Förra måndagen hade lilla A en tid på Barnmedicin igen. Det var ungefär ett och ett halvt år sedan pricktestet gjordes så läkaren ville göra ett nytt för att se om prickarna blev större eller mindre.
Först blev lilla A vägd, ca 13kg, och mätt, ca 86cm. Men det var ingen höjdare, hon slängde sig gråtande efter A som stod en halv meter från henne. Därefter fick vi gå ut i väntrummet och leka en stund innan det var dags för pricktestet. Då vägrade hon att sträcka fram armen, hon var inte ledsen men otroligt misstänksam. Det hjälpte inte ens att sköterskan skrev siffror på våra armar. Hon ville inte bli målad på. Till slut, när sköterskan började sjunga, slappnade hon av så pass att testet kunde utföras. Och hon var så duktig, sa inte ett knyst under hela tiden.
I en kvart fick vi återigen leka i väntrummet och under den tiden växte sig utslagen allt större. Till slut kliade det så mycket på armen att lilla A själv gick fram till väskan och tog fram sin allegimedicin. Den flickan är så smart. Hon är inte två år och vad jag vet så har hon bara fått medicinen en gång. Ändå visste hon att det var något fel med kliandet och att den skulle hjälpa. Älskar henne!
Inne hos läkaren fick vi då återigen konstaterat att hon fortfarande är allergisk mot mjölk- och äggprotein. Mjölkpricken var ungefär lika stor som kontrollpricken, alltså hade den blivit något mindre. Men den var inte tillräckligt liten för att vi ska kunna börja introducera mjölk än.
Äggpricken däremot var större än förra gången. Den var ungefär 1,5 x 1 cm och det är STORT på lilla A's lilla arm. Inte konstigt att hon ville ha medicinen. Med tanke på reaktionen så känns det skönt att vi valt att inte ha ägg hemma och på förskolan har de bara ägg på onsdagar när lilla A är ledig. Äggprovokationen ska vi vänta med, den finns inte ens med inom en tvåårsperiod.
Om ett halvår får vi en ny telefontid med läkaren och innan dess ska vi provocera med mjölk. Läkaren tycker inte vi ska vänta längre än så mellan gångerna eftersom det kan gå snabbt när kroppen väl bestämt sig för att tåla ett livsmedel. Och då är det ju onödigt att hålla upp längre än nödvändigt. Introducerandet lär ju ta sin tid.
Vi passade även på att fråga hur vanligt det är att ett syskon också blir allergiskt. Skämtsamt drog han till med 28% varpå han var snabb med att säga att man aldrig kan veta om ett eventuellt syskon får samma allergi eller någon allergi överhuvudtaget. Han gav mig i alla fall rådet att inte ta bort något från kosten förrän vi eventuellt misstänker någon allergi. Och denna gång lär vi vara med från början. Stackars lilla A fick ha ont i 6 månader innan vi luskat reda på vad hon led av.
Efter läkarbesöket åkte vi till leksaksmagasinet där lilla A valde en hund på hjul som hon kan dra efter sig. Klart att tösen skulle ha en belöning för att hon varit så duktig.
Såhär efter har hon pratat mycket om att hon fick mjölk på armen och att det kliade. Och hon har också på sista tiden sagt att hon får ajaj i magen av "den mölken" (pekar på vanlig mjölk). Hon vet alltså att hon inte tål vanlig mjölk och ju äldre hon blir desto lättare kommer det att bli då hon själv kan ha bättre koll samt att hon lättare kan säga ifrån om hon får ont i magen vid intag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar