Ända sedan lilla A var liten bebis har hon haft svårt med sömnen. Det första halvåret hade det dock sin naturliga förklaring men vi trodde att det skulle bli till det bättre med sömnen när vi fick allergin konstaterad. Det har det alltså inte riktigt blivit.
Okej det är inte helt uppåt väggarna men hon har otroligt svårt att varva ner trots att hon är riktigt trött. Hon kan vara på gränsen till att somna när hon helt plötsligt slår upp ögonen och blir klarvaken igen. Hon sover väldigt lätt och vaknar för minsta lilla ljud (hon vaknade till exempel precis av att grannen startade bilen här utanför, efter drygt tjugo minuters sömn). Hon sover aldrig längre än en timme i stöten på dagen och brukar vara grymt trött trots att hon precis sovit. Det känns alltså som att hon hade behövt sova mycket mer.
Att få henne att somna har alltid varit vårt största problem. Trots en otrolig trötthet (som jag skrev ovan) så vill hon bara inte. Det allra bästa sättet att få henne att somna är om vi låter henne somna i vår famn (och det allra bästa sättet att få henne att sova i mer än en timme är att låta henne ligga kvar i vår famn, men det har vi slutat med eftersom det helt enkelt inte är hållbart), vi har försökt med otaliga lägga-ner-i-sängen-och-lämna-rummet-metoder men ingenting biter på lilla A. Vi har till och med fått sluta med vagnsovandet då det mot slutet kunde ta över en och en halv timme för henne att somna i vagnen. Hon ser nämligen vagnen som ett enda stort äventyr och vill sätta sig upp hela tiden. Okej det funkar att få henne att somna i vagnen om hon är RIKTIGT trött och då menar jag RIKTIGT trött som att hon inte sovit på sex timmar eller så. Men att gå promenader på timmar för att få henne att somna är inget vi är sugna på. Ok, det är inget fel med att gå, men att gå och samtidigt känna den där olustkänslan av att vara irriterad på lilla A för att hon inte somnar är inget vi vill göra.
Så nu kör vi efter vår egen metod. Vilken går ut på att vi sitter med henne i famnen tills hon lugnat ner sig och nästan sover, därefter lägger vi ner henne i sängen och lämnar rummet. Hon ska alltså somna på egen hand i sängen. Efter fem minuter går vi in och tittar till henne. Ligger hon ner men bökar runt lite grand så låter vi henne vara för då är hon påväg att somna. Men skulle hon sitta eller stå så får vi bedöma situationen lite, är hon groggy så kan det räcka med att lägga ner henne igen. Men är hon helt uppe i varv så får man ta upp henne i famnen igen och göra om hela processen. Vår förhoppning är att hon till slut ska kunna komma till ro på egen hand i sängen men fram tills dess så får hon vara hos oss.
På kvällen är det inget problem, då får hon sin välling och sen sover hon nästan. Vi lägger ner henne vaken i sängen och då somnar hon helt på egen hand. Drömmen är att kunna göra på liknande sätt på dagen.
Det är bara att acceptera att hon är krävande på den punkten och mycket av det beskyller vi allergin för. Att det helt enkelt var såhär i början av hennes liv och att det därefter bara hängde med. Eftersom det var en så pass lång period som det ändå var där allt var upp och ner och då hon trodde att livet skulle vara sådär hemskt så kan jag förstå att allt blev en enda röra. Jag ska inte säga att det fortfarande är upp och ner, det har blivit mycket bättre men om vi fick önska fritt så hade det varit skönt om det kunde bli en liten aning bättre till. I alla fall så var det kanske då som det skapades en del "ovanor", bland annat det här med att hon somnade i famnen och även sov i famnen. Men vad skulle vi göra då hon hade så ont i magen att det enda som hjälpte var att få ligga varmt, tryggt och nära?
Men som jag sagt tidigare: så länge lilla A mår bra och är nöjd så kan det kvitta om hon måste ligga i famnen hos oss för att somna, eller att hon måste ligga hos oss för att sova ordentligt om natten. Så länge hon är nöjd så är vi nöjda och så länge hon sover så sover också vi. Allt löser sig så småningom, har ni någonsin hört om en tonåring som sover hos föräldrarna? (Det har ni säkert men jag hoppas ni förstår min poäng.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar