2010 har minst sagt varit ett annorlunda år. Jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu. Jag började året med att vara nästan halvvägs in i en graviditet, en graviditet som jag njöt av till fullo. Mådde hur bra som helst och såg med lycka på den växande magen. Men aldrig att vi kunde ana hur det egentligen skulle vara att bli föräldrar. Otroligt jobbigt men också en enorm glädje och lycka. Kan fortfarande få en klump av lycka i halsen när jag ser på lilla A. Hon är det mest fantastiska jag varit med om. En otrolig obeskrivbar kärlek.
ÅRETS BÄSTA
Utan tvekan underbara lilla A. Att en så liten människa kan beröra en så mycket. Fina lilla du.
ÅRETS PROJEKT
Har väl egentligen inte haft något riktigt projekt. Men att vänta på att lilla A skulle anlända var ett projekt i sig. Alla förberedelser och senare att komma in i och landa i föräldrarollen.
ÅRETS RESA
Thailand. Underbart att få tillbringa så mycket tid med den man älskar, bara vi två. Den resan behövde vi och gud vad vi njöt i paradiset. Vill tillbaks nu!
ÅRETS HURRA
Efter mycket snack tog jag mig i skinnet och startade bloggen. Önskar bara att jag gjorde det tidigare, hade varit kul att få med graviditeten. Förvisso finns den nerskriven men inte i bloggform. Men, jag är igång och det är det som räknas.
ÅRETS PERSON
A, utan honom vore jag ingenting. Älskar dig!
ÅRETS SLIT
Alla nätter vi varit vakna. Att inte få känna sig utvilad. Trots allt man fått höra så trodde vi inte att det skulle vara så här jobbigt. Men det är helt klart värt det!
ÅRETS PLAGG
Joggingbyxor och en sliten gammal T-shirt. Bekvämaste outfitten i år utan tvekan.
ÅRETS BOK
Så himla glad att jag hann läsa Marian Keyes nya bok, Oväntat besök på Star Street, innan lilla A kom till världen. Har inte hunnit med någon efter det, tidsbristen ni vet. Saknar det som tusan.
ÅRETS KÖP
Det finns många. 2010 har varit ett inköpets år. Kamera, videokamera, dator, mobil, diskmaskin, vagn, babyskydd och en massa andra grejer till lilla A. Men om jag måste välja så blir det nog kameran. Shit vilka bilder det blir med en riktigt bra kamera. Var tveksam till en början men jag ångrar det inte.
ÅRETS LYCKA
Att vi fick en frisk och helt underbar liten flicka. Att jag blev mamma. Att vi blev en liten familj. Det behövs inga ord.
ÅRETS JOBBIGASTE
Slutet av graviditeten och självklart FÖRLOSSNINGEN. Trots att det gick fort och inte gjorde så ont som jag hade föreställt mig så var det en enorm fysisk påfrestning. Otroligt stolt över mig själv som klarade det och det utan smärtlindring. Visste att jag var stark, men inte att jag var SÅ stark.
ÅRETS FÖRÄNDRING
Att helt plötsligt inte vara nummer ett i ens eget liv. Och att man lärt sig prioritera annorlunda, det som var viktigt förr är helt plötsligt långt ner på listan. Att en så liten människa helt enkelt kan komma med sån fart och sätta allt i gungning.
ÖNSKNINGAR INFÖR 2011
Att jag vid den här tiden nästa år ska kunna tänka tillbaks på 2011 som ett lyckligt år.
Att jag, när jag tänker på min underbara lilla familj, kan bli lika varm i magen och tårögd som jag blir nu.
Att lilla A får växa, utvecklas och må bra och att hon snabbt växer ifrån sin mjölkproteinallergi.
Att lilla A och jag får en underbar vår och att hela familjen får en underbar sommar tillsammans.
Att jag och A kan få mer tid till varandra i vardagsstressen.
Att vi kanske kommer iväg på en resa i höst.
Att jag, när jag väl börjar jobba i augusti, kommer tycka att det är ok.
Att A och lilla A får en fantastisk höst och vinter tillsammans.
Slutligen hoppas jag att alla jag känner får ett fantastiskt år och får må bra och vara friska.
GOTT NYTT ÅR!
fredag 31 december 2010
onsdag 29 december 2010
Vi samlar vuxenpoäng
Och idag har vi ökat på de rejält genom detta köp.
Diskmaskinen vi hade (jag) sa upp sig och då var vi ju tvungna till att göra någonting. Grymt skönt att slippa ägna en del av dagen åt disken, vilken bara har ökat ju äldre lilla A blivit. Dessutom ägnar jag mig hellre åt henne än åt disken, men vad gör man om diskbänken är full efter dagens skörd och middagen inte ens är avklarad?
Mina kära föräldrar kom hit i morse och passade lilla A medans A och jag begav oss iväg och fixade maskinen. Därefter hjälpe pappa oss att få den på plats. Tack så mycket för hjälpen idag mamma och pappa!
måndag 27 december 2010
Ett litet inlägg om Mjölkproteinallergi
Sedan en tid tillbaka fick vi det fastställt, lilla A är mjölkproteinallergisk. Otroligt tråkigt men samtidigt har vi äntligen fått ett svar på varför hon haft sådana problem med sin lilla mage.
Vi hade provat med smakis på gröt i ungefär en vecka innan det stora utbrottet kom. Direkt efter att hon ätit gröten blev hon röd runt munnen. Det verkade även klia i munnen för hon körde in tummen och sög på den. Händerna blev också röda eftersom hon fick gröt på dem. Rodnaden la sig efter en timme ungefär men det var inget roligt att stå vid sidan av och se hur hon kämpade. På måndagen ringde jag BVC och fick då informationen om att det kunde röra sig om mjölkproteinallergi. Det blev slut på allt vad mjölkprodukter hette i två veckors tid. För mig och för lilla A. Lilla A fick en ny gröt som vi skulle köra med, det fungerade några dagar sen bojkottade hon den. För min del var det oerhört kämpigt att plötsligt utesluta så mycket av det som jag normalt äter mycket av. Visst det finns ersättningsprodukter, men för mig som normalt dricker mycket mjölk är havredryck inget alternativ. Det får bli vatten. Och chokladen ska vi inte prata om.
Efter två veckor, där vi faktiskt märkte av en stor förbättring på lilla A, var det återigen dags att införa gröten med mjölkprotein i. Fick hon utslag igen så var saken klar. Och det fick hon. Direkt. Fick komma till BVC dagen efter och fick mer information om allergin och vad som nu skulle ske framöver. Nu kör vi på en mjölkfri kost fram till den tjugonde januari då vi har tid hos en läkare. Innan dess ska vi ha infört gröt med mjölkprotein i för att se om allergin finns kvar.
Det "positiva" i allt detta är att barn som är mjölkproteinallergiker oftast växer ifrån det. Redan vid två till tre års ålder kan så många som 60% äta och dricka mjölkprodukter igen. Det jobbiga är att den enda behandlingen som finns är att HELT avstå från mjölkprodukter, inte ens lite grann "som knappt märks" är okej. Det är en rätt gedigen lista över produkter som måste undvikas och alla ingrediensförteckningar måste scannas över för att inte något ska slinka förbi. Och jag måste säga att till en början känns det som att det finns mjölkprodukter i precis allt. Var ett tag på väg att sluta äta. Det kändes som att vi aldrig skulle kunna äta som vi gjort tidigare. Nu börjar vi få in en viss rutin men än har vi mycket att lära. Dessutom är jag sjukt tacksam över att ha en sambo som är kock, det underlättar vid matlagningen då han vet vad man kan ersätta vissa produkter med för att få det att smaka ungefär detsamma.
Listan på produkter som måste undvikas kommer här. (Kan kanske vara bra för släkt och vänner att ha om vi skulle bli bjudna på något.)
Choklad, Créme Fraiche, Filmjölk, Glass, Grädde, Gräddfil, Gräddpulver, Kasein, Kaseinat, Kesella, Keso, Kvarg, Kärnmjölksprodukter, Laktos, Margarin, Margarinost, Mesost, Messmör, Mjukost, Mjölk, Mjölkalbumin, Mjölkchoklad, Mjölkprotein, Mjölkpulver, Mjölkäggvita, Natriumkaseinat, Nougat, Ost, Ostpulver, Skorpsmulor, Skummjölkspulver, Smältost, Smör, Sorbet, Ströbröd, Torrmjölk, Vassle, Youghurt, Ädelprodukter
Det finns inga E-nummer som innehåller mjölkprotein. Om en vara innehåller mjölkprotien måste det tydligt framgå i innehållsdeklarationen.
Mjölksyra innehåller INTE mjölkprotein (mjölksyra finns ofta i godis).
Mjölkprodukter från alla djur ska undvikas, kokosmjölk går däremot bra.
Margarin är lite knasigt. Det finns margarin som inte innehåller mjölkprodukter men om det enbart står "margarin" på innehållsdeklarationen så är det bättre att strunta i den produkten. Om det däremot deklareras vad som ingår i margarinet och mjölkprodukter inte är en av dem så går det bra.
Skillnaden mellan mjölkprotienallergi och laktosintolerans är att om man är mjölkproteinallergisk så tål man inga produkter som är gjorda på mjölk, det är proteinet i mjölken som är problemet. Laktosintolerans innebär att tarmen inte kan bryta ner mjölksockret (laktos) men man kan äta mjölkprodukter om laktoshalten minskats eller tagits bort. Mjölkproteinet kan man aldrig få bort från mjölkprodukterna.
Nu när vi ser tillbaka så fanns alla symptom där redan från början. Magont, gaser som inte ville komma ut, diarré, kräkningar, eksem, ljudkänslighet och torr hud. Men till vårt försvar får vi faktiskt säga att alla symptom inte har varit glasklara, det är först i efterhand som det gått upp för oss att det hade med allergin att göra. På BVC fick vi rådet att utesluta allt vad kål och lök hette i maten (mjölkprodukter var det sista på listan), amma mer upprätt, rapa efter varje måltid, massera, ge Minifomdroppar före varje mål, ge Sempers magdroppar en gång om dagen, lägga henne på sidan osv. Men ingenting hjälpte till hundra procent. Antagligen hade hon en mild form av kolik också och eftersom vi tyckte att det så småningom faktiskt blev bättre så tänkte vi inte så mycket mer på det.
Det fanns stunder, främst på nätterna, som vi tyckte att "skärp dej nu och somna om istället". Såhär i efterhand har jag så dåligt samvete över det. Hade vi bara vetat vad som var fel så hade vi också kunnat förstå hur jobbigt hon hade det och dessutom hitta en metod som FAKTISKT skulle lindra. Stackars, stackars lilla A vad hon har fått kämpa under sina första fem månader. Det värsta är att hon trott att det är så livet ska vara, att man ska ha ont i magen och var gasig.
Och som vi kämpade med dessa förbaskade Minifomdropparna, till slut var jag så less på dem att jag hade kunnat göra vad som helst för att få slippa. När vi väl slutade med dem så var det ingen större skillnad. Får en att tänka att vi höll på med dessa tio droppar, före varje måltid, i fyra månader helt i onödan.
Nätterna var ju värst och det fanns nätter där vi inte fick sova alls. Snittet låg ett tag på tre timmar per natt. Lilla A sov, men naturligtvis inte bra. Bäst sov hon om hon fick ligga på mage på mitt eller A's bröst. Det tryckte ju på magen samtidigt som det värmde och hon blev dessutom lugn av att höra våra andetag och hjärtslag. Detta är faktiskt en sån grej som jag nu i efterhand kan sakna. Men naturligtvis inte av den anledningen som vi hade innan utan för att det är så grymt mysigt att ha henne så nära det bara går.
En annan sak som slagit oss är att vi är förvånade över att hon faktiskt gått upp så mycket i vikt. Den enda förklaringen som vi kan ha är att varje gång hon åt, vilket var väldigt ofta varannan timme ungefär, så värmde mjölken i den onda magen och lindrade på så vis också smärtan. Att hon helt enkelt åt för att dämpa det onda och få en chans att komma nära och få tröst och kärlek.
När vi nu uteslutit allt vad mjölkprotein heter, både för lilla A och för mig, har vi märkt en enorm skillnad på lilla A. Hon är betydligt gladare (hon var glad innan också men det är en annan sorts glädje nu), äter inte så ofta, bajsar mindre och inte lika ofta och eksemen börjar försvinna, men den stora skillnaden har det nog blivit med sömnen. Nu sover hon utan problem (ok, undantag finns) hela natten, endast två matningar, och vaknar pigg som bara den runt sexsnåret på morgonen. Sömnen på dagen är också förändrad. Innan sov hon inte mer än 45 min vid varje sovning vilket gjorde att hon fick sova ungefär fem gånger under dagen. Nu kan hon sova allt mellan 45 min upp till två timmar. Vanligast är en och en halv ungefär. Så nu är vi nere i tre eller fyra sovningar beroende lite på hur länge hon sover vid varje tillfälle.
Nu kan vi bara se framåt och hoppas givetvis att hon kan bli fri från sin allergi så fort som möjligt. Innan dess kör vi stenhårt på att hon inte ska få i sig ens en liten droppe av proteinet. Vi vill aldrig att vår lilla, lilla flicka ska få uppleva detta igen och hoppas nu att hon kan njuta av livet fullt ut och vara en sån där glad liten krabat som just små barn är som bäst på att vara.
Vi hade provat med smakis på gröt i ungefär en vecka innan det stora utbrottet kom. Direkt efter att hon ätit gröten blev hon röd runt munnen. Det verkade även klia i munnen för hon körde in tummen och sög på den. Händerna blev också röda eftersom hon fick gröt på dem. Rodnaden la sig efter en timme ungefär men det var inget roligt att stå vid sidan av och se hur hon kämpade. På måndagen ringde jag BVC och fick då informationen om att det kunde röra sig om mjölkproteinallergi. Det blev slut på allt vad mjölkprodukter hette i två veckors tid. För mig och för lilla A. Lilla A fick en ny gröt som vi skulle köra med, det fungerade några dagar sen bojkottade hon den. För min del var det oerhört kämpigt att plötsligt utesluta så mycket av det som jag normalt äter mycket av. Visst det finns ersättningsprodukter, men för mig som normalt dricker mycket mjölk är havredryck inget alternativ. Det får bli vatten. Och chokladen ska vi inte prata om.
Efter två veckor, där vi faktiskt märkte av en stor förbättring på lilla A, var det återigen dags att införa gröten med mjölkprotein i. Fick hon utslag igen så var saken klar. Och det fick hon. Direkt. Fick komma till BVC dagen efter och fick mer information om allergin och vad som nu skulle ske framöver. Nu kör vi på en mjölkfri kost fram till den tjugonde januari då vi har tid hos en läkare. Innan dess ska vi ha infört gröt med mjölkprotein i för att se om allergin finns kvar.
Det "positiva" i allt detta är att barn som är mjölkproteinallergiker oftast växer ifrån det. Redan vid två till tre års ålder kan så många som 60% äta och dricka mjölkprodukter igen. Det jobbiga är att den enda behandlingen som finns är att HELT avstå från mjölkprodukter, inte ens lite grann "som knappt märks" är okej. Det är en rätt gedigen lista över produkter som måste undvikas och alla ingrediensförteckningar måste scannas över för att inte något ska slinka förbi. Och jag måste säga att till en början känns det som att det finns mjölkprodukter i precis allt. Var ett tag på väg att sluta äta. Det kändes som att vi aldrig skulle kunna äta som vi gjort tidigare. Nu börjar vi få in en viss rutin men än har vi mycket att lära. Dessutom är jag sjukt tacksam över att ha en sambo som är kock, det underlättar vid matlagningen då han vet vad man kan ersätta vissa produkter med för att få det att smaka ungefär detsamma.
Listan på produkter som måste undvikas kommer här. (Kan kanske vara bra för släkt och vänner att ha om vi skulle bli bjudna på något.)
Choklad, Créme Fraiche, Filmjölk, Glass, Grädde, Gräddfil, Gräddpulver, Kasein, Kaseinat, Kesella, Keso, Kvarg, Kärnmjölksprodukter, Laktos, Margarin, Margarinost, Mesost, Messmör, Mjukost, Mjölk, Mjölkalbumin, Mjölkchoklad, Mjölkprotein, Mjölkpulver, Mjölkäggvita, Natriumkaseinat, Nougat, Ost, Ostpulver, Skorpsmulor, Skummjölkspulver, Smältost, Smör, Sorbet, Ströbröd, Torrmjölk, Vassle, Youghurt, Ädelprodukter
Det finns inga E-nummer som innehåller mjölkprotein. Om en vara innehåller mjölkprotien måste det tydligt framgå i innehållsdeklarationen.
Mjölksyra innehåller INTE mjölkprotein (mjölksyra finns ofta i godis).
Mjölkprodukter från alla djur ska undvikas, kokosmjölk går däremot bra.
Margarin är lite knasigt. Det finns margarin som inte innehåller mjölkprodukter men om det enbart står "margarin" på innehållsdeklarationen så är det bättre att strunta i den produkten. Om det däremot deklareras vad som ingår i margarinet och mjölkprodukter inte är en av dem så går det bra.
Skillnaden mellan mjölkprotienallergi och laktosintolerans är att om man är mjölkproteinallergisk så tål man inga produkter som är gjorda på mjölk, det är proteinet i mjölken som är problemet. Laktosintolerans innebär att tarmen inte kan bryta ner mjölksockret (laktos) men man kan äta mjölkprodukter om laktoshalten minskats eller tagits bort. Mjölkproteinet kan man aldrig få bort från mjölkprodukterna.
Nu när vi ser tillbaka så fanns alla symptom där redan från början. Magont, gaser som inte ville komma ut, diarré, kräkningar, eksem, ljudkänslighet och torr hud. Men till vårt försvar får vi faktiskt säga att alla symptom inte har varit glasklara, det är först i efterhand som det gått upp för oss att det hade med allergin att göra. På BVC fick vi rådet att utesluta allt vad kål och lök hette i maten (mjölkprodukter var det sista på listan), amma mer upprätt, rapa efter varje måltid, massera, ge Minifomdroppar före varje mål, ge Sempers magdroppar en gång om dagen, lägga henne på sidan osv. Men ingenting hjälpte till hundra procent. Antagligen hade hon en mild form av kolik också och eftersom vi tyckte att det så småningom faktiskt blev bättre så tänkte vi inte så mycket mer på det.
Det fanns stunder, främst på nätterna, som vi tyckte att "skärp dej nu och somna om istället". Såhär i efterhand har jag så dåligt samvete över det. Hade vi bara vetat vad som var fel så hade vi också kunnat förstå hur jobbigt hon hade det och dessutom hitta en metod som FAKTISKT skulle lindra. Stackars, stackars lilla A vad hon har fått kämpa under sina första fem månader. Det värsta är att hon trott att det är så livet ska vara, att man ska ha ont i magen och var gasig.
Och som vi kämpade med dessa förbaskade Minifomdropparna, till slut var jag så less på dem att jag hade kunnat göra vad som helst för att få slippa. När vi väl slutade med dem så var det ingen större skillnad. Får en att tänka att vi höll på med dessa tio droppar, före varje måltid, i fyra månader helt i onödan.
Nätterna var ju värst och det fanns nätter där vi inte fick sova alls. Snittet låg ett tag på tre timmar per natt. Lilla A sov, men naturligtvis inte bra. Bäst sov hon om hon fick ligga på mage på mitt eller A's bröst. Det tryckte ju på magen samtidigt som det värmde och hon blev dessutom lugn av att höra våra andetag och hjärtslag. Detta är faktiskt en sån grej som jag nu i efterhand kan sakna. Men naturligtvis inte av den anledningen som vi hade innan utan för att det är så grymt mysigt att ha henne så nära det bara går.
En annan sak som slagit oss är att vi är förvånade över att hon faktiskt gått upp så mycket i vikt. Den enda förklaringen som vi kan ha är att varje gång hon åt, vilket var väldigt ofta varannan timme ungefär, så värmde mjölken i den onda magen och lindrade på så vis också smärtan. Att hon helt enkelt åt för att dämpa det onda och få en chans att komma nära och få tröst och kärlek.
När vi nu uteslutit allt vad mjölkprotein heter, både för lilla A och för mig, har vi märkt en enorm skillnad på lilla A. Hon är betydligt gladare (hon var glad innan också men det är en annan sorts glädje nu), äter inte så ofta, bajsar mindre och inte lika ofta och eksemen börjar försvinna, men den stora skillnaden har det nog blivit med sömnen. Nu sover hon utan problem (ok, undantag finns) hela natten, endast två matningar, och vaknar pigg som bara den runt sexsnåret på morgonen. Sömnen på dagen är också förändrad. Innan sov hon inte mer än 45 min vid varje sovning vilket gjorde att hon fick sova ungefär fem gånger under dagen. Nu kan hon sova allt mellan 45 min upp till två timmar. Vanligast är en och en halv ungefär. Så nu är vi nere i tre eller fyra sovningar beroende lite på hur länge hon sover vid varje tillfälle.
Nu kan vi bara se framåt och hoppas givetvis att hon kan bli fri från sin allergi så fort som möjligt. Innan dess kör vi stenhårt på att hon inte ska få i sig ens en liten droppe av proteinet. Vi vill aldrig att vår lilla, lilla flicka ska få uppleva detta igen och hoppas nu att hon kan njuta av livet fullt ut och vara en sån där glad liten krabat som just små barn är som bäst på att vara.
söndag 26 december 2010
Ni som hänger med här inne
vet att vår lilla flicka fyller halvåret idag. Det har vi firat genom att vi steg upp extra tidigt, bjudit på majspuré (som nog var den bästa hittills) och äpple- och päronpuré till dessert. Annars har vi faktiskt inte gjort för mycket. Nu sover vår skatt och vi kommer nog också snart att krypa ner under våra täcken. Imorgon väntar ännu en dag, även den i ottan. God Natt på er!
Jag har glömt att visa er
Tada, vår julklapp från jobbet!
En målarhink fullproppad med godis. Lätt den bästa julklappen hittills (om man jämför med tomtebeprydda snappsglas och elektriska salt- och pepparkvarnar). Men nu kommer vi till det stora problemet: jag får inte äta av det. Jag vill, tro inget annat, men det är ju det här med mjölkproteinet ni vet. Så nu står två hinkar ute i förrådet och väntar på bättre tider. Och nu vill jag inte höra att ni gärna ställer upp och hjälper oss att tömma dessa skönheter. Det klarar vi bra på egen hand när amningsperioden är över. Men gud vad jag är sugen NU!
lördag 25 december 2010
Julafton
Gårdagskvällen tillbringade vi hos svärfar och B, väldigt mysig och lugn. Lilla A klarade det hela med bravur och var så duktig så. Trött när vi skulle sätta oss till bords, brukar gå och lägga sig halv åtta men kämpade för att hålla sig vaken, åtta somnade hon helt utmattad. Men hon lär nog inte minnas sin första julafton och julklapparna hon fick.
Jag själv fick presentkort på IKEA av svärfar, B, och U. Av A och lilla A fick jag denna.
Jag själv fick presentkort på IKEA av svärfar, B, och U. Av A och lilla A fick jag denna.
En Sony Ericsson Naite. Vet att det inte är någon värsting till telefon men eftersom jag bara har luren till att ringa och SMSa med så blir den fin fin till mig. Dessutom var jag i stort behov av en ny eftersom jag på sista tiden fått ladda min gamla varje dag. Tröttande i längden.
Idag har vi inte gjort för mycket och så lär det nog bli i en vecka framåt nu. Skönt att bara få mysa med familjen.
God fortsättning på er!
fredag 24 december 2010
God Jul!
Vi har varit igång sen halv sex i morse. Hade nästan kunnat tro att det var julaftonsnerver som spökade hos lilla A, vi försökte med allt men hon var hur pigg som helst. Nu sover hon sin andra dupp för dagen och A och jag hade tänkt slänga oss på soffan. Lite vila sitter aldrig fel.
Som sagt, ha det nu så mysigt och ta vara på varandra!
torsdag 23 december 2010
Dan före dan
och vi har såå mycket att göra. Hur kan en liten bebis egentligen göra att tiden bara glider en förbi?
Här hemma är inte granen pyntad, julsakslådorna står i vardagsrummet, tvätten hänger på strecket och alla julklapparna är inte inslagna. I eftermiddag åker jag och lilla A iväg till min farmor och farfar. Innan dess ska jag försöka hinna med så mycket som möjligt. Men, lilla A är inte på sitt bästa humör just nu. Om jag inte bär på henne börjar hon gråta direkt. Får bara hoppas att A slutar i tid idag. Igår var han hemma halv sex. De har mycket att göra eftersom arbetsveckan bara har fyra dagar, lika mycket som vanligt faktiskt. Det som normalt hinns med på fem dagar ska nu klaras av på fyra. Strömavbrottet vi hade, på ungefär tre timmar, igår gjorde ju inte saken bättre. Produktionen stod helt still.
Men i morgon är det julafton och nästa vecka ska A vara föräldraledig och jag ha semester. Skönt med en vecka tillsammans!
Här hemma är inte granen pyntad, julsakslådorna står i vardagsrummet, tvätten hänger på strecket och alla julklapparna är inte inslagna. I eftermiddag åker jag och lilla A iväg till min farmor och farfar. Innan dess ska jag försöka hinna med så mycket som möjligt. Men, lilla A är inte på sitt bästa humör just nu. Om jag inte bär på henne börjar hon gråta direkt. Får bara hoppas att A slutar i tid idag. Igår var han hemma halv sex. De har mycket att göra eftersom arbetsveckan bara har fyra dagar, lika mycket som vanligt faktiskt. Det som normalt hinns med på fem dagar ska nu klaras av på fyra. Strömavbrottet vi hade, på ungefär tre timmar, igår gjorde ju inte saken bättre. Produktionen stod helt still.
Men i morgon är det julafton och nästa vecka ska A vara föräldraledig och jag ha semester. Skönt med en vecka tillsammans!
tisdag 21 december 2010
Hur vig kan man vara?
Igår sög lilla A på sin stortå. Undras hur det skulle se ut om man själv skulle prova på det konststycket?
I år firar vi Julafton två gånger
Och den första har vi redan klarat av. I söndags var vi hos mina föräldrar och firade jul tillsammans hela familjen. Vi kommer nämligen att vara på vars ett håll allihop på fredag.
Kom dit vid lunch och åt då lite julmat. Därefter hade vi julklappsutdelning eftersom lilla A skulle sova en runda därefter. Jag fick denna (tack mamma och pappa), presentkort på Ikea (tillsammans med A) och pengar (tillsammans med A).
Lilla A fick även hon en liten hög med sina första klappar, ska lägga in bild på dessa men jag tänkte vänta tills vi klarat av den riktiga Julaftonen så jag får med allt.
Men jag som annars brukar tycka att julen är det bästa som finns, har på senare år tacklat av lite. I år tycker jag inte alls att den där speciella julkänslan infunnit sig. Trots att vi har snö och allt. Men det är väl återigen för att tiden bara rinner iväg. Hinner inte förstå att vi är inne i en ny årstid innan nästa kommit och nästan gått. Får innerligt hoppas att den här känslan kommit tillbaks till nästa jul då lilla A är lite större och minns lite grann. Vi vill ju ändå skapa någon form av jultradition till henne.
Vi hade, med eller utan julkänsla, en trevlig eftermiddag tillsammans. Tog det lugnt, umgicks och bara mös.
Kom dit vid lunch och åt då lite julmat. Därefter hade vi julklappsutdelning eftersom lilla A skulle sova en runda därefter. Jag fick denna (tack mamma och pappa), presentkort på Ikea (tillsammans med A) och pengar (tillsammans med A).
Lilla A fick även hon en liten hög med sina första klappar, ska lägga in bild på dessa men jag tänkte vänta tills vi klarat av den riktiga Julaftonen så jag får med allt.
Men jag som annars brukar tycka att julen är det bästa som finns, har på senare år tacklat av lite. I år tycker jag inte alls att den där speciella julkänslan infunnit sig. Trots att vi har snö och allt. Men det är väl återigen för att tiden bara rinner iväg. Hinner inte förstå att vi är inne i en ny årstid innan nästa kommit och nästan gått. Får innerligt hoppas att den här känslan kommit tillbaks till nästa jul då lilla A är lite större och minns lite grann. Vi vill ju ändå skapa någon form av jultradition till henne.
Vi hade, med eller utan julkänsla, en trevlig eftermiddag tillsammans. Tog det lugnt, umgicks och bara mös.
måndag 20 december 2010
Att bli kroppsmedveten
Under de sista veckorna har det hänt enormt mycket med lilla A's utveckling. Egentligen händer det något nytt varje dag men eftersom vi är mitt i det hela tiden så är det mycket som vi inte lägger märke till. Det blir liksom lite "oj kan du göra så nu också och när började du med det". Men vi försöker dokumentera alla små framsteg så gott vi kan.
Det nya just nu är att hon upptäckt sina händer och fötter. Oftast när hon sitter i stolen vid bordet och är fullt upptagen med att leka, kan hon avbryta sig själv, sträcka upp handen, riktigt studera den genom att vända och vrida på den, föra den till leksaken, ta upp den igen för en ny titt och därefter föra den till munnen. Så himla söt. Just det där med att hon avbryter sig mitt i lekandet och plötsligt kommer på att det nog är något som tillhör mig som gör allt detta.
Sen har hon börjat ta tag i sina fötter, oftast när hon ligger på skötbordet. Då sträcker hon upp benen i vädret och tar tag i fötterna med händerna. Sen kan hon ligga sådär en stund och gunga lite fram och tillbaka. Eller lite och lite, hon är nästan helt sjövild när hon ligger på skötbordet nuförtiden.
Att slänga ner leksaker på golvet och titta efter dem har hon gjort snart i en månad. Men att veta att det är hon som slänger ner leksaken är nytt. Hon låter leksaken dingla över kanten en stund innan hon blundar och därefter släpper. Hon vet alltså att om hon släpper denna nu så kommer det att låta när den når golvet så därför är det bäst att jag blundar innan så att jag inte blir rädd när dunsen kommer.
Så för var dag som går blir hon alltså mer och mer medveten om sig själv och den stora världen utanför hennes lilla bubbla.
Det nya just nu är att hon upptäckt sina händer och fötter. Oftast när hon sitter i stolen vid bordet och är fullt upptagen med att leka, kan hon avbryta sig själv, sträcka upp handen, riktigt studera den genom att vända och vrida på den, föra den till leksaken, ta upp den igen för en ny titt och därefter föra den till munnen. Så himla söt. Just det där med att hon avbryter sig mitt i lekandet och plötsligt kommer på att det nog är något som tillhör mig som gör allt detta.
Sen har hon börjat ta tag i sina fötter, oftast när hon ligger på skötbordet. Då sträcker hon upp benen i vädret och tar tag i fötterna med händerna. Sen kan hon ligga sådär en stund och gunga lite fram och tillbaka. Eller lite och lite, hon är nästan helt sjövild när hon ligger på skötbordet nuförtiden.
Att slänga ner leksaker på golvet och titta efter dem har hon gjort snart i en månad. Men att veta att det är hon som slänger ner leksaken är nytt. Hon låter leksaken dingla över kanten en stund innan hon blundar och därefter släpper. Hon vet alltså att om hon släpper denna nu så kommer det att låta när den når golvet så därför är det bäst att jag blundar innan så att jag inte blir rädd när dunsen kommer.
Så för var dag som går blir hon alltså mer och mer medveten om sig själv och den stora världen utanför hennes lilla bubbla.
lördag 18 december 2010
Familjen, minns ni?
För ett år sedan, denna helgen, berättade vi för våra respektive familjer att vi väntade barn. Kan ni förstå att det redan gått ett år och den nya familjemedlemen hunnit bli nästan sex månader?
Egentligen hade vi kunnat berätta det långt innan men vi hade bestämt oss för att ge vår familj en extra "liten" julklapp. Vi hade knåpat ihop en liten text som skulle vara skriven av barnet. (”Hej! Ni vet ännu inte vem jag är och jag vet inte vem ni är. Men tiden går fort och jag tror att jag kommer runt den 26:e juni 2010. Jag ser fram emot att lära känna er! Hoppas att ni känner likadant! God Jul … Önskar lilla Jag”). En till varje grupp i familjen. Sen bjöd vi in A's familj på ett, vad de trodde, försenat firande av A. Istället fick de vars ett brev. Minns att jag var grymt nervös, faktiskt mer nervös när vi skulle berätta för A's familj än för min egen. Och det gjorde vi dagen efter. Hade mer eller mindre tvingat ihop familjen och sagt att vi MÅSTE göra julgodis. Vid middagen på kvällen fick de sina brev. Alla blev naturligtvis glada, men nog mest överraskade.
I år har vi ingen ny överraskning, istället får ni njuta av en ny liten medlem i familjen som ska vara med och fira jul.
Egentligen hade vi kunnat berätta det långt innan men vi hade bestämt oss för att ge vår familj en extra "liten" julklapp. Vi hade knåpat ihop en liten text som skulle vara skriven av barnet. (”Hej! Ni vet ännu inte vem jag är och jag vet inte vem ni är. Men tiden går fort och jag tror att jag kommer runt den 26:e juni 2010. Jag ser fram emot att lära känna er! Hoppas att ni känner likadant! God Jul … Önskar lilla Jag”). En till varje grupp i familjen. Sen bjöd vi in A's familj på ett, vad de trodde, försenat firande av A. Istället fick de vars ett brev. Minns att jag var grymt nervös, faktiskt mer nervös när vi skulle berätta för A's familj än för min egen. Och det gjorde vi dagen efter. Hade mer eller mindre tvingat ihop familjen och sagt att vi MÅSTE göra julgodis. Vid middagen på kvällen fick de sina brev. Alla blev naturligtvis glada, men nog mest överraskade.
I år har vi ingen ny överraskning, istället får ni njuta av en ny liten medlem i familjen som ska vara med och fira jul.
Gårdagen
Måste bara börja med att skriva: Att lämna bort sitt barn är det värsta som finns (trots att det är till någon man känner och litar på till 100 procent)!
Under förmiddagen tog lilla A och jag det mest lugnt, packade lite och lekte en massa. Vid 11 kom A hem, vi åt lunch och därefter körde vi till terminens sista babysim. Känns väldigt märkligt att en hel termin kan gå så fort. Kommer såväl ihåg första gången och vad hon har utvecklats sen dess. Det går i raketfart. Inte konstigt att de har sina dalar då de är ledsna, är mammiga/ pappiga och sover dåligt.
Efter badet begav vi oss till lillebror och I. Eftersom vi skulle åka gokart i staden de bor i så passade det alldeles utmärkt att lilla A skulle vara hos dem. Men hjälp vad jobbigt det var att sitta och vänta på att klockan skulle bli "dags för oss att åka och lämna lilla A här". Hade grymt ont i magen och kunde inte koncentrera mig. Under de sex månader lilla A hunnit bli är det lätträknade gånger jag varit från henne. Visst jag har varit iväg över en matning och så, men då har alltid A varit med lilla A. Detta var en helt ny situation för oss och jobbigt var det. Men det positiva med att lämna lilla A hos moster I är att hon är grymt duktig på barn och stressar inte upp sig i onödan.
Vi lämnade allstå lilla A och åkte iväg och mötte upp resten av arbetskollegerna (julfest med jobbet om det inte framgått). Gokart stod på programmet, vilket vi inte visste innan vi kom dit. Uppdelade i tre grupper, varje grupp körde ett kval på åtta varv, de sex som hade de bästa tiderna hamnade i A-final, därefter nästföljande sex i B-final och till slut sju i C-final. Blev slagen med ynka fyra hundradelar, annars hade jag hamnat i A-final. Nu blev det B och en fajt med A. Målet var att hålla honom bakom mig sen fick det gå hur som helst. Jag lyckades och vann dessutom. A blev tvåa, snopet att bli slagen av flickvännen kan jag tänka. Det var grymt kul och dessutom roligt att träffa kollegerna igen, inte jobbat på åtta månader nu.
Efter gokarten begav jag mig tillbaks till I och lilla A. A hängde med gänget för julbord. Det var egentligen meningen att jag skulle följt med men eftersom lilla A nu är allergisk så ansåg vi att det bara skulle bli jobbigt för mig när vi skulle äta. Rätt så mycket (nästan allt) på ett julbord innehåller mjölkprotein och det räcker att de har smörat en form, stekt i smör eller använt samma slev för att lilla A skulle bli dålig. Istället hade I fixat kinamat, supergott! Lilla A och jag begav oss hemåt lagom till halv åtta när hon brukar lägga sig för kvällen. Och jag är sååå tacksam att hon sov i bilen påväg hem, väglaget hade kunnat vara bättre. Ont i kroppen när jag kom hem, hade suttit och spänt mig hela vägen. Jobbigast var det faktiskt på motorvägen, att bli omkörd av lastbilar tillhör inte vanligheten och det var grymt spårigt på vägbanan. Var en fröjd att svänga av och komma på mindre trafikerade vägar, som dessutom var lika bra att köra på.
Hur gick det då med lilla A hos I? (Att inte lillebror nämns beror på att han också var iväg på julbord.) Jättebra såklart. Jag hade oroat mig helt i onödan, men nu vet jag verkligen hur det känns att lämna iväg sitt barn. Om än bara för två timmar...
Tusen tack för hjälpen I!
Under förmiddagen tog lilla A och jag det mest lugnt, packade lite och lekte en massa. Vid 11 kom A hem, vi åt lunch och därefter körde vi till terminens sista babysim. Känns väldigt märkligt att en hel termin kan gå så fort. Kommer såväl ihåg första gången och vad hon har utvecklats sen dess. Det går i raketfart. Inte konstigt att de har sina dalar då de är ledsna, är mammiga/ pappiga och sover dåligt.
Efter badet begav vi oss till lillebror och I. Eftersom vi skulle åka gokart i staden de bor i så passade det alldeles utmärkt att lilla A skulle vara hos dem. Men hjälp vad jobbigt det var att sitta och vänta på att klockan skulle bli "dags för oss att åka och lämna lilla A här". Hade grymt ont i magen och kunde inte koncentrera mig. Under de sex månader lilla A hunnit bli är det lätträknade gånger jag varit från henne. Visst jag har varit iväg över en matning och så, men då har alltid A varit med lilla A. Detta var en helt ny situation för oss och jobbigt var det. Men det positiva med att lämna lilla A hos moster I är att hon är grymt duktig på barn och stressar inte upp sig i onödan.
Vi lämnade allstå lilla A och åkte iväg och mötte upp resten av arbetskollegerna (julfest med jobbet om det inte framgått). Gokart stod på programmet, vilket vi inte visste innan vi kom dit. Uppdelade i tre grupper, varje grupp körde ett kval på åtta varv, de sex som hade de bästa tiderna hamnade i A-final, därefter nästföljande sex i B-final och till slut sju i C-final. Blev slagen med ynka fyra hundradelar, annars hade jag hamnat i A-final. Nu blev det B och en fajt med A. Målet var att hålla honom bakom mig sen fick det gå hur som helst. Jag lyckades och vann dessutom. A blev tvåa, snopet att bli slagen av flickvännen kan jag tänka. Det var grymt kul och dessutom roligt att träffa kollegerna igen, inte jobbat på åtta månader nu.
Efter gokarten begav jag mig tillbaks till I och lilla A. A hängde med gänget för julbord. Det var egentligen meningen att jag skulle följt med men eftersom lilla A nu är allergisk så ansåg vi att det bara skulle bli jobbigt för mig när vi skulle äta. Rätt så mycket (nästan allt) på ett julbord innehåller mjölkprotein och det räcker att de har smörat en form, stekt i smör eller använt samma slev för att lilla A skulle bli dålig. Istället hade I fixat kinamat, supergott! Lilla A och jag begav oss hemåt lagom till halv åtta när hon brukar lägga sig för kvällen. Och jag är sååå tacksam att hon sov i bilen påväg hem, väglaget hade kunnat vara bättre. Ont i kroppen när jag kom hem, hade suttit och spänt mig hela vägen. Jobbigast var det faktiskt på motorvägen, att bli omkörd av lastbilar tillhör inte vanligheten och det var grymt spårigt på vägbanan. Var en fröjd att svänga av och komma på mindre trafikerade vägar, som dessutom var lika bra att köra på.
Hur gick det då med lilla A hos I? (Att inte lillebror nämns beror på att han också var iväg på julbord.) Jättebra såklart. Jag hade oroat mig helt i onödan, men nu vet jag verkligen hur det känns att lämna iväg sitt barn. Om än bara för två timmar...
Tusen tack för hjälpen I!
onsdag 15 december 2010
På glatt humör
Måste bara berätta hur glad vår lilla flicka har varit nu ikväll. Vi kände inte igen henne, hon har aldrig varit såhär uppspelt tidigare.
Familjen satt och åt och hon körde lite med sitt nya "kssch" som hon gör när hon är glad, det är liksom som ett skratt. Sen vet vi inte vad som hände, vad vi än gjorde och vad vi än sa till henne tyckte hon var hur kul som helst. "Kssch" lät det hela tiden och saliven sprutade ur munnen på henne. Hon till och med "hoppade" fram och tillbaks i stolen. A lyfte senare upp henne för att de skulle gå och byta om till pyjamas, då pussade jag hennes strumplösa fot och hon riktigt kämpade för att klämma fram sitt härliga skratt. Hur kul som helst!
Hade hon kommit längre med skrattandet så lovar jag er att hon hade stortjutigt ikväll. Härlig kväll och ett härligt humör! I like!
Familjen satt och åt och hon körde lite med sitt nya "kssch" som hon gör när hon är glad, det är liksom som ett skratt. Sen vet vi inte vad som hände, vad vi än gjorde och vad vi än sa till henne tyckte hon var hur kul som helst. "Kssch" lät det hela tiden och saliven sprutade ur munnen på henne. Hon till och med "hoppade" fram och tillbaks i stolen. A lyfte senare upp henne för att de skulle gå och byta om till pyjamas, då pussade jag hennes strumplösa fot och hon riktigt kämpade för att klämma fram sitt härliga skratt. Hur kul som helst!
Hade hon kommit längre med skrattandet så lovar jag er att hon hade stortjutigt ikväll. Härlig kväll och ett härligt humör! I like!
Att leva utan mjölkprotein...
har sina nackdelar. Att mina naglar faller isär är en av dem. Har fått ta till kalciumtabletter nu. En ammande kvinna behöver dessutom få i sig ca 50% MER kalcium per dag eftersom barnet "tar" kalcium från mamman. Ingen matematik som går ihop i mina öron.
Att vara sjukt sugen på mjölk och choklad är en annan...
Att vara sjukt sugen på mjölk och choklad är en annan...
tisdag 14 december 2010
Ett förtydligande ang. det här med kläder och kön
Tror att några av er misstolkade mitt inlägg om kläder och kön. Därför kommer här ett förtydligande.
Jag blir inte upprörd över att de tar lilla A för att vara en pojke, det ÄR oerhört svårt att se om en bebis är en pojke eller flicka. Det jag däremot blir upprörd över är att det förväntas att en flicka ska bära rosa och en pojke blått. Och då blir det automatiskt så att om en flicka, i det här fallet min egen, bär blått så blir hon kallad för en pojke.
Jag vill alltså att en bebis ska kunna bära vilket som utan att behöva uppfattas som det ena eller det andra. Punkt.
Jag blir inte upprörd över att de tar lilla A för att vara en pojke, det ÄR oerhört svårt att se om en bebis är en pojke eller flicka. Det jag däremot blir upprörd över är att det förväntas att en flicka ska bära rosa och en pojke blått. Och då blir det automatiskt så att om en flicka, i det här fallet min egen, bär blått så blir hon kallad för en pojke.
Jag vill alltså att en bebis ska kunna bära vilket som utan att behöva uppfattas som det ena eller det andra. Punkt.
Hur man vet att man umgås med en bebis dagarna i ända
Det är när man för pekfingret mot A's (sambons) näsa och säger biip...
måndag 13 december 2010
Klickshoppat
Har glömt berätta att jag klickade hem dessa förra veckan. Vi fick ommålat i sovrummet förra året och har varit på jakt efter gardiner som går ihop med färgen på väggarna. Och det tror jag att dessa ska göra. De röda då alltså (vet att de går under deras julsortiment, men vi tyckte inte att de var så juliga så vi chansar och kör en året runt variant). Men vi får se, leveransen är beräknad till den 10:e februari. Kanske att de behöver sys upp, mamma kan du tänka dig att ställa upp?
En opublicerad kommentar
Har fått en kommentar från någon som vill vara okänd. Tänker inte publicera denna eftersom lilla A's namn står utskrivet. Bara så att du som skrivit den vet varför den inte syns.
söndag 12 december 2010
Det här med kläder och kön
Jag är lite upprörd, har reagerat på det här med varför man måste klä sin bebis som pojke och flicka.
På babysimmet har jag märkt det som tydligast. Vi har valt blå badbyxor till lilla A av den enkla anledningen att vi inte ville klä henne i rosa. MEN, jag har fått höra x antal gånger att hon är en söt liten pojke, just därför att hon har blå badbyxor. Och i fredags satt hon invirad i sitt babyskydd i en randig handduk som var övervägande blå, då var där nån som sa honom till henne. Och jag blir så trött och orkar inte rätta dem.
Varför är det såhär? Varför måste man redan då barnet är en liten bebis klä dem i flick- respektive pojkkläder? Kommer det inte tids nog när barnet själv vill vara med och bestämma vilka kläder det vill ha på sig?
Vi har väldigt få flickkläder till lilla A. De flesta kläder som är rosa har hon fått och klänningar har hon sällan på sig. Jag känner helt enkelt inte igen henne när hon har en klänning på sig (dessutom är det sjukt opraktiskt på en liten bebis, men det är ett annat inlägg), lilla A är en body och byx tjej. Visst tycker jag att det är kul att klä upp henne när vi ska någonstans, men övervägande har hon praktiska och könsneutrala kläder på sig.
Men varför har de satt dit den där volangen på badbyxorna? De blå som hon har är exakt desamma men inte är där någon volang på dem, de är ju tänkta att användas av pojkar och pojkar kan ju inte ha volanger på sina kläder...
På babysimmet har jag märkt det som tydligast. Vi har valt blå badbyxor till lilla A av den enkla anledningen att vi inte ville klä henne i rosa. MEN, jag har fått höra x antal gånger att hon är en söt liten pojke, just därför att hon har blå badbyxor. Och i fredags satt hon invirad i sitt babyskydd i en randig handduk som var övervägande blå, då var där nån som sa honom till henne. Och jag blir så trött och orkar inte rätta dem.
Varför är det såhär? Varför måste man redan då barnet är en liten bebis klä dem i flick- respektive pojkkläder? Kommer det inte tids nog när barnet själv vill vara med och bestämma vilka kläder det vill ha på sig?
Vi har väldigt få flickkläder till lilla A. De flesta kläder som är rosa har hon fått och klänningar har hon sällan på sig. Jag känner helt enkelt inte igen henne när hon har en klänning på sig (dessutom är det sjukt opraktiskt på en liten bebis, men det är ett annat inlägg), lilla A är en body och byx tjej. Visst tycker jag att det är kul att klä upp henne när vi ska någonstans, men övervägande har hon praktiska och könsneutrala kläder på sig.
Men eftersom jag blev så irriterad på att så många tog henne för att vara en pojke så införskaffade vi dessa i går. Tänkta att använda till nästa termin.
Men varför har de satt dit den där volangen på badbyxorna? De blå som hon har är exakt desamma men inte är där någon volang på dem, de är ju tänkta att användas av pojkar och pojkar kan ju inte ha volanger på sina kläder...
Efter lite sprättande och klippande avlägsnades den där volangen, här är resultatet. Färgen kan jag inget göra åt, den är som den är. Men snälla, varför kan det inte göras mer könsneutralla kläder till små bebisar? Tids nog kommer det att synas ändå.
fredag 10 december 2010
Vi rullar
Nu rullar vi åt båda hållen, lite svårare är det åt höger men det tar sig. Har även lyckats rulla från mage till rygg någon enstaka gång.
Men det som är roligast att se är när hon ligger på mage med huvudet åt, låt oss säga höger och vi skulle befinna oss till vänster, dvs där hon har sina fötter. Då kämpar hon för att komma runt genom att växelvis lägga ner huvudet och lyfta upp rumpan och att ha benen still och lyfta upp hela överkroppen. Till slut har hon tagit sig ett halvt varv och kan då spana in vad vi gör.
Men det som är roligast att se är när hon ligger på mage med huvudet åt, låt oss säga höger och vi skulle befinna oss till vänster, dvs där hon har sina fötter. Då kämpar hon för att komma runt genom att växelvis lägga ner huvudet och lyfta upp rumpan och att ha benen still och lyfta upp hela överkroppen. Till slut har hon tagit sig ett halvt varv och kan då spana in vad vi gör.
torsdag 9 december 2010
Lilla A- 5 månader
Ja, då har alltså vår lilla flicka hunnit bli fem månader (och lite till). Otroligt.
Det har helt klart inte varit lilla A's bästa period här i livet men samtidigt har hon gjort en hel del framsteg. De första veckorna i perioden var otroligt gnälliga. Ingenting var bra, att ligga själv på golvet var allra värst och värre blev det om vi inte befann oss i samma rum. Bäst var det om vi bar runt på henne så att hon samtidigt kunde se vad den andre av oss gjorde. Att vara i någon annans famn funkade inte heller. Höga och plötsliga ljud gjorde henne ledsen, speciellt när hon låg vid bröstet och skulle äta (det är fortfarande så, lugnt och skönt vill man ha det när man äter och helst ska man dra mammas tröja över huvudet). Under den gnälliga perioden blev det även värre med sömnen, tummen och nappen blev ännu viktigare och ordet mammig fick en helt ny innebörd hos oss. En sak är säker och det var att hon var inne i en utvecklingsfas (en av många fler framöver), när hon väl tog sig över knölen har det hänt massor och humöret har blivit betydligt bättre.
I början av perioden övade hon på att sätta sig upp, såg mest ut som situps, genom ta tag i byxorna och dra sig uppåt. Att dra i kläder är för övrigt en rolig grej. Har mamma eller pappa text på sina tröjor är det jättekul att försöka ta tag i den. De egna fötterna är intressanta när hon sitter upp och lutar sig fram, speciellt om hon har färgglada strumpor på sig. Fingerfärdigheten har blivit mycket bättre, greppar riktigt bra numera. Att ta tag i mammas och pappas näsor och läppar är roligt men det börjar göra riktigt ont! Började så smått att hålla i nappen och försiktigt ta ut den ur munnen, detta utvecklade sig till att hon flyttade den mellan händerna och nu även kan stoppa in den själv i munnen, om den är åt rätt håll vill säga. Hon undersöker även sina leksaker grundligt, vänder, vrider, studerar, flyttar från en hand till en annan och stoppar dem i munnen. Kan också trycka på knappar om leksakerna (speciellt en blå nyckel med en not som spelar en melodi när man trycker på den) har sådana. Att få "stå" är också roligt men bäst av allt är nog att få titta i spegeln. Där får man alltid ett smittande leende tillbaka! Har börjat sitta med vid bordet i egen stol, men några längre stunder går inte. Men det största som hände under denna perioden var absolut att hon började vända sig från rygg till mage. I början var det dock inte så roligt att hamna på mage när man väl hade vänt sig, vilket kan vara rätt så jobbigt med tanke på att man mer eller mindre rullar över så fort man hamnar på golvet. Men med lite (läs mycket) övning så går vändandet ännu snabbare och bättre och att ligga på mage är ju egentligen inte så farligt.
När vi kommer till mat så har det också varit en händelserik period. Från att enbart ha ammats har man nu smakat på fast föda för första gången. Med lite blandat resultat. Inte att hon inte vill äta utan ur hälsoperspektiv. Vid första smakisen hade vi laddat med kamera- och filmkamera. "Minen" skulle vi inte missa. Till vår besvikelse så kom den aldrig. Hon sög glatt i sig gröten och gapade genast efter mer. Vi fortsatte med gröten och ökade på portionerna efterhand.
Vad gäller sömnen har det varit lite upp och ner. Hon har ju haft problem med sin mage och bökat en väldans massa, vissa nätter mer andra mindre. Givetvis har det funnits nätter som varit rena drömmen och man vaknat, nästan, utvilad. I mitten av perioden hade vi nån vecka där hon hade det extra tufft med sömnen, hon sov lite under dagen och hade extremt svårt att somna om efter maten på natten. På natten brukade vi byta hennes blöja en gång men under den jobbiga veckan slutade vi med det för att se om hon möjligtvis somnade om snabbare. Det gjorde hon, därför har vi fortsatt i det spåret också. Hon är fortfarande vaken ungefär 1,5-2h mellan sovstunderna på dagen.
I slutet av perioden kunde ett dygn med mat och sovning se ut ungefär såhär:
6.30 vaknar
7.00 äter
9.00 sover 30min - 1h
10.00 äter, lite gröt resten amning
12.00 sover 30min - 1h
13.00 äter
15.00 sover 30min - 1h
16.00 äter
17.00 sover en kort runda
18.00 äter
19.00 äter
19.30 sover för natten
runt midnatt äter
runt 04.00 äter
Hälsan har det varit lite si och så med under den här perioden. Det började med att vi fick kortisonsalva eftersom hon fick eksem i knä- och fotvecken. Det blev genast mycket bättre men nån vecka senare var de tillbaks igen, på med mer kortison. Därefter åkte man på sin första förkylning. Ordentligt täppt i näsan, ingen feber, men trött såklart. Konstigt nog var hon på ett fantastiskt humör. När förkylningen lagt sig kom nästa smäll, reaktion på gröten alldeles direkt efter. Röd runt munnen, klia i munnen varpå hon tog handen i munnen och då också blev röd om händerna. Ringde BVC som trodde det var mjölkproteinallergi. (Det förklarade också varför hon hade fått eksem och varför de inte ville ge med sig.) Det var bara till att utesluta ALLT vad mjölk heter i två veckors tid, både för lilla A och mig som ammar. Därefter ska vi återinföra gröten och se om det blir en reaktion på nytt. (Eftersom jag skriver detta lite försenat så har vi redan gjort detta, ska skriva ett eget inlägg om det. Har lovat det tidigare under texter som "tråkig sak".)
Som person har hon utvecklats en hel massa under perioden som gått. Bland andra människor är hon väldigt blyg och observant. Ser sig omkring med stora ögon (helst i famnen på någon av oss) och insuper allt som händer och sker. Hemma däremot pratar hon desto mer, gärna högt och med ett och samma tonfall. Hon visar hur glad hon är genom att sprattla till med hela kroppen och skina upp som en sol. Och när en leksak, som hon känner igen, dyker upp formar hon munnen till ett stort o och sträcker fram händerna.
Det har minst sagt varit en händelserik månad. Trots att den varit väldigt jobbig så har det hänt en väldans massa samtidigt som gjort att man stått ut och istället blivit positivt överraskad över hur mycket vår lilla flicka egentligen kan. Jag är helt klart stolt över henne och älskar henne över allt annat.
Det har helt klart inte varit lilla A's bästa period här i livet men samtidigt har hon gjort en hel del framsteg. De första veckorna i perioden var otroligt gnälliga. Ingenting var bra, att ligga själv på golvet var allra värst och värre blev det om vi inte befann oss i samma rum. Bäst var det om vi bar runt på henne så att hon samtidigt kunde se vad den andre av oss gjorde. Att vara i någon annans famn funkade inte heller. Höga och plötsliga ljud gjorde henne ledsen, speciellt när hon låg vid bröstet och skulle äta (det är fortfarande så, lugnt och skönt vill man ha det när man äter och helst ska man dra mammas tröja över huvudet). Under den gnälliga perioden blev det även värre med sömnen, tummen och nappen blev ännu viktigare och ordet mammig fick en helt ny innebörd hos oss. En sak är säker och det var att hon var inne i en utvecklingsfas (en av många fler framöver), när hon väl tog sig över knölen har det hänt massor och humöret har blivit betydligt bättre.
I början av perioden övade hon på att sätta sig upp, såg mest ut som situps, genom ta tag i byxorna och dra sig uppåt. Att dra i kläder är för övrigt en rolig grej. Har mamma eller pappa text på sina tröjor är det jättekul att försöka ta tag i den. De egna fötterna är intressanta när hon sitter upp och lutar sig fram, speciellt om hon har färgglada strumpor på sig. Fingerfärdigheten har blivit mycket bättre, greppar riktigt bra numera. Att ta tag i mammas och pappas näsor och läppar är roligt men det börjar göra riktigt ont! Började så smått att hålla i nappen och försiktigt ta ut den ur munnen, detta utvecklade sig till att hon flyttade den mellan händerna och nu även kan stoppa in den själv i munnen, om den är åt rätt håll vill säga. Hon undersöker även sina leksaker grundligt, vänder, vrider, studerar, flyttar från en hand till en annan och stoppar dem i munnen. Kan också trycka på knappar om leksakerna (speciellt en blå nyckel med en not som spelar en melodi när man trycker på den) har sådana. Att få "stå" är också roligt men bäst av allt är nog att få titta i spegeln. Där får man alltid ett smittande leende tillbaka! Har börjat sitta med vid bordet i egen stol, men några längre stunder går inte. Men det största som hände under denna perioden var absolut att hon började vända sig från rygg till mage. I början var det dock inte så roligt att hamna på mage när man väl hade vänt sig, vilket kan vara rätt så jobbigt med tanke på att man mer eller mindre rullar över så fort man hamnar på golvet. Men med lite (läs mycket) övning så går vändandet ännu snabbare och bättre och att ligga på mage är ju egentligen inte så farligt.
När vi kommer till mat så har det också varit en händelserik period. Från att enbart ha ammats har man nu smakat på fast föda för första gången. Med lite blandat resultat. Inte att hon inte vill äta utan ur hälsoperspektiv. Vid första smakisen hade vi laddat med kamera- och filmkamera. "Minen" skulle vi inte missa. Till vår besvikelse så kom den aldrig. Hon sög glatt i sig gröten och gapade genast efter mer. Vi fortsatte med gröten och ökade på portionerna efterhand.
Vad gäller sömnen har det varit lite upp och ner. Hon har ju haft problem med sin mage och bökat en väldans massa, vissa nätter mer andra mindre. Givetvis har det funnits nätter som varit rena drömmen och man vaknat, nästan, utvilad. I mitten av perioden hade vi nån vecka där hon hade det extra tufft med sömnen, hon sov lite under dagen och hade extremt svårt att somna om efter maten på natten. På natten brukade vi byta hennes blöja en gång men under den jobbiga veckan slutade vi med det för att se om hon möjligtvis somnade om snabbare. Det gjorde hon, därför har vi fortsatt i det spåret också. Hon är fortfarande vaken ungefär 1,5-2h mellan sovstunderna på dagen.
I slutet av perioden kunde ett dygn med mat och sovning se ut ungefär såhär:
6.30 vaknar
7.00 äter
9.00 sover 30min - 1h
10.00 äter, lite gröt resten amning
12.00 sover 30min - 1h
13.00 äter
15.00 sover 30min - 1h
16.00 äter
17.00 sover en kort runda
18.00 äter
19.00 äter
19.30 sover för natten
runt midnatt äter
runt 04.00 äter
Hälsan har det varit lite si och så med under den här perioden. Det började med att vi fick kortisonsalva eftersom hon fick eksem i knä- och fotvecken. Det blev genast mycket bättre men nån vecka senare var de tillbaks igen, på med mer kortison. Därefter åkte man på sin första förkylning. Ordentligt täppt i näsan, ingen feber, men trött såklart. Konstigt nog var hon på ett fantastiskt humör. När förkylningen lagt sig kom nästa smäll, reaktion på gröten alldeles direkt efter. Röd runt munnen, klia i munnen varpå hon tog handen i munnen och då också blev röd om händerna. Ringde BVC som trodde det var mjölkproteinallergi. (Det förklarade också varför hon hade fått eksem och varför de inte ville ge med sig.) Det var bara till att utesluta ALLT vad mjölk heter i två veckors tid, både för lilla A och mig som ammar. Därefter ska vi återinföra gröten och se om det blir en reaktion på nytt. (Eftersom jag skriver detta lite försenat så har vi redan gjort detta, ska skriva ett eget inlägg om det. Har lovat det tidigare under texter som "tråkig sak".)
Som person har hon utvecklats en hel massa under perioden som gått. Bland andra människor är hon väldigt blyg och observant. Ser sig omkring med stora ögon (helst i famnen på någon av oss) och insuper allt som händer och sker. Hemma däremot pratar hon desto mer, gärna högt och med ett och samma tonfall. Hon visar hur glad hon är genom att sprattla till med hela kroppen och skina upp som en sol. Och när en leksak, som hon känner igen, dyker upp formar hon munnen till ett stort o och sträcker fram händerna.
Det har minst sagt varit en händelserik månad. Trots att den varit väldigt jobbig så har det hänt en väldans massa samtidigt som gjort att man stått ut och istället blivit positivt överraskad över hur mycket vår lilla flicka egentligen kan. Jag är helt klart stolt över henne och älskar henne över allt annat.
tisdag 7 december 2010
Ny gröt
Eftersom lilla A inte ville ha den mjölk- och glutenfria gröten provar vi nu med egengjord havregrynsgröt. Krossar först grynen i stavmixern så att de nästan blir som mjöl. Än så länge verkar hon gilla den, hon gapar i alla fall. Och det är ju ett gott tecken eftersom det var det hon inte gjorde när hon fick den andra gröten. Men den är nog lite konstig i konsistensen, de andra grötarna har varit helt släta och det kvittar hur länge jag än mixar havregrynen så blir de aldrig så finkorniga att det blir en helt slät gröt. Det handlar bara om att hon ska vänja sig sen tror jag att det kommer funka fint.
Problemet med egengjord gröt är att den är snål på järn. Och järn är det som små barn behöver allra mest. Fick dock rådet från BVC att ge fruktpuré till, antingen med frukt som är rik på järn eller frukt som har ett högt C-vitamin innehåll (C-vitamin hjälper kroppen att ta upp järnet). Så det får vi göra när hon börjat med fruktsmakis. Än så länge får hon det järn hon behöver via mig.
Problemet med egengjord gröt är att den är snål på järn. Och järn är det som små barn behöver allra mest. Fick dock rådet från BVC att ge fruktpuré till, antingen med frukt som är rik på järn eller frukt som har ett högt C-vitamin innehåll (C-vitamin hjälper kroppen att ta upp järnet). Så det får vi göra när hon börjat med fruktsmakis. Än så länge får hon det järn hon behöver via mig.
måndag 6 december 2010
Helgen
Nja, A fick en inte så lugn natt mellan fredag och lördag. Lilla A hade varit vaken en hel del. Men jag fick sova iallafall! Natten mellan lördag och söndag var hyfsad. Men nu ska ni få höra, natten mellan igår och idag var helt underbar. Jag och lilla A har sovit som stockar. Lilla A vaknade till vid tio men fick nappen och sen sov hon till halv två innan hon ville ha mat, somnade direkt och vaknade igen fem för en ny måltid. Sen sov vi vidare till halv sju. Har lagt märke till att om lilla A får sova ordentligt på dagen så sover hon mycket bättre på natten. I fredags sov hon uselt på dagen och det resulterade ju i en dålig natt.
I lördags var vi iväg och handlade julklappar. Fick tag på allt förutom en liten sak, problemet är att vi inte vet vad denna lilla sak ska vara. Får klura lite till alltså. Dagen blev ganska lång, körde hemifrån vid nio och var tillbaks halv sex. Rätt så tufft för lilla A som grät hela vägen från mathandlingen och hem. Men hon var grymt duktig och tyckte nog att det var kul att få studera in folket från vagnen. Hade pallrat upp henne med filtar och grejer så att hon skulle sitta lite upprätt. Najs!
Provade morotssmakis på lilla A igår. Det gick ner som ingenting. Först blev hon dock förvånad över att det inte smakade potatis, men inte blev hon missnöjd för det, hon gapade glatt. Nu kör vi morot en vecka innan vi byter igen.
Och den här dagen har gått i en rasande fart. Tycker inte att vi gjort någonting ändå är det redan kväll. Eller jo en del har vi hunnit med. Badat, varit i affären (såg farfar och T på avstånd när de var ute på sin förmiddagspromenad), pratat med BVC, diskat, kokat pump, pumpat, ätit gröt x2, ätit morot, bytat x blöjor, ammat, tvättat, lekt, myst och nu ska vi snart äta innan jag ska iväg och träna.
Kom på att jag lovat er en update om lilla A som fem månader. Jag kan säga såhär, den kommer när tid finnes. Jag har börjat, kört fast och nu är det dåligt med tid. Men jag har inte glömt den, jag lovar.
I lördags var vi iväg och handlade julklappar. Fick tag på allt förutom en liten sak, problemet är att vi inte vet vad denna lilla sak ska vara. Får klura lite till alltså. Dagen blev ganska lång, körde hemifrån vid nio och var tillbaks halv sex. Rätt så tufft för lilla A som grät hela vägen från mathandlingen och hem. Men hon var grymt duktig och tyckte nog att det var kul att få studera in folket från vagnen. Hade pallrat upp henne med filtar och grejer så att hon skulle sitta lite upprätt. Najs!
Igår gjorde vi inte för mycket, ändå gick dagen sjukt fort. Fixade med lite kort, lekte och var på Julbasar. Härligt att det snöade hela dagen, det förhöjde stämningen en aning. Och det gör ju inget att granen utanför ser så härlig ut med all snö på.
Och den här dagen har gått i en rasande fart. Tycker inte att vi gjort någonting ändå är det redan kväll. Eller jo en del har vi hunnit med. Badat, varit i affären (såg farfar och T på avstånd när de var ute på sin förmiddagspromenad), pratat med BVC, diskat, kokat pump, pumpat, ätit gröt x2, ätit morot, bytat x blöjor, ammat, tvättat, lekt, myst och nu ska vi snart äta innan jag ska iväg och träna.
Kom på att jag lovat er en update om lilla A som fem månader. Jag kan säga såhär, den kommer när tid finnes. Jag har börjat, kört fast och nu är det dåligt med tid. Men jag har inte glömt den, jag lovar.
fredag 3 december 2010
Jodå
Natten var definitivt bättre än de tre fyra senaste. Vaknade till vid tio ungefär, stoppade in nappen och hon somnade om. Vaknade först kvart i ett och ville ha mat. Somnade direkt efter maten och vaknade vid halv fyra igen. Mer mat men svårare att somna om. (Det är detta problem vi haft de senaste nätterna, det har tagit timmar innan lilla A somnat om. Och dessutom har hon ätit en gång extra, tre istället för två. Jag hoppas att det var någon fas hon skulle ta sig genom och att det nu lugnat ner sig igen. Att sova tre timmar några nätter i rad gör inte en piggare direkt.) Tror att hon var närmare halv fem då jag la mig riktigt nära, mitt täcke runt oss båda och armen om henne. Först då lugnade hon ner sig och vi båda sov som stockar igen. Och hör nu: KVART ÖVER SJU vaknade lilla A i morse. Jag kände mig nästan utvilad, nästan. Kunde givetvis inte somna när jag la mig igår. Är det inte lilla A som håller låda så är det grannen ovanför. Vet inte riktigt vad han sysslar med om kvällarna. Igår var det extremt dessutom. Antingen så leker han hela havet stormar eller så har han ett stort behov av att ständigt möblera om runt nio tio då vanligt folk (med små barn) verkligen vill och behöver sova. Kul för honom att han kan sova länge om dagarna... och hoppas han är nöjd med placeringen av möblerna, tills nästa gång då.
Nu får vi se hur denna natten blir. Det är fredag i allafall och min tur (A har alla vardagar) att få sova i det rum som i framtiden ska bli lilla A's rum. Ingen som stör, mer än A som kommer och väcker mig när det är dags för matning, men ändå kan jag inte riktigt slappna av. Ligger och lyssnar efter minsta lilla. Jag som tidigare inte hörde halv sju när jag sov, sover nuförtiden med ett öra vaket. Ja, man anpassar sig snabbt och glömmer lätt hur tiden innan lilla A var. Tur det kanske?
Nu får vi se hur denna natten blir. Det är fredag i allafall och min tur (A har alla vardagar) att få sova i det rum som i framtiden ska bli lilla A's rum. Ingen som stör, mer än A som kommer och väcker mig när det är dags för matning, men ändå kan jag inte riktigt slappna av. Ligger och lyssnar efter minsta lilla. Jag som tidigare inte hörde halv sju när jag sov, sover nuförtiden med ett öra vaket. Ja, man anpassar sig snabbt och glömmer lätt hur tiden innan lilla A var. Tur det kanske?
torsdag 2 december 2010
Trötta
Efter några kämpiga nätter så går familjen och lägger sig tidigt ikväll. Hoppas verkligen på en bättre natt. Det känns positivt, lilla A har varit på ett strålande humör hela dagen och sovit ordentligt, men jag tar inte ut något i förskott därför preppar jag med att gå i säng. Håll tummarna!
onsdag 1 december 2010
BVC
Besök på BVC idag. Vaccination och vanlig vägning och mätning. Lilla A väger just nu 7550g och är 66cm lång. Vaccineringen gick ganska bra tycker jag. Hon fick två sprutor, den första märkte hon knappt men den andre kändes desto mer. Har varit lite ledsen och kelig nu ikväll men denna gång har vi inte behövt ta till Alvedon.
Jag håller på med 5 månaders storyn, kanske, kanske att den kan komma i morgon.
Jag håller på med 5 månaders storyn, kanske, kanske att den kan komma i morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)