Kramp

I början av graviditeten fick jag ganska ofta kramp i vaderna på natten. Detta har sedan lugnat sig något för att nu ha återkommit med full kraft. Kan vakna mitt i natten av att vaden låst sig och det gör så in i helsikes ont, biter i kudden för att inte väcka lilla A som sover bredvid. Sträcka lite sådär skönt på sig kan jag glömma för då blir det kramp direkt.

Häromdagen kom även halsbrännan (som jag slapp ifrån med lilla A) och håll i magen. Och foglossningen har kommit smygande igen.

Det verkar som att jag får allt jag inte hade med lilla A med den här istället. Graviditeten med lilla A var en bagatell i jämförelse. Å andra sidan kan man ju hoppas på en snäll bebis som sover hela nätter från dag ett... (önska får man väl?).

Försöker ändå njuta av magen och bebisens "här är jag"-sparkar. Men som min barnmorska sa så blir det lätt så med andra barnet, att man "glömmer bort" att njuta då man har så mycket annat att göra i vardagen. Och det är precis så det ska vara, hade det varit tvärt om så är chansen stor att något hade varit fel. För nu vet man redan hur det ska vara och kännas och känns det då fel så är det troligtvis också något fel. Bättre då att allt lunkar på och man får påminna sig själv om bebisen i magen.

Snart bara två månader kvar, galet vad tiden går fort!