Jobbet

Så, nu har jag jobbat i två dagar och det känns väldigt konstigt. Samtidigt som det känns som att jag aldrig varit därifrån så känns det som det var flera år sedan jag var där sist. Det är väldigt mycket som är nytt och då också väldigt mycket nytt att lära. Samtidigt som jag måste träna upp allt det gamla igen. Det snurrar i huvudet kan jag säga!

Gårdagen var alltså helt ok, men när jag kom hem så hade jag känslan av att jag bara var tillbaks för ett gästspel och därmed inte skulle jobba så länge. Men verkligheten ser annorlunda ut och det är väl bara att acceptera att min tid hemma är förbi och att det nu är min tur att arbeta och försörja familjen.

Att komma hem är det bästa på hela dagen. Att få träffa lilla A för första gången för dagen och få se hur glad hon blir när hon ser en slår absolut allt.

Trots att jag bara jobbat i två dagar så har jag helt tappat greppet om saker och ting här hemma. Det känns inte som det var i söndags jag hade full koll på allt. Men samtidigt är det oerhört skönt att bara få umgås med lilla A när jag kommer hem och inte behöva tänka på allt det vardagliga. Den rollen har A funnit sig i så bra så!

Jag kunde förresten sova på natten mot måndag, rätt okej dessutom. Natten som var var lite värre men jag tror att det var för alla "nya" intryck och att jag fått jobba med kroppen på ett annat sätt och därför var helt slut. Hade grymt ont i benen när jag kom hem igår (vi står och går på hårt golv), idag är det lite bättre. Men stödstrumporna jag hade på jobbet när jag var gravid har fått åka på igen, jätteskönt!

En sak är dock säker, jag har inte saknat jobbet det minsta!