Ett litet inlägg om Mjölkproteinallergi

Sedan en tid tillbaka fick vi det fastställt, lilla A är mjölkproteinallergisk. Otroligt tråkigt men samtidigt har vi äntligen fått ett svar på varför hon haft sådana problem med sin lilla mage.

Vi hade provat med smakis på gröt i ungefär en vecka innan det stora utbrottet kom. Direkt efter att hon ätit gröten blev hon röd runt munnen. Det verkade även klia i munnen för hon körde in tummen och sög på den. Händerna blev också röda eftersom hon fick gröt på dem. Rodnaden la sig efter en timme ungefär men det var inget roligt att stå vid sidan av och se hur hon kämpade. På måndagen ringde jag BVC och fick då informationen om att det kunde röra sig om mjölkproteinallergi. Det blev slut på allt vad mjölkprodukter hette i två veckors tid. För mig och för lilla A. Lilla A fick en ny gröt som vi skulle köra med, det fungerade några dagar sen bojkottade hon den. För min del var det oerhört kämpigt att plötsligt utesluta så mycket av det som jag normalt äter mycket av. Visst det finns ersättningsprodukter, men för mig som normalt dricker mycket mjölk är havredryck inget alternativ. Det får bli vatten. Och chokladen ska vi inte prata om.

Efter två veckor, där vi faktiskt märkte av en stor förbättring på lilla A, var det återigen dags att införa gröten med mjölkprotein i. Fick hon utslag igen så var saken klar. Och det fick hon. Direkt. Fick komma till BVC dagen efter och fick mer information om allergin och vad som nu skulle ske framöver. Nu kör vi på en mjölkfri kost fram till den tjugonde januari då vi har tid hos en läkare. Innan dess ska vi ha infört gröt med mjölkprotein i för att se om allergin finns kvar.

Det "positiva" i allt detta är att barn som är mjölkproteinallergiker oftast växer ifrån det. Redan vid två till tre års ålder kan så många som 60% äta och dricka mjölkprodukter igen. Det jobbiga är att den enda behandlingen som finns är att HELT avstå från mjölkprodukter, inte ens lite grann "som knappt märks" är okej. Det är en rätt gedigen lista över produkter som måste undvikas och alla ingrediensförteckningar måste scannas över för att inte något ska slinka förbi. Och jag måste säga att till en början känns det som att det finns mjölkprodukter i precis allt. Var ett tag på väg att sluta äta. Det kändes som att vi aldrig skulle kunna äta som vi gjort tidigare. Nu börjar vi få in en viss rutin men än har vi mycket att lära. Dessutom är jag sjukt tacksam över att ha en sambo som är kock, det underlättar vid matlagningen då han vet vad man kan ersätta vissa produkter med för att få det att smaka ungefär detsamma.

Listan på produkter som måste undvikas kommer här. (Kan kanske vara bra för släkt och vänner att ha om vi skulle bli bjudna på något.)

Choklad, Créme Fraiche, Filmjölk, Glass, Grädde, Gräddfil, Gräddpulver, Kasein, Kaseinat, Kesella, Keso, Kvarg, Kärnmjölksprodukter, Laktos, Margarin, Margarinost, Mesost, Messmör, Mjukost, Mjölk, Mjölkalbumin, Mjölkchoklad, Mjölkprotein, Mjölkpulver, Mjölkäggvita, Natriumkaseinat, Nougat, Ost, Ostpulver, Skorpsmulor, Skummjölkspulver, Smältost, Smör, Sorbet, Ströbröd, Torrmjölk, Vassle, Youghurt, Ädelprodukter

Det finns inga E-nummer som innehåller mjölkprotein. Om en vara innehåller mjölkprotien måste det tydligt framgå i innehållsdeklarationen.
Mjölksyra innehåller INTE mjölkprotein (mjölksyra finns ofta i godis).
Mjölkprodukter från alla djur ska undvikas, kokosmjölk går däremot bra.
Margarin är lite knasigt. Det finns margarin som inte innehåller mjölkprodukter men om det enbart står "margarin" på innehållsdeklarationen så är det bättre att strunta i den produkten. Om det däremot deklareras vad som ingår i margarinet och mjölkprodukter inte är en av dem så går det bra.

Skillnaden mellan mjölkprotienallergi och laktosintolerans är att om man är mjölkproteinallergisk så tål man inga produkter som är gjorda på mjölk, det är proteinet i mjölken som är problemet. Laktosintolerans innebär att tarmen inte kan bryta ner mjölksockret (laktos) men man kan äta mjölkprodukter om laktoshalten minskats eller tagits bort. Mjölkproteinet kan man aldrig få bort från mjölkprodukterna.

Nu när vi ser tillbaka så fanns alla symptom där redan från början. Magont, gaser som inte ville komma ut, diarré, kräkningar, eksem, ljudkänslighet och torr hud. Men till vårt försvar får vi faktiskt säga att alla symptom inte har varit glasklara, det är först i efterhand som det gått upp för oss att det hade med allergin att göra. På BVC fick vi rådet att utesluta allt vad kål och lök hette i maten (mjölkprodukter var det sista på listan), amma mer upprätt, rapa efter varje måltid, massera, ge Minifomdroppar före varje mål, ge Sempers magdroppar en gång om dagen, lägga henne på sidan osv. Men ingenting hjälpte till hundra procent. Antagligen hade hon en mild form av kolik också och eftersom vi tyckte att det så småningom faktiskt blev bättre så tänkte vi inte så mycket mer på det.

Det fanns stunder, främst på nätterna, som vi tyckte att "skärp dej nu och somna om istället". Såhär i efterhand har jag så dåligt samvete över det. Hade vi bara vetat vad som var fel så hade vi också kunnat förstå hur jobbigt hon hade det och dessutom hitta en metod som FAKTISKT skulle lindra. Stackars, stackars lilla A vad hon har fått kämpa under sina första fem månader. Det värsta är att hon trott att det är så livet ska vara, att man ska ha ont i magen och var gasig.
Och som vi kämpade med dessa förbaskade Minifomdropparna, till slut var jag så less på dem att jag hade kunnat göra vad som helst för att få slippa. När vi väl slutade med dem så var det ingen större skillnad. Får en att tänka att vi höll på med dessa tio droppar, före varje måltid, i fyra månader helt i onödan.
Nätterna var ju värst och det fanns nätter där vi inte fick sova alls. Snittet låg ett tag på tre timmar per natt. Lilla A sov, men naturligtvis inte bra. Bäst sov hon om hon fick ligga på mage på mitt eller A's bröst. Det tryckte ju på magen samtidigt som det värmde och hon blev dessutom lugn av att höra våra andetag och hjärtslag. Detta är faktiskt en sån grej som jag nu i efterhand kan sakna. Men naturligtvis inte av den anledningen som vi hade innan utan för att det är så grymt mysigt att ha henne så nära det bara går.
En annan sak som slagit oss är att vi är förvånade över att hon faktiskt gått upp så mycket i vikt. Den enda förklaringen som vi kan ha är att varje gång hon åt, vilket var väldigt ofta varannan timme ungefär, så värmde mjölken i den onda magen och lindrade på så vis också smärtan. Att hon helt enkelt åt för att dämpa det onda och få en chans att komma nära och få tröst och kärlek.

När vi nu uteslutit allt vad mjölkprotein heter, både för lilla A och för mig, har vi märkt en enorm skillnad på lilla A. Hon är betydligt gladare (hon var glad innan också men det är en annan sorts glädje nu), äter inte så ofta, bajsar mindre och inte lika ofta och eksemen börjar försvinna, men den stora skillnaden har det nog blivit med sömnen. Nu sover hon utan problem (ok, undantag finns) hela natten, endast två matningar, och vaknar pigg som bara den runt sexsnåret på morgonen. Sömnen på dagen är också förändrad. Innan sov hon inte mer än 45 min vid varje sovning vilket gjorde att hon fick sova ungefär fem gånger under dagen. Nu kan hon sova allt mellan 45 min upp till två timmar. Vanligast är en och en halv ungefär. Så nu är vi nere i tre eller fyra sovningar beroende lite på hur länge hon sover vid varje tillfälle.

Nu kan vi bara se framåt och hoppas givetvis att hon kan bli fri från sin allergi så fort som möjligt. Innan dess kör vi stenhårt på att hon inte ska få i sig ens en liten droppe av proteinet. Vi vill aldrig att vår lilla, lilla flicka ska få uppleva detta igen och hoppas nu att hon kan njuta av livet fullt ut och vara en sån där glad liten krabat som just små barn är som bäst på att vara.