Strandpremiär

Igår gjorde lilla A stranddebut. När A kom hem från jobbet stod lilla A och jag redo för att gå ner till stranden.

Lilla A var mer intresserad av sanden och alla barn runtomkring än av det faktum att hon hade ett helt hav framför sig. Kanske inte så konstigt då hon inte vet vad det är, vatten som vatten liksom. Men hon lekte med sanden och såg ut att njuta.

A tog sitt första dopp för i år, till och med före mig. Jag som annars brukar vara den av oss som badar först och mest bangade- det var fööör kallt.

Nu hoppas vi bara på en kanonsommar så vi kan tillbringa lite mer tid på stranden. A jobbar sin sista dag i morgon så nästa vecka börjar semestern =)

Vi har en ettåring!

Ja nu har vi en ettåring här hemma. Den lilla bebis vi åkte hem från BB med har allstå blivit en stor flicka. Ofattbart!

Natten innan ettårsdagen var en jobbig natt. Det var längesedan vi hade en sån tuff en. Lilla A var riktigt ledsen och grät ohejdat. Vi försökte gång på gång få henne att somna om i egen säng men då grät hon än mer. Till slut gav vi upp och la henne hos oss. Först fick hon ligga intill A samtidigt som han höll om henne och då blev hon lugn. Men så fort hon rörde på sig och hamnade en bit från honom så blev hon ledsen igen. Det enda som därefter gjorde henne lugn var att hon fick sova PÅ A's bröst. Precis som hon gjorde som liten bebis och hade ont i magen. När A inte orkade mer tog jag över och hon sov lika bra på mig men problemet var att jag inte orkade ha henne på mig så länge. Det är stor skillnad på att ha en bebis på 4 kg på sig mot en på nästan 10. Jag tog därför en chansning och la henne tätt intill mig och höll om henne, det funkade och där sov hon till klockan sex på morgonen. Vad som gjorde att hon sov så dåligt har vi ingen aning om. Det kan vara tänder, växtvärk, alla kalas vi varit på osv. Vi har ingen aning helt enkelt, det enda vi har en aning om är att hon blev lugn av att känna vår närhet. Och är hon lugn så är vi lugna.

När hon fått vällingen gick A och hämtade hennes present och vid överlämnandet sjöng vi för henne. Hon blev väldigt förvånad över att både få ett stort paket (i sängen) och för att vi dessutom sjöng en sång hon aldrig hört förut. Att riva loss pappret från presenten var mycket roligare än själva innehållet och vi sparade såklart en stor bit papper åt henne. Givetvis blev hon glad för presenten också och jag kan lova att det åkts en del bil de senaste dagarna. Hon har inte lärt sig tekniken med att sätta fart själv så än så länge får vi putta fart på henne. Hon tycker i alla fall att det är jätteroligt, sitter och skrattar och ler med hela ansiktet. En lyckad present med andra ord!

Den klassiska Bobby-Caren!

Innan hon gick och la sig för sin första lur så gick vi ut och hissade flaggan.

Dagen var ganska intensiv. Det var mycket som skulle fixas och hinnas med. A och lilla A hann ändå med att gunga en runda, något roligt fick ju hinnas med. Vi fixade med maten, dukade och pysslade. Jag gjorde bland annat en krans åt lilla A, dock blev den för liten men hon hade den i alla fall på sig när gästerna kom. Lilla A hade inte en aning om vad som väntade och hon förstod ju inte att det var hennes födelsedag som gjorde att saker och ting inte var som vanligt. Så i år har det alltså varit A och jag som varit pirriga och förväntansfulla men det lär det bli ändring på de kommande åren =)

Vi bjöd på helt mjölk- och äggfritt så att lilla A också kunde få äta av allt. Det var ju hennes dag och givetvis skulle hon få smaka på allt vi bjöd på.

Vi bjöd på smörgåstårta. Lite trixig att göra då vi inte kunde använda oss av de "vanliga" ingredienserna som majonäs och remouladesås. Istället använde vi oss av Guds gåva till allergiker - Rapsy Frutti, som vi använde som bas och "gjorde" majonäs och remouladesås på. Den blev jättegod! Och med oss menar jag A.

Såklart bjöd vi på jordgubbstårta eftersom lilla A fyllde år vid midsommar. Även där fick vi trixa lite. Tårtbotten gjorde jag på den mjölk- och äggfria sockerkakan som jag bakat tidigare. Som vaniljkräm använde vi oss av den från Ekströms som går att koka och istället för vanlig mjölk använde vi rismjölk. Det stora problemet var grädden. Det finns vispbar havregrädde men vi tycker inte att den är god så istället gav sig A på att koka ihop en egen grädde på rismjölk, Maizena, smör och florsocker. Av våra gäster fick den mer än godkänt och även vi tyckte att den var god!

Klockan 15 anlände gästerna och med dem en massa presenter. Lilla A tyckte givetvis att det hela var väldigt spännande, alla riktade ju uppmärksamheten mot henne och hon fick en massa konstiga saker med papper runtom. Hon fick hjälp av mig och A med att öppna och det blev stora ögon och många glädjehopp från tösens sida när hon fick se vad som gömde sig inuti. Så många fina leksaker och allt var till henne!

Från mormor och morfar fick hon en gräsklippare, Nalle Puh Duplo och 200 kr.

Från faster fick hon en pool och den har blivit väl utnyttjad dessa varma dagar.

Från farfar, B och T fick hon en ratt med ljud och ljus som man kan ha på barnvagnen och på bilstolen och en leksak till badet.

Från morbror och moster fick hon 500 kr i fonder och en UV-dräkt som man ska ha när man badar.

Från min farbror och faster fick hon böcker.

Och från grannen fick hon en flagga.

Dukat och klart på altanen. Så himla skönt att det blev fint väder så vi kunde sitta ute och njuta!

När det var dags för kaffe och tårta så flyttade vi ut i solen då det blev lite kyligt inne i skuggan på altanen. När tårtan skulle serveras sjöng vi för henne, men hon blev jätteledsen... Antagligen sjöng vi inte tillräckligt fint =)

Hon var på ett strålande humör hela eftermiddagen. Hon skrattade, pratade och höll igång. Och med så många som bara riktade uppmärksamheten mot henne så kunde det ju inte bli bättre. När klockan var runt halv sex så blev tösen riktigt trött. Middagen ville hon knappt ha och allting började bli lite besvärligt. Men hon var så otroligt duktig och glad hela dagen så vad annat kunde man begära? En fantastiskt lyckad dag med andra ord!

Magen

ett år senare.

En vecka

är allt lilla A och jag har kvar - ensamma då alltså. Sen har vi ju fyra veckor tillsammans hela familjen. När hon föddes för ett år sedan så var ett år fram så väldigt avlägset, men någonting hände och nu är vi plötsligt här. Min "sista" vecka med lilla A ska jag bara njuta av att få vara tillsammans med henne. Tiden rinner ju iväg och snart är det ju jag som står där på jobbet och undrar vart tiden egentligen tog vägen. Om det är någonting jag ångrar så är det att vi varit iväg på så mycket, Öppna Förskola, Babysim, Kyrkis, Mammaträffar, BVC-träffar osv. Såhär i backspegeln så skulle vi inte gjort hälften, men som alltid så är det lätt att vara efterklok. Dock är det ett råd jag gett A, att helt enkelt inte planera allt för mycket utan ta dagarna som de kommer och bara NJUT av att vara tillsammans med lilla A, rätt som det är så är det februari och då är det du som återigen har börjat jobba.

Det här med tiden alltså... jag blir inte klok på den!

Bloggen hamnar långt ner på prioriteringslistan denna veckan, men så fort jag har tid och lust så ska jag sätta mig ner och knåpa ihop om hur fantastisk lilla A's första födelsedag var.

Stort GRATTIS även till...

… svärfar på din födelsedag idag! Hoppas dagen din blir underbar så ses vi i eftermiddag!

… farmor på din födelsedag idag! Jag skulle bli väldigt förvånad om du läser bloggen, men jag fick ju inte missa dig. Och sen hoppas jag att du försonats lite vid tanken på att lilla A föddes på just ”din” dag, tyvärr kunde jag inget göra för att fördröja det hela - hon ville liksom ut…

1 år

Grattis min älskade lilla A på Din första födelsedag! Jag kan inte förstå att tiden gått så fort och att Du redan hunnit bli ett år.

När jag för första gången fick Dig i mina armar så förändrades mitt liv för alltid och jag kan inte i ord beskriva min kärlek till Dig. Du har fullständigt vänt upp och ner på min värld men Du betyder verkligen allt för mig!

Under hela graviditeten, eller från vecka 5 då vi gjorde graviditetstestet, skrev jag dagboken ”I väntan på Dig” till bebisen i magen. Varje vecka skrev jag om de kroppsliga förändringarna, hur magen växte, när vi varit hos barnmorskan osv. Eftersom det nu är ett år sedan lilla A kom till oss så tänkte jag att det jag skrev om förlossningen skulle passa bra att publicera. Så här kommer alltså ett utdrag (delvis redigerat) ur ”I väntan på Dig”, med start dagen innan lilla A’s födelse samt en tid efter den.

V.40

25/6-2010 - Din födelse och en tid därefter

Nu har det skett, nu är Du hos oss. Hade aldrig i min vilda fantasi kunnat ana att livet skulle förändras såhär mycket genom Din födelse. Hur en så liten människa kan förändra allt till det oigenkännerliga är ett mysterium.

Vi sov länge på midsommaraftonen och gjorde i stort sett ingenting under dagen. Låg på soffan och tog det lugnt helt enkelt. På kvällen var vi bjudna till svärfar för att dels fira honom och dels midsommar. Vi åt midsommarmat och hade det väldigt trevligt. Vid nio begav vi oss hemåt. Jag gick och la mig och A satte sig framför TV:n. Jag vaknade till vid halv elva av att det smärtade till i magen, tänkte dock inte mer på det utan vände på mig och somnade om igen. Vid elva vaknade jag igen av att jag behövde gå på toaletten så jag reser helt enkelt på mig och då går vattnet. Jag hann tänka så mycket som ”ställ dig inte på mattan”. Skrek till A att nu jävlar gick vattnet. Han i sin tur kommer inspringande till mig (han lyckades stänga av TV:n i all tumult) och vi skrattar åt det hela. Han hämtar spann med vatten och trasa och börjar torka upp fostervattnet, jag själv står där bara rakt upp och ner. Lyckas till slut ta mig in i badrummet och sätta mig på toaletten. A kommer med telefonen och numret till förlossningen. Får prata med en vänlig barnmorska som frågar om det är första barnet, om jag har några sammandragningar osv. Hon berättar att de vill att vi ska komma upp för en undersökning, för att se så allt är som det ska, men att vi inte behöver stressa. Så vi tar det lilla lugna och det märkliga i allt detta är att både jag och A är otroligt lugna. Jag trodde att vi skulle stressa upp oss och vara otroligt nervösa. Vi packar det sista och ringer U så att hon kommer och passar vår lilla flickkatt. Ringer även mamma och pappa och svärfar och B. Skickar sms till lillebror och I när vi är på väg. Vet inte riktigt vad klockan var när vi körde men vi var i alla fall framme och jag började bli undersökt kvart i ett. De undersöker Dina hjärtljud och kontrollerar även om jag hade några sammandragningar (vilket jag inte hade). Vid två får vi åka hem igen, skulle dock in för en ny undersökning vid 13 dagen därpå.

Magen v. 40+1, 26/6-2010 kl.10.00

Vi var hemma och i säng strax innan tre. Började känna av svaga värkar i bilen på väg hem men jag lyckades ändå sova några timmar innan jag vid sju väckte A genom en värk. Vi låg kvar i sängen och bestämde oss för att börja klocka värkarna vid åtta. Sagt och gjort. De kom med allt mellan en minut upp till sex minuter och varade i mellan en halv minut upp till fem minuter. Jag tyckte dock att de var för oregelbundna så vi bestämde oss för att stanna hemma att tag till. Vi åt frukost, tittade på TV, jag gick i duschen och vi tog även några sista bilder på magen. Halv elva började vi klocka värkarna igen. Denna gång kom de med en till fyra minuters mellanrum och varade i en halv till två och en halv minut. Jag ansåg dock att det började bli lite jobbigt för att klara av mer hemma så vid 11 ringde jag förlossningen och sa att jag inte klarade mer och ville komma in. Det gick hur bra som helst. Vi stressade dock inte nu heller utan packade det sista och gjorde oss i ordning så bra vi nu kunde. Bilfärden var bland det värsta jag varit med om. Antagligen var det för att jag enbart kunde sitta och för att det var så varmt i bilen. Jag hade riktigt ont emellanåt men försökte så gott jag kunde att andas (hade huvudet i fläktblåset) genom värkarna. A körde på lugnt och försiktigt, ingen panik från någons sida helt enkelt.

Framme på sjukhuset var det en pärs att ta sig från bilen och in. Jag var framförallt väldigt kissnödig och trycket från Dig gjorde att jag hade svårt för att hålla mig. A stöttade mig och vi lyckades ta oss in och på toaletten. Där inne höll jag på att svimma så det var tur att A följde med. Vi fortsatte vår färd och kom fram till förlossningen. Där fick vi vänta i några minuter innan någon kom och tog hand om oss. För mig kändes det som en evighet och jag stod och hängde över receptionsdisken för att avlasta kroppen. Jag uppfattade att någon vänlig själ sa ”här har vi någon som har ont”.

Vi blev visade till ett rum och det första jag skulle göra var att lämna ett urinprov. Kunde inte få ut så många droppar eftersom jag precis varit på toaletten men de kommenterade det aldrig så jag antar att de var nöjda. Klockan 12.45 skrevs jag in och undersöktes. Öppen 9cm (NIO!). Trodde att barnmorskan drev med mig, hur kunde det vara möjligt? Jag hade ju förväntat mig en lång process på sjukhuset med långa promenader i korridoren, bad och massage från A. Men nu skulle Du helt plötsligt komma. Jag började få krystvärkar nästan direkt, klarade av det bra till att börja med men när de började bli tätare och värre fick jag lustgas. Klockan 14.25 avlöstes vår barnmorska av en annan, A S världens bästa barnmorska, jag är otroligt tacksam att vi fick henne. Jag jobbade på, andades som jag skulle (A hjälpte mig men jag fick mitt i en värk säga åt honom att andas åt ett annat håll eftersom jag fick hans begagnade luft, jag behövde ju mycket syre) och slappnade av mellan värkarna. Ändå tog det lång tid. En annan barnmorska kallades till salen och jag minns att jag tänkte ”vad är det som är fel?”. Det visade sig att Du låg med huvudet åt fel håll (s.k. vidöppen hjässbjudning*), egentligen ska man ligga med näsan neråt men Du ville nog se ljuset från början för Du låg med näsan uppåt. Detta gjorde att det blev trängre för Dig att ta Dig ut, Du satt mer eller mindre fast (detta gjorde att Du efteråt hade ett stort blåmärke på hjässan i ungefär en vecka). Dessutom avtog mina värkar i styrka, vi var helt enkelt trötta båda två. Din puls låg, under hela förlossningen, på runt 150 så Du blev aldrig stressad eller påverkad av fördröjningen. Såhär i efterhand kan jag dock inte låta bli att tänka hur snabbt det kunde gått om Du hade legat åt rätt håll. Men jag tänker mig att det fanns en mening med att Du hade vänt på Dig.

Jag fick värkstimulerande dropp klockan 16.10 och värkarna tilltog ganska genast i styrka och intervall. Men jag hade kunnat ha ihjäl den barnmorskan (inte A S) som satte droppet, först skulle hon ha den i handen (där jag i två veckor efteråt hade ett ORDENTLIGT blåmärke) men då jag hade värkar och rörde mig samtidigt så åkte den ut igen, därefter skulle hon ha den i armvecket men det var likadant där, till slut satte hon den i handleden ett idiotiskt ställe då jag böjde handen hela tiden. Men endast tjugo minuter efter uppkopplingen av droppet föddes Du och givetvis gjorde det fruktansvärt ont!

Vår älskade flicka såg dagens första ljus den 26 juni 2010 klockan 16.33. A grät och sa åt mig ”det är en flicka”. Tror inte att det riktigt gick upp för mig, Du skulle ju vara en pojke det trodde vi och det trodde alla andra. Men det var en fantastisk upplevelse när Du lades på mitt bröst för första gången! Min otroligt fina och underbara flicka! A klippte navelsträngen, den som förbundit oss tillsammans i nio månader, nu började Ditt liv utanför livmodern. 16.39 kommer moderkakan ut och därefter blir jag sydd. Du börjar nästan genast söka Dig till bröstet och försöker suga.

Vi blir därefter lämnade ensamma en stund för att mysa med vårt lilla mirakel innan den berömda brickan med fika kommer in. Jag måste säga att det smakade underbart gott med mackor och juice, ett tecken på att jag förbrukade mycket energi? Efter fikat får jag gå på toaletten, välbehövligt då jag inte hade kunnat hålla mig särskilt länge till. A passade på att hämta våra saker i bilen, vi hade ju trott att vi skulle få åka hem igen så därför lät vi grejerna vara, och ringde till våra nära och kära. Jag fick även duscha och jag måste säga att det var den bästa duschen jag tagit i hela mitt liv. Därefter fick vi pyssla om Dig. Väga, mäta och klä på. Du vägde 3460g, var 51cm lång och Ditt huvudomfång var 35cm. Du undersöktes för övrigt också och allt såg bra ut. Pappa fick sätta på Dig Din första blöja och därefter Dina första kläder, en pyjamas med katter på. Vi packade därefter ihop oss och flyttade till BB-avdelningen, klockan var då runt 19.45. Vi blev tilldelade ett rum med två sängar så A kunde få stanna över natten. Vet faktiskt inte riktigt vad vi gjorde den kvällen, tiden gick i alla fall och vi blev tröttare och tröttare samtidigt som vi var helt uppe i ett lyckorus. Den natten sov vi inte mycket, låg mest och lyssnade på Dig, rädda för minsta lilla.

Dagarna på BB bestod till största delen av amning, blöjbyten och att äta. A fick stanna ytterligare en natt tack vare den underbara A S. Rummet vi hade var nämligen för litet för att två mammor skulle få plats och det var dessutom så lugnt på avdelningen, inga blev gladare än vi. Andra dagen kom A S och gick igenom förlossningen med oss. Hon var mäkta imponerad av att jag lyckades stanna hemma så pass länge att jag var fullt öppen när vi kom in. I normala fall brukar en förstföderska komma in långt tidigare, en tredjeföderska däremot brukar komma in när de är fullt öppna. Jag trodde helt enkelt att jag inte var så långt gången i förlossningsförloppet som jag var, dessutom ansåg jag inte att jag hade tillräckligt ont och tänk om jag bara inbillade mig? Såhär i efterhand är jag väldigt stolt över mig själv, att jag lyckades göra det mesta av arbetet hemma och att jag handskades med smärtan på ett så bra sätt och framförallt att jag fött fram Dig. Vi pratade lite om jag trodde att lustgasen hjälpte mig något och vi kom båda fram till att den troligtvis inte gjorde det. Det enda den hjälpte mig med var nog att jag fokuserade mig på masken och att andas rätt. Hon överöste oss med beröm och sa att hon fick gåshud bara hon tänkte på förlossningen. Att jag var så stark och att A stöttade mig så mycket som han gjorde. De enda gångerna han vek från min sida var när han var tvungen att snyta sig. Vissa pappor sitter på en stol vid sidan om under hela förlossningen så A fick som sagt rejält med beröm. Utan honom hade jag aldrig klarat mig, jag visste att han stod vid min sida vilket gjorde mig stark och trygg.

Sista natten fick vi ett nytt rum som vi delade med en annan mamma. Jag måste säga att det var en av de värsta nätterna i mitt liv. A var inte hos oss och Du var orolig hela natten. Jag kunde inte gå på toa eller lägga Dig i Din ”säng”, Du var tvungen att vara nära mig hela tiden. Jag satt mer eller mindre i en fåtölj utanför rummet hela natten och var otroligt trött när dagen grydde. A kom vid tio och avlöste mig så att jag fick sova i någon timme i alla fall.

Det vi väntade på dag tre var att läkaren skulle gå ronden så att vi fick åka hem. I vanliga fall brukar han komma runt tio men det hade varit mycket att göra på neonatalavdelningen så klockan var närmare tolv innan Du blev undersökt. Allt var bara bra med Dig så det var fritt fram för oss att åka hem. Det var en oerhörd lättnad att få höra att allt var bra med Dig, det är det vi oroat oss för i nio månader och att få det bekräftat är väldigt skönt. Du vägde 3290g så Du hade inte tappat så mycket i vikt. PKU-provet och hörseltestet som togs när Du var två dagar var också bra och Du har samma blodgrupp som Din mamma så jag slapp få en spruta. Däremot fick jag spruta mot Röda Hund så nu får vi se om jag blir immun mot det. Vi begav oss alltså hemåt strax efter lunch och att åka bil tyckte Du var en höjdare för Du sov som en stock hela vägen hem.

Att komma hem var en overklig känsla. På ett sätt kändes det som att nu var den biten avklarad så nu ställer vi undan Dig och fortsätter med vårt liv precis som det var innan. Det var svårt för mig att inse att Du nu var en del av oss och vi ska ta hand om Dig.

Dagarna som följde efter hemkomsten kom familjen på besök. Måste säga att mitt i all tandgnissla är jag otroligt stolt över att få visa upp min lilla prinsessa, Du är mitt lilla underverk!

Vi kom hem på tisdagen och på fredagen var vi på BVC för första gången. Du hade gått upp nästan allt (3440g) Du tappat från det att Du föddes så det känns bra att Du får mat i Dig och att amningen fungerar. För övrigt var allt bra med Dig och vi fick lite information om vad som kommer att hända på BVC. Torsdagen efter var vi där igen och nu vägde Du 3780g, Du växer alltså så det knakar.

Nu har snart två veckor gått och A kommer att börja jobba igen. Jag är lite rädd för att jag ska klara av allt på egen hand, är det något nu så kallar jag nämligen bara på A så kommer han och det är han som fixar med frukost och lunch eftersom jag sitter och ammar, hur ska jag klara av det själv sen? Jag vill så väldigt gärna att vi snabbt kommer in i rutiner, det gör inget att dagarna ser likadana ut bara de har någon form av ett mönster. Men samtidigt vill jag passa på att njuta av denna tid med Dig, tiden kommer nämligen att springa iväg det har i alla fall dessa två veckor gjort. Och givetvis ska vi lära känna varandra, vilket kommer att ta sin lilla tid men det ska bli otroligt spännande att få se vad Du är för en liten människa.

Magen 10/7-2010, 2 veckor efter förlossningen.

Några tankar som slagit mig är att jag inte minns när jag rörde vid magen för sista gången, jag fick aldrig sagt hejdå till den. Saknar den på sätt och vis, det var en trygghet att veta att Du låg där inne och det var mysigt att stryka handen över den. A tror att jag kände på magen bland de sista gångerna i bilen på väg till förlossningen. Det är hursomhelst märkligt att den bara försvann sådär, att den är ”platt” och borta. Första gången jag diskade när jag kommit hem var en märklig känsla, det kändes som att diskbänken blivit högre och inte att jag nu stod närmare. Bristningarna runt naveln börjar dra ihop sig mer och mer men det ömmar precis som ett gamalt ärr. Men faktiskt så har jag ändrat åsikt angående bristningarna, jag bryr mig inte så mycket om de kommer att synas eller inte, det är ju ett tecken på att Du levt och utvecklats inne i mig i nio månader. Jag mår för övrigt väldigt bra, tycker att jag återhämtat mig förvånansvärt snabbt. Visst var jag öm och kunde knappt sitta på ett par dagar och träningsvärk hade jag i hela kroppen (kändes som jag sprungit ett maraton), men det gick över ganska snabbt. Ont i ryggen har jag dock, har nog inte den bästa amningsställningen så jag får försöka börja träna upp ryggen så smått när magen återhämtat sig något.

Lilla A, 8 dagar, på pappa A's bröst.

Du är hur söt som helst min lilla prinsessa, jag kan inte se mig mätt på Dig och snusa in Din underbara doft (luktar mycket bebis här hemma). Just nu vill jag inte att Du ska växa Du är ju så otroligt liten och söt, jag vill att Du för alltid ska vara min lilla bebis med Dina små fingrar, öron och tår. Men med tanke på hur mycket Du växt och ändrat Dig utseendemässigt på mindre än två veckor så tror jag att Du blir en stor flicka ganska så snabbt. Det lär nog vara många av kläderna som vi aldrig kommer att använda tyvärr. Dels för att Du växer så fort och dels för att det är så varmt att Du enbart har blöja på Dig inomhus. Det var alltså en kanonsommar det året Du kom till världen. Du har ofta hicka efter Du ätit, precis som Du hade allt som oftast i magen. Konstigt att det följer med till utsidan också. När Du föddes hade Du väldigt långa naglar och rev Dig hela tiden i ansiktet, vi fick en fil på BB och den har vi haft användning av här hemma också för Dina naglar växer så det knakar. Du tycker inte om att vara ensam utan vill gärna ligga nära och sova, helst vid mitt bröst. Att åka vagn är inte heller det en höjdare, vi begav oss ut på en liten promenad men fick nästan vända direkt eftersom Du skrek så pass mycket. Du är otroligt stark i nacken, ligger Du på våra bröst tar Du hjälp av Dina armar och lyfter upp huvudet. Det känns som allt går i en rasande fart.

Lilla A's lilla hand i min. 19/8-2010

Ja, nu är denna ”I väntan på Dig” epok över, vi har genomgått en nio månader lång graviditet med allt vad det inneburit och en drömlik förlossning där belöningen var att Du kom till världen. Att vi har fått Dig innebär är att vi startar om på nytt med en ny liten människa. Det är en fantastisk upplevelse att Du redan gripit Dig tag i oss och berört oss så mycket att livet aldrig mer är eller blir sig likt igen. Jag hade tänkt avsluta denna dagbok nu. Ett nytt kapitel i vårt liv har börjat, kapitlet där Du kommit till världen. Vårt lilla mirakel, vår lilla prinsessa.

Vi hade varandra och sen kom Du. Nu har vi allt. Välkommen till världen vår älskade lilla ängel!

*De flesta barn föds i framstupa kronbjudning, med nacken först och tittar neråt, men vissa barn vänder på sig så att de tittar uppåt. Då blir det ett större huvudomfång vilket kan göra att det tar lite längre tid innan barnet tränger ner. Detta kallas vidöppen hjässbjudning.

STORT GRATTIS PÅ ETT-ÅRSDAGEN MIN LILLA FLICKA!

Och ett litet grattis till A och mig som fixat vårt första år som föräldrar!

Grattis!

Nästan ett år senare fick jag sällskap i föräldrarollen bland kusinerna. Min äldsta kusin på mammas sida fick en liten flicka i går kväll. Lilla A's första nästkusin på min sida (på A's sida har hon redan mååånga).

Stort Grattis till Er båda, E & P, och lycka till i Ert nya underbara liv som föräldrar!

Glad Midsommar!

Glad Midsommar kära läsare!

Hos oss är det nästan som en vanlig dag. A jobbar. Han började 5 i morse, men förhoppningsvis kommer han hem tidigare än vanligt. Eller det får vi verkligen hoppas eftersom vi ska till svärfar i eftermiddag. MEN när denna dagen är slut har han bara 5 arbetsdagar kvar innan det är semester och därefter föräldraledighet. Han om någon är värd ledigheten - övertiden har inte varit nådig den senaste tiden.

Troligtvis kommer jag inte ha tid för bloggen i helgen, vi ska ju på en del kalas och sen har vi själva lite att fixa inför lilla A's kalas på söndag. Dock lovar jag er ett inlägg på söndagmorgon/ förmiddag. En liten karamell ni får suga på tills jag berättar allt om lilla A's första födelsedag på måndag (förhoppningsvis).

Ha en underbar helg!

Det gick bra

Det gick bra att äta kladdkakan, kände ingenting i magen på eftermiddagen. Därför tog jag en bamsebit på kvällen också och det gick lika bra. Kände ingenting. Nu vet jag förvisso inte hur mycket äggmängd där är i kladdkakan men jag förutsätter att hade jag varit överkänslig mot ägg så borde jag känt någonting tycker jag. Nu återstår egentligen bara att äta ägg i "rå" form som i majonäs och dressingar samt att äta de kokta. Funkar det, ja då tål jag ägg.

Vi tror mest på laktosen faktiskt. Vet inte om jag vill ge mig på ett lass vanlig glass idag, sist jag åt en glasspinne så reagerade jag ju. Vi får helt enkelt se hur sugen jag är på att tillbringa några timmar på dass... Men jag måste också prova pulversåser igen för där var ju laktos som en tillsatt ingrediens och det är nog det som vi tror är boven. Känns inte så tilltalande att bli dålig i magen bara, lättare att låta bli att äta det dåliga i så fall. Men samtidigt MÅSTE jag veta så att jag i framtiden kan undvika.

Till något helt annat så måste jag bara få visa en bild på vad lilla A pysslade med igår eftermiddag. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Hennes far är en mästare på att läsa snabbt, men om hon redan är såhär snabb, hur ska det då bli i framtiden?

Om en och en halv timme

får vi se hur jag mår. Sitter nämligen och äter en bit av denna kladdkaka. Innehåller ägg men inte mjölk.

Önska mig lycka till!

Jag törstar...

... efter lilla A's kärlek just nu. Jag tar varje chans jag får att få gosa, pussa och krama henne.

Helst hade jag velat haft henne i vår säng på natten bara för att få ha henne riktigt nära. Men det går ju såklart inte, innerst inne vill jag ju att hon ska sova i sin egen säng. Men så fort hon vaknar om mornarna så är jag snabb med att flytta över henne till oss. Bara få ha henne nära, känna hennes värme, höra henne andas, de små fingrarna som kramar om nallen, den lilla näsan, den söta blöjrumpan  - just nu är det det enda som betyder något.

Har insett hur mycket jag kommer sakna henne när jag börjar jobba igen. Allt vi gör, allt vi inte gör och hur mysigt vi har det. Det värker i hjärtat!

Det tar sig

Lilla A och jag har i eftermiddag varit på födelsedagskalas hos det barnet i föräldragruppen som föddes först och som nu alltså fyllt ett år. Vi fick fika, barnen lekte och vi mammor snackade en massa som vanlig. Näst på tur är lilla A men eftersom vi har eller ska på kalas hela midsommarhelgen så hoppar vi att bjuda hit gruppen på måndag. Därefter är det tre barn som fyller år i sommar så istället för att ha en massa småkalas så beslöt vi att slå samman alla och istället träffas allihop på knytkalas/ avslutning i sommar. Och då ska papporna få följa med. Sist de sågs var på återträffen i början av oktober förra året.

Lilla A älskar att komma hem när vi varit iväg. Då kan leksaker som varit hur tråkiga som helst helt plötsligt bli roliga igen. Så hon fick alltså ny energi när vi kom hem och satte fart här hemma. Jag och A satt och pratade lite om dagen och helt plötsligt så ser jag ett jätteleende på lilla A, ni vet ett sånt där "nu ska jag göra något"- leende. Och innan vi hinner reagera så ställer hon sig upp. Bara så, rakt upp utan att hålla sig i något. Där stod hon i kanske fyra fem sekunder överlycklig över bedriften. A och jag tittade bara på varann innan vi for fram till lilla A som redan satt sig ner och istället klappade händerna...

Det tar sig alltså!

Gårdagen

Igår var en produktiv dag hos oss. Vi städade hela huset (ska ju ha kalas på söndag), A och lilla A var iväg och fixade det sista till svärfars present, vi gjorde päronris åt lilla A, tvättade och sen var vi ute en runda på eftermiddagen när vädret blev lite bättre.

Trädgården blommar på riktigt nu och A tog en del bilder igår.

Jordgubbarna har växt på bra.

Den ena klematisen (den som var här när vi flyttade hit) har slagit ut, nu väntar vi bara på den vi planterade förra året.

Den vita rosen har slagit ut.

Tomaterna är på god väg.

Den stora klätterrosen blommar underbart!

Blommorna är STORA och luktar ljuvligt!

Själv försökte jag mig på att göra lavendelknyten men de blev inte så bra. Tror att jag tog för få ax eftersom de inte täckte blommorna. Men, men de fyller sin funktion ändå. Fast till nästa år ska jag nog göra små påsar istället. Man lär så länge man lever.

Jag gjorde knippen av femton ax...

...därefter band jag ihop dem precis under blommorna...

...sen vek jag stråna över blommorna...

...och tog snöret och flätade mellan varje strå...

...gjorde det några varv...

...tills jag var förbi blommorna, då knöt jag ihop bandet och klippte bort överflödiga strån...

...fyra knippen blev det. Kanske lite glesa men de fyller sin funktion...

...bland sänglinnet bland annat.

När lilla A gått och lagt sig passade vi på att slå in hennes födelsedagspresent. Och lite andra presenter... Det är många som fyller år just nu =)

Ett stort paket kommer hon att få!

Det är något jag reagerar på

Vid två tillfällen, inom loppet av några veckor, har min mage reagerat på maten jag ätit.

Igår kväll hade vi hemmagjord potatissallad (på creme fraiche) och bearnaisesås på påse, kött också givetvis. En och en halv timme efter maten fick jag grymt ont (och då menar jag JÄTTEONT) i magen och fick därefter gå på huset. Gjorde så två gånger till innan magen lugnade ner sig så pass att jag kunde lägga mig ner på soffan. Vi kollade film och ungefär en timme in i filmen fick jag rusa igen. När jag gick och la mig hade jag ont i magen och jag kände riktigt hur det "körde runt" därinne. Vid halv tolv fick jag återigen gå på toa men efter det så kunde jag somna. Har dock inte sovit nåt vidare eftersom magen varit i uppror hela natten.

Första gången magen reagerade så hade vi hemmagjord potatisgratäng (på grädde) och rödvinssås på påse. Det var likadant då, efter en och en halv timme fick jag jätteont i magen och fick rusa iväg. Dock lugnade det ner sig mycket fortare den gången och den natten kände jag ingenting.

Men vad är det då min mage reagerar på? Vi tror inte att det är salladen och gratängen eftersom jag ätit det tidigare (efter amningen) utan att reagera. Så då återstår alltså pulversåserna. Det enda de har gemensamt är laktos och mjölkprotein. Sen innehåller bearnaisesåsen skummjölkspulver och äggula också. Så det kan vara något av de fyra.

Ägg har jag inte börjat äta igen så det kan mycket möjligt vara det. Jag har dock kunnat äta en sockerkaka gjord på ett ägg utan problem, men äggmängden i pulversåsen är nog mycket högre.

Det vi tror mest på är laktosen. Att jag helt enkelt är överkänslig mot produkter som har laktos som en ren ingrediens. Jag kan ju äta hemmagjorda såser gjorda på grädde och jag kan ju dricka mjölk trots att dessa innehåller laktos. Men där är laktosen en del av produkten (kan man säga så?). I pulversåserna däremot har de tillsatt laktos som en ingrediens och därför (känns det som i alla fall) måste laktosmängden vara mer koncentrerad.

Men det är bara spekulationer, vi har alltså ingen aning. Så nu börjar alltså detektivarbetet för att luska reda på vad som orsakar denna smärta. Hade tänkt börja med ägg genom att köpa en kladdkaka (orkar inte baka just nu) som innehåller ägg men inte mjölk. Funkar det så får jag prova med en av pulversåserna igen och se vad som händer. Det värsta är bara att jag kommer att få lika vansinnigt ont i magen igen, men för att kunna ta reda på problemet (och därefter undvika det) så måste jag först veta VAD det är som får mig att må dåligt. Jag väntar dock några dagar innan jag provar igen, magen måste återhämta sig från först och jag måste få en chans att fylla på förrådet.

När jag satt där på huset igår så slogs jag av en skrämmande tanke. Om jag nu hade så ont i magen under några få timmar, hur hade då inte lilla A det? Hon hade det så VARJE dag i över fem månader... Jag får en klump i magen bara jag tänker på det, stackars, stackars liten!

Mammig

Vi har tidigare tyckt att lilla A varit mammig men det är INGENTING mot vad hon är nu. Det är bara mamma som gäller för hela slanten. Hon följer mig vart jag än går och vill hon komma upp i famnen så klänger hon sig fast vid mina ben, skulle jag inte ha tid just då så kommer krokodiltårarna.

När A kom hem häromdagen satt lilla A och jag på golvet (ovanligt va?) och lekte. Hon blev ju givetvis jätteglad när pappa kom hem, skrattade, skrek och hoppade - på mig. När A kom fram och lyfte upp henne för att ge henne en kram så blev hon ledsen, ordentligt ledsen. Tårarna de sprutade och underläppen putade ut samtidigt som hon pekade på mig. Hon blev alltså glad av att se pappa men den glädjen ville hon hellre dela med mig än med pappa som precis kommit innanför dörren.

Helst hade hon nog velat att jag bar omkring på henne dagarna i ända. Och det hade jag gärna gjort om hon inte vägt nästan 10 kg.

Fredag

Det bästa med fredagskvällar:

• vi har två hela dagar framför oss då hela familjen är tillsammans
• A sover HELA natten i sovrummet - i två nätter
• i två dagar behöver vi inte vänta och undra när A slutar jobbet för dagen och kommer hem till oss, i mer än en månad har han jobbat över VARJE dag - det börjar bli för mycket!
• imorgon är det lördag vilket betyder godis (framförallt choklad) och film med älsklingen
• man kan påbörja lite större projekt

Men det absolut bästa är att vi får vara tillsammans alla tre (fyra med katten)!

Varför kan man inte låta bli?

När man blivit förälder så är det en helt ny värld som öppnar sig för en. Inte bara allt som har med barnet att göra utan allt annat jox runt omkring också. Igår var jag t ex på klädparty hos en av mammorna i föräldragruppen. Något sådant har man ju aldrig varit på innan barnet kom. Det är så mycket som är nytt helt enkelt. (Okej jag vet att man inte är tvingad att gå.)

Tror ni att jag köpte något då? Såklart, jag kan ju inte låta bli. Och det är tur att jag dessutom har en sambo som gillar att klä på sin dotter fina kläder annars hade han bara suckat när jag kommit hem och sagt vad jag köpt.

Det blev tre saker, en tröja, en tröja till och en tunika. Måste säga att jag blev positivt överraskad av att kläderna var finare i verkligheten än på bilderna. Hade varit inne på me&is hemsida innan träffen och tyckte väl inte riktigt att där var något jag fastnade för. Men som sagt, med plagget framför näsan så kan man ju ändra åsikt. Hittade en jättesöt kycklingbody med lite längre ben och kortare armar och en vanlig body med jättesöta sköldpaddor, men bodytiden är snart över för lilla A så det kändes aningens onödigt att slänga ut pengar på något som kanske inte kommer användas särskilt länge till.

Så en lyckad kväll alltså. Nu ska jag gå in här och beställa en ny bikini till mig då den jag hade innan jag fick lilla A märkligt nog har blivit för stor... Överdelen alltså, underdelen har nog snarare krympt (i tvätten?).

Jobbiga nätter

Vi har haft x antal jobbiga nätter nu då lilla A vänt, vridigt, gnytt och haft sig i sömnen. Vid tvåtiden har hon dessutom vaknat och satt sig upp. Hon har vaknat vid halv fem i en veckas tid också och det har varit svårt (läs omöjligt) att få henne att somna om igen. Varken välling eller flytt till mig i vår säng har funkat så värst bra.

Vi tror att vi känner igen beteendet: nya tänder på gång. Har nämligen för oss att hon var precis likadan sist hon fick tänder. Och dessutom tror vi oss se ett litet ”märke” i underkäken. Dock så brukar det ta ett tag innan de bryter igenom så det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Vi baddar i alla fall gommen med Panodil innan hon lägger sig för natten, men tyvärr så varar den ju bara i några timmar. Badda om vid tvåsnåret är inget jag ens funderar över för är hon inte vaken tidigare så lär hon bli mer vaken då.

Men som sagt det går snart över. Och snart nog får jag ju sova hela nätter igen... det trista är bara att jag då ska gå till jobbet på morgonen istället.

Samtal en vanlig onsdagskväll

Jag: Detta är en rätt löjlig grej men jag har glömt...

A: Jaha

Jag: Hur är det nu, snurrar jorden eller snurrar solen och månen?

A: (Med idiotförklaringsblicken) Jorden snurrar.

Jag: Okej jag bara undrade, för ungefär tio minuter sedan så var nämligen månen på ena sidan om flaggstången och nu är den på den andra.

A: Den världsbilden hade man på medeltiden.

Jag: Jag har ju sagt att jag blivit trög!

A: Okej...

Om att gå

Anonym sa...
Vi tycker också om vår lilla solstråle.
Morfar har ju sagt att hon går till sin 1 årsdag
Kram

Svar: Vi själva tror inte att hon kommer att gå innan hon är ett år. Som det ser ut just nu så har hon ingen balans, inte över huvudtaget och särskilt sugen på att gå är hon inte. Att krypa är bättre. Det är ju knappt två veckor dit dessutom så det ser aningens ”mörkt” ut. Men för vår del så gör det ingenting, hon kommer att slita ut sina ben tids nog precis som alla vi andra, så ju längre hon väntar desto mer spar hon på dem =)

Vad vi däremot hoppas är att hon väntar med att ta sina första steg tills A har semester så att vi helt enkelt får uppleva det båda två. A har nämligen missat många av de stora framstegen så skulle han få vara med när hon tar sina första steg så vore det underbart.

Vet ni

vad A kallar sin musikstil för?

Lite rivig...

Ett smakprov:

Inte riktigt som vanligt

Lilla A är inte riktigt lika pigg som vanligt. I morse tyckte jag dock att hon var pigg och glad och dessutom var hon ju feberfri så jag tänkte att vi ändå kunde åka iväg på mammaträffen. Väl där så ville hon bara vara i knäet. Så fort jag satte ner henne bland de andra barnen så grät hon. Därför blev det en kort träff för vår del idag.

Och när hon hinner somna i bilen på väg hem, på en sträcka på knappt 4 km, så vet man att hon inte är riktigt pigg.

Och just det

När vi som bäst höll på att packa in oss i bilen efter bilstolsinköpet så sket en fågel på oss. Eller den sket i mitt hår men det stänkte på A’s händer. Fun! Not! Därför, som seden är, köpte vi vars en trisslott – A vann 50 spänn på sin!

Det ger alltså mer tur att få lite fågelbajsstänk på händerna än att få en hel skit i håret…

BVC

Idag har lilla A och jag varit på BVC. Hon väger 9850g och mäter 74cm. Upp ca 100g och 1cm på två veckor, det var mer än godkänt så nu behöver vi egentligen inte åka dit förrän vi blir kallade till 1 1/2 års kontrollen, men A kommer åka dit i höst ändå. Dels för att få nya D-droppar och dels för att gå igenom hur vi ska göra med MPR-vaccinationen (mässling, påssjuka och röda hund) då det är utvunnet ur ägg. Hur det blir får vi reda på då vi pratat med barnmedicin, som ser ut att bli efter sommaren.

Lilla A blev även vaccinerad idag, den sista dosen (av tre) mot drifteri, stelkramp, kikhosta, polio, hemophilus influenzae typ b och pneumokocker (lite överkurs jag vet). När hon fick den första sprutan sa hon inte ett knyst, men när hon fick den andra så grät hon krokodiler. Jag hade tagit med nallen i alla fall så hon hade något mer än mig att finna tröst från.

Hon var pigg och glad hela förmiddagen men då hon vaknade efter att ha sovit middag så var hon trött, ledsen och allmänt hängig. Så lilla A och jag har tillbringat HELA eftermiddagen gosandes i soffan. Vid halv fyra fick hon en Alvedon då jag inte längre kunde röra henne utan att hon grät floder. Så fort Alvedonen började värka så blev hon någorlunda pigg igen. Det höll i sig så att hon i alla fall fick i sig middagen men sen somnade hon i A's famn vid sjusnåret, utan att hon fått välling. Så det blev snabba ryck med att få i henne vällingen och mer Alvedon. Tempen låg på 38,1. Nu sover hon.

Hoppas på en piggare tjej i morgon.

Nu så

funkar det igen så nu kör jag.

Jag kan inte lägga in något inlägg, bara överskrifter. Bara så ni vet varför det är tyst här. Typiskt när jag har lite att skriva om...

Idag rök...

... babyskyddet. Nästan ett år har det använts men nu började det bli aningen för litet, hon satt t ex med benen böjda. Kommer ihåg första färden hem från sjukhuset, då var det alldeles, alldeles för stort och det är inte ett år sedan...


Istället åker hon nu i denna.

Britax Hi-Way II. Först hade vi tänkt oss en stol som går att ha både bakåtvänd och senare även framåtvänd men den var för stor för vår bil. Det var även på gränsen att denna stolen inte passade men säljaren fick in den.
Nu sitter hon alltså som en riktig prinsessa på en hög tron och dessutom i baksätet. Helst hade vi velat ha henne där fram men säljaren vägrade sätta in den där eftersom vi har airbag i framsätet. Trots att den var urkopplad så ville han ändå inte han sett flera olyckor där de nya airbagarna trots allt utlösts vid krock. Man kan alltså inte lita på att den kopplas ur när man själv stänger av den med nyckeln. Känns skrämmande att vi haft lilla A där fram då vi helt enkelt litat på tekniken. Vill inte ens tänka på vad som kunde hänt...

Det positiva med att ha henne i mitten bak är att det blir fyra ordentliga platser lediga. När vi hade babyskyddet fram så kunde ingen sitta bakom. Och skulle vi mot all förmodan krocka så sitter hon säkrare i mitten då det är längre till sidorna.
Det negativa skulle vara att om man kör själv med henne och hon blir ordentligt ledsen så kan man inget göra. Eller att hon tycker att det är tråkigt att inte ha någon att titta på. Men, som med allt annat, det är en vanesak.

Där rök alltså lite av skattepengarna, väl investerade sådana.

Skatten

Nu har skattepengarna trillat in på kontot. Inte illa med ett femsiffrigt belopp!

Dock blir det inga extra utsvävningar, vi har valt att inte plocka ut någon föräldrapenning denna månaden (för att spara på dagar) så skattepengarna går till trista räkningar. Okej, jag fick en aning mer än vad föräldrapenningen hade gett mig, men vi vet precis vad vi ska lägga dem på...

Otrogen?

Som jag nämnde i lördags så var A på krogen med en gammal kompis. Då byn är ganska liten och alla känner alla så började ju såklart rykten att spridas direkt.
A träffade en massa han känner därbland en arbetskollega som är en liten "skvallertant". Hela veckan har han nu gått och väntat på att hon skulle säga något. Det gjorde hon förvisso redan i måndags men det enda hon sa då var att det gick rykte om att han hade varit på just krogen. Men idag så kunde hon inte hålla sig längre, hon var tvungen att fråga VEM det var han hade varit ute med. För det var ju inte jag...

Det är kanske läge att börja bli orolig? Han har ju ändå känt henne sen -94. Mig har han bara känt sen -04.

Dessutom kom han inte hem förrän halv ett på natten...

Nu "går" hon

Nja, inte riktigt, inte själv i alla fall. Men med hjälp av våra händer så gick hon en kvart innan läggdags igår. Och hon gick långt och länge. Och överlycklig förstås. Hon har tidigare vägrat att gå när vi försökt få henne till det genom att hålla henne i händerna, hon har satt sig ner direkt och vägrat gå ett steg. Men så igår, helt plötsligt fick hon alltså för sig att hon skulle traska lite.

Det värmer i hjärtat när man ser hennes framsteg, om än de är små så är man otroligt stolt att få vara förälder till den underbara lilla flickan. Älskar henne!

Lite av varje

Jaha då var det onsdag IGEN, veckorna flyger ju för bövelen fram. Denna vecka är lugn för mig och lilla A, annat är det för A. Sjukt mycket att göra på jobbet så idag hinner han kanske inte hem innan lilla A går och lägger sig. Lång dag för A innebär även en lång dag för oss, jag imponeras av alla ensamstående hur de orkar och fixar allt på egen hand.
Nästa vecka har vi desto mer inplanerat, vaccination på BVC och en mammaträff bland annat.

Idag har vi varit ute på en cykeltur, tänkte kolla om jag kunde vägen till de vi ska till nästa vecka- det kunde jag MEN jag tänker inte cykla dit. Okej det ligger i byn, eller utanför, men det är en enda lång backe dit. Jag orkar helt enkelt inte, vilket får mig att inse hur dåligt tränad jag är. Jag ska ju inte skryta med att jag tränade så mycket innan graviditeten och nu efteråt, men jag trodde faktiskt att de dagliga promenaderna skulle göra någon nytta. Vilket de inte gjort så nu kan jag ju lika gärna ligga på soffan och käka praliner dagarna i ända... Gissar att jag kommer vara mer "tränad" när jag jobbat ett tag igen, dagarna där består ju mest av fysiska rörelser.

På hemvägen cyklade vi inom byns mysigaste lekplats- som vi inte visste fanns, inte ens A som växt upp i byn.

Förresten så har jag fått upp ögonen för choklad igen nu när jag inte får ont i magen av det längre. Hade lätt kunnat trycka i mig 20 chokladkakor i rad... eller kanske inte men ni förstår hur sugen jag är va?

Natten mellan måndag och tisdag sov varken jag eller A särskilt mycket. Jag sov inte på grund av åskan och A sov inte på grund av att jag klamrade mig fast vid honom. Stackarn som verkligen behöver sova får istället ta hand om sin rädda, mesiga flickvän.

Lilla katten har nu varit ute i fem dagar och det fungerar över förväntan. Igår släppte jag ut henne vid halv sju på morgonen och hon ville in först vid tio. Men sen var hon helt slut och sov resten av dagen. Idag har hon bara varit ute en liten sväng men hon är så stolt när man öppnar dörren åt henne och hon själv får trippa ut. Bajs här inne har vi inte sett röken av sen i lördags så det sköter hon ute nuförtiden. Kissar gör hon dock i lådan. Bara vi slipper det överallt så är vi glada men huvudsaken är att lilla katt är en glad katt igen.

Lilla A har svårt att komma till ro och somna på egen hand igen. Hon är jättetrött men ligger ändå vaken länge. Till slut skriker hon av ren trötthet och då är det bara till att försöka få henne att somna genom att antingen stryka henne på ryggen eller, om inte det hjälper, ta upp henne så att hon somnar i famnen. Trist att vara tillbaks i det gamla igen men troligtvis är det någon ny klängperiod hon är inne i som gör att hon vill vara nära.

Ni är inte inne så mycket här på bloggen längre (jag har statistik på hur många som är inne varje dag, inte VEM men hur många). Skriver jag inget roligt som uppmuntrar er eller är det så att ni helt enkelt har varit ute och njutit av det fina vädret?

Som sista grej kan jag ju nämna att lilla A har börjat säga "mamma" och stolt som jag är så tolkar jag ju det som att hon verkligen säger mamma =)

Om åtta veckor

Som sagt så börjar jag snart jobba igen. Om åtta veckor är jag tillbaks på jobbet. Lilla A och jag har fyra veckor ihop, bara hon och jag, sen har A semester i fyra veckor innan jag lämnar över åt honom. Den underbara tiden jag haft med lilla A är alltså snart "över". Ett år går väldigt fort, är man dessutom hemma och får se sitt barn växa och utvecklas går tiden om möjligt ännu fortare.

Om jag får se tillbaks och önska något så hade jag önskat att vi tidigare fick veta att lilla A var allergisk. När jag tänker tillbaks så skulle jag tro att hon var det redan på BB. Tredje natten var bland de värsta jag varit med om. Vi hade tidigare under dagen blivit förflyttade till ett annat rum, ett rum jag fick dela med en annan mamma. Detta innebar att A fick åka hem och sova. Och sicket helsike jag hade just den natten. Lilla A vägrade sova och hon vägrade ligga ensam, det enda hon inte vägrade var att bli ammad – HELA NATTEN! Som nybliven mamma till sitt första barn tror man att det ska vara såhär, till och med när hon sket ner HELA sängen och alla våra kläder trodde jag att det var helt normalt. Till slut satte jag mig i en fåtölj utanför rummet, så att i alla fall mamman jag delade rum med fick en chans att sova. A hade lovat att komma TIDIGT dagen därpå, i timmar satt jag och väntade på honom. Vid tio dök han upp - han hade råkat sova lite länge. Jo jag tackar, här har du din dotter, själv går jag och lägger mig. Fick dock inte en blund i ögat, rumsmamman hade familjen på besök och dessutom skulle lilla A bli läkarundersökt på förmiddagen så tankarna kretsade ganska så mycket på det. Lilla A sov däremot gott i pappas famn, trött efter nattens bravader. Såhär i backspegeln så vet jag nu att det var ett av de tidiga tecknen som vi såklart missade eftersom vi inte hade en susning om att man kunde vara allergisk mot mjölk och ägg.

Så hade jag vetat vad vi vet nu, hade jag slutat med mjölk och ägg redan innan hon var född. Jag önskar ingen att gå igenom det vi gick igenom i fem månader. Men värst är det såklart för lilla A, hade jag kunnat så skulle jag spolat tillbaks tiden och börjat om, för hennes skull så att hon slapp att konstant ha ont i magen och slippa tro att det var så livet skulle vara.

Känner mig lite bestulen på den första ”underbara” tiden med andra ord. Men fram tills nu har jag njutit i fulla drag av att vara mamma, lilla A är det bästa som någonsin hänt mig och jag hade gjort vad som helst för att få vara hemma lite längre med henne. Men såklart så ska även A få chansen att lära känna sin dotter utan och innan. Men framförallt så ska lilla A få chansen att tillbringa tid med sin pappa. En självklarhet ser jag det som.

Men som alltid när det börjar närma sig något som man inte alls är sugen på så får, i alla fall jag, lite smått panik. Vart har tiden tagit vägen? Har ett år verkligen gått så fort? Stämmer det verkligen att lilla A blir ett år om tre veckor? Har jag nu njutit och tagit tillvara på tiden som alla säger att man ska göra? Osv, osv…

Längtar inte alls till den 1 augusti!

Nu är hon en "fri" katt

Vi har släppt ut vår lilla katt, hon är numera en fri kisse som får gå precis vart hon vill.

Efter nästan åtta år inomhus, eller utomhus i koppel, var det med blandade känslor som vi tog beslutet att hon får gå ut själv. Varför? Katten vantrivs mer och mer, hon har inte alls varit glad på sista tiden. Anledningen är lilla A och resultatet är kiss och bajs där det inte ska vara. Så istället för att göra något vi inte alls är sugna på så provar vi helt enkelt med att låta henne vara ute.

Hittills har det fungerat finfint. I går var första dagen hon fick vara lös och hon var så stolt och glad. Hon höll sig dock i närheten och kom så fort vi kallade på henne. I dag var vi "av" med henne en lång stund och när vi inte hört den lilla pinglan på över en timme så började vi kalla och locka med matskålen, efter en stund dök hon upp i full fart. För det mesta håller hon sig på "tomten" så det ser ut att fungera.

Vi hoppas innerligt att det var det här som behövdes så att hon kan bli en glad liten katt igen.


I morgon är det vardag för oss igen, A jobbar så vår vanliga vecka startar en dag tidigare än för de flesta andra. Men det ska bli fint väder har jag sett så vi får passa på att vara ute jag, lilla A och katten. Och vifta med våra flaggor förstås...

Hachiko

Har precis sett klart denna filmen och jag förstår varför A inte ville titta på den tillsammans med mig.
En av de sorgligaste filmer jag sett, tårarna bara rann...

Ute

Idag har vi varit ute precis hela dagen. Vi är trötta och solbrända och livet kan inte vara bättre.

I går var lillebror här hos mig och lilla A. Vi var ute då också och gjorde i princip ingenting. Gick på en lång promenad när lilla A skulle sova och snackade en massa, vilket lillebror är bra på =) Alltid skoj när han kommer och allt är verkligen helt kravlöst, det blir som det blir liksom.
Har fått tillåtelse att berätta den stora nyheten som lillebror är så glad över... han har fått ett nytt jobb! Större firma och större bygge, men det bästa av allt är nog att det är på hemmaplan. Slut på tidiga mornar och långa bilfärder till jobbet, istället är det cykelavstånd och han är hemma på två röda. Stort lycka till på det nya lillebror! (Har inte hunnit fixa med bilderna, A får nog hjälpa mig så det blir när han har tid.)

Nu ska jag slänga mig i soffan och kolla film och käka godis. Lilla A sover som en stock och A är ute med en gammal kompis som är i sin sommarstuga här i byn över helgen. Får bara hoppas att han är tillbaks innan jag hoppas i säng, kan inte sova utan honom...

Långledig?

När lilla A vaknade i morse gjorde jag samma sak som igår, lyfte över henne till vår säng, och hon somnade om. Vaknade strax innan 6 och fick då välling.

A har varit ledig idag så han stannade hemma med lilla A så åkte jag iväg och handlade, var på plats strax efter åtta (en positiv sak med att ha barn som vaknar tidigt är att man kommer iväg snabbt och därmed kommer hem snabbt igen).

Resten av dagen har vi tagit det lugnt.

I morgon jobbar A igen, ingen långledighet för honom inte. Jobbar på måndag också.

Trött

Börjar känna av att jag sovit dåligt i några nätter nu. Har nog bara blivit 4-5 timmar i snitt i snart en veckas tid. Förutom i natt då jag tror att jag sovit hyfsat. Gick dock och la mig med huvudvärk som jag trodde skulle gå över men när jag vaknade i natt så var den ännu värre. Dock orkade jag inte gå upp av rädsla att inte kunna somna igen. Så nu sitter jag här och har huvudvärk och trötta ögon.

Problemet jag har är att jag för det första inte kan somna på kvällen trots att jag är grymt trött. Brukar ha som mål att vara i säng senast 21.30 och förhoppningsvis ha somnat till 22. När jag väl somnat så sover jag som en klubbad säl fram till 01 ungefär då lilla A börjar gny och ha sig. Därefter kan jag ligga vaken i 1,5 timme innan jag lyckas somna om igen. Men sen vaknar lilla A 04.00 och fram tills idag så har jag då gått upp och fixat välling till henne som hon sedan har fått i vår säng. Undertiden som hon får vällingen så hinner jag vakna till ordentligt och om lilla A skulle somna om efter vällingen så hinner jag knappt somna innan hon vaknar igen vid 05.30.

Men idag så orkade jag inte gå upp och göra välling åt henne när hon vaknade klockan 04. Istället lyfte jag över henne till vår säng och hoppades att hon skulle somna igen. Vilket hon gjorde! Hon sov så lugnt nära mig till klockan var 06. Vågar knappt skriva detta av rädsla att det inte ska fungera i morgon. Samtidigt irriterar det mig å det grövsta att vi kanske gått upp och gjort välling helt i onödan vid fyrasnåret i flera veckor. Kan det verkligen vara så enkelt att hon bara velat ha närhet som gjort att hon vaknat tidigt?

I vilket fall så känner jag mig som en zoombie. Hade gärna sovit hela dagen...