Om någon skulle sett oss när vi åt middag i går kväll så skulle de nog trott att allt inte stod rätt till...
Lilla A har börjat matvägra lite grand och det enda som hjälper, för att vi ska få i henne någonting, är att sjunga Imse vimse spindel. Om och om igen, hela tiden. Slutar vi så sträcker hon upp armarna, vilket är ett tecken på att hon vill att vi fortsätter så att hon kan göra rörelserna. Vilket hon också gör, på sitt eget vis såklart. Ibland viftar hon med armarna ovanför huvudet och ibland håller hon dem i normalhöjd med händerna ihop. Alltså, för tillfället älskar hon Imse vimse spindel, det är det enda som hjälper om lilla tösen är lite kinkig. Och självklart är hon bäst på att göra rörelserna till den.
Men som sagt, tur att ni inte såg oss. A och jag överdrev en liiiten smula när vi sjöng igår. Lilla A däremot tyckte att det var helfestligt och kiknade av skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar