Nätterna

I två nätter nu har jag sovit ensam och lilla A och A har huserat fritt i sovrummet. Första natten sov jag skitdåligt, dels för att jag har svårt för att sova på nya platser och dels för att jag saknade mina älsklingar. Lilla A och A hade däremot sovit hur bra som helst, lilla flickan vaknade givetvis några gånger men så fort hon fick komma över till A och vår säng så lugnade hon ner sig. Inga tårar och inget skrik.

I natt sov jag bättre medans lilla A, och då också A, sov sämre. Hon hade vaknat flera gånger och kunde inte ens komma till ro i vår säng. Låg och vände och vred på sig. Men inga tårar och inget skrik i natt heller.

Så det är nu ganska uppenbart att det inte varit mat hon behövt på natten utan närhet. Och då har det ju bara varit en bonus om man dessutom fått lite varm mjölk i sig samtidigt som man fått ligga väldigt nära mamman sin. Jag kommer sova själv några nätter till för att hon inte åter ska få nys om mat på natten. Vad gäller närheten och att hon sover i vår säng så tänker vi att det är den utvecklingsfas hon nu är inne i som gör att hon vill vara nära. Och så länge hon sover så sover vi. Alltså tar vi tag i sova-i-egen-säng-problemet när hon har tagit sig igenom denna jobbiga period. Vilket vi tror att hon är på god väg att göra, hon har nämligen varit gladare och livligare de senaste dagarna.

Istället tror vi att hon har fler tänder på gång och att det är det som gör att hon ligger och vänder och vrider sig i sömnen. Detta kan vi inget göra åt utan vi får helt enkelt ta det som det är. Om det nu är nya tänder på gång så är det tur att A har semester nästa vecka, för störningar i nattsömnen lär det bli mycket av.

Det är i alla fall otroligt skönt att det hittills gått så bra med att ta bort nattmålet, nu hoppas vi bara att det fortsätter i samma bana och att hon fortsätter att acceptera det nya när jag flyttar in igen.