggs på datorn/ minne och sen "glöms" bort. Därför gjorde jag slag i saken förra veckan och knåpade ihop inte bara en utan två fotoböcker. En med bilderna från fotograferingen vi gjorde i våras och en på foton från lilla A's första år.
Boken från fotograferingen blev jättebra, MEN boken om lilla A's första år blev aldrig färdig (hade ett erbjudande som gick ut i fredags, 50% på fotoböcker). Hade suttit i över en timme och lagt in bilder, redigerat, ändrat ordning osv. osv. Då får datorn för sig att den inte har något internet (det sämsta med trådlöst), jag blir alltså offline och hela boken försvann. Tårarna var inte långt borta, jag var ju så sjukt nöjd med det jag gjort. La ner projektet. Orkade inte sitta uppe hela natten för att få den klar. Så det blev ingen bok om det första året. Inte nu iallafall, jag ska ta upp det igen och ha den klar tills nästa gång de har ett bra erbjudande (det är ganska dyrt annars). Surt!

I helgen passade vi på att ta in våra trädgårdsmöbler, vi kommer inte att använda dem mer i år och eftersom det var så fint väder i helgen så torkade dem och då passade vi på att sätta in dem. Hösten är verkligen påväg.

Lilla A förstår sååå mycket nu, det är helt ofattbart egentligen. Hon är bara 15 månader (snart) men kan så mycket redan. Varje dag lär hon sig något nytt och vi förundras lika mycket varje gång. Just nu är hon inne i en väldigt mysig fas. För det mesta är allt bra, förutom ikväll då hon var grymt trött och blev ledsen för minsta lilla (men vaknar man 04.20 på morgonen så är det inte konstigt att man är trött). Hon grejar med sitt och visar, pekar och snackar en massa. Gör det vi säger till henne att göra (oftast) och hon förstår hur hon ska göra det. Makalöst!

Ledig

Idag har jag varit föräldraledig eftersom A skulle till ortopeden. Måste erkänna att det känts som jag "skolkat" från jobbet trots att jag har min fulla rätt att vara ledig. Samtidigt har det känt som söndag men ändå måndag för imorgon är det väl tisdag? Snurrigt!

Vet inte om det gick bra eller dåligt för A hos ortopeden. Han har små fickor i knäna som är inflammerade och detta kan ta lååång tid innan det är läkt. Det effektivaste sättet är genom sjukgymnastik, så läkaren på ortopeden skickar en remiss till en sjukgymnast i närheten. Hjälper inte detta så får de genom ultraljud lokalisera fickorna och spruta in något medel i dem, men detta måste upprepas x antal gånger.

Det positiva (?) är att det är A och Zlatan som har detta. Jumpers knee kallades det visst.

Välkomna hem!

Välkomna hem mamma och pappa från er semestervecka i Turkiet. Härligt att byta ut 30 gradig värme mot höstrusk här hemma i Sverige va?

Vi har inte alls varit avundsjuka på er...

Imorgon lägger vi den på lådan

Ansökan om den kommunala barnomsorgen postas i morgon, ungefär fyra månader före inskolningen.

Nu håller vi tummarna på att vi får en plats på vårt förstahandsval. Men skulle det mot all förmodan inte bli så så har vi ju en plats i den kooperativa.

Det som egentligen avgjorde det hela var att dietisten/ köksansvarige på den kooperativa förskolan ska ha barn och kommer alltså inte att vara där när lilla A börjar.

När jag har semester i höst tänkte vi kika in på den kommunala förskolan för att se hur de har det där. Spännande och skrämmande på samma gång.

Höst?

Vilket ruskväder vi fått! Blåst, regn och riktigt kallt. Inte gärna vill man gå ut, men har man en dotter som älskar att vara ute så är det bara att bylta på sig och pallra sig ut. Helst hade jag legat inne med en filt över mig och njutit av att få vara just inne. Så kan det kanske bli om en femton år eller så...

Var var jag?

Av förklarliga själ har bloggen hamnat i skymundan. Jag vill helst tillbringa min lediga tid med familjen och när lilla A lagt sig om kvällarna så är jag också på god väg att ramla ner i bingen. Trött med andra ord.

Lilla A har utvecklats massor på bara några få veckor. Hon har en enorm ordförståelse och hänger oftast med i det vi pratar med henne om. Hon lär sig nästan ett nytt ord om dagen och det är så otroligt roligt att få följa hennes framsteg.

Hon kan fortfarande inte säga pappa utan säger istället mamma även till pappa. För henne är vi nog som en och samma, någon som tar hand om henne och vad gör väl då det om pappa får heta mamma?

En liten härmapa har hon blivit. Hon snappar upp de minsta grejerna och vi blir så otroligt förvånade när hon ger sig i kast med att imitera oss. Men samtidigt kan vi knappt hålla oss för skratt när hon härmar oss. Som exempel kan jag nämna att hon hade sett A bläddra i en tidning och då han skulle vända blad så fuktade han fingrarna. Lite senare på dagen bläddrade lilla A i en tidning och helt plötsligt stoppade hon fingrarna i munnen innan hon vände blad-
Ett annat exempel är när jag borstat håret så brukar jag alltid ta bort de hårstråna som fastnat på borsten och slänga dem i soporna. Därefter brukar lilla A få borsten eftersom hon tycker den är intressant. Men en dag gick hon ett steg längre då hon fått borsten i sin hand och "tog" då bort hårstrån som hon sedan gick fram till soptunnan för att slänga. Sötnos!

Vi får fortfarande inte till det med hennes somna själv försök. Fram tills i måndags har vi låtit henne somna i våra famnar och därefter har vi lagt ner henne i sängen. Men den lilla damen har börjat väga allt mer och det blir ganska så tungt att hålla i henne, speciellt om det tar en stund innan hon somnar. Så på försök har vi nu istället börjat ge henne välling på madrassen (istället för i soffan), som ligger på golvet i hennes rum, med en förhoppning om att hon ska somna på den efter vällingen. Hittills har det inte gått så bra, hon blir trött och vill somna men det verkar som hon inte kommer till ro. Hon vänder vrider och har sig men hon lägger sig alltid ner igen efter bökandet. Givetvis ligger vi vid sidan om henne eftersom hon älskar att vara nära. Vi får ge det några kvällar till och sen... ja vad vi gör då vet jag inte.

Att äta vill hon bara göra själv. Vi får inte längre mata henne. Så nu får hon ganska så stora greppvänliga bitar av den maten vi äter och så får hon helt enkelt sitta och plocka med det.

Vet inte om jag nämnt det tidigare men hon sover endast en gång på dagen nuförtiden. Har gjort så i 6 veckor ungefär. Hon var helt enkelt inte så trött på förmiddagen när hon brukade ha sin första lur och dessutom tog det lång tid att få henne att somna. Precis som det gjorde på eftermiddagen då hon fått sova på förmiddagen. Alltså drog vi in på en sovning och nu sover hon mycket bättre efter lunch. Hon får sin lunch vid 11.30 och ungefär 12.15 sover hon och brukar så göra i 1,5 timmar ungefär. Ibland mer och ibland mindre.

Hon är fortfarande en morgonpigg liten tös och hon brukar vakna vid sexsnåret. Innan dess brukar hon vakna till vid halv fem och då brukar hon få välling och sen somnar hon om igen.

Hon har lagt av med krypandet helt och hållet och nu är det bara gång som gäller för hela slanten. Riktigt duktig har hon blivit och fort ska det oftast gå. Har inte tid att ta det lugnt helt enkelt.

Nu ska jag gå och göra mig i ordning för bingen. En förpackningsmaskin håller på att bytas ut (faktiskt i skrivande stund) på jobbet och den kommer nog inte fungerar riktigt som den ska... Hoppas dock att det inte blir övertid, men det lär luta åt det. Kommer ihåg när de satte in den som de byter ut...ojojoj det var långa dagar.

Så godnatt på er!

Remiss

A har fått en remiss till ortopeden. Han har haft problem med sina knän ett bra tag nu och eftersom inget penicillin hjälper så går de nu ett steg längre. Får bara hoppas att de hittar "felet" så att han slipper ha ont.

Den 19 september ska han iväg, vilket innebär att jag får ta föräldraledigt och därmed är "ledig" just den dagen.

Modemet

har ersatts av ett nytt - som fungerar!

Älskar tekniska prylar när de fungerar...

O jag älskar A för att han är så himla bra!

Fästing

Så då har lilla damen på 14 månader avklarat sin första fästing också. Igår hittade jag en liiiiten rackare på det gosiga lilla låret. I vecket såklart. A fick ta bort den och idag har han haft extra koll på stället den satt på. Än så länge ser det bra ut och damen själv mår prima.

Skor

Lilla A var i stort behov av nya skor. Hon hade endast ett par som passade - sandalerna. Inte så praktiskt när vi nu närmar oss den där blöta årstiden. Så i ovädret, som var igår, drog vi iväg och köpte nya skor till henne.

Ett par som är tänkta att ha nu i höst innan det där riktiga slabbet sätter igång. Men skulle det bli plaskvått så har vi givetvis gummistövlar åt henne istället.

Och ett par som är tänkta att användas som lite finare skor om vi bara ska iväg och handla eller nåt sånt.

Vet att båda paren är märkesskor (la du märke till det lillebror?) och det var absolut inget måste från vår sida (okej kanske från A's). Det var bara det att de kostade precis lika mycket som alla de andra skorna och dessutom så var de snyggast och mest vattentåliga.

Det kommer bli ett skoinköp till innan vinter slår till, nämligen ett par vinterskor. Vi hade kunnat köpa även dem igår men då vi inte vet om damens fötter växer i raketfart nu under hösten så valde vi att avvakta lite.

Vi var en sväng på Lindex också och där fick damen två par jättesöta strumpor. Som hon för övrigt genast ville ha på sig när vi kom hem. En av varje då såklart!

Teknikskit

Modemet strular igen. Det blir för varmt och sen lägger det av- tror vi (läs A).

JAG HATAR ALLT VAD TEKNISKA PRYLAR HETER!!!!!

Varför kan de inte bara fungera på stört när man sätter i sladden (som förresten är fruktansvärt ful)? Ok, modemet är från 2003 men det är väl heller ingen förbrukningsvara, ingen blöja precis...

Nu är jag en aning piss, så jag går och lägger mig istället för och sitta här och svära. På måndag är det A som ringer internetleverantören OCH JAG HOPPAS FÖR BÖVELEN ATT DET NU ÄR MODEMET DET ÄR FEL PÅ OCH INGET ANNAT TEKNISKT HITTEPÅ...

(Ett i-landsproblem jag vet, men jag blir sååååå trött! Men jag är otroligt tacksam att ha en man som är tekniskt lagd. Allt vad sladdar, installering o allt annat jox heter får han fixa. Jag bara tutar och kör, om det fungerar vill säga...)

LÖN

Då har första lönen (sen jag återgick till jobbet) trillat in på kontot. Inte den värsta lönen ska tilläggas eftersom jag bara hann jobba i två veckor innan perioden var slut. A däremot fick en hyfsad lön. Två veckors semester OCH fem månaders föräldralön.

Vi har valt att inte leva så stort nu när en av oss är föräldraledig. Mottot har varit att spara på föräldradagarna så att vi kan vara lediga lite längre på somrarna eller vid jul osv när lilla A sen börjar Förskolan, samt en dag i veckan. Vi har hittills lyckats ganska så bra tycker jag. När jag lämnade över till A så hade jag tagit ut 100 dagar, av mina 240. Trots att vi snålat så med dagarna så har vi inte behövt snåla i det stora hela. Vi har prioriterat helt enkelt.

Och på tal om föräldradagar så ringde A till Försäkringskassan idag för att ta bort de dagar han hittills begärt. Nu väntar vi med att plocka ut dagar tills han "måste" ta ut full föräldrapenning i slutet på oktober (Försäkringskassans regler, det finns ju en del sådana).

Och när han ändå var på tråden så sa de åt honom att hans begäran fortfarande höll på att granskas, det var bara två månader sen vi skickade in de begärda uppgifterna. Lagom lång handläggningstid...

Tänder

Det ploppar upp risgryn i lilla A's mun. Nu har även tand nr 6 kommit fram. På andra sidan (än den som bröt igenom sist) framtänderna i ovankäken.

A och lilla A har haft en del tuffa nätter de senaste veckorna och för bara två dygn sedan så var det helt upp och ner. Vi kan känna att ytterligare en tand är på gång, denna gång i underkäken, det buktar som bara den men den vill bara inte bryta igenom.

Vi hoppas att den behagar komma fram snart så att mina båda älsklingar får lite lugn och ro om nätterna igen.

Telefontid med läkaren

Idag hade vi telefontid med lilla A's läkare på Barnmedicin. Det har gått ett halvår sedan vi var där och då kom vi överens om att vi skulle provocera lilla A innan telefontiden.

Så idag ringde alltså läkaren för att höra hur det gått. A berättade hur det låg till och även vad vi hade för önskemål.

Om det inte påverkade oss så gick det bra att vänta längre än 3 månader på nästa provocering. Och det påverkar inte oss ett dugg. Eftersom lilla A är hemma med pappa hela hösten och delar av vintern så är det lätt att fortsätta som vi gjort.

MEN vi vill provocera henne innan förskolestarten. Så de kom överens om en ny telefontid i slutet av november eller i början på december. Innan dess ska vi ha provocerat igen. Visar det sig att hon fortfarande är allergisk då så får vi ordna med läkarintyg innan förskolestarten.

Vad gäller ägg så ska vi ligga lågt. Det är väldigt sällan som det växer bort innan skolåldern så det är ingen mening med att provocera det.

Vaccinet (MPR) lilla A ska få vid 1 1/2- års ålder är utvunnet ur ägg, därför frågade A hur vi skulle göra med det. Svaret vi fick var att det sällan är någon som är allergisk mot ägg som reagerar på det, därför kan hon få det på BVC. Men om BVC inte vill göra det så får hon det på Barnmedicin istället. Vill BVC göra det så ska vi nog dock kräva att en läkare närvarar vid vaccineringen samt att vi får stanna kvar en stund efteråt för att vara säkra på att hon inte får en allergisk reaktion.

Så nu kör vi på som "vanligt" och hoppas att det går bättre vid nästa provocering.

Sen sist

Det händer inte så mycket just nu. Allt rullar på som vanligt. Jag har jobbat i över två veckor och det är lika trist som jag mindes det. Men det bästa på hela dagen är att komma hem och möta en överlycklig lilla A! Det slår allt!

Lilla A har fått sin femte tand, vid sidan om en framtand i ovankäken. Natten den bröt igenom var inte rolig och det har fortsatt i samma bana några nätter nu igen så vi tror att några tänder till är på gång.

Katten var försvunnen i 12 timmar i torsdags. Halv tio på kvällen hörde vi henne jama utanför. Innan dess hade jag och lilla A varit ute och letat efter henne och jag själv hade varit ute i 45 min på cykel och letat efter henne. Att vi var så oroliga var för att hon aldrig är borta längre stunder än runt en timme. Men nu vet vi om att hon kommer tillbaka (om det inte hänt henne något givetvis).

Lilla A går bara nuförtiden, det är vid enstaka tillfällen hon kryper. Dock märker vi på henne när hon är trött, hon snubblar och ramlar lätt då nämligen.

Pratar gör hon också mest hela tiden. Snart har vi sår i öronen... MEN en viktig sak har hon lärt sig att säga, nämligen mamma. Hjärtat svämmar över av kärlek när hon säger mamma. När hon badade en kväll i förra veckan så klev hon ur baljan för att krama mig, därefter lutade hon sig tillbaka en aning så att hon kunde titta på mig, sa mamma och kramade mig därefter igen. Gud vad hjärtat smälte, den tösen är underbar!

Lilla A och A har hittat sina egna rutiner och dagarna flyger iväg för dem också. Mest av tiden är de ute, går på långa promenader, gungar osv.

Ni får ursäkta att det sällan uppdateras här. Av förklarliga skäl tillbringar jag min lediga tid med familjen och däremellan ska allt annat hinnas med. Men jag ska försöka hålla bloggen vid liv ändå...

# = brädgård

När A var liten (för typ 100 år sedan) så kallade de # för brädgård.

Jag skrattade så jag kiknade när han berättade det för mig idag. Och jag har skrattat flera gånger därefter så fort jag tänkt på det.

Tack A för att du livar upp mitt liv! (Och för att du är såååå gammal att du varit med om massa konstigheter.)

Älskar dig!

Skorven

Lilla A har haft skorv på huvudet så länge jag kan minnas.

Så länge hon (eller jag) åt produkter med mjölk- och äggprotein i så växte inte hennes hår och då var det lätt att borsta bort skorven. Men samtidigt så lossnade inte skorven särkilt mycket. Jag har läst någonstans att orsaken till skorv är att man har brist på en fettsyra som är bra för huden. Kanske kan det vara så att hon inte kunde ta upp denna fettsyra i kosten då hennes mage var så trasig?

I alla fall, sen vi tog bort det hon inte tålde ur kosten så har hennes hår växt som bara den och skorven trillar av i stora flagor. Men eftersom hon fått en ordentlig kalufs så har det blivit svårare och svårare att borsta bort skorven (vi använder en sån där mjuk bebisborste ni vet). Men då kom A på den geniala idéen att kamma hennes hår istället. Varför har vi inte tänkt på det tidigare? Skorven lossnar som aldrig förr, allt fastnar ju på kammen! Nu har hon stora fläckar utan skorv så snart nog ska den vara historia.

Jaja, bättre sent än aldrig som man säger!

"Dat"

Oj vad det händer grejer. Med lilla A då alltså. Hon utvecklas i en rasande fart, det händer nya grejer nästan varje dag.

Hon:

• går mer än vad hon kryper
• är inne i en utvecklingsfas, har svårt att somna, sover oroligt, äter dåligt och är på ett hiskligt humör (men inte hela tiden)
• har ökat på sin ordförståelse väldigt mycket
• kan nästan klä på sig själv, hon vet åtminstone var plagget ska sitta. Hattar kan hon sätta på huvudet och häromdagen kom hon gående med sin ena sandal på foten.
• älskar att vara ute
• kan säga tack, eller dat, när vi ger henne något eller när hon ger oss något. Samtidigt som hon säger dat så nickar hon (jakande) med huvudet.
• kan skälla ut en för minsta lilla
• älskar att läsa böcker och hon vill gärna att vi läser för henne
• "pratar" otroligt mycket och den av oss som varit borta längst tid från henne får en ordentlig utläggning om hur dagen varit
• är så himla söt, det finns ingen bättre!

Grattis lillebror!

Grattis lillebror på din 25-åriga födelsedag idag!

Hoppas din dag varit underbar och att du inte gjort för mycket!

Jobbet

Så, nu har jag jobbat i två dagar och det känns väldigt konstigt. Samtidigt som det känns som att jag aldrig varit därifrån så känns det som det var flera år sedan jag var där sist. Det är väldigt mycket som är nytt och då också väldigt mycket nytt att lära. Samtidigt som jag måste träna upp allt det gamla igen. Det snurrar i huvudet kan jag säga!

Gårdagen var alltså helt ok, men när jag kom hem så hade jag känslan av att jag bara var tillbaks för ett gästspel och därmed inte skulle jobba så länge. Men verkligheten ser annorlunda ut och det är väl bara att acceptera att min tid hemma är förbi och att det nu är min tur att arbeta och försörja familjen.

Att komma hem är det bästa på hela dagen. Att få träffa lilla A för första gången för dagen och få se hur glad hon blir när hon ser en slår absolut allt.

Trots att jag bara jobbat i två dagar så har jag helt tappat greppet om saker och ting här hemma. Det känns inte som det var i söndags jag hade full koll på allt. Men samtidigt är det oerhört skönt att bara få umgås med lilla A när jag kommer hem och inte behöva tänka på allt det vardagliga. Den rollen har A funnit sig i så bra så!

Jag kunde förresten sova på natten mot måndag, rätt okej dessutom. Natten som var var lite värre men jag tror att det var för alla "nya" intryck och att jag fått jobba med kroppen på ett annat sätt och därför var helt slut. Hade grymt ont i benen när jag kom hem igår (vi står och går på hårt golv), idag är det lite bättre. Men stödstrumporna jag hade på jobbet när jag var gravid har fått åka på igen, jätteskönt!

En sak är dock säker, jag har inte saknat jobbet det minsta!

Ledsen

Idag är jag ledsen, det har inte varit nån rolig dag. Bara en enda lång väntan. I morgon börjar kneget igen och jag har inte det minsta lust att gå dit. Magen är i uppror och jag kommer inte kunna sova i natt (precis som jag inte gjort i natt heller, kanske 3 timmar max), försöker intala mig att det kommer gå hur bra som helst och efter nån dag kommer jag knappt märka att jag varit borta. Tyvärr.

Jag har varit hemma i 426 dagar (exakt 15 månader), varav 370 som mamma. Jag har absolut inget att klaga på. Förutom att jag skulle vilja vara hemma ännu längre med lilla A. Att få ha varit hemma med henne är det bästa jag någonsin gjort och jag kan inte låta bli att tänka på allt jag älskar med henne och allt jag kommer att sakna.

Jag älskar hennes blöta pussar, hennes knubbiga armar, lår, fingrar, fötter och tår, hennes mjuka mage, hennes söta glugg mellan framtänderna, hennes stora blå ögon, hennes lilla knopp till näsa, blöjrumpan och hennes lockiga hår. Jag älskar att andas in doften av henne när hon är alldeles nyvaknad och doftar sådär underbart. Jag älskar att höra hennes röst och allt hon snackar om. Jag älskar hennes härliga hjärtliga skratt och hennes söta leende. Jag älskar att titta på henne i smyg när hon pysslar, grejar, klurar och tänker. Jag älskar att se på henne när hon sover, höra henne andas, snarka och känna hennes lilla kropp nära min. Jag älskar hela henne och jag kan inte leva utan henne!

Jag kommer sakna våra dagar tillsammans och allt vi brukar göra. Och allt vi inte brukar göra. Jag kommer sakna alla rutiner och alla invanda mönster. Jag kommer sakna våra lekar och vårt bus. Jag kommer sakna våra utflykter, träffar och aktiviteter. Jag kommer sakna lunken och lugnet av att vara hemma och ta dagen som den kommer. Jag kommer sakna att vara mamma på heltid. Jag kommer sakna min lilla skatt så det värker i hjärtat.

Dagarna lär bli långa och saknaden kommer vara stor.

Kändisspaning

När vi var ute på en liten eftermiddagspromenad idag så kom det en bil körandes förbi oss i ganska så hög fart. Ut stiger två män varav den ena har en ganska så krullig och mörk frisyr.

"Det är ju Di Leva" säger jag lite på skämt.

Männen går före oss genom en grind, den icke krulliga går först och den krulliga sist. Innan den krulliga ska stänga grinden vänder han sig om för att se hur långt vi kommit och om han i så fall ska hålla upp grinden åt oss. Och döm om vår förvåning när det visar sig vara just Thomas Di Leva.

I vanliga kläder!

Det är den första kändisen vi sett i byn i år...

PS. Han höll aldrig upp grinden åt oss, vi var för långt bort för att han skulle orka vänta på oss.

Knäckebröd, minimajs och nachochips

Det är lilla A's favoriter just nu.

Knäckebröd är helfestligt och det kan hon sitta och knapra på i evigheter. Antagligen kliar det gott i gommen så det är därför hon gillar det. Men givetvis måste hon gilla smaken också annars hade hon nog bojkottat det för länge sedan.

Minimajs fick hon prova av en slump. Jaja tänkte vi hon kan få en men hon lär spotta ut biten direkt. Tji fick vi. Hon mumsar glatt i sig hela majsen och pekar genast efter en till.

Nochochips då? Jo, A och jag åt tacos och givetvis snappade hon upp att vi satt med någonting väldigt gult i händerna som vi dessutom förde till munnen. Nänä sa vi där går gränsen, men som med allt annat så gav vi oss. Lite sådär skadeglada gav vi henne ett chips. Hon smakade på det och vände ut och in på HELA ansiktet. Men tror ni hon gav sig? Nädå, när chocken lagt sig mumsade hon i sig resten av chipset med rinnande näsa. Vill ni veta vad det var för smak på chipsen? Chili!

Underbart

Just nu finns det inget bättre än att få snusa i lilla A's hår efter en hel dag utomhus.

Men det absolut bästa är när hon är alldeles nyvaknad och hon är sådär härligt gosig. Då borrar jag ner näsan i nacken på henne och snusar in den underbara doften av bebis.
Älskar den doften, älskar den flickan!

Provoceringen

För en liten stund sedan provocerade vi återigen lilla A med mjölkprotein. Denna gång fick hon en mjölk- och äggfri pannkaka som var stekt i vanligt smör.

Vi trodde för en stund att det skulle fungera, hon kunde nämligen äta halva utan en reaktion. Men tyvärr så kom reaktionen efter några tuggor på andra halvan. Som vanligt blir hon alldeles röd runt munnen och hon får även kli i munnen (tar in händerna i munnen, för tungan fram och tillbaka och saglar en massa).

Lite synd är det, det hade varit roligt om det hade blivit en liten förbättring (vilket det i o försig har blivit eftersom hon kunde äta en halv pannkaka, hade det varit för ett halvår sedan så hade hon reagerat vid första tuggan) så att man kunde se att detta halvåret gjort nytta. Nu återstår det att se vad läkaren säger då han ringer. Det blir A som får ta det och vi ska försöka få igenom att vi ska vänta med nästa provocering till precis innan förskolestarten. Om ett halvår ungefär alltså.

Nu släpper vi detta, skönt att ha det gjort. Känns inget bra att ge henne något man vet att hon blir dålig av. Som att man är en dålig förälder på nåt vis.

Det var som katten skatten

Vi var sugna på att tillbringa lite tid i skogen idag så vi packade ihop oss och körde iväg till en vandringsled i närheten. Lite kupperad teräng var det emellanåt (lilla A satt och hoppade i vagnen) men vi tror i alla fall att vi valde den minst kupperade leden. Hade det hur mysigt som helst, lagom varmt, fågelkvitter och frisk luft. Satte oss ner i skogen och åt lunch innan vi återvände hemåt. Urmysigt!

(Vi tar tacksamt emot tips på vandringsleder i skog som är barnvagnsvänliga.)

Efter sovstunden i eftermiddag gick vi ut i trädgården. A bytade tändstift och olja på mopeden (snart är det dags för mig att köra den) och jag och lilla A tvättade av vagnchassit. Tidigare har lilla A gått några steg inomhus mellan mig och A, men när hon "hjälpte" mig med tvättandet så reste hon sig hellre och GICK än kröp dit hon skulle. Hon gick kanske ett tiotal steg åt gången innan hon tappade balansen och satte sig på rumpan. Men inte blev hon ledsen för det utan hon reste snabbt på sig och gick vidare. Det märkliga är dock att hon går bättre ute (i gräset) än inne på golvet. En av anledningarna kan kanske vara att hon har skor på sig ute och därför blir det stadigare om fötterna.

Så vi hade fel, hon kom alltså till att gå innan jag började jobba igen. Märkligt att det kan ske bara sådär. Men otroligt roligt att vi båda fått vara med om det!

På sin 13 månaders och en dags dag (det blev märkligt det där) går alltså vår lilla flicka!

Dagen

Efter den lilla vurpan lilla A gjorde i går så bestämde vi oss för att åka iväg en liten sväng idag. Till fördel för lilla A givetvis. Det här kom vi hem med:

Kaninen Ella och en Dinglisnapp

Och såhär ser damen ut i pannan idag:

Inte den bästa bilden men ni ser det fina mönstret från mattan.

Med posten kom detta tyg som vi tänkt ha på väggen i lilla A's rum, det ekar nämligen därinne.

Och såhär blev det:

I eftermiddags var vi ute i det fina vädret, på lekplatsen och i parken. Nu hoppas vi på fint väder resten av veckan också.

Nu tänker jag slänga mig i soffan o läsa lite innan det är Allsång på Skansen, sen blir det bingen, är trött och har ont i huvudet. Kanske att chokladen jag tänkt äta kan hjälpa lite, vi får se. Gokväll!

"Nästan som i Gamla stan"

OBS! Inlägget är skrivet under influens av ironi, bakgrunden är dock tyvärr sann...

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag någonsin skulle bo på den platsen som man som liten tyckte var väldigt exklusiv. Härifrån kom de som var riktigt duktiga i skolan och de som var rika. Hit åkte vi på semester varje midsommar och hit åkte man för att ta en glass i hamnen, som en utflykt en söndagseftermiddag. Än mindre trodde jag att mannen i mitt liv skulle komma från just den byn. Men så är det och det har väl inte direkt varit svårt att anpassa sig.

Det som däremot varit svårt att anpassa sig till är alla stockholmare som invaderar byn om sommaren. De som kommer hit och tror att de äger byn (och resten av världen) för att de råkar ha gott om pengar, ett stort sommarhus, fem barn och hund. De som kommer hit tror säkert på fullaste allvar att byn är död under resten av året. De som kommer hit behandlar oss ortsbor som idioter.

Jag har bott i byn i sex år nu (i en hyrestrea eftersom vi ortsbor knappt har råd med handpenningen på husen i byn) och jag tror aldrig att jag kommer sluta förvånas över allt idiotiskt som de där måsarna säger och gör. Häromdagen när vi var ute på en liten promenad möter vi en mamma med två barn. Givetvis pratar mamman i sin dyra fina iPhone med en vän som säkert bor på Östermalm. I alla fall hör vi henne beskriva byn, hon valt att tillbringa sin sommar i, för väninnan och vet ni vad vi får höra? Att det nästan är som i Gamla stan här, med alla pittoreska hus och kullerstensgator! Hallå!? Vad f-n gör ni då här? Varför invadera oss när ni istället kan njuta av allt detta vackra bara runt hörnet på eran gata hemma i stan?

Ett annat år stod vi tålmodigt i kön i affären (de där måsarna har ju all tid i väääärlden och pratar mer än gärna med sin granne hemma från stan eftersom de ses så sällan) varpå en sthlmare vräker ur sig att det sämsta med den här byn minsann är alla skåningar som bor här. Men hallå igen!? Har ni inte frivilligt åkt x antal mil för att tillbringa er sommar i just Skåne? Hade ni tänkt att vi skulle lämna våra hem bara för att ni kommer hit? Vem skulle då expiera er i affären och städa era palats?

En annan grej som förvånar är dessa stooora bilar. Ok, det är kanske status att en liiiten kvinna kör runt i en jättefin, jättedyr jättebil i jätteteräng modell. Men kan det verkligen vara praktiskt i stan? Hade det inte varit bättre med en liten smidig bil som kom fram överallt? Fast det är klart, här på "landet" kör sthlmare med devisen att "störst kör först" så det funkar kanske på liknande sätt i stan bara det att där måste man uppgradera sig till en större bil hela tiden eftersom alla andra också skaffar stora bilar.
Dessutom hade de nog haft lättare för att köra och parkera sina bilar om de hade haft lite mindre åk. Men oj jag glömde, de är ju på landet så här kan man ju köra och parkera lite som man själv tycker och vill. Här gäller väl inga trafikregler? Eller?

Och husdjuren, deras bling-bling (som oftast är tre), hundarna. På landet får väl hundar springa fritt?

Hade varit intressant att se hur de hade reagerat om vi från Skåne hade kommit och invaderat dem och bettet oss...

Förresten

Vi provocerade lilla A med mjölk ikväll. A hade stekt lite av hennes mat i vanligt smör innehållande mjölkprotein. Hon fick en halv bebissked av maten. Vi hade väntat oss en omedelbar reaktion men det kom ingen. Nu väntar vi i tre dagar (på eventuella biverkningar) innan vi testar igen. Vi har dock inga stora förhoppningar om att hon ska vara fri från sin allergi, hon har nämligen fått en del reaktioner den senaste månaden, men om det varit av mjölk eller ägg vet vi inte.

Anledningen till att vi provocerar är att vi fått en telefontid med läkaren på Barnmedicin och han ville att vi skulle provocera med mjölkprotein innan samtalet. Skulle det vara så att hon fortfarande är allergisk så skulle vi vänta i tre eller sex månader till (beroende på reaktionen) innan vi provocerar igen. Får vi önska så vill vi helst vänta i sex månader. För vår del spelar det nämligen ingen roll om vi är mjölkfria i tre månader extra, större är kanske chansen att hon blir fri från allergin ju färre gånger man provocerar. Men vi är eniga om att hon måste provocerats innan hon börjar på förskolan i januari.

Trött

Idag har jag varit riktigt trött och slö. Eftersom jag påbörjat min sista vecka som föräldraledig nu så har jag bestämt att jag bara ska umgås med lilla A. Allt annat får vänta eller så får A ta hand om det. Därför har jag också tänkt att jag vill ta alla nätterna så att jag verkligen får insupa varje liten del av lilla A. Jag kommer verkligen att sakna att ha henne nära de där sista timmarna på natten, att höra henne andas, snarka lätt och känna hennes värme.

När A jobbade hade jag 6 nätter av 7 men då var jag inte alls såhär trött som jag varit idag. Eller så var det för att jag inte hade tid att tänka efter hur trött jag verkligen var. Det är kanske det som hunnit ikapp mig nu när A snart varit hemma i en månad och vi tagit varannan natt. Att jag fått sova ikapp lite och därför insett hur trött jag är. Men det finns även ett uttryck som säger att "sömn föder sömn" så det kanske är så enkelt att jag fått sova för mycket? =) tror inte det, ligger nog efter rejält på den fronten.

Har hur som helst sovit två gånger idag och varit allmänt slö resten av tiden. I morgon får jag ta och rycka upp mig, tiden börjar rinna iväg...



Precis innan lilla A skulle få sin välling ikväll råkade hon ut för en liten vurpa. Hon höll på att klättra i och ur en liten korg och plötsligt tappade hon balansen och föll pladask ner i mattan. Med huvudet före såklart eftersom det är så det brukar vara. Resultatet blev en ordentlig bula, blåmärke och ett prydligt rutmönster från mattan. Och givetvis krokodiler i massor. Stackars liten!

Sömnen

Ända sedan lilla A var liten bebis har hon haft svårt med sömnen. Det första halvåret hade det dock sin naturliga förklaring men vi trodde att det skulle bli till det bättre med sömnen när vi fick allergin konstaterad. Det har det alltså inte riktigt blivit.

Okej det är inte helt uppåt väggarna men hon har otroligt svårt att varva ner trots att hon är riktigt trött. Hon kan vara på gränsen till att somna när hon helt plötsligt slår upp ögonen och blir klarvaken igen. Hon sover väldigt lätt och vaknar för minsta lilla ljud (hon vaknade till exempel precis av att grannen startade bilen här utanför, efter drygt tjugo minuters sömn). Hon sover aldrig längre än en timme i stöten på dagen och brukar vara grymt trött trots att hon precis sovit. Det känns alltså som att hon hade behövt sova mycket mer.

Att få henne att somna har alltid varit vårt största problem. Trots en otrolig trötthet (som jag skrev ovan) så vill hon bara inte. Det allra bästa sättet att få henne att somna är om vi låter henne somna i vår famn (och det allra bästa sättet att få henne att sova i mer än en timme är att låta henne ligga kvar i vår famn, men det har vi slutat med eftersom det helt enkelt inte är hållbart), vi har försökt med otaliga lägga-ner-i-sängen-och-lämna-rummet-metoder men ingenting biter på lilla A. Vi har till och med fått sluta med vagnsovandet då det mot slutet kunde ta över en och en halv timme för henne att somna i vagnen. Hon ser nämligen vagnen som ett enda stort äventyr och vill sätta sig upp hela tiden. Okej det funkar att få henne att somna i vagnen om hon är RIKTIGT trött och då menar jag RIKTIGT trött som att hon inte sovit på sex timmar eller så. Men att gå promenader på timmar för att få henne att somna är inget vi är sugna på. Ok, det är inget fel med att gå, men att gå och samtidigt känna den där olustkänslan av att vara irriterad på lilla A för att hon inte somnar är inget vi vill göra.

Så nu kör vi efter vår egen metod. Vilken går ut på att vi sitter med henne i famnen tills hon lugnat ner sig och nästan sover, därefter lägger vi ner henne i sängen och lämnar rummet. Hon ska alltså somna på egen hand i sängen. Efter fem minuter går vi in och tittar till henne. Ligger hon ner men bökar runt lite grand så låter vi henne vara för då är hon påväg att somna. Men skulle hon sitta eller stå så får vi bedöma situationen lite, är hon groggy så kan det räcka med att lägga ner henne igen. Men är hon helt uppe i varv så får man ta upp henne i famnen igen och göra om hela processen. Vår förhoppning är att hon till slut ska kunna komma till ro på egen hand i sängen men fram tills dess så får hon vara hos oss.

På kvällen är det inget problem, då får hon sin välling och sen sover hon nästan. Vi lägger ner henne vaken i sängen och då somnar hon helt på egen hand. Drömmen är att kunna göra på liknande sätt på dagen.

Det är bara att acceptera att hon är krävande på den punkten och mycket av det beskyller vi allergin för. Att det helt enkelt var såhär i början av hennes liv och att det därefter bara hängde med. Eftersom det var en så pass lång period som det ändå var där allt var upp och ner och då hon trodde att livet skulle vara sådär hemskt så kan jag förstå att allt blev en enda röra. Jag ska inte säga att det fortfarande är upp och ner, det har blivit mycket bättre men om vi fick önska fritt så hade det varit skönt om det kunde bli en liten aning bättre till. I alla fall så var det kanske då som det skapades en del "ovanor", bland annat det här med att hon somnade i famnen och även sov i famnen. Men vad skulle vi göra då hon hade så ont i magen att det enda som hjälpte var att få ligga varmt, tryggt och nära?

Men som jag sagt tidigare: så länge lilla A mår bra och är nöjd så kan det kvitta om hon måste ligga i famnen hos oss för att somna, eller att hon måste ligga hos oss för att sova ordentligt om natten. Så länge hon är nöjd så är vi nöjda och så länge hon sover så sover också vi. Allt löser sig så småningom, har ni någonsin hört om en tonåring som sover hos föräldrarna? (Det har ni säkert men jag hoppas ni förstår min poäng.)

Sötast idag

Idag har vi innehäng, försöker roa oss så gott det går. Lilla A är lite rastlös emellanåt men då gäller det att hitta på nya saker att göra. Som att rita till exempel. Så idag har lilla A alltså ritat sina första teckningar, riktiga konstverk som givetvis ska upp på väggen på hennes rum.

Lilla A och jag satt och läste en runda i förmiddags, vilket för övrigt är hennes favoritsysselsättning nuförtiden. Vi läste i en bok som heter "Vilma säger Hejdå" vilken handlar om en flicka som på sin väg till förskolan säger hejdå till allt hon ser. Det finns en sida i boken där det finns en hund och den sidan tycker lilla A bäst om, när sidan kommer upp ska vi fråga var hunden är och därefter pekar hon givetvis på hunden. Men idag tog hon det ett steg längre och pekade även på Vilmas mammas mössa. Pedagogiskt sa jag att det var en mössa, varpå lilla A la händerna på huvudet. Därefter kröp hon ut till byrån i hallen (som är intill hennes rum), tog upp sin solhatt, satte den på huvudet och kröp till dörröppningen till rummet så att jag kunde se henne. Vilken stolt tjej! Det leendet hon hade på läpparna säger allt!

Absolut det sötaste idag!

På rymmen

Vi var ute en sväng i förmiddags, var i affären och gungade bland annat. Kom hem strax innan lunch och då ställde sig A för att fixa lunchen och jag tog tag i tvätten. Lilla A kröp omkring som hon brukar, var lite här och lite där. Vi hade öppet dörrarna eftersom det var så himla kvavt och för att lilla katt skulle kunna gå ut. Dörren på baksidan är absolut roligast och det är ju ännu roligare när man når krukan med örter som står precis utanför, så där höll lilla A mest till. När jag menar öppet så menar jag öppna men haspade. Haspen på framsidan sitter högt men haspen på baksidan sitter (satt) precis under handtaget eftersom det redan fanns ett hål i dörren där.

Jag fixar med tvätten och hela tiden hör jag lilla A när hon håller på vid altandörren. Tvätten fixad och jag ska gå ut till A i köket, tittar in i sovrummet och ser altandörren öppen på vid gavel. Oups! Där ute på altanen sitter lilla A, ser lite ut som att hon tänker "nu har jag gjort något som jag inte får göra så därför sitter jag här och väntar tills de ser mig innan jag ger mig iväg". Vilket hon gör. Herregisses vad hon kryper över plattorna, precis innan hon når gräset får jag tag i henne.

Hur lång har hon blivit egentligen? Men det lustigaste är ändå att hon vet om att det är haspen som gör att dörren inte går att öppna mer. Och äntligen nådde hon den och kunde ta sig ut.

Nu har A höjt haspen och förhoppningsvis slipper vi ha lilla A på rymmen igen.

Klättra

Lilla A har blivit riktigt stor. Både mentalt och fysiskt. Bara den sista månaden ha hon utvecklats nåt otroligt och varje gång hon ger sig på något nytt så förundras vi över att hon kan göra just det. Det är en underbar tid och jag är riktigt avundsjuk på A som nu ska få ta del av allt det här varje dag.

Igår klättrade hon till exempel själv upp i soffan. Tidigare har hon varit påväg upp men inte lyckats den där sista biten över kanten. Men så igår lossnade det alltså. Hon kämpade och tog i för allt vad hon orkade och vips så var hon uppe. Otroligt STOLT med det största av alla leenden på läpparna!

Vår förhoppning är att hon ska ha lärt sig att klättra ner tillräckligt mycket och bra så att hon inte ska trilla ner med huvudet före. Än så länge gör hon det backandes och det är så vi vill att hon ska göra. Fötterna först och huvudet sist. Även det är något som hon blivit en fena på och som hon lärt sig på bara en vecka. Skönt att hon tog det i den ordningen, lära sig backa ner innan hon lärde sig att klättra upp.

Solen

skiner! Kanske det kan bli en glass i parken nu i eftermiddag. I så fall är det den andra köpeglassen för min del i år... Är sjukt sugen!

Stegen

Idag tog lilla A sina första steg på egen hand. Från att ha ställt sig upp själv tog hon sedan några steg mot mig.

Nu känns det som att resten kommer gå i en rasande fart. Men vi tror fortfarande inte att hon kommer kunna gå på "riktigt" innan jag börjar jobba igen. Det är ju bara lite mer än en vecka kvar (så fick jag sagt det också).

Utflykt bland djuren

Igår packade vi återigen ihop familjen för en utflykt. Denna gång var det en mer lilla A vänlig utflykt, nämligen till en bondgård. En "öppen" sådan som finns just för allmänhetens skull. Okej, vi kan ju skylla på att det var för lilla A's skull som vi åkte dit men sanningen är den att när man nu fått barn så tillåts man att göra alla de där sakerna som man slutat med för länge sedan.

Lillebror mötte upp oss på gården och sen hade vi en mysig förmiddag bland alla djuren. Lilla A var nog mest imponerad av de stora djuren, getterna, hästarna och grisarna.

Åsnan Rufus.

Söt kanin, som lillebror fick en bättre bild på med det lite bättre objektivet.

Annars var hon mest sur över att hon inte fick krypa på marken som hon själv ville (bland bajs och annat gojs). En katt fick hon äntligen "klappa" (vår katt smiter ju iväg fortare än blixten så fort lilla A närmar sig) och det märktes att den var van vid lite hårdare tag eftersom den snällt låg kvar och utstod behandlingen.

Kisen var faktiskt ganska lik vår egen lilla katt, i allafall i ansiktet.

Jag vet inte vad det är (för fel) med sambon, men så fort han får syn på ankor så måste han bara fota dem och igår var ju såklart inget undantag.

Och när han ändå var i farten så fick tuppen också ställa upp på bild.

Vid lunchtid satte vi oss ner och åt vår matsäck och därefter åkte vi vidare till lillebror och hans I. Lilla A, som tagit en sovmorgon och inte vaknat förrän kvart över sju igår var inte trött när vi körde till gården och därmed gick hon miste om sin förmiddagslur, däckade nästan direkt i bilen. Ena stunden satt hon och gosade med sin nalle för att i nästa sova som en stock.

Vi gick en vända på stan innan vi slog oss ner i gräset och äntligen fick lilla A spralla av sig. Senare på kvällen blev vi bjudna på grillat (supergott!) och efter det begav vi oss hemåt. Lilla A var riktigt trött när vi körde hem men det tog en bra stund innan kom lyckades somna. När vi sen kom hem så sov hon som en stock och vaknade inte alls när A bar in henne i sängen.

Tack för en mysig dag lillebror och I och ursäkta oss för vår dåliga stadsvana. Felkörningar och smällar i sopnedkast. Vi bor ju på landet... =)