Socialen

I går var vi hos socialen i vår kommun för att fastsälla faderskapet samt att vi ska ha gemensam vårdnad om bebisen i magen.
Till skillnad mot förra gången så gick det supersnabbt, alla papper var färdigifyllda, vi skrev under och sen iväg. Antagligen för att vi har ett gemensamt barn sedan tidigare.

Men det är märkligt det där, att en handläggare ska godkänna att A är pappa till bebisen. Allt för att vi inte är gifta. Ok, jag kan hålla med om att det är jättebra att det utreds i de fall där pappan är okänd eller på något annat vis inte närvarande - alla barn har rätt att få veta vilka som är deras föräldrar. Men i ett "normalt" förhållande där man delar på ALLT och lever precis som ett gift par, är det ganska märkligt.

När vi var hos socialen för att fastställa faderskapet av lilla A, vilket vi också gjorde innan hon var född, så fick vi hur många frågor som helst.
Hur länge har ni varit tillsammans?
Hur länge har ni bott ihop?
Var barnet planerat?
Osv, osv.

Tre veckor EFTER lilla A's födelse fick A ett papper på att han var pappa till lilla A. Innan dess var hon faderslös. Det går nämligen till så att utifrån den beräknade förlossningsdagen räknar handläggaren på socialen ut en konceptionstid för när barnet har blivit till (och då ska ju föräldrarna ha varit tillsammans). Vid födseln så tittar handläggaren på barnets vikt och räknar då ut om barnet har blivit till under just den konceptionstiden. Skulle något gå snett, att barnet är väldigt litet, väldigt stort, föds för tidigt, mamman får havandeskapsförgiftning osv så tar socialen kontakt med modern för att höra vad som skett och därefter handlägger de ärendet på nytt, för beräkningen måste ju stämma... Alltså förblir ett barn som föds till ogifta föräldrar faderslöst tills det är fött och socialen beslutat vem som är far.

Helt galet med andra ord att bebisens "pappaöde" vilar i någon annans händer. Vill det sig illa så kan de neka A till faderskapet (händer väl sällan, men ändå).

Nu tror jag ju inte att det är några problem efter som vi har lilla A sedan tidigare. Men ni förstår kanske vart jag vill komma. Att för att man inte sagt "JA" till varandra så är det såhär knasigt... En gift kvinna kan väl vara lika mycket otrogen som en ogift, eller?

Vi fick också veta att helsyskon automatiskt får storasyskonets efternamn (A's i vårt fall, för en dag blir jag kanske gift?). Lilla A hade mitt efternamn fram tills dess att Skatteverket fått in uppgiften om att A var fader och de i sin tur skickade ut papper på att vi skulle välja namn åt lilla A. Där fick vi själva fylla i A's efternamn och stryka mitt. Det ska vi alltså inte behöva göra med bebisen. Låter som om det var otroligt jobbigt, men så var inte fallet det kan jag lova er!