Gårdagen

Måste bara börja med att skriva: Att lämna bort sitt barn är det värsta som finns (trots att det är till någon man känner och litar på till 100 procent)!

Under förmiddagen tog lilla A och jag det mest lugnt, packade lite och lekte en massa. Vid 11 kom A hem, vi åt lunch och därefter körde vi till terminens sista babysim. Känns väldigt märkligt att en hel termin kan gå så fort. Kommer såväl ihåg första gången och vad hon har utvecklats sen dess. Det går i raketfart. Inte konstigt att de har sina dalar då de är ledsna, är mammiga/ pappiga och sover dåligt.

Efter badet begav vi oss till lillebror och I. Eftersom vi skulle åka gokart i staden de bor i så passade det alldeles utmärkt att lilla A skulle vara hos dem. Men hjälp vad jobbigt det var att sitta och vänta på att klockan skulle bli "dags för oss att åka och lämna lilla A här". Hade grymt ont i magen och kunde inte koncentrera mig. Under de sex månader lilla A hunnit bli är det lätträknade gånger jag varit från henne. Visst jag har varit iväg över en matning och så, men då har alltid A varit med lilla A. Detta var en helt ny situation för oss och jobbigt var det. Men det positiva med att lämna lilla A hos moster I är att hon är grymt duktig på barn och stressar inte upp sig i onödan.

Vi lämnade allstå lilla A och åkte iväg och mötte upp resten av arbetskollegerna (julfest med jobbet om det inte framgått). Gokart stod på programmet, vilket vi inte visste innan vi kom dit. Uppdelade i tre grupper, varje grupp körde ett kval på åtta varv, de sex som hade de bästa tiderna hamnade i A-final, därefter nästföljande sex i B-final och till slut sju i C-final. Blev slagen med ynka fyra hundradelar, annars hade jag hamnat i A-final. Nu blev det B och en fajt med A. Målet var att hålla honom bakom mig sen fick det gå hur som helst. Jag lyckades och vann dessutom. A blev tvåa, snopet att bli slagen av flickvännen kan jag tänka. Det var grymt kul och dessutom roligt att träffa kollegerna igen, inte jobbat på åtta månader nu.

Efter gokarten begav jag mig tillbaks till I och lilla A. A hängde med gänget för julbord. Det var egentligen meningen att jag skulle följt med men eftersom lilla A nu är allergisk så ansåg vi att det bara skulle bli jobbigt för mig när vi skulle äta. Rätt så mycket (nästan allt) på ett julbord innehåller mjölkprotein och det räcker att de har smörat en form, stekt i smör eller använt samma slev för att lilla A skulle bli dålig. Istället hade I fixat kinamat, supergott! Lilla A och jag begav oss hemåt lagom till halv åtta när hon brukar lägga sig för kvällen. Och jag är sååå tacksam att hon sov i bilen påväg hem, väglaget hade kunnat vara bättre. Ont i kroppen när jag kom hem, hade suttit och spänt mig hela vägen. Jobbigast var det faktiskt på motorvägen, att bli omkörd av lastbilar tillhör inte vanligheten och det var grymt spårigt på vägbanan. Var en fröjd att svänga av och komma på mindre trafikerade vägar, som dessutom var lika bra att köra på.

Hur gick det då med lilla A hos I? (Att inte lillebror nämns beror på att han också var iväg på julbord.) Jättebra såklart. Jag hade oroat mig helt i onödan, men nu vet jag verkligen hur det känns att lämna iväg sitt barn. Om än bara för två timmar...

Tusen tack för hjälpen I!