söndag 30 oktober 2011

Vad hon kan

Vi hinner knappt med i lilla A's utveckling. Ibland förvånas vi över var hon lärt sig allt. För tillfället är det ordförståelsen och talet som är det som är prioriterat, men för det är det inte sagt att hon inte utvecklas alls på det fysiska planet. Det gör hon, massvis! Hon har ju till exempel lärt sig gå på tå, hon kör själv vagnen när vi är ute och går och hon klättrar överallt hela tiden.

Hon kan peka ut en massa saker i böcker och i verkligheten, skulle jag räknat upp allt hon kan så blir det en låååång lista och ändå skulle jag glömma en massa.
Hon kan härma många djur också, och där tror jag mig kunna räkna upp dem. Ko, hund, katt, anka, kanin, fågel (kråka) och får.

Att snappa upp saker vi gör är hon också en hejare på.
I badet häromdagen fångade jag upp en leksak hon tappat och efteråt torkade jag mig om handen på en handduk. En stund senare sträckte även lilla A sig efter handduken och skulle torka sin lilla hand.
"Blåsa" ut ljus gör hon också, efter att hon såg hur man gjorde på kykis häromdagen.
Om A går med händerna bakom ryggen är hon inte sen att härma honom.
Några få exempel på allt hon gör.

Musik älskar hon. Och så fort en låt är slut så hinner hon bli frustrerad innan nästa börjar. Hon dansar, fäktar, snurrar runt och har sig. Rörelserna till Imse vimse spindel och Huvud axlar knä och tår är hon en hejare på.

Hon kan säga mamma, tack, öga, nej, ja, Hilda (katten) och Barbapappa. Men fortfarande säger hon mamma till pappa. Ibland kan hon dock säga pappa, om det är när andan faller på eller om det är för att pappa inte lyssnar tillräckligt låter jag vara osagt.
Snackar gör hon en massa hela tiden och det lär nog inte dröja allt för lång tid innan det sprutar nya ord ur munnen på henne.

Det är så himla roligt att få följa henne i utvecklingen. Var tid har sin tjusning men jag vete tusan om detta inte är den bästa tiden ändå. Hon kan och förstår en hel massa och är därmed med mycket, mycket mer. Är så grymt tacksam att jag fått följa henne på nära håll i två veckor nu. Blir med tunga steg jag återvänder till jobbet i morgon. Avundas A en hel massa som får uppleva allt detta varje dag. Det känns urjobbigt att inte få hänga med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar