Lilla A - 1 år

Jag vet att jag tjatar om att tiden rusar iväg men jag säger det igen: var har detta året tagit vägen? Vi kan inte förstå att vår lilla tös redan är en liten ettåring! Att hon varit hos oss i över ett år nu, ofattbart!

Perioden har inte direkt bjudit på några stora överraskningar utan allt har mest lunkat på i vanlig takt. Visst har det skett förändringar men absolut inte så många som i början.

Humöret har gått lite upp och ner under perioden, mest har hon varit glad, pratig och haft nära till skrattet. Men sen kommer det givetvis stunder då hon törstar av kärlek och bara vill vara nära, nära, nära. Oftast är det så att den person hon till största delen varit med under dagen är den person som gäller HELA dagen. Det är den hon vill leka med och det är den hon vill gosa med. Men mot slutet av perioden så blev hon återigen mammig. Så mammig att pappa inte dög alls. Så mammig att hon till och med blev ledsen då hon var "tvungen" att vara med pappa istället för mig.
Under perioden har hon också visat att hon har ett j...a humör. Hon blir JÄTTEARG och JÄTTELEDSEN om hon inte får som hon vill, om det inte går som hon vill eller om vi säger åt henne då hon gör något hon inte får. Hon skriker, blir röd i ansiktet och slänger sig runt. Det tar en bra stund innan hon lugnar ner sig och blir som vanligt igen.

Hon har varit inne i en aktiv och självständig fas där hon har kunnat leka själv i kortare stunder, men givetvis så är det fortfarande bäst att få vara nära. Att stapla, lägga i, trä på osv är en färdighet hon utvecklat till det bättre under perioden. Det är roligt att luska ut hur saker och ting fungerar och vad som händer om man gör si eller så. Ofta kan hon lägga sig ner på mage för att undersöka något närmare, som till exempel undersidor, gluggar, hål osv. Men att hon skulle vara stilla är mer en önskedröm än verklighet, hon är ALDRIG still, hon måste göra något HELA tiden eller se till så att det händer något hela tiden. Att sitta still alltför länge är alltså inget som vår lilla dam tycker är tilltalande.
Hon har börjat hjälpa till att klä på sig, till exempel kan hon lyfta upp först den ena och sen den andra armen då man tar på henne en tröja. Hon försöker även att klä på sig själv och då främst strumpor, skor och hattar, genom att lägga plagget där det ska vara.
Talet är något hon utvecklat mycket under perioden och nu kan man "höra" ett och annat ord. "Mamma" har hon sagt några gånger och hon har även börjar med r-ljud. Men att bara prata, och då menar jag att hon pratar och betonar, gör hon jättemycket och det har börjat bli långa meningar av hennes dada och gagaspråk. Ibland gestikulerar hon även med armarna och hytter ett och annat finger åt oss då hon säger något viktigt.
Ordförståelsen har hon också blivit bättre på. Bland annat har hon lärt sig klocka och blomma och kan då givetvis peka på dessa om vi frågar var de är. Hon har även lärt sig ordet duktig genom att hon börjar klappa händerna då vi säger att hon är duktig. Smart tjej!
Att leka "ljudleken" med pappa har nog varit det roligaste under perioden. Denna leks främst på skötbordet om kvällen då det är dags för tvätt och pyjamas. Den går ut på att hon lyfter upp pappas tröja och pillar/ trycker lite varstans på honom, t. ex. i naveln, på leverfläckar och i håret på bröstet, samtidigt gör pappa roliga ljud eller skrattar, lite beroende på var hon trycker. Detta är en lek som hon kan leka i det oändliga, den blir aldrig tråkig! Möjligtvis är det pappas tålamod som tryter då han har slut på ljud...
Så fort vädret tillåter är vi ute och det är jätteskoj. Det finns ju så mycket att se och upptäcka och det tar ju aldrig slut. Att bara få vara på marken och gräva i jorden kan sysselsätta henne ett bra tag. Men precis som inne så måste hon alltid ha något i ena handen då hon kryper runt, helst ska det vara en blomma men ett visset löv eller lite gräs funkar också. Att lukta på blommor är något hon börjat med och framförallt tycker om att göra. Antingen luktar hon på dem själv (de som finns på marken) genom att hon böjer eller lägger sig ner och luktar. Men det bästa är ändå om hon är i famnen och pekar på en blomma som hon vill att vi går fram till så att hon kan lukta på den. Vi går då dit, hon luktar och pekar därefter på en ny blomma hon vill lukta på, vi går dit, hon luktar och pekar sen på en ny. Så kan hon hålla på en bra stund. Och bara så ni vet så luktar man med både näsan och munnen!
Cykla är en annan grej hon uppskattar och då brukar hon sitta och snacka, le och skratta. Roligast är det givetvis då det går fort.
Det största på utvecklingsfronten har onekligen varit hennes stående och gående. I början av perioden började hon så smått att balansera på benen. Hon lyfte ofta på det ena benet när hon stod lutad mot något. En kväll var hon också villig att ta några steg då vi höll henne i händerna. Tidigare har hon satt sig ner och vägrat ta att ett steg när vi försökt få henne att gå på det viset. Efter den kvällen går hon mycket och ofta. Det är ju jätteskoj och det syns verkligen på det stora leendet hon har i ansiktet. Att stå på tå eller klättra upp och i något gör hon också allt oftare, då når man ju helt plötsligt mycket mer (läs ALLT) i och med att man blir längre. I slutet av perioden ställde hon sig helt plötsligt bara rakt upp och ner utan att hålla sig i något och där stod hon i ungefär fem sekunder överlycklig över bedriften. När hon väl ställde sig upp för första gången så fortsatte hon med det allt oftare. Först står hon med händer och fötter i marken, därefter släpper hon marken med händerna och reser sig sakta och skakigt upp till stående. Ju mer hon övat på det desto längre lyckas hon också stå kvar i stående position. Precis i slutet av perioden hade hennes gående och balans utvecklats så pass mycket att hon kunde gå med enbart stöd från en av våra händer.

Vi tycker inte att vi har fått till det med hennes sömn, givetvis sover hon men hon är svårsövd, vaknar för minsta lilla och framförallt så vaknar hon tidigt om mornarna.
Innan vi gick in i perioden hade hon börjat vakna runt fyra halv fem om mornarna och fram till början av denna perioden gick vi helst enkelt upp då. Men till slut orkade jag inte längre, hon vaknade ju tidigare än vad A behövde göra då han skulle till jobbet. Så en dag fick jag alltså nog och istället för att gå upp och göra välling så la jag brevid mig i sängen med hopp om att hon skulle somna om. Det gjorde hon så sen den dagen har vi tidigast behövt gå upp vid fem. Hon har helt enkelt vaknat för att hon behövt närhet.
Sen har vi ju haft problem med att hon varit svårsövd, både dag och kväll. Hon har varit jättetrött men vägrat somna och de gånger hon varit påväg att somna har hon slagit upp ögonen och därefter har det varit kört. Helst av allt vill hon somna i famnen och att vi därefter lägger henne i sängen. Har vi kämpat med att hon ändå skullat somna själv så har hon börjat gråta hysteriskt så fort vi gjort en ansats att lämna rummet. Ibland har vi låtit henne gråta men till slut så är hon så uppe i varv att det knappt går att lugna ner henne. Och för att bespara våra hjärtan så har vi då ändå satt oss ner med henne för att slippa se henne så ledsen.
I mitten av perioden hade hon en period då hon sov oroligt om nätterna. Hon låg och vände, vred, gnydde och hade sig. Vid tvåtiden satte hon sig upp och var klarvaken. Dagen innan ettårsdagen sov hon också jätteoroligt. Hon vaknade flera gånger och var ledsen så till slut fick hon sova hos oss. Hon blev lugn ett tag men sen blev hon ledsen igen. Då fick A ha henne på bröstet och därefter sov hon som en stock. Vi har inte en aning om vad det var som gjorde att hon var så ledsen, det kan ha varit allt från att vi varit iväg mycket, till tänder, till växtvärk och till drömmar.
Mot slutet av perioden sov hon bättre och längre och till och med på dagarna lyckades vi med att få henne att sova två timmar fördelat på två sovstunder och att hon inte vaknade förrän halv sju på morgonen. Så det är säkert sant det dom säger att sömn föder sömn.

Maten har det gått fruktansvärt trögt med. I början vägrade hon att bli matad, helst ville hon bara äta själv och det ledde ju till att det blev en ensidig kost och att hon åt mycket mindre.
I mitten gick det återigen bra att vi matade henne men hon var samtidigt tvungen att själv få ha något att plocka med.
I slutet av perioden hade hon tappat matlusten helt, inte ens att äta själv fungerade.

Mot slutet av perioden såg ett mat- och sovschema ut såhär:
runt 04.30- vaknar och flyttas över till vår säng, somnar om
ca 06.00 vaknar, får välling
08.00 sover 1h
09.00 frukost, gröt och smörgås
12.00 lunch
13.30 sover 1-2h
ca 15.00 mellis
17.30 middag
19.20 välling
19.30 godnatt

Hälsan har varit på topp om man bortser från biverkningarna hon fick från vaccineringen. Då var hon ledsen, trött och hängig på eftermiddagen och kvällen. Hon somnade i pappas famn vid sju utan att hon fått vällingen och vid blöjbyte innan sängen hade hon 38,2 graders feber.
Men som sagt så har det inte varit något annat negativt. Vi har under hela perioden trott att hon haft fler tänder på gång. I början av perioden saglade hon nämligen otroligt mycket, vi tyckte oss även se "avtryck" i underkäken och hon sov otroligt dåligt. Men än har det inte dykt upp några fler tänder. Däremot har de tänder hon har växt ordentligt och hon har även fått en otroligt söt glugg mellan framtänderna i ovankäken. Tandborstingen går lite sisådär, det är inte jätteskoj men det är lite bättre när det är pappa som borstar.
Hon har fått riktigt långt och otroligt lockigt hår. Riktiga korkskruvar på sina ställen. Skorven hon haft sen hon var en liten bebis är fortfarande kvar men den lossnar mer och mer.
I mitten av perioden vägde hon 9850 g och var 74 cm lång.

Det var alltså den sista storyn. Jag är faktiskt nöjd över beslutet att inte skriva fler, dels med tanke på den bristande tiden då jag börjar jobba igen men även för att jag inte tycker att det händer lika "stora" grejer längre. Visst utvecklas hon och det går i en rasande fart men samtidigt är det inte lika tydligt som när hon var mindre (eller så har vi blivit blinda?).
Dock är jag otroligt nöjd över att jag gjort de storys jag gjort, det kommer bli otroligt roligt att gå tillbaks och läsa vad som skedde under lilla A's första år!