Idag är jag ledsen, det har inte varit nån rolig dag. Bara en enda lång väntan. I morgon börjar kneget igen och jag har inte det minsta lust att gå dit. Magen är i uppror och jag kommer inte kunna sova i natt (precis som jag inte gjort i natt heller, kanske 3 timmar max), försöker intala mig att det kommer gå hur bra som helst och efter nån dag kommer jag knappt märka att jag varit borta. Tyvärr.
Jag har varit hemma i 426 dagar (exakt 15 månader), varav 370 som mamma. Jag har absolut inget att klaga på. Förutom att jag skulle vilja vara hemma ännu längre med lilla A. Att få ha varit hemma med henne är det bästa jag någonsin gjort och jag kan inte låta bli att tänka på allt jag älskar med henne och allt jag kommer att sakna.
Jag älskar hennes blöta pussar, hennes knubbiga armar, lår, fingrar, fötter och tår, hennes mjuka mage, hennes söta glugg mellan framtänderna, hennes stora blå ögon, hennes lilla knopp till näsa, blöjrumpan och hennes lockiga hår. Jag älskar att andas in doften av henne när hon är alldeles nyvaknad och doftar sådär underbart. Jag älskar att höra hennes röst och allt hon snackar om. Jag älskar hennes härliga hjärtliga skratt och hennes söta leende. Jag älskar att titta på henne i smyg när hon pysslar, grejar, klurar och tänker. Jag älskar att se på henne när hon sover, höra henne andas, snarka och känna hennes lilla kropp nära min. Jag älskar hela henne och jag kan inte leva utan henne!
Jag kommer sakna våra dagar tillsammans och allt vi brukar göra. Och allt vi inte brukar göra. Jag kommer sakna alla rutiner och alla invanda mönster. Jag kommer sakna våra lekar och vårt bus. Jag kommer sakna våra utflykter, träffar och aktiviteter. Jag kommer sakna lunken och lugnet av att vara hemma och ta dagen som den kommer. Jag kommer sakna att vara mamma på heltid. Jag kommer sakna min lilla skatt så det värker i hjärtat.
Dagarna lär bli långa och saknaden kommer vara stor.
söndag 31 juli 2011
lördag 30 juli 2011
Kändisspaning
När vi var ute på en liten eftermiddagspromenad idag så kom det en bil körandes förbi oss i ganska så hög fart. Ut stiger två män varav den ena har en ganska så krullig och mörk frisyr.
"Det är ju Di Leva" säger jag lite på skämt.
Männen går före oss genom en grind, den icke krulliga går först och den krulliga sist. Innan den krulliga ska stänga grinden vänder han sig om för att se hur långt vi kommit och om han i så fall ska hålla upp grinden åt oss. Och döm om vår förvåning när det visar sig vara just Thomas Di Leva.
I vanliga kläder!
Det är den första kändisen vi sett i byn i år...
PS. Han höll aldrig upp grinden åt oss, vi var för långt bort för att han skulle orka vänta på oss.
"Det är ju Di Leva" säger jag lite på skämt.
Männen går före oss genom en grind, den icke krulliga går först och den krulliga sist. Innan den krulliga ska stänga grinden vänder han sig om för att se hur långt vi kommit och om han i så fall ska hålla upp grinden åt oss. Och döm om vår förvåning när det visar sig vara just Thomas Di Leva.
I vanliga kläder!
Det är den första kändisen vi sett i byn i år...
PS. Han höll aldrig upp grinden åt oss, vi var för långt bort för att han skulle orka vänta på oss.
Knäckebröd, minimajs och nachochips
Det är lilla A's favoriter just nu.
Knäckebröd är helfestligt och det kan hon sitta och knapra på i evigheter. Antagligen kliar det gott i gommen så det är därför hon gillar det. Men givetvis måste hon gilla smaken också annars hade hon nog bojkottat det för länge sedan.
Minimajs fick hon prova av en slump. Jaja tänkte vi hon kan få en men hon lär spotta ut biten direkt. Tji fick vi. Hon mumsar glatt i sig hela majsen och pekar genast efter en till.
Nochochips då? Jo, A och jag åt tacos och givetvis snappade hon upp att vi satt med någonting väldigt gult i händerna som vi dessutom förde till munnen. Nänä sa vi där går gränsen, men som med allt annat så gav vi oss. Lite sådär skadeglada gav vi henne ett chips. Hon smakade på det och vände ut och in på HELA ansiktet. Men tror ni hon gav sig? Nädå, när chocken lagt sig mumsade hon i sig resten av chipset med rinnande näsa. Vill ni veta vad det var för smak på chipsen? Chili!
Knäckebröd är helfestligt och det kan hon sitta och knapra på i evigheter. Antagligen kliar det gott i gommen så det är därför hon gillar det. Men givetvis måste hon gilla smaken också annars hade hon nog bojkottat det för länge sedan.
Minimajs fick hon prova av en slump. Jaja tänkte vi hon kan få en men hon lär spotta ut biten direkt. Tji fick vi. Hon mumsar glatt i sig hela majsen och pekar genast efter en till.
Nochochips då? Jo, A och jag åt tacos och givetvis snappade hon upp att vi satt med någonting väldigt gult i händerna som vi dessutom förde till munnen. Nänä sa vi där går gränsen, men som med allt annat så gav vi oss. Lite sådär skadeglada gav vi henne ett chips. Hon smakade på det och vände ut och in på HELA ansiktet. Men tror ni hon gav sig? Nädå, när chocken lagt sig mumsade hon i sig resten av chipset med rinnande näsa. Vill ni veta vad det var för smak på chipsen? Chili!
fredag 29 juli 2011
Underbart
Just nu finns det inget bättre än att få snusa i lilla A's hår efter en hel dag utomhus.
Men det absolut bästa är när hon är alldeles nyvaknad och hon är sådär härligt gosig. Då borrar jag ner näsan i nacken på henne och snusar in den underbara doften av bebis.
Älskar den doften, älskar den flickan!
Men det absolut bästa är när hon är alldeles nyvaknad och hon är sådär härligt gosig. Då borrar jag ner näsan i nacken på henne och snusar in den underbara doften av bebis.
Älskar den doften, älskar den flickan!
torsdag 28 juli 2011
Provoceringen
För en liten stund sedan provocerade vi återigen lilla A med mjölkprotein. Denna gång fick hon en mjölk- och äggfri pannkaka som var stekt i vanligt smör.
Vi trodde för en stund att det skulle fungera, hon kunde nämligen äta halva utan en reaktion. Men tyvärr så kom reaktionen efter några tuggor på andra halvan. Som vanligt blir hon alldeles röd runt munnen och hon får även kli i munnen (tar in händerna i munnen, för tungan fram och tillbaka och saglar en massa).
Lite synd är det, det hade varit roligt om det hade blivit en liten förbättring (vilket det i o försig har blivit eftersom hon kunde äta en halv pannkaka, hade det varit för ett halvår sedan så hade hon reagerat vid första tuggan) så att man kunde se att detta halvåret gjort nytta. Nu återstår det att se vad läkaren säger då han ringer. Det blir A som får ta det och vi ska försöka få igenom att vi ska vänta med nästa provocering till precis innan förskolestarten. Om ett halvår ungefär alltså.
Nu släpper vi detta, skönt att ha det gjort. Känns inget bra att ge henne något man vet att hon blir dålig av. Som att man är en dålig förälder på nåt vis.
Vi trodde för en stund att det skulle fungera, hon kunde nämligen äta halva utan en reaktion. Men tyvärr så kom reaktionen efter några tuggor på andra halvan. Som vanligt blir hon alldeles röd runt munnen och hon får även kli i munnen (tar in händerna i munnen, för tungan fram och tillbaka och saglar en massa).
Lite synd är det, det hade varit roligt om det hade blivit en liten förbättring (vilket det i o försig har blivit eftersom hon kunde äta en halv pannkaka, hade det varit för ett halvår sedan så hade hon reagerat vid första tuggan) så att man kunde se att detta halvåret gjort nytta. Nu återstår det att se vad läkaren säger då han ringer. Det blir A som får ta det och vi ska försöka få igenom att vi ska vänta med nästa provocering till precis innan förskolestarten. Om ett halvår ungefär alltså.
Nu släpper vi detta, skönt att ha det gjort. Känns inget bra att ge henne något man vet att hon blir dålig av. Som att man är en dålig förälder på nåt vis.
onsdag 27 juli 2011
Det var som katten skatten
Vi var sugna på att tillbringa lite tid i skogen idag så vi packade ihop oss och körde iväg till en vandringsled i närheten. Lite kupperad teräng var det emellanåt (lilla A satt och hoppade i vagnen) men vi tror i alla fall att vi valde den minst kupperade leden. Hade det hur mysigt som helst, lagom varmt, fågelkvitter och frisk luft. Satte oss ner i skogen och åt lunch innan vi återvände hemåt. Urmysigt!
(Vi tar tacksamt emot tips på vandringsleder i skog som är barnvagnsvänliga.)
(Vi tar tacksamt emot tips på vandringsleder i skog som är barnvagnsvänliga.)
Efter sovstunden i eftermiddag gick vi ut i trädgården. A bytade tändstift och olja på mopeden (snart är det dags för mig att köra den) och jag och lilla A tvättade av vagnchassit. Tidigare har lilla A gått några steg inomhus mellan mig och A, men när hon "hjälpte" mig med tvättandet så reste hon sig hellre och GICK än kröp dit hon skulle. Hon gick kanske ett tiotal steg åt gången innan hon tappade balansen och satte sig på rumpan. Men inte blev hon ledsen för det utan hon reste snabbt på sig och gick vidare. Det märkliga är dock att hon går bättre ute (i gräset) än inne på golvet. En av anledningarna kan kanske vara att hon har skor på sig ute och därför blir det stadigare om fötterna.
Så vi hade fel, hon kom alltså till att gå innan jag började jobba igen. Märkligt att det kan ske bara sådär. Men otroligt roligt att vi båda fått vara med om det!
På sin 13 månaders och en dags dag (det blev märkligt det där) går alltså vår lilla flicka!
tisdag 26 juli 2011
Dagen
Efter den lilla vurpan lilla A gjorde i går så bestämde vi oss för att åka iväg en liten sväng idag. Till fördel för lilla A givetvis. Det här kom vi hem med:
Och såhär ser damen ut i pannan idag:
Med posten kom detta tyg som vi tänkt ha på väggen i lilla A's rum, det ekar nämligen därinne.
 |
| Kaninen Ella och en Dinglisnapp |
 |
| Inte den bästa bilden men ni ser det fina mönstret från mattan. |
Med posten kom detta tyg som vi tänkt ha på väggen i lilla A's rum, det ekar nämligen därinne.
Och såhär blev det:
I eftermiddags var vi ute i det fina vädret, på lekplatsen och i parken. Nu hoppas vi på fint väder resten av veckan också.
Nu tänker jag slänga mig i soffan o läsa lite innan det är Allsång på Skansen, sen blir det bingen, är trött och har ont i huvudet. Kanske att chokladen jag tänkt äta kan hjälpa lite, vi får se. Gokväll!
"Nästan som i Gamla stan"
OBS! Inlägget är skrivet under influens av ironi, bakgrunden är dock tyvärr sann...
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag någonsin skulle bo på den platsen som man som liten tyckte var väldigt exklusiv. Härifrån kom de som var riktigt duktiga i skolan och de som var rika. Hit åkte vi på semester varje midsommar och hit åkte man för att ta en glass i hamnen, som en utflykt en söndagseftermiddag. Än mindre trodde jag att mannen i mitt liv skulle komma från just den byn. Men så är det och det har väl inte direkt varit svårt att anpassa sig.
Det som däremot varit svårt att anpassa sig till är alla stockholmare som invaderar byn om sommaren. De som kommer hit och tror att de äger byn (och resten av världen) för att de råkar ha gott om pengar, ett stort sommarhus, fem barn och hund. De som kommer hit tror säkert på fullaste allvar att byn är död under resten av året. De som kommer hit behandlar oss ortsbor som idioter.
Jag har bott i byn i sex år nu (i en hyrestrea eftersom vi ortsbor knappt har råd med handpenningen på husen i byn) och jag tror aldrig att jag kommer sluta förvånas över allt idiotiskt som de där måsarna säger och gör. Häromdagen när vi var ute på en liten promenad möter vi en mamma med två barn. Givetvis pratar mamman i sin dyra fina iPhone med en vän som säkert bor på Östermalm. I alla fall hör vi henne beskriva byn, hon valt att tillbringa sin sommar i, för väninnan och vet ni vad vi får höra? Att det nästan är som i Gamla stan här, med alla pittoreska hus och kullerstensgator! Hallå!? Vad f-n gör ni då här? Varför invadera oss när ni istället kan njuta av allt detta vackra bara runt hörnet på eran gata hemma i stan?
Ett annat år stod vi tålmodigt i kön i affären (de där måsarna har ju all tid i väääärlden och pratar mer än gärna med sin granne hemma från stan eftersom de ses så sällan) varpå en sthlmare vräker ur sig att det sämsta med den här byn minsann är alla skåningar som bor här. Men hallå igen!? Har ni inte frivilligt åkt x antal mil för att tillbringa er sommar i just Skåne? Hade ni tänkt att vi skulle lämna våra hem bara för att ni kommer hit? Vem skulle då expiera er i affären och städa era palats?
En annan grej som förvånar är dessa stooora bilar. Ok, det är kanske status att en liiiten kvinna kör runt i en jättefin, jättedyr jättebil i jätteteräng modell. Men kan det verkligen vara praktiskt i stan? Hade det inte varit bättre med en liten smidig bil som kom fram överallt? Fast det är klart, här på "landet" kör sthlmare med devisen att "störst kör först" så det funkar kanske på liknande sätt i stan bara det att där måste man uppgradera sig till en större bil hela tiden eftersom alla andra också skaffar stora bilar.
Dessutom hade de nog haft lättare för att köra och parkera sina bilar om de hade haft lite mindre åk. Men oj jag glömde, de är ju på landet så här kan man ju köra och parkera lite som man själv tycker och vill. Här gäller väl inga trafikregler? Eller?
Och husdjuren, deras bling-bling (som oftast är tre), hundarna. På landet får väl hundar springa fritt?
Hade varit intressant att se hur de hade reagerat om vi från Skåne hade kommit och invaderat dem och bettet oss...
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag någonsin skulle bo på den platsen som man som liten tyckte var väldigt exklusiv. Härifrån kom de som var riktigt duktiga i skolan och de som var rika. Hit åkte vi på semester varje midsommar och hit åkte man för att ta en glass i hamnen, som en utflykt en söndagseftermiddag. Än mindre trodde jag att mannen i mitt liv skulle komma från just den byn. Men så är det och det har väl inte direkt varit svårt att anpassa sig.
Det som däremot varit svårt att anpassa sig till är alla stockholmare som invaderar byn om sommaren. De som kommer hit och tror att de äger byn (och resten av världen) för att de råkar ha gott om pengar, ett stort sommarhus, fem barn och hund. De som kommer hit tror säkert på fullaste allvar att byn är död under resten av året. De som kommer hit behandlar oss ortsbor som idioter.
Jag har bott i byn i sex år nu (i en hyrestrea eftersom vi ortsbor knappt har råd med handpenningen på husen i byn) och jag tror aldrig att jag kommer sluta förvånas över allt idiotiskt som de där måsarna säger och gör. Häromdagen när vi var ute på en liten promenad möter vi en mamma med två barn. Givetvis pratar mamman i sin dyra fina iPhone med en vän som säkert bor på Östermalm. I alla fall hör vi henne beskriva byn, hon valt att tillbringa sin sommar i, för väninnan och vet ni vad vi får höra? Att det nästan är som i Gamla stan här, med alla pittoreska hus och kullerstensgator! Hallå!? Vad f-n gör ni då här? Varför invadera oss när ni istället kan njuta av allt detta vackra bara runt hörnet på eran gata hemma i stan?
Ett annat år stod vi tålmodigt i kön i affären (de där måsarna har ju all tid i väääärlden och pratar mer än gärna med sin granne hemma från stan eftersom de ses så sällan) varpå en sthlmare vräker ur sig att det sämsta med den här byn minsann är alla skåningar som bor här. Men hallå igen!? Har ni inte frivilligt åkt x antal mil för att tillbringa er sommar i just Skåne? Hade ni tänkt att vi skulle lämna våra hem bara för att ni kommer hit? Vem skulle då expiera er i affären och städa era palats?
En annan grej som förvånar är dessa stooora bilar. Ok, det är kanske status att en liiiten kvinna kör runt i en jättefin, jättedyr jättebil i jätteteräng modell. Men kan det verkligen vara praktiskt i stan? Hade det inte varit bättre med en liten smidig bil som kom fram överallt? Fast det är klart, här på "landet" kör sthlmare med devisen att "störst kör först" så det funkar kanske på liknande sätt i stan bara det att där måste man uppgradera sig till en större bil hela tiden eftersom alla andra också skaffar stora bilar.
Dessutom hade de nog haft lättare för att köra och parkera sina bilar om de hade haft lite mindre åk. Men oj jag glömde, de är ju på landet så här kan man ju köra och parkera lite som man själv tycker och vill. Här gäller väl inga trafikregler? Eller?
Och husdjuren, deras bling-bling (som oftast är tre), hundarna. På landet får väl hundar springa fritt?
Hade varit intressant att se hur de hade reagerat om vi från Skåne hade kommit och invaderat dem och bettet oss...
måndag 25 juli 2011
Förresten
Vi provocerade lilla A med mjölk ikväll. A hade stekt lite av hennes mat i vanligt smör innehållande mjölkprotein. Hon fick en halv bebissked av maten. Vi hade väntat oss en omedelbar reaktion men det kom ingen. Nu väntar vi i tre dagar (på eventuella biverkningar) innan vi testar igen. Vi har dock inga stora förhoppningar om att hon ska vara fri från sin allergi, hon har nämligen fått en del reaktioner den senaste månaden, men om det varit av mjölk eller ägg vet vi inte.
Anledningen till att vi provocerar är att vi fått en telefontid med läkaren på Barnmedicin och han ville att vi skulle provocera med mjölkprotein innan samtalet. Skulle det vara så att hon fortfarande är allergisk så skulle vi vänta i tre eller sex månader till (beroende på reaktionen) innan vi provocerar igen. Får vi önska så vill vi helst vänta i sex månader. För vår del spelar det nämligen ingen roll om vi är mjölkfria i tre månader extra, större är kanske chansen att hon blir fri från allergin ju färre gånger man provocerar. Men vi är eniga om att hon måste provocerats innan hon börjar på förskolan i januari.
Anledningen till att vi provocerar är att vi fått en telefontid med läkaren på Barnmedicin och han ville att vi skulle provocera med mjölkprotein innan samtalet. Skulle det vara så att hon fortfarande är allergisk så skulle vi vänta i tre eller sex månader till (beroende på reaktionen) innan vi provocerar igen. Får vi önska så vill vi helst vänta i sex månader. För vår del spelar det nämligen ingen roll om vi är mjölkfria i tre månader extra, större är kanske chansen att hon blir fri från allergin ju färre gånger man provocerar. Men vi är eniga om att hon måste provocerats innan hon börjar på förskolan i januari.
Trött
Idag har jag varit riktigt trött och slö. Eftersom jag påbörjat min sista vecka som föräldraledig nu så har jag bestämt att jag bara ska umgås med lilla A. Allt annat får vänta eller så får A ta hand om det. Därför har jag också tänkt att jag vill ta alla nätterna så att jag verkligen får insupa varje liten del av lilla A. Jag kommer verkligen att sakna att ha henne nära de där sista timmarna på natten, att höra henne andas, snarka lätt och känna hennes värme.
När A jobbade hade jag 6 nätter av 7 men då var jag inte alls såhär trött som jag varit idag. Eller så var det för att jag inte hade tid att tänka efter hur trött jag verkligen var. Det är kanske det som hunnit ikapp mig nu när A snart varit hemma i en månad och vi tagit varannan natt. Att jag fått sova ikapp lite och därför insett hur trött jag är. Men det finns även ett uttryck som säger att "sömn föder sömn" så det kanske är så enkelt att jag fått sova för mycket? =) tror inte det, ligger nog efter rejält på den fronten.
Har hur som helst sovit två gånger idag och varit allmänt slö resten av tiden. I morgon får jag ta och rycka upp mig, tiden börjar rinna iväg...
Precis innan lilla A skulle få sin välling ikväll råkade hon ut för en liten vurpa. Hon höll på att klättra i och ur en liten korg och plötsligt tappade hon balansen och föll pladask ner i mattan. Med huvudet före såklart eftersom det är så det brukar vara. Resultatet blev en ordentlig bula, blåmärke och ett prydligt rutmönster från mattan. Och givetvis krokodiler i massor. Stackars liten!
När A jobbade hade jag 6 nätter av 7 men då var jag inte alls såhär trött som jag varit idag. Eller så var det för att jag inte hade tid att tänka efter hur trött jag verkligen var. Det är kanske det som hunnit ikapp mig nu när A snart varit hemma i en månad och vi tagit varannan natt. Att jag fått sova ikapp lite och därför insett hur trött jag är. Men det finns även ett uttryck som säger att "sömn föder sömn" så det kanske är så enkelt att jag fått sova för mycket? =) tror inte det, ligger nog efter rejält på den fronten.
Har hur som helst sovit två gånger idag och varit allmänt slö resten av tiden. I morgon får jag ta och rycka upp mig, tiden börjar rinna iväg...
Precis innan lilla A skulle få sin välling ikväll råkade hon ut för en liten vurpa. Hon höll på att klättra i och ur en liten korg och plötsligt tappade hon balansen och föll pladask ner i mattan. Med huvudet före såklart eftersom det är så det brukar vara. Resultatet blev en ordentlig bula, blåmärke och ett prydligt rutmönster från mattan. Och givetvis krokodiler i massor. Stackars liten!
Sömnen
Ända sedan lilla A var liten bebis har hon haft svårt med sömnen. Det första halvåret hade det dock sin naturliga förklaring men vi trodde att det skulle bli till det bättre med sömnen när vi fick allergin konstaterad. Det har det alltså inte riktigt blivit.
Okej det är inte helt uppåt väggarna men hon har otroligt svårt att varva ner trots att hon är riktigt trött. Hon kan vara på gränsen till att somna när hon helt plötsligt slår upp ögonen och blir klarvaken igen. Hon sover väldigt lätt och vaknar för minsta lilla ljud (hon vaknade till exempel precis av att grannen startade bilen här utanför, efter drygt tjugo minuters sömn). Hon sover aldrig längre än en timme i stöten på dagen och brukar vara grymt trött trots att hon precis sovit. Det känns alltså som att hon hade behövt sova mycket mer.
Att få henne att somna har alltid varit vårt största problem. Trots en otrolig trötthet (som jag skrev ovan) så vill hon bara inte. Det allra bästa sättet att få henne att somna är om vi låter henne somna i vår famn (och det allra bästa sättet att få henne att sova i mer än en timme är att låta henne ligga kvar i vår famn, men det har vi slutat med eftersom det helt enkelt inte är hållbart), vi har försökt med otaliga lägga-ner-i-sängen-och-lämna-rummet-metoder men ingenting biter på lilla A. Vi har till och med fått sluta med vagnsovandet då det mot slutet kunde ta över en och en halv timme för henne att somna i vagnen. Hon ser nämligen vagnen som ett enda stort äventyr och vill sätta sig upp hela tiden. Okej det funkar att få henne att somna i vagnen om hon är RIKTIGT trött och då menar jag RIKTIGT trött som att hon inte sovit på sex timmar eller så. Men att gå promenader på timmar för att få henne att somna är inget vi är sugna på. Ok, det är inget fel med att gå, men att gå och samtidigt känna den där olustkänslan av att vara irriterad på lilla A för att hon inte somnar är inget vi vill göra.
Så nu kör vi efter vår egen metod. Vilken går ut på att vi sitter med henne i famnen tills hon lugnat ner sig och nästan sover, därefter lägger vi ner henne i sängen och lämnar rummet. Hon ska alltså somna på egen hand i sängen. Efter fem minuter går vi in och tittar till henne. Ligger hon ner men bökar runt lite grand så låter vi henne vara för då är hon påväg att somna. Men skulle hon sitta eller stå så får vi bedöma situationen lite, är hon groggy så kan det räcka med att lägga ner henne igen. Men är hon helt uppe i varv så får man ta upp henne i famnen igen och göra om hela processen. Vår förhoppning är att hon till slut ska kunna komma till ro på egen hand i sängen men fram tills dess så får hon vara hos oss.
På kvällen är det inget problem, då får hon sin välling och sen sover hon nästan. Vi lägger ner henne vaken i sängen och då somnar hon helt på egen hand. Drömmen är att kunna göra på liknande sätt på dagen.
Det är bara att acceptera att hon är krävande på den punkten och mycket av det beskyller vi allergin för. Att det helt enkelt var såhär i början av hennes liv och att det därefter bara hängde med. Eftersom det var en så pass lång period som det ändå var där allt var upp och ner och då hon trodde att livet skulle vara sådär hemskt så kan jag förstå att allt blev en enda röra. Jag ska inte säga att det fortfarande är upp och ner, det har blivit mycket bättre men om vi fick önska fritt så hade det varit skönt om det kunde bli en liten aning bättre till. I alla fall så var det kanske då som det skapades en del "ovanor", bland annat det här med att hon somnade i famnen och även sov i famnen. Men vad skulle vi göra då hon hade så ont i magen att det enda som hjälpte var att få ligga varmt, tryggt och nära?
Men som jag sagt tidigare: så länge lilla A mår bra och är nöjd så kan det kvitta om hon måste ligga i famnen hos oss för att somna, eller att hon måste ligga hos oss för att sova ordentligt om natten. Så länge hon är nöjd så är vi nöjda och så länge hon sover så sover också vi. Allt löser sig så småningom, har ni någonsin hört om en tonåring som sover hos föräldrarna? (Det har ni säkert men jag hoppas ni förstår min poäng.)
Okej det är inte helt uppåt väggarna men hon har otroligt svårt att varva ner trots att hon är riktigt trött. Hon kan vara på gränsen till att somna när hon helt plötsligt slår upp ögonen och blir klarvaken igen. Hon sover väldigt lätt och vaknar för minsta lilla ljud (hon vaknade till exempel precis av att grannen startade bilen här utanför, efter drygt tjugo minuters sömn). Hon sover aldrig längre än en timme i stöten på dagen och brukar vara grymt trött trots att hon precis sovit. Det känns alltså som att hon hade behövt sova mycket mer.
Att få henne att somna har alltid varit vårt största problem. Trots en otrolig trötthet (som jag skrev ovan) så vill hon bara inte. Det allra bästa sättet att få henne att somna är om vi låter henne somna i vår famn (och det allra bästa sättet att få henne att sova i mer än en timme är att låta henne ligga kvar i vår famn, men det har vi slutat med eftersom det helt enkelt inte är hållbart), vi har försökt med otaliga lägga-ner-i-sängen-och-lämna-rummet-metoder men ingenting biter på lilla A. Vi har till och med fått sluta med vagnsovandet då det mot slutet kunde ta över en och en halv timme för henne att somna i vagnen. Hon ser nämligen vagnen som ett enda stort äventyr och vill sätta sig upp hela tiden. Okej det funkar att få henne att somna i vagnen om hon är RIKTIGT trött och då menar jag RIKTIGT trött som att hon inte sovit på sex timmar eller så. Men att gå promenader på timmar för att få henne att somna är inget vi är sugna på. Ok, det är inget fel med att gå, men att gå och samtidigt känna den där olustkänslan av att vara irriterad på lilla A för att hon inte somnar är inget vi vill göra.
Så nu kör vi efter vår egen metod. Vilken går ut på att vi sitter med henne i famnen tills hon lugnat ner sig och nästan sover, därefter lägger vi ner henne i sängen och lämnar rummet. Hon ska alltså somna på egen hand i sängen. Efter fem minuter går vi in och tittar till henne. Ligger hon ner men bökar runt lite grand så låter vi henne vara för då är hon påväg att somna. Men skulle hon sitta eller stå så får vi bedöma situationen lite, är hon groggy så kan det räcka med att lägga ner henne igen. Men är hon helt uppe i varv så får man ta upp henne i famnen igen och göra om hela processen. Vår förhoppning är att hon till slut ska kunna komma till ro på egen hand i sängen men fram tills dess så får hon vara hos oss.
På kvällen är det inget problem, då får hon sin välling och sen sover hon nästan. Vi lägger ner henne vaken i sängen och då somnar hon helt på egen hand. Drömmen är att kunna göra på liknande sätt på dagen.
Det är bara att acceptera att hon är krävande på den punkten och mycket av det beskyller vi allergin för. Att det helt enkelt var såhär i början av hennes liv och att det därefter bara hängde med. Eftersom det var en så pass lång period som det ändå var där allt var upp och ner och då hon trodde att livet skulle vara sådär hemskt så kan jag förstå att allt blev en enda röra. Jag ska inte säga att det fortfarande är upp och ner, det har blivit mycket bättre men om vi fick önska fritt så hade det varit skönt om det kunde bli en liten aning bättre till. I alla fall så var det kanske då som det skapades en del "ovanor", bland annat det här med att hon somnade i famnen och även sov i famnen. Men vad skulle vi göra då hon hade så ont i magen att det enda som hjälpte var att få ligga varmt, tryggt och nära?
Men som jag sagt tidigare: så länge lilla A mår bra och är nöjd så kan det kvitta om hon måste ligga i famnen hos oss för att somna, eller att hon måste ligga hos oss för att sova ordentligt om natten. Så länge hon är nöjd så är vi nöjda och så länge hon sover så sover också vi. Allt löser sig så småningom, har ni någonsin hört om en tonåring som sover hos föräldrarna? (Det har ni säkert men jag hoppas ni förstår min poäng.)
söndag 24 juli 2011
Sötast idag
Idag har vi innehäng, försöker roa oss så gott det går. Lilla A är lite rastlös emellanåt men då gäller det att hitta på nya saker att göra. Som att rita till exempel. Så idag har lilla A alltså ritat sina första teckningar, riktiga konstverk som givetvis ska upp på väggen på hennes rum.
Lilla A och jag satt och läste en runda i förmiddags, vilket för övrigt är hennes favoritsysselsättning nuförtiden. Vi läste i en bok som heter "Vilma säger Hejdå" vilken handlar om en flicka som på sin väg till förskolan säger hejdå till allt hon ser. Det finns en sida i boken där det finns en hund och den sidan tycker lilla A bäst om, när sidan kommer upp ska vi fråga var hunden är och därefter pekar hon givetvis på hunden. Men idag tog hon det ett steg längre och pekade även på Vilmas mammas mössa. Pedagogiskt sa jag att det var en mössa, varpå lilla A la händerna på huvudet. Därefter kröp hon ut till byrån i hallen (som är intill hennes rum), tog upp sin solhatt, satte den på huvudet och kröp till dörröppningen till rummet så att jag kunde se henne. Vilken stolt tjej! Det leendet hon hade på läpparna säger allt!
Absolut det sötaste idag!
Lilla A och jag satt och läste en runda i förmiddags, vilket för övrigt är hennes favoritsysselsättning nuförtiden. Vi läste i en bok som heter "Vilma säger Hejdå" vilken handlar om en flicka som på sin väg till förskolan säger hejdå till allt hon ser. Det finns en sida i boken där det finns en hund och den sidan tycker lilla A bäst om, när sidan kommer upp ska vi fråga var hunden är och därefter pekar hon givetvis på hunden. Men idag tog hon det ett steg längre och pekade även på Vilmas mammas mössa. Pedagogiskt sa jag att det var en mössa, varpå lilla A la händerna på huvudet. Därefter kröp hon ut till byrån i hallen (som är intill hennes rum), tog upp sin solhatt, satte den på huvudet och kröp till dörröppningen till rummet så att jag kunde se henne. Vilken stolt tjej! Det leendet hon hade på läpparna säger allt!
Absolut det sötaste idag!
lördag 23 juli 2011
På rymmen
Vi var ute en sväng i förmiddags, var i affären och gungade bland annat. Kom hem strax innan lunch och då ställde sig A för att fixa lunchen och jag tog tag i tvätten. Lilla A kröp omkring som hon brukar, var lite här och lite där. Vi hade öppet dörrarna eftersom det var så himla kvavt och för att lilla katt skulle kunna gå ut. Dörren på baksidan är absolut roligast och det är ju ännu roligare när man når krukan med örter som står precis utanför, så där höll lilla A mest till. När jag menar öppet så menar jag öppna men haspade. Haspen på framsidan sitter högt men haspen på baksidan sitter (satt) precis under handtaget eftersom det redan fanns ett hål i dörren där.
Jag fixar med tvätten och hela tiden hör jag lilla A när hon håller på vid altandörren. Tvätten fixad och jag ska gå ut till A i köket, tittar in i sovrummet och ser altandörren öppen på vid gavel. Oups! Där ute på altanen sitter lilla A, ser lite ut som att hon tänker "nu har jag gjort något som jag inte får göra så därför sitter jag här och väntar tills de ser mig innan jag ger mig iväg". Vilket hon gör. Herregisses vad hon kryper över plattorna, precis innan hon når gräset får jag tag i henne.
Hur lång har hon blivit egentligen? Men det lustigaste är ändå att hon vet om att det är haspen som gör att dörren inte går att öppna mer. Och äntligen nådde hon den och kunde ta sig ut.
Nu har A höjt haspen och förhoppningsvis slipper vi ha lilla A på rymmen igen.
Jag fixar med tvätten och hela tiden hör jag lilla A när hon håller på vid altandörren. Tvätten fixad och jag ska gå ut till A i köket, tittar in i sovrummet och ser altandörren öppen på vid gavel. Oups! Där ute på altanen sitter lilla A, ser lite ut som att hon tänker "nu har jag gjort något som jag inte får göra så därför sitter jag här och väntar tills de ser mig innan jag ger mig iväg". Vilket hon gör. Herregisses vad hon kryper över plattorna, precis innan hon når gräset får jag tag i henne.
Hur lång har hon blivit egentligen? Men det lustigaste är ändå att hon vet om att det är haspen som gör att dörren inte går att öppna mer. Och äntligen nådde hon den och kunde ta sig ut.
Nu har A höjt haspen och förhoppningsvis slipper vi ha lilla A på rymmen igen.
Klättra
Lilla A har blivit riktigt stor. Både mentalt och fysiskt. Bara den sista månaden ha hon utvecklats nåt otroligt och varje gång hon ger sig på något nytt så förundras vi över att hon kan göra just det. Det är en underbar tid och jag är riktigt avundsjuk på A som nu ska få ta del av allt det här varje dag.
Igår klättrade hon till exempel själv upp i soffan. Tidigare har hon varit påväg upp men inte lyckats den där sista biten över kanten. Men så igår lossnade det alltså. Hon kämpade och tog i för allt vad hon orkade och vips så var hon uppe. Otroligt STOLT med det största av alla leenden på läpparna!
Vår förhoppning är att hon ska ha lärt sig att klättra ner tillräckligt mycket och bra så att hon inte ska trilla ner med huvudet före. Än så länge gör hon det backandes och det är så vi vill att hon ska göra. Fötterna först och huvudet sist. Även det är något som hon blivit en fena på och som hon lärt sig på bara en vecka. Skönt att hon tog det i den ordningen, lära sig backa ner innan hon lärde sig att klättra upp.
Igår klättrade hon till exempel själv upp i soffan. Tidigare har hon varit påväg upp men inte lyckats den där sista biten över kanten. Men så igår lossnade det alltså. Hon kämpade och tog i för allt vad hon orkade och vips så var hon uppe. Otroligt STOLT med det största av alla leenden på läpparna!
Vår förhoppning är att hon ska ha lärt sig att klättra ner tillräckligt mycket och bra så att hon inte ska trilla ner med huvudet före. Än så länge gör hon det backandes och det är så vi vill att hon ska göra. Fötterna först och huvudet sist. Även det är något som hon blivit en fena på och som hon lärt sig på bara en vecka. Skönt att hon tog det i den ordningen, lära sig backa ner innan hon lärde sig att klättra upp.
fredag 22 juli 2011
Solen
skiner! Kanske det kan bli en glass i parken nu i eftermiddag. I så fall är det den andra köpeglassen för min del i år... Är sjukt sugen!
torsdag 21 juli 2011
Stegen
Idag tog lilla A sina första steg på egen hand. Från att ha ställt sig upp själv tog hon sedan några steg mot mig.
Nu känns det som att resten kommer gå i en rasande fart. Men vi tror fortfarande inte att hon kommer kunna gå på "riktigt" innan jag börjar jobba igen. Det är ju bara lite mer än en vecka kvar (så fick jag sagt det också).
Nu känns det som att resten kommer gå i en rasande fart. Men vi tror fortfarande inte att hon kommer kunna gå på "riktigt" innan jag börjar jobba igen. Det är ju bara lite mer än en vecka kvar (så fick jag sagt det också).
Utflykt bland djuren
Igår packade vi återigen ihop familjen för en utflykt. Denna gång var det en mer lilla A vänlig utflykt, nämligen till en bondgård. En "öppen" sådan som finns just för allmänhetens skull. Okej, vi kan ju skylla på att det var för lilla A's skull som vi åkte dit men sanningen är den att när man nu fått barn så tillåts man att göra alla de där sakerna som man slutat med för länge sedan.
Lillebror mötte upp oss på gården och sen hade vi en mysig förmiddag bland alla djuren. Lilla A var nog mest imponerad av de stora djuren, getterna, hästarna och grisarna.
Annars var hon mest sur över att hon inte fick krypa på marken som hon själv ville (bland bajs och annat gojs). En katt fick hon äntligen "klappa" (vår katt smiter ju iväg fortare än blixten så fort lilla A närmar sig) och det märktes att den var van vid lite hårdare tag eftersom den snällt låg kvar och utstod behandlingen.
Jag vet inte vad det är (för fel) med sambon, men så fort han får syn på ankor så måste han bara fota dem och igår var ju såklart inget undantag.
Vid lunchtid satte vi oss ner och åt vår matsäck och därefter åkte vi vidare till lillebror och hans I. Lilla A, som tagit en sovmorgon och inte vaknat förrän kvart över sju igår var inte trött när vi körde till gården och därmed gick hon miste om sin förmiddagslur, däckade nästan direkt i bilen. Ena stunden satt hon och gosade med sin nalle för att i nästa sova som en stock.
Vi gick en vända på stan innan vi slog oss ner i gräset och äntligen fick lilla A spralla av sig. Senare på kvällen blev vi bjudna på grillat (supergott!) och efter det begav vi oss hemåt. Lilla A var riktigt trött när vi körde hem men det tog en bra stund innan kom lyckades somna. När vi sen kom hem så sov hon som en stock och vaknade inte alls när A bar in henne i sängen.
Tack för en mysig dag lillebror och I och ursäkta oss för vår dåliga stadsvana. Felkörningar och smällar i sopnedkast. Vi bor ju på landet... =)
Lillebror mötte upp oss på gården och sen hade vi en mysig förmiddag bland alla djuren. Lilla A var nog mest imponerad av de stora djuren, getterna, hästarna och grisarna.
 |
| Åsnan Rufus. |
 |
| Söt kanin, som lillebror fick en bättre bild på med det lite bättre objektivet. |
 |
| Kisen var faktiskt ganska lik vår egen lilla katt, i allafall i ansiktet. |
 |
| Och när han ändå var i farten så fick tuppen också ställa upp på bild. |
Vi gick en vända på stan innan vi slog oss ner i gräset och äntligen fick lilla A spralla av sig. Senare på kvällen blev vi bjudna på grillat (supergott!) och efter det begav vi oss hemåt. Lilla A var riktigt trött när vi körde hem men det tog en bra stund innan kom lyckades somna. När vi sen kom hem så sov hon som en stock och vaknade inte alls när A bar in henne i sängen.
Tack för en mysig dag lillebror och I och ursäkta oss för vår dåliga stadsvana. Felkörningar och smällar i sopnedkast. Vi bor ju på landet... =)
måndag 18 juli 2011
Söndagsmys
På mammas kalas i lördags fanns det en liten ostbricka och A och jag (nog mest jag som inte fick äta sån ost under graviditeten och inte under amningen) blev så otroligt sugna på en egen ostbricka. Sagt och gjort så igår kväll festade vi loss på en egen.
Kammade vi hem ännu mer vuxenpoäng nu?
Fast som A sa: att varje dag vi har lilla A så blir vi en dag vuxnare och jag är böjd att hålla med, det är inte längre enbart en själv man ska ta hand om utan även en liten individ som är helt beroende av en.
Kammade vi hem ännu mer vuxenpoäng nu?
Fast som A sa: att varje dag vi har lilla A så blir vi en dag vuxnare och jag är böjd att hålla med, det är inte längre enbart en själv man ska ta hand om utan även en liten individ som är helt beroende av en.
söndag 17 juli 2011
STORT GRATTIS
mamma på din STORA födelsedag idag!!!
Och ett STORT tack för kalaset igår! Det var en riktigt trevlig dag och hela familjen var trötta när vi begav oss hemåt på kvällen. Vi fick ju slita hela dagen =)
Det blev en lång dag för lilla A, som inte somnade i bilen på väg hem. Det var knappt att den extra slurken välling hon fick när vi kom hem hjälpte utan hon somnade först när A satt en stund med henne på rummet. Då var klockan över nio. I morse vaknade hon kvart i sju men hade kanske kunnat sova längre om hon inte blivit väckt av A som nös.
Idag håller vi oss inne, ute är det mer höst än sommar.
Ha en underbar dag mamma!
Och ett STORT tack för kalaset igår! Det var en riktigt trevlig dag och hela familjen var trötta när vi begav oss hemåt på kvällen. Vi fick ju slita hela dagen =)
Det blev en lång dag för lilla A, som inte somnade i bilen på väg hem. Det var knappt att den extra slurken välling hon fick när vi kom hem hjälpte utan hon somnade först när A satt en stund med henne på rummet. Då var klockan över nio. I morse vaknade hon kvart i sju men hade kanske kunnat sova längre om hon inte blivit väckt av A som nös.
Idag håller vi oss inne, ute är det mer höst än sommar.
Ha en underbar dag mamma!
fredag 15 juli 2011
STORA framSTEG
Idag tog lilla A tre steg på egen hand!
Hon gick längs med soffbordet i en rasande fart, en bit därifrån satt jag med utsträckta armar och helt plötsligt släppte hon taget om bordet och gick de sista stegen till mig helt själv.
Hon gick längs med soffbordet i en rasande fart, en bit därifrån satt jag med utsträckta armar och helt plötsligt släppte hon taget om bordet och gick de sista stegen till mig helt själv.
Torsdagsbestyr
Igår var en trist dag. Det bara regnade och regnade. På förmiddagen åkte vi iväg och handlade mat, lika bra att göra det när det regnar så kan man istället vara hemma när vädret är ok.
Hemma igen så rensade vi i lilla A's garderob på kläder som inte längre passar och på kläder som, tyvärr, aldrig blivit använda. Och det är en hel del. Vi fick jättemycket kläder när vi fick lilla A och jag förstår mycket väl att det är roligt att ge bort lite finare kläder (eftersom de är så små och söta) eller som i vårt fall, klänningar. MEN det är så grymt opraktiskt med klänning på en bebis då klänningen bara glider upp och korvar sig på den lilla. Kan inte alls vara skönt.
Och sen hade vi ju ett annat problem förra året och det var att det var så in i helsike varmt hela sommaren. Jo, förra sommaren var inte rolig alls. Ni som fött barn tidigare vet vad jag menar, att bara föda och försöka återhämta sig är en sak. Att dessutom göra det i 30 gradig värme är en annan. Aldrig mer säger jag bara!
För att återgå till det här med kläderna så kan jag ju nämna att i och med att det nu var så varmt förra sommaren så innebar det att lilla A sällan hade kläder på sig. Hon tillbringade dagarna i enbart blöja.
Så ett litet tips till er som ska köpa kläder till nyfödda:
Bara en tankeställare för det är ju trots allt roligare om något man ger bort kommer till användning, eller hur?
Tog lite bilder från utrensningen och första bilden är hur det såg ut i garderoben innan utrensningen.
Hemma igen så rensade vi i lilla A's garderob på kläder som inte längre passar och på kläder som, tyvärr, aldrig blivit använda. Och det är en hel del. Vi fick jättemycket kläder när vi fick lilla A och jag förstår mycket väl att det är roligt att ge bort lite finare kläder (eftersom de är så små och söta) eller som i vårt fall, klänningar. MEN det är så grymt opraktiskt med klänning på en bebis då klänningen bara glider upp och korvar sig på den lilla. Kan inte alls vara skönt.
Och sen hade vi ju ett annat problem förra året och det var att det var så in i helsike varmt hela sommaren. Jo, förra sommaren var inte rolig alls. Ni som fött barn tidigare vet vad jag menar, att bara föda och försöka återhämta sig är en sak. Att dessutom göra det i 30 gradig värme är en annan. Aldrig mer säger jag bara!
För att återgå till det här med kläderna så kan jag ju nämna att i och med att det nu var så varmt förra sommaren så innebar det att lilla A sällan hade kläder på sig. Hon tillbringade dagarna i enbart blöja.
Så ett litet tips till er som ska köpa kläder till nyfödda:
- tänk på vad det är för årstid, är det sommar så köp istället ett större plagg som kan användas till hösten och som då givetvis är höstanpassat. Är det en varm sommar så kommer nämligen plagget troligtvis inte att användas.
- strunta i de fina kläderna, klänningar till flickor är så grymt opraktiskt och jag skulle gissa att skjortor och liknade till pojkar är detsamma. Vill föräldrarna att bebisen ska ha finkläder så är det faktiskt roligare om de själva får bestämma vad för sorts finkläder det ska vara istället för att överösas av dem och inte få välja själva överhuvudtaget.
- köp hellre kläder i de lite större storlekarna men glöm då inte att tänka på hur gammalt barnet kommer att vara då plagget passar, då är det kanske inte längre vinter utan vår och då kanske den tjocka tröjan blir för varm. Bebisar växer fort och oftast har föräldrarna redan köpt de där första plaggen som de vill att deras barn ska använda.
- body och byxor är helt klart det som används mest men framförallt så är det det som är mest praktiskt.
- varför inte köpa en leksak istället? En skallra t ex uppskattas nog mer av bebisen än vad ett par byxor gör.
Bara en tankeställare för det är ju trots allt roligare om något man ger bort kommer till användning, eller hur?
Tog lite bilder från utrensningen och första bilden är hur det såg ut i garderoben innan utrensningen.
Och såhär blev det när vi var klara.
Högarna som lades undan, det blev en knökfull låda.
 |
| Koftan längst ner till vänster virkade mamma när lilla A fortfarande låg i magen. |
Och sen fick även den mest använa kombinationen läggas undan. Bodyn fick hon av lillebror och I och byxorna fick hon av A's farmor och faster. Mot slutet har vi nästan fått tvinga det på henne för det skulle bara passa!
onsdag 13 juli 2011
Träffen
Igår eftermiddag var hela familjen på träff med de andra familjerna i vår föräldragrupp. Efter lite trixande lyckades vi till slut enas om en dag och tid då alla familjer kunde. Och med lite tur (regnet hängde i luften) hade vi en mysig eftermiddag med en milsvidd utsikt över havet hemma hos en av familjerna. Vi fikade, grillade korv, barnen fick födelsedagspresenter, de utforskade trädgården, gungade och var sådär otroligt underbara som bara ettåringar kan vara.
Vi mammor har ju träffats varannan vecka hela våren så vi har ju sett hur barnen utvecklats. Papporna däremot har inte sett de andra barnen sen vi var på återträffen, som vår barnmorska ordnade, i början av oktober förra året. Det har hänt en del sen sist...
Nu blir det upp till papporna och den mamman som är hemma med barnen i höst att se till att gruppen hålls levande. Två av barnen börjar dessutom på förskolan nu i augusti så det kan nog bli lite kämpigt för dem att ordna träffar som alla kan medverka i. Men hur som helst så är det starkt jobbat att gruppen hållts levande så länge som den gjort, tror att många rinner ut i sanden. Vi har ju till exempel tappat tre familjer på vägen så att många grupper splittras förstår jag.
Som allt annat som tar slut så är även detta tråkigt. Lilla A och jag (nog mest jag) har haft det urmysigt och jättetrevligt med mammorna och barnen och vi (läs jag för jag hoppas att de kommer fortsätta till hösten också) kommer verkligen att sakna alla galna upptåg som barnen gjort, alla skratt, all god fika och alla förtroliga samtal vi haft.
Tack alla ni underbara för en härlig vår och försommar!
Vi mammor har ju träffats varannan vecka hela våren så vi har ju sett hur barnen utvecklats. Papporna däremot har inte sett de andra barnen sen vi var på återträffen, som vår barnmorska ordnade, i början av oktober förra året. Det har hänt en del sen sist...
Nu blir det upp till papporna och den mamman som är hemma med barnen i höst att se till att gruppen hålls levande. Två av barnen börjar dessutom på förskolan nu i augusti så det kan nog bli lite kämpigt för dem att ordna träffar som alla kan medverka i. Men hur som helst så är det starkt jobbat att gruppen hållts levande så länge som den gjort, tror att många rinner ut i sanden. Vi har ju till exempel tappat tre familjer på vägen så att många grupper splittras förstår jag.
Som allt annat som tar slut så är även detta tråkigt. Lilla A och jag (nog mest jag) har haft det urmysigt och jättetrevligt med mammorna och barnen och vi (läs jag för jag hoppas att de kommer fortsätta till hösten också) kommer verkligen att sakna alla galna upptåg som barnen gjort, alla skratt, all god fika och alla förtroliga samtal vi haft.
Tack alla ni underbara för en härlig vår och försommar!
tisdag 12 juli 2011
Fotografen
har återigen lagt in en bild på lilla A på sin blogg. Kan det vara så att hon är nöjd med resultatet?
Vi har fått alla bilder digitalt men än väntar vi på de framkallade. Och ja, inte för att verka skrytsam men de blev rätt bra allihop =)
Vi har fått alla bilder digitalt men än väntar vi på de framkallade. Och ja, inte för att verka skrytsam men de blev rätt bra allihop =)
måndag 11 juli 2011
Våra dagar
Vi gör inte så mycket vettigt om dagarna nu. Passar helt enkelt på att njuta av det fina vädret. Vi har varit på stranden och badat och grävt i sanden, gått promenader i byn och spanat in "folket", lekt på lekplatser, cyklat och sett oss omkring, badat i poolen här hemma, ätit ute på altanen varje dag och A och jag har passat på att läsa böcker medans lilla A har sovit middag. Det är så en semester ska vara, slö, slapp och man ska bara göra det som faller en in.
Lilla A är helt slut om kvällarna, hon somnar med vällingflaskan i munnen och vaknar knappt när vi byter blöja och säger godnatt till henne. Det fungerar jättebra med eget rum. I regel gnyr hon till först vid fyrasnåret och då flyttar den av oss som har "jouren" in på hennes rum och stannar där till morgonen. Vid femtiden brukar hon sätta sig upp men det räcker att flytta över henne till golvet (där vi ligger) så somnar hon om och sover gott tätt intill oss till lite över sex.
Hennes leksaker har också flyttat in på rummet och i regel stannar de där inne. Hon tycker nog att det är mysigt att sitta där inne på den mysiga mattan och pilla med sina leksaker. Allra mest tycker hon dock om att få sitta i sin lilla myshörna (pappa gjorde en myshörna med kuddar och gosedjur) och bläddra i sina böcker.
Den dagen det regnade som tusan (minns inte när det var) så passade jag på att städa lite i köket. Torka av alla luckor och kaklet. Det var i stort behov, vi har inte direkt varit så noga med sådant det senaste året. All fokus har ju varit på lilla A. Det enda jag inte gjorde var att rengöra spisen och fläkten. Det får bli A's jobb. Rena slitgörat, den ser för j-vlig ut! Sist jag gjorde det var jag gravid och då höll jag på att spy, därför vägrar jag återuppleva den doften igen.
A och lilla A sysselsatte sig den dagen med att bygga en koja på lilla A's rum. Och den blev riktigt mysig, med kattens "puff", filtar, kuddar och allt annat gosigt. Lilla A satt där inne långa stunder och bara vilade eller tittade i sina böcker.
Jag har faktiskt gjort en bra sak i värmen. Nämligen att tvätta liggdelen/ åkpåsen till vagnen och bärselen. Åkpåsen åker nog fram till vintern igen (om lilla A håller sig under 15 kgs gränsen) men den behövde tvättas ändå. De andra grejerna får däremot ligga och vänta på nästa bebis... Lillebror och I kanske? Lilla A vill ju så gärna ha en kusin!
Igår kväll fick lilla A som vanligt en tallrik med mat som hon själv får sitta och pilla i sig. Egentligen var det inga märkvärdiga grejer men det var en hel del nytt. Bland annat minimajs och köttbullar. Minimajsen fullkomligt älskade hon, så fort hon fick en ny i handen så slög hon den fortare än kvickt. Jag tror att A och jag matade henne med två skedar ("puré"), resten åt hon på egen hand. Dessutom försöker hon nu också att fånga upp maten på sin sked, ibland lyckas hon men hon kan inte riktigt balansera maten så den åker av igen.
Den dagen hon fyllde ett så började vi introducera fullkornsvällingen på kvällen. Vi har bytt ut en skopa i taget och igår kväll nådde vi slutmålet, alla skopor var ersatta. Så nu dricker tösen fullkornsvälling på kvällen. På morgonen får hon fortfarande den milda risvällingen, helt enkelt för att hon inte ska bli mätt utan kunna äta frukost lite senare.
Humöret har hon kvar och gud nåde om det inte går som hon vill. Herrejesus säger jag bara...
Nu är det sängen som gäller, det är min journatt. Samtidigt som jag tycker att det är jobbigt att gå upp mitt i natten och störas mitt i sömnen så måste jag ändå erkänna att jag sover som allra bäst när jag får ha lilla A vid min sida. Då sover jag som en stock. Men jag kan inte somna utan A, vojne vad jag har det svårt!
Lilla A är helt slut om kvällarna, hon somnar med vällingflaskan i munnen och vaknar knappt när vi byter blöja och säger godnatt till henne. Det fungerar jättebra med eget rum. I regel gnyr hon till först vid fyrasnåret och då flyttar den av oss som har "jouren" in på hennes rum och stannar där till morgonen. Vid femtiden brukar hon sätta sig upp men det räcker att flytta över henne till golvet (där vi ligger) så somnar hon om och sover gott tätt intill oss till lite över sex.
Hennes leksaker har också flyttat in på rummet och i regel stannar de där inne. Hon tycker nog att det är mysigt att sitta där inne på den mysiga mattan och pilla med sina leksaker. Allra mest tycker hon dock om att få sitta i sin lilla myshörna (pappa gjorde en myshörna med kuddar och gosedjur) och bläddra i sina böcker.
Den dagen det regnade som tusan (minns inte när det var) så passade jag på att städa lite i köket. Torka av alla luckor och kaklet. Det var i stort behov, vi har inte direkt varit så noga med sådant det senaste året. All fokus har ju varit på lilla A. Det enda jag inte gjorde var att rengöra spisen och fläkten. Det får bli A's jobb. Rena slitgörat, den ser för j-vlig ut! Sist jag gjorde det var jag gravid och då höll jag på att spy, därför vägrar jag återuppleva den doften igen.
A och lilla A sysselsatte sig den dagen med att bygga en koja på lilla A's rum. Och den blev riktigt mysig, med kattens "puff", filtar, kuddar och allt annat gosigt. Lilla A satt där inne långa stunder och bara vilade eller tittade i sina böcker.
Jag har faktiskt gjort en bra sak i värmen. Nämligen att tvätta liggdelen/ åkpåsen till vagnen och bärselen. Åkpåsen åker nog fram till vintern igen (om lilla A håller sig under 15 kgs gränsen) men den behövde tvättas ändå. De andra grejerna får däremot ligga och vänta på nästa bebis... Lillebror och I kanske? Lilla A vill ju så gärna ha en kusin!
Igår kväll fick lilla A som vanligt en tallrik med mat som hon själv får sitta och pilla i sig. Egentligen var det inga märkvärdiga grejer men det var en hel del nytt. Bland annat minimajs och köttbullar. Minimajsen fullkomligt älskade hon, så fort hon fick en ny i handen så slög hon den fortare än kvickt. Jag tror att A och jag matade henne med två skedar ("puré"), resten åt hon på egen hand. Dessutom försöker hon nu också att fånga upp maten på sin sked, ibland lyckas hon men hon kan inte riktigt balansera maten så den åker av igen.
Den dagen hon fyllde ett så började vi introducera fullkornsvällingen på kvällen. Vi har bytt ut en skopa i taget och igår kväll nådde vi slutmålet, alla skopor var ersatta. Så nu dricker tösen fullkornsvälling på kvällen. På morgonen får hon fortfarande den milda risvällingen, helt enkelt för att hon inte ska bli mätt utan kunna äta frukost lite senare.
Humöret har hon kvar och gud nåde om det inte går som hon vill. Herrejesus säger jag bara...
Nu är det sängen som gäller, det är min journatt. Samtidigt som jag tycker att det är jobbigt att gå upp mitt i natten och störas mitt i sömnen så måste jag ändå erkänna att jag sover som allra bäst när jag får ha lilla A vid min sida. Då sover jag som en stock. Men jag kan inte somna utan A, vojne vad jag har det svårt!
lördag 9 juli 2011
22 dagar
Det närmar sig med stormsteg, om 22 dagar börjar jag jobba igen. Jag kan säga så mycket som att jag vill inte! Jag har haft det så himla bra när jag varit hemma med lilla A och jag hade gärna stannat hemma ett tag till. Det är verkligen det bästa jag gjort, att få vara hemma, umgås med och lära känna sitt barn.
Suck...
Suck...
fredag 8 juli 2011
Lilla A - 1 år
Jag vet att jag tjatar om att tiden rusar iväg men jag säger det igen: var har detta året tagit vägen? Vi kan inte förstå att vår lilla tös redan är en liten ettåring! Att hon varit hos oss i över ett år nu, ofattbart!
Perioden har inte direkt bjudit på några stora överraskningar utan allt har mest lunkat på i vanlig takt. Visst har det skett förändringar men absolut inte så många som i början.
Humöret har gått lite upp och ner under perioden, mest har hon varit glad, pratig och haft nära till skrattet. Men sen kommer det givetvis stunder då hon törstar av kärlek och bara vill vara nära, nära, nära. Oftast är det så att den person hon till största delen varit med under dagen är den person som gäller HELA dagen. Det är den hon vill leka med och det är den hon vill gosa med. Men mot slutet av perioden så blev hon återigen mammig. Så mammig att pappa inte dög alls. Så mammig att hon till och med blev ledsen då hon var "tvungen" att vara med pappa istället för mig.
Under perioden har hon också visat att hon har ett j...a humör. Hon blir JÄTTEARG och JÄTTELEDSEN om hon inte får som hon vill, om det inte går som hon vill eller om vi säger åt henne då hon gör något hon inte får. Hon skriker, blir röd i ansiktet och slänger sig runt. Det tar en bra stund innan hon lugnar ner sig och blir som vanligt igen.
Hon har varit inne i en aktiv och självständig fas där hon har kunnat leka själv i kortare stunder, men givetvis så är det fortfarande bäst att få vara nära. Att stapla, lägga i, trä på osv är en färdighet hon utvecklat till det bättre under perioden. Det är roligt att luska ut hur saker och ting fungerar och vad som händer om man gör si eller så. Ofta kan hon lägga sig ner på mage för att undersöka något närmare, som till exempel undersidor, gluggar, hål osv. Men att hon skulle vara stilla är mer en önskedröm än verklighet, hon är ALDRIG still, hon måste göra något HELA tiden eller se till så att det händer något hela tiden. Att sitta still alltför länge är alltså inget som vår lilla dam tycker är tilltalande.
Hon har börjat hjälpa till att klä på sig, till exempel kan hon lyfta upp först den ena och sen den andra armen då man tar på henne en tröja. Hon försöker även att klä på sig själv och då främst strumpor, skor och hattar, genom att lägga plagget där det ska vara.
Talet är något hon utvecklat mycket under perioden och nu kan man "höra" ett och annat ord. "Mamma" har hon sagt några gånger och hon har även börjar med r-ljud. Men att bara prata, och då menar jag att hon pratar och betonar, gör hon jättemycket och det har börjat bli långa meningar av hennes dada och gagaspråk. Ibland gestikulerar hon även med armarna och hytter ett och annat finger åt oss då hon säger något viktigt.
Ordförståelsen har hon också blivit bättre på. Bland annat har hon lärt sig klocka och blomma och kan då givetvis peka på dessa om vi frågar var de är. Hon har även lärt sig ordet duktig genom att hon börjar klappa händerna då vi säger att hon är duktig. Smart tjej!
Att leka "ljudleken" med pappa har nog varit det roligaste under perioden. Denna leks främst på skötbordet om kvällen då det är dags för tvätt och pyjamas. Den går ut på att hon lyfter upp pappas tröja och pillar/ trycker lite varstans på honom, t. ex. i naveln, på leverfläckar och i håret på bröstet, samtidigt gör pappa roliga ljud eller skrattar, lite beroende på var hon trycker. Detta är en lek som hon kan leka i det oändliga, den blir aldrig tråkig! Möjligtvis är det pappas tålamod som tryter då han har slut på ljud...
Så fort vädret tillåter är vi ute och det är jätteskoj. Det finns ju så mycket att se och upptäcka och det tar ju aldrig slut. Att bara få vara på marken och gräva i jorden kan sysselsätta henne ett bra tag. Men precis som inne så måste hon alltid ha något i ena handen då hon kryper runt, helst ska det vara en blomma men ett visset löv eller lite gräs funkar också. Att lukta på blommor är något hon börjat med och framförallt tycker om att göra. Antingen luktar hon på dem själv (de som finns på marken) genom att hon böjer eller lägger sig ner och luktar. Men det bästa är ändå om hon är i famnen och pekar på en blomma som hon vill att vi går fram till så att hon kan lukta på den. Vi går då dit, hon luktar och pekar därefter på en ny blomma hon vill lukta på, vi går dit, hon luktar och pekar sen på en ny. Så kan hon hålla på en bra stund. Och bara så ni vet så luktar man med både näsan och munnen!
Cykla är en annan grej hon uppskattar och då brukar hon sitta och snacka, le och skratta. Roligast är det givetvis då det går fort.
Det största på utvecklingsfronten har onekligen varit hennes stående och gående. I början av perioden började hon så smått att balansera på benen. Hon lyfte ofta på det ena benet när hon stod lutad mot något. En kväll var hon också villig att ta några steg då vi höll henne i händerna. Tidigare har hon satt sig ner och vägrat ta att ett steg när vi försökt få henne att gå på det viset. Efter den kvällen går hon mycket och ofta. Det är ju jätteskoj och det syns verkligen på det stora leendet hon har i ansiktet. Att stå på tå eller klättra upp och i något gör hon också allt oftare, då når man ju helt plötsligt mycket mer (läs ALLT) i och med att man blir längre. I slutet av perioden ställde hon sig helt plötsligt bara rakt upp och ner utan att hålla sig i något och där stod hon i ungefär fem sekunder överlycklig över bedriften. När hon väl ställde sig upp för första gången så fortsatte hon med det allt oftare. Först står hon med händer och fötter i marken, därefter släpper hon marken med händerna och reser sig sakta och skakigt upp till stående. Ju mer hon övat på det desto längre lyckas hon också stå kvar i stående position. Precis i slutet av perioden hade hennes gående och balans utvecklats så pass mycket att hon kunde gå med enbart stöd från en av våra händer.
Vi tycker inte att vi har fått till det med hennes sömn, givetvis sover hon men hon är svårsövd, vaknar för minsta lilla och framförallt så vaknar hon tidigt om mornarna.
Innan vi gick in i perioden hade hon börjat vakna runt fyra halv fem om mornarna och fram till början av denna perioden gick vi helst enkelt upp då. Men till slut orkade jag inte längre, hon vaknade ju tidigare än vad A behövde göra då han skulle till jobbet. Så en dag fick jag alltså nog och istället för att gå upp och göra välling så la jag brevid mig i sängen med hopp om att hon skulle somna om. Det gjorde hon så sen den dagen har vi tidigast behövt gå upp vid fem. Hon har helt enkelt vaknat för att hon behövt närhet.
Sen har vi ju haft problem med att hon varit svårsövd, både dag och kväll. Hon har varit jättetrött men vägrat somna och de gånger hon varit påväg att somna har hon slagit upp ögonen och därefter har det varit kört. Helst av allt vill hon somna i famnen och att vi därefter lägger henne i sängen. Har vi kämpat med att hon ändå skullat somna själv så har hon börjat gråta hysteriskt så fort vi gjort en ansats att lämna rummet. Ibland har vi låtit henne gråta men till slut så är hon så uppe i varv att det knappt går att lugna ner henne. Och för att bespara våra hjärtan så har vi då ändå satt oss ner med henne för att slippa se henne så ledsen.
I mitten av perioden hade hon en period då hon sov oroligt om nätterna. Hon låg och vände, vred, gnydde och hade sig. Vid tvåtiden satte hon sig upp och var klarvaken. Dagen innan ettårsdagen sov hon också jätteoroligt. Hon vaknade flera gånger och var ledsen så till slut fick hon sova hos oss. Hon blev lugn ett tag men sen blev hon ledsen igen. Då fick A ha henne på bröstet och därefter sov hon som en stock. Vi har inte en aning om vad det var som gjorde att hon var så ledsen, det kan ha varit allt från att vi varit iväg mycket, till tänder, till växtvärk och till drömmar.
Mot slutet av perioden sov hon bättre och längre och till och med på dagarna lyckades vi med att få henne att sova två timmar fördelat på två sovstunder och att hon inte vaknade förrän halv sju på morgonen. Så det är säkert sant det dom säger att sömn föder sömn.
Maten har det gått fruktansvärt trögt med. I början vägrade hon att bli matad, helst ville hon bara äta själv och det ledde ju till att det blev en ensidig kost och att hon åt mycket mindre.
I mitten gick det återigen bra att vi matade henne men hon var samtidigt tvungen att själv få ha något att plocka med.
I slutet av perioden hade hon tappat matlusten helt, inte ens att äta själv fungerade.
Mot slutet av perioden såg ett mat- och sovschema ut såhär:
runt 04.30- vaknar och flyttas över till vår säng, somnar om
ca 06.00 vaknar, får välling
08.00 sover 1h
09.00 frukost, gröt och smörgås
12.00 lunch
13.30 sover 1-2h
ca 15.00 mellis
17.30 middag
19.20 välling
19.30 godnatt
Hälsan har varit på topp om man bortser från biverkningarna hon fick från vaccineringen. Då var hon ledsen, trött och hängig på eftermiddagen och kvällen. Hon somnade i pappas famn vid sju utan att hon fått vällingen och vid blöjbyte innan sängen hade hon 38,2 graders feber.
Men som sagt så har det inte varit något annat negativt. Vi har under hela perioden trott att hon haft fler tänder på gång. I början av perioden saglade hon nämligen otroligt mycket, vi tyckte oss även se "avtryck" i underkäken och hon sov otroligt dåligt. Men än har det inte dykt upp några fler tänder. Däremot har de tänder hon har växt ordentligt och hon har även fått en otroligt söt glugg mellan framtänderna i ovankäken. Tandborstingen går lite sisådär, det är inte jätteskoj men det är lite bättre när det är pappa som borstar.
Hon har fått riktigt långt och otroligt lockigt hår. Riktiga korkskruvar på sina ställen. Skorven hon haft sen hon var en liten bebis är fortfarande kvar men den lossnar mer och mer.
I mitten av perioden vägde hon 9850 g och var 74 cm lång.
Det var alltså den sista storyn. Jag är faktiskt nöjd över beslutet att inte skriva fler, dels med tanke på den bristande tiden då jag börjar jobba igen men även för att jag inte tycker att det händer lika "stora" grejer längre. Visst utvecklas hon och det går i en rasande fart men samtidigt är det inte lika tydligt som när hon var mindre (eller så har vi blivit blinda?).
Dock är jag otroligt nöjd över att jag gjort de storys jag gjort, det kommer bli otroligt roligt att gå tillbaks och läsa vad som skedde under lilla A's första år!
Perioden har inte direkt bjudit på några stora överraskningar utan allt har mest lunkat på i vanlig takt. Visst har det skett förändringar men absolut inte så många som i början.
Humöret har gått lite upp och ner under perioden, mest har hon varit glad, pratig och haft nära till skrattet. Men sen kommer det givetvis stunder då hon törstar av kärlek och bara vill vara nära, nära, nära. Oftast är det så att den person hon till största delen varit med under dagen är den person som gäller HELA dagen. Det är den hon vill leka med och det är den hon vill gosa med. Men mot slutet av perioden så blev hon återigen mammig. Så mammig att pappa inte dög alls. Så mammig att hon till och med blev ledsen då hon var "tvungen" att vara med pappa istället för mig.
Under perioden har hon också visat att hon har ett j...a humör. Hon blir JÄTTEARG och JÄTTELEDSEN om hon inte får som hon vill, om det inte går som hon vill eller om vi säger åt henne då hon gör något hon inte får. Hon skriker, blir röd i ansiktet och slänger sig runt. Det tar en bra stund innan hon lugnar ner sig och blir som vanligt igen.
Hon har varit inne i en aktiv och självständig fas där hon har kunnat leka själv i kortare stunder, men givetvis så är det fortfarande bäst att få vara nära. Att stapla, lägga i, trä på osv är en färdighet hon utvecklat till det bättre under perioden. Det är roligt att luska ut hur saker och ting fungerar och vad som händer om man gör si eller så. Ofta kan hon lägga sig ner på mage för att undersöka något närmare, som till exempel undersidor, gluggar, hål osv. Men att hon skulle vara stilla är mer en önskedröm än verklighet, hon är ALDRIG still, hon måste göra något HELA tiden eller se till så att det händer något hela tiden. Att sitta still alltför länge är alltså inget som vår lilla dam tycker är tilltalande.
Hon har börjat hjälpa till att klä på sig, till exempel kan hon lyfta upp först den ena och sen den andra armen då man tar på henne en tröja. Hon försöker även att klä på sig själv och då främst strumpor, skor och hattar, genom att lägga plagget där det ska vara.
Talet är något hon utvecklat mycket under perioden och nu kan man "höra" ett och annat ord. "Mamma" har hon sagt några gånger och hon har även börjar med r-ljud. Men att bara prata, och då menar jag att hon pratar och betonar, gör hon jättemycket och det har börjat bli långa meningar av hennes dada och gagaspråk. Ibland gestikulerar hon även med armarna och hytter ett och annat finger åt oss då hon säger något viktigt.
Ordförståelsen har hon också blivit bättre på. Bland annat har hon lärt sig klocka och blomma och kan då givetvis peka på dessa om vi frågar var de är. Hon har även lärt sig ordet duktig genom att hon börjar klappa händerna då vi säger att hon är duktig. Smart tjej!
Att leka "ljudleken" med pappa har nog varit det roligaste under perioden. Denna leks främst på skötbordet om kvällen då det är dags för tvätt och pyjamas. Den går ut på att hon lyfter upp pappas tröja och pillar/ trycker lite varstans på honom, t. ex. i naveln, på leverfläckar och i håret på bröstet, samtidigt gör pappa roliga ljud eller skrattar, lite beroende på var hon trycker. Detta är en lek som hon kan leka i det oändliga, den blir aldrig tråkig! Möjligtvis är det pappas tålamod som tryter då han har slut på ljud...
Så fort vädret tillåter är vi ute och det är jätteskoj. Det finns ju så mycket att se och upptäcka och det tar ju aldrig slut. Att bara få vara på marken och gräva i jorden kan sysselsätta henne ett bra tag. Men precis som inne så måste hon alltid ha något i ena handen då hon kryper runt, helst ska det vara en blomma men ett visset löv eller lite gräs funkar också. Att lukta på blommor är något hon börjat med och framförallt tycker om att göra. Antingen luktar hon på dem själv (de som finns på marken) genom att hon böjer eller lägger sig ner och luktar. Men det bästa är ändå om hon är i famnen och pekar på en blomma som hon vill att vi går fram till så att hon kan lukta på den. Vi går då dit, hon luktar och pekar därefter på en ny blomma hon vill lukta på, vi går dit, hon luktar och pekar sen på en ny. Så kan hon hålla på en bra stund. Och bara så ni vet så luktar man med både näsan och munnen!
Cykla är en annan grej hon uppskattar och då brukar hon sitta och snacka, le och skratta. Roligast är det givetvis då det går fort.
Det största på utvecklingsfronten har onekligen varit hennes stående och gående. I början av perioden började hon så smått att balansera på benen. Hon lyfte ofta på det ena benet när hon stod lutad mot något. En kväll var hon också villig att ta några steg då vi höll henne i händerna. Tidigare har hon satt sig ner och vägrat ta att ett steg när vi försökt få henne att gå på det viset. Efter den kvällen går hon mycket och ofta. Det är ju jätteskoj och det syns verkligen på det stora leendet hon har i ansiktet. Att stå på tå eller klättra upp och i något gör hon också allt oftare, då når man ju helt plötsligt mycket mer (läs ALLT) i och med att man blir längre. I slutet av perioden ställde hon sig helt plötsligt bara rakt upp och ner utan att hålla sig i något och där stod hon i ungefär fem sekunder överlycklig över bedriften. När hon väl ställde sig upp för första gången så fortsatte hon med det allt oftare. Först står hon med händer och fötter i marken, därefter släpper hon marken med händerna och reser sig sakta och skakigt upp till stående. Ju mer hon övat på det desto längre lyckas hon också stå kvar i stående position. Precis i slutet av perioden hade hennes gående och balans utvecklats så pass mycket att hon kunde gå med enbart stöd från en av våra händer.
Vi tycker inte att vi har fått till det med hennes sömn, givetvis sover hon men hon är svårsövd, vaknar för minsta lilla och framförallt så vaknar hon tidigt om mornarna.
Innan vi gick in i perioden hade hon börjat vakna runt fyra halv fem om mornarna och fram till början av denna perioden gick vi helst enkelt upp då. Men till slut orkade jag inte längre, hon vaknade ju tidigare än vad A behövde göra då han skulle till jobbet. Så en dag fick jag alltså nog och istället för att gå upp och göra välling så la jag brevid mig i sängen med hopp om att hon skulle somna om. Det gjorde hon så sen den dagen har vi tidigast behövt gå upp vid fem. Hon har helt enkelt vaknat för att hon behövt närhet.
Sen har vi ju haft problem med att hon varit svårsövd, både dag och kväll. Hon har varit jättetrött men vägrat somna och de gånger hon varit påväg att somna har hon slagit upp ögonen och därefter har det varit kört. Helst av allt vill hon somna i famnen och att vi därefter lägger henne i sängen. Har vi kämpat med att hon ändå skullat somna själv så har hon börjat gråta hysteriskt så fort vi gjort en ansats att lämna rummet. Ibland har vi låtit henne gråta men till slut så är hon så uppe i varv att det knappt går att lugna ner henne. Och för att bespara våra hjärtan så har vi då ändå satt oss ner med henne för att slippa se henne så ledsen.
I mitten av perioden hade hon en period då hon sov oroligt om nätterna. Hon låg och vände, vred, gnydde och hade sig. Vid tvåtiden satte hon sig upp och var klarvaken. Dagen innan ettårsdagen sov hon också jätteoroligt. Hon vaknade flera gånger och var ledsen så till slut fick hon sova hos oss. Hon blev lugn ett tag men sen blev hon ledsen igen. Då fick A ha henne på bröstet och därefter sov hon som en stock. Vi har inte en aning om vad det var som gjorde att hon var så ledsen, det kan ha varit allt från att vi varit iväg mycket, till tänder, till växtvärk och till drömmar.
Mot slutet av perioden sov hon bättre och längre och till och med på dagarna lyckades vi med att få henne att sova två timmar fördelat på två sovstunder och att hon inte vaknade förrän halv sju på morgonen. Så det är säkert sant det dom säger att sömn föder sömn.
Maten har det gått fruktansvärt trögt med. I början vägrade hon att bli matad, helst ville hon bara äta själv och det ledde ju till att det blev en ensidig kost och att hon åt mycket mindre.
I mitten gick det återigen bra att vi matade henne men hon var samtidigt tvungen att själv få ha något att plocka med.
I slutet av perioden hade hon tappat matlusten helt, inte ens att äta själv fungerade.
Mot slutet av perioden såg ett mat- och sovschema ut såhär:
runt 04.30- vaknar och flyttas över till vår säng, somnar om
ca 06.00 vaknar, får välling
08.00 sover 1h
09.00 frukost, gröt och smörgås
12.00 lunch
13.30 sover 1-2h
ca 15.00 mellis
17.30 middag
19.20 välling
19.30 godnatt
Hälsan har varit på topp om man bortser från biverkningarna hon fick från vaccineringen. Då var hon ledsen, trött och hängig på eftermiddagen och kvällen. Hon somnade i pappas famn vid sju utan att hon fått vällingen och vid blöjbyte innan sängen hade hon 38,2 graders feber.
Men som sagt så har det inte varit något annat negativt. Vi har under hela perioden trott att hon haft fler tänder på gång. I början av perioden saglade hon nämligen otroligt mycket, vi tyckte oss även se "avtryck" i underkäken och hon sov otroligt dåligt. Men än har det inte dykt upp några fler tänder. Däremot har de tänder hon har växt ordentligt och hon har även fått en otroligt söt glugg mellan framtänderna i ovankäken. Tandborstingen går lite sisådär, det är inte jätteskoj men det är lite bättre när det är pappa som borstar.
Hon har fått riktigt långt och otroligt lockigt hår. Riktiga korkskruvar på sina ställen. Skorven hon haft sen hon var en liten bebis är fortfarande kvar men den lossnar mer och mer.
I mitten av perioden vägde hon 9850 g och var 74 cm lång.
Det var alltså den sista storyn. Jag är faktiskt nöjd över beslutet att inte skriva fler, dels med tanke på den bristande tiden då jag börjar jobba igen men även för att jag inte tycker att det händer lika "stora" grejer längre. Visst utvecklas hon och det går i en rasande fart men samtidigt är det inte lika tydligt som när hon var mindre (eller så har vi blivit blinda?).
Dock är jag otroligt nöjd över att jag gjort de storys jag gjort, det kommer bli otroligt roligt att gå tillbaks och läsa vad som skedde under lilla A's första år!
onsdag 6 juli 2011
Slagsmål
Vår lilla katt har levt ett tryggt liv i hemmets lugna vrå fram tills för ett litet tag sedan då hon blev en "fri" liten katt. Men hon har inte riktigt lärt sig att världen utanför är så mycket större och farligare. Det fick hon dock erfara idag.
Vi skulle ut på en liten promenad hela familjen och så fort vi lämnar hemmet brukar vi försöka få in katten då det känns bättre om hon är inne när vi inte är hemma. Så jag skulle alltså kalla in henne men ser att hon har lagt sig i "jägar"positionen och väntade därför lite med ropandet. Lilla katt hukar sig mer och smyger allt närmare bytet innan hon plötsligt springer fram och attackerar - en annan katt. Den katten i sin tur skrämmer in vår katt i buskarna innan den springer iväg när jag närmar mig brottsplatsen. Vår lilla katt springer därefter in i några andra buskar och ligger där en bra stund innan A lyckas locka ut henne.
Den andra katten har inte synts till nåt mer så kanske att vår lilla katt lyckades visa att det här minsann var hennes revir. Incidenten avskräckte lyckligtvis henne inte från att tillbringa resten av dagen utomhus men kanske att hon lärt sig en läxa vad gäller vad man ska jaga och inte ska jaga. Ute är ju faktiskt inte som inne.
Vi skulle ut på en liten promenad hela familjen och så fort vi lämnar hemmet brukar vi försöka få in katten då det känns bättre om hon är inne när vi inte är hemma. Så jag skulle alltså kalla in henne men ser att hon har lagt sig i "jägar"positionen och väntade därför lite med ropandet. Lilla katt hukar sig mer och smyger allt närmare bytet innan hon plötsligt springer fram och attackerar - en annan katt. Den katten i sin tur skrämmer in vår katt i buskarna innan den springer iväg när jag närmar mig brottsplatsen. Vår lilla katt springer därefter in i några andra buskar och ligger där en bra stund innan A lyckas locka ut henne.
Den andra katten har inte synts till nåt mer så kanske att vår lilla katt lyckades visa att det här minsann var hennes revir. Incidenten avskräckte lyckligtvis henne inte från att tillbringa resten av dagen utomhus men kanske att hon lärt sig en läxa vad gäller vad man ska jaga och inte ska jaga. Ute är ju faktiskt inte som inne.
tisdag 5 juli 2011
Utflykt
Idag har vi varit på utflykt till det stället ni vet där det bästa med det är att man kan se hem. Och det var nog så sant, jag blev inget vidare imponerad i alla fall (hemma ÄR bäst). Men bor man så nära så "måste" man ju ha varit där. När lilla A blir större så ska vi vandra ut till spetsen. Och besöka slottet som ligger där i närheten.
Dagens fynd var den här, till lilla A givetvis. Jag var tveksam till att köpa den eftersom hon har en hel del kläder redan... men A gav sig inte, hon skulle bara HA den! Lite böcker följde också med hem.
Dagens fynd var den här, till lilla A givetvis. Jag var tveksam till att köpa den eftersom hon har en hel del kläder redan... men A gav sig inte, hon skulle bara HA den! Lite böcker följde också med hem.
Det har varit en perfekt dag med andra ord, vi har tagit det lugnt och njutit av omgivningen och det fina vädret. Lilla A, som älskar att åka iväg på äventyr, däckade efter halva vällingflaskan ikväll så dagens betyg från henne blev mer än godkänt!
måndag 4 juli 2011
Natten
Det gick över förväntan i natt måste jag säga. Vi trodde hon skulle påverkas mer av att hon inte hörde oss vilket hon är van vid. Men hon sov lugnt fram till klockan tre då hon var vaknade och var ledsen. A fick henne att somna om men hon vaknade igen halv fyra. Då tog A sin kudde och sitt täcke och la sig på golvet på hennes rum. Vid fyra lyfte han ner henne till madrassen och där gosade hon till sig under pappas täcke och vaknade inte förrän tio över sex.
Det är det här med de tidiga mornarna som vi inte riktigt gillar, men antagligen så är det bara så att hon behöver närhet efter en hel natt ensam. Så jag säger som jag alltid sagt: sover hon så sover vi och då kan det kvitta om hon sover med oss eller om hon sover i sin egen säng.
Inatt är det jag som har jouren, får se hur bra jag kommer sova på madrassen. A är ju van vid den eftersom han sovit på den varje natt hur länge som helst nu. Men så länge jag får ha min lilla tös hos mig så är ordnar sig allt.
Det är det här med de tidiga mornarna som vi inte riktigt gillar, men antagligen så är det bara så att hon behöver närhet efter en hel natt ensam. Så jag säger som jag alltid sagt: sover hon så sover vi och då kan det kvitta om hon sover med oss eller om hon sover i sin egen säng.
Inatt är det jag som har jouren, får se hur bra jag kommer sova på madrassen. A är ju van vid den eftersom han sovit på den varje natt hur länge som helst nu. Men så länge jag får ha min lilla tös hos mig så är ordnar sig allt.
Vi fick låna lite kläder
åt lilla A av en arbetskamrat så nu är nästan hösten och vintern helt fixad, nice!
söndag 3 juli 2011
Helgens projekt
Vi bestämde för en tid sedan att lilla A skulle flytta in på sitt rum när A började sin semester. Nu har han semester så nu gjorde vi slag i saken. Helgens projekt har alltså varit att möblera om här hemma så att alla lilla A's leksaker, säng och övriga prylar kom in på hennes rum. Allt som var på rummet tidigare har alltså blivit utplacerat lite här och var. I vårt sovrum, till A's syster och på mamma och pappas vind.
Hade vi vetat att det skulle bli så varmt idag så hade vi gjort mer igår, men men det är inte lätt att veta när de lovar regn och det blir strålande sol. Men vi har inte varit inne hela dagen. Vi har varit en runda hos mamma och pappa också för att lämna grejerna som skulle upp på vinden och gått igenom lite till den stundande festen. Lilla A fick bada i mammas balja och resten av tiden tokade hon mest runt. Men det gav också resultat nu ikväll, efter middagen var hon grymt trött och ville mest vara i famnen. Hon somnade när hon fick välling med en usb-hub i handen - då är man trött! Nu sover hon i sin säng på sitt rum. Ska bli intressant att se hur natten kommer bli, nu kommer vi inte att höra henne lika lätt men samtidigt kommer inte vi att störa henne lika lätt. A har dock förberett med en madrass på golvet brevid hennes säng ifall det skulle bli en springig natt. Förhoppningsvis blir det lugnt och vem vet det är kanske detta som behövdes för att hon ska sova lite länge om mornarna? Vi lär nog sova oroligt inatt, man har blivit så van vid att ha henne hos sig så det lär nog ta ett tag innan man vant sig.
Här kommer lite bilder på resultatet och jag börjar med lilla A's rum såklart.
Och till sist en bild på hur det blev i vårt sovrum med bokhyllorna på plats. Det blir lite trångt på min sida om sängen men o andra sidan har vi haft det bökigt med en spjälsäng där i över ett år. Det är en vanesak med andra ord. (Ni får ursäkta att vi inte bäddat sängen.)
Hade vi vetat att det skulle bli så varmt idag så hade vi gjort mer igår, men men det är inte lätt att veta när de lovar regn och det blir strålande sol. Men vi har inte varit inne hela dagen. Vi har varit en runda hos mamma och pappa också för att lämna grejerna som skulle upp på vinden och gått igenom lite till den stundande festen. Lilla A fick bada i mammas balja och resten av tiden tokade hon mest runt. Men det gav också resultat nu ikväll, efter middagen var hon grymt trött och ville mest vara i famnen. Hon somnade när hon fick välling med en usb-hub i handen - då är man trött! Nu sover hon i sin säng på sitt rum. Ska bli intressant att se hur natten kommer bli, nu kommer vi inte att höra henne lika lätt men samtidigt kommer inte vi att störa henne lika lätt. A har dock förberett med en madrass på golvet brevid hennes säng ifall det skulle bli en springig natt. Förhoppningsvis blir det lugnt och vem vet det är kanske detta som behövdes för att hon ska sova lite länge om mornarna? Vi lär nog sova oroligt inatt, man har blivit så van vid att ha henne hos sig så det lär nog ta ett tag innan man vant sig.
Här kommer lite bilder på resultatet och jag börjar med lilla A's rum såklart.
Och till sist en bild på hur det blev i vårt sovrum med bokhyllorna på plats. Det blir lite trångt på min sida om sängen men o andra sidan har vi haft det bökigt med en spjälsäng där i över ett år. Det är en vanesak med andra ord. (Ni får ursäkta att vi inte bäddat sängen.)
fredag 1 juli 2011
Semester!
Nu äntligen har A semester! Sista arbetsdagen på väääldigt länge är avklarad, nu vankas en månad tillsammans innan han får prova på hur det är att arbeta på heltid här hemma =)
Min och lilla A's "sista" dag tillsammans kunde varit bättre. Det har varit en gnällig dag och inte blir det bättre då hon börjat visa en otrolig ilska när hon inte får som hon vill. Hon blir tvärsur, skriker i högan sky, spänner hela kroppen och oftast kastar hon sig bakåt också (om det finns något att kasta sig mot). Därefter tar det en bra stund innan hon landar och blir sitt vanliga jag igen. Har fått höra att A hade ett ordentligt humör när han var liten så antagligen har hon fått det bästa från oss båda...
Nej vår tid tillsammans kunde slutat bättre tycker jag men det är inget att göra åt. Istället får vi njuta i sommar då vi är två om ansvaret och vi kan andas ut och samla kraft mellan varven.
Eftersom vi har semester nu så tar jag också lite semester i bloggandet. Just nu prioriteras familjen så det kommer inte bli lika många inlägg som tidigare. (Jag vet att jag ligger efter med 1 års storyn och jag ska försöka hinna med den så snart jag kan.)
Min och lilla A's "sista" dag tillsammans kunde varit bättre. Det har varit en gnällig dag och inte blir det bättre då hon börjat visa en otrolig ilska när hon inte får som hon vill. Hon blir tvärsur, skriker i högan sky, spänner hela kroppen och oftast kastar hon sig bakåt också (om det finns något att kasta sig mot). Därefter tar det en bra stund innan hon landar och blir sitt vanliga jag igen. Har fått höra att A hade ett ordentligt humör när han var liten så antagligen har hon fått det bästa från oss båda...
Nej vår tid tillsammans kunde slutat bättre tycker jag men det är inget att göra åt. Istället får vi njuta i sommar då vi är två om ansvaret och vi kan andas ut och samla kraft mellan varven.
Eftersom vi har semester nu så tar jag också lite semester i bloggandet. Just nu prioriteras familjen så det kommer inte bli lika många inlägg som tidigare. (Jag vet att jag ligger efter med 1 års storyn och jag ska försöka hinna med den så snart jag kan.)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)