Lever rövare

Det är en vild en vi lyckats skapa. Hela eftermiddagen, kvällen och en bit in på natten igår höll bebisen igång i magen. Och det var inte de milda sparkarna. Känner att den dragit igång nu igen. Hoppas dock att den inte håller på lika länge idag, blir helt matt i kroppen.

Hade tänkt ta magbild igår men A smet hemifrån på kvällen så vi får se om han håller sig hemma ikväll istället. Är nu i vecka 27+2 och jag börjar känna mig stor. Inte längre sådär lagom utan STOR. Men antagligen är det pga att jag inte är i stillhet, här finns ju en del att göra, och sen kräver ju lilla A sitt. Har dock lovat mig själv att vila mitt på dagen när lilla A tar sin tupplur, det behövs för att orka. För övrigt så håller näsblodet i sig och tröttheten då. Annars mår jag fint.

Lilla A och jag har ju påbörjat vår semester och hittills har vi inte gjort många knop. Igår gick vi till en lekplats i närheten och idag har vi varit inne och målat med vattenfärg. Dock får damen sina utbrott emellanåt och då är jag grymt sugen på att slänga ut henne. Men i nästa stund får man en oförberedd puss på kinden som gör att man (iallafall för stunden) glömmer det jobbiga. Till hennes försvar får jag säga att det lugnat sig något, hon reagerar inte lika snabbt med att bli arg längre när det inte går som hon vill. Men det är likväl frustrerande att se henne bli ilsken över en struntsak och inget i hela världen hjälper.

Mest av allt just nu längtar vi tills A påbörjar sin semester om lite mindre än två veckor. Vi har inga stora planer utan hade tänkt åka på lite dagsutflykter, bada i det strålande solskenet och pyssla en massa här hemma. Det mesta är dock grejer som bara A "kan" göra pga att det är tunga saker men vi andra kan ju alltid heja på...

Fram tills dess så snackar lilla A och jag på, för herre gud vad hon snackar. Det fullkomligt sprutar ord ur henne, dock inte alltid det lättaste att förstå men som förälder har man det där inbyggt. Att förstå precis vad hittepåordet betyder. Och det märkliga är att man gör det, förstår alltså.