Jag har det underbart med lilla A nu, hon mår jättebra och den gnällighet hon hade innan är nästan borta. Visst hon kan fortfarande bli otroligt ledsen om jag skulle försvinna från rummet hon befinner sig i men det är betydligt bättre än det var för några veckor sedan.
Jag vet inte om jag nämnt (fick dåligt minne i samband med förlossningen) att lilla A stapplar fram på alla fyra nu. Tidigare kröp hon på knä och hasade med armarna. Nu har hon alltså rest sig till händerna och det är så roligt att se när hon tar sig fram. Om ni vet hur ryckigt en uppskruvad gubbe tar sig fram, ungefär så ser det ut för lilla A. När hon har väldigt bråttom framåt så kör hon däremot med den gamla hastekniken, det är ju ändå den hon använt längst så hon är också bäst på den. Eller när hon har något i händerna, vilket är OFTA, så använder hon också hastekniken.
Hon har också (eller det var några veckor sedan) börjat resa sig upp till stående om hon har något att resa sig upp mot. Det är lite vingligt och när hon stått där ett tag så blir hon ledsen eftersom benen inte orkar mer. Då får man hjälpa henne ner på rumpa eftersom hon inte lärt sig sätta sig ner än.
För någon vecka sedan så hittade hon den ljusa nallen och började då vilja sova med den. Hon höll om den och borrade in ansiktet i den. Vi blev otroligt glada över att hon äntligen fått nys om den där nallen, vi tänker nämligen att det kan vara skönt för henne att ha något i sängen som hon känner sig trygg med. Men i helgen som var så fick hon istället nys om den lilla bruna nallen (vi har haft båda nallarna i hennes säng och nu när hon kan sätta sig upp så har hon kunnat leka med dem) och den släpper hon knappt ur sikte om dagarna. Härom dagen skulle jag lägga ner henne i sängen vid förmiddagsluren och ville då ge henne nappen, men icke, hon spottade ut den och började gråta då jag försökte sätta in den igen. Hon hade nämligen fått syn på nallen i sängen och ville ha den meddetsamma, när hon väl fått den och kelat med den ett tag så gick det bra att stoppa in nappen.
Igår började hon med en lustig grej. A busade med henne och sträckte ut tungan åt henne och några minuter senare så hade även lilla A sin söta tunga ute. Vad roligt att hon härmar oss tänkte vi. Lite senare pysslade vi med maten och lilla A var på golvet och stökade, vi tittade ner på henne och då sitter hon med tungan ute! Resten av kvällen hade hon att göra med att ha koll på tungan, att den var rätt i munnen helst enkelt...
Det jag ska skriva nu vill jag knappt skriva i rädslan av att lilla A ska köra i gamla spår igen... I natt var det nämligen andra natten denna vecka som lilla A sov hela natten! Jag och A är i chock och på morgonen har vi frågat varandra om någon av oss varit uppe och stoppat in nappen. Men nej, hon har sussat så gott och vi också givetvis! Vi har märkt den senaste tiden att det inte varit så långt borta men inte vågat hoppats för mycket för att inte bli besvikna. Vi har ju varit med om en del som gjort att vi inte tror på det förrän vi får uppleva det. Nu hoppas vi att hon fortsätter såhär, det var längesedan (10 månader!) vi fick sova ostört så det är välkommet. Och hon får definitivt inte läsa detta...
Lilla skatten lär vakna närsom. Grannens litauiska städerska har kommit och om vi stör oss på att han stökar runt och väsnas så är det ingenting om man jämför med vad hon gör. Inte tusan väsnas jag så mycket när jag städar. Jag menar det blir ju inte lättare, bättre och roligare för det. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar