Grrrrr

Är inte på något vidare humör just nu. Mest pga av jobbet.

Jag är en av tre på arbetsplatsen som har en kompetens som innebär att EN av oss måste vara på plats om produktionslinjerna ska kunna rulla. Utan oss står det still. Så står det i reglerna.

Nu är det så att en av oss (inte jag) plötsligt blivit sjukskriven och kommer så vara en bra bit in i januari. Vi andra två har båda begärt semester för vecka 52. Problemet är alltså att en av oss får skippa sin semester och jobba istället. Chefen tyckte att vi skulle dra lott... Bara det är skrattretande. Han ville inte lägga sig i hur vi löste det, bara vi såg till att det gjordes. Ingenting om att den som begärt om ledigt först (och det var jag, gjorde det redan i våras) är den som får vara ledig osv. "Ni får klunsa".

Arga som bin (inte på varandra) löste vi det så att jag, som egentligen skulle ha v. 52 och 1, istället är ledig nästa vecka samt 52. Arbetskollegan tar v. 1. Men vi gick även till chefen och berättade som det var, att vi var besvikna på hans inställning till problemet och att vi gärna hade velat ha någon form av kompensation för att vi fått ändra på våra semesterplaner. Svaret vi fick var att det är ju tråkigt när någon blir sjuk och att man inte kan förutspå sådant. INTE ENS ETT "TACK FÖR ATT NI LÖSTE KRISEN" fick vi. Och kompensation var det inte ens tal om.

Det togs alltså för givet att en av oss frivilligt skulle hoppa över semestern för att rädda situationen. Till saken hör att det inte är första gången som "kollega" nr 3 har satt oss andra i skiten. Börjar nästan tro att det är medvetet.

Och just det, när jag nu ändrade min semester till nästa vecka så undrade chefen om jag pratat med arbetsledaren så att det var ok. "Det skiter jag i" hade jag uppe i munnen att säga. Det får helt enkelt vara ok med tanke på att vi så vänligt flyttat runt på semestrarna.


Och sen hade vi ju ett möte där A och jag la fram vårt förslag om hur vi ska jobba då A återgår till arbetet. Samt att vi släppte bomben att lilla A inte ska gå på den kooperativa förskolan (chefen har sitt yngsta där) vilket innebär att A får vara föräldraledig längre. Han såg lite butter ut men godkände vårt förslag och accepterade den längre ledigheten. Men ett tillägg hade han och det var att jag kanske inte kunde räkna med att gå ner i arbetstid under semestertider (återigen att någon av oss måste vara på plats). Sa inget då, men efter att ilskan lagt sig så har jag själv bestämt att jag inte, under några omständigheter, kommer att kompromissa när det gäller MIN tid med lilla A. Tiden med henne kommer inte tillbaks och pengar är verkligen inte allt! Jag har min fulla rätt att gå ner i arbetstid enligt föräldralagen. Och dessutom har jag min fulla rätt att ta ut semester, precis som alla andra!

Just nu står skiten mig upp i halsen. Den jävla inställningen får mig att må illa!

Och i morgon är det julfest. Tjoho vad skoj det kommer bli...