När jag tränade igår (gympa i idrottshallen för att stärka upp mage och rygg efter graviditeten) kom jag att tänka på när jag och min bror tränade ihop och hur mycket jag faktiskt saknar det. Eller träning och träning. Vi passade på att träna direkt efter jobben, när det var lagom med folk på gymmet, och för att det skulle bli någon träning över huvud taget så fick jag åka dit lite tidigare än lillebror. Varför? Jo, under dessa träningstillfällen tränade nämligen min käre bror musklerna kring munnen. Det gick i ett och när han sen kom på att det snart var dags att dra sig hemåt så fick han bråttom att göra några repetioner på några av maskinerna. De gångerna han faktiskt tränade strikt efter programmet är nog lätträknade. Det var betydligt svårare för honom (men lättare för mig) då vi körde spinning, jag riktigt såg hur det bubblade för att få komma ut men att överrösta musiken var nog ändå inte hans grej.
S, det var en härlig tid och jag saknar det verkligen!
Jag förstår dej till hundraprocent.
SvaraRaderaDet är roligt att du har startat bloggen. J B