Vi har en tvååring!

Vår underbara lilla A fyllde två hela år i går. Att det gått två år sedan hon föddes känns overkligt. Samtidigt som det känns som att hon föddes igår så känns det också självklart att hon funnits hos oss alltid.

Hur som haver så började dagen tidigt. Jag hade ställt klockan på 04.30 för att hinna blåsa ballonger, hänga ut flaggan, äta osv. innan vi skulle väcka lilla A med sång, innan jag skulle köra till jobbet. Vår plan gick i stöpet då lilla A kom upptraskandes strax efter 5. Men vad gör några minuter hit eller dit? Tösen fick ny blöja och kläder på, sen bad vi henne gå och lägga sig igen så att vi fick sjunga för henne. Stolt som bara den låg hon och log i sängen när vi sjöng.
"Tå å" och så håller hon upp tre fingrar, sötisen!
Därefter frågade vi om hon ville ta på sig skor och följa med oss ut för att se om hon fick någon present av oss. Och det ville hon ju såklart!

Glädjen i hennes ansikte när hon fick se gungan var obetalbar! Och hon var ju tvungen att testa, vaddå att klockan bara var kvart över fem på morgonen? Vill man gunga så vill man!

Därefter var det förskola som "vanligt" och där hade de sjungit för henne, ätit glass, hängt ut flagga och så fick hon en liten present (en "blomspruta" som är som en fjäril). Hemma igen var det full rulle då gammelfarmor fyllde 80, alltså blev det inget firande här hemma för tösen igår. Det tar vi igen på lördag då familjen kommer på "klajs" och på söndag då en förskolekompis, tillika granne, kommer på fika.

Hos Barnmorskan

Igår hade jag en tid hos barnmorskan och eftersom det var lilla A's lediga dag så fick hon följa med mig. Till hennes stora glädje då hon älskar allt som har med bebisen att göra. Så igår skulle vi då åka och "titta bebis".

Blodtrycket landade på 105/60, magen hade växt till 23 cm. Barnets puls låg på 168-169. Min vikt stannade på 61,9kg (nästan 6kg upp). Barnet rör sig som det ska och följer kurvan. Allt såg med andra ord bra ut.

Fick även svar på de tester som togs vid inskrivningen och inte heller där var det några problem. Inga sjukdomar OCH jag är immun mot Röda Hund (vilket jag inte var då jag väntade lilla A så jag blev vaccinerad direkt efter förlossningen). Mina järndepåer ligger på makalösa 137. Makalösa därför att det är vanligt att ligga under 60 (som är gränsvärdet) som gravid och då måste man ta till de där goa tillskotten. Men vad jag minns så hade jag bra järnvärde när jag väntade lilla A också.

Sen åkte jag på ett nytt blodprov då jag har den ovanliga blodgruppen 0 RhD negativ. Detta innebär att om A är positiv så kunde jag bilda antikroppar mot Rh-faktorn då jag väntade lilla A. Om bebisen, som är i magen nu, är positiv så kan det drabbas av en form av gulsot. Detta kan förebyggas genom att man, efter första förlossningen om barnet är positivt, får en spruta som förhindrar en immunisering och därmed skyddar barnet vid en ny graviditet.
Nu föll det sig så att lilla A också är negativ, vilket innebar att jag inte behövde någon spruta. Och det innebär ju i sin tur att jag inte är immun mot den positiva faktorn, därav blodprovet.

Lilla A var jätteduktig under hela besöket. Hon satt i mitt knä när barnmorskan kollade blodtrycket och hon höll min hand under blodprovtagningen. När magen skulle mätas och bebisens puls kontrolleras, satt hon på en stol, vid sidan om sängen, och höll mig i handen. Efteråt sa hon att jag hade fått "ajaj av mölken" eftersom jag fått ett "plåsor" (plåster) och givetvis var det ju så i hennes värld. Hon fick ju "ajaj av mölken" då hon pricktestades och det var ju detsamma jag gjorde igår. Testades för mjölk alltså. Klipska tös.

Nästa besök blir den 17 juli då jag ska göra en glukosbelastning för att se om jag har graviditetsdiabetes.

Nu gäller det bara att njuta, så gott det nu går. Är grymt orolig över att jag inte blir beviljad graviditetspenning hos Försäkringskassan då det gått mer än en månad sen jag skickade in ansökan. Om två veckor går jag på semester och har jag inte blivit beviljad så vet jag inte vad jag ska hitta på efter semestern för jobba kan jag inte göra. Helst av allt vill jag inte börja ta ut föräldrapenning för bebisen så långt i förväg, då ryker det dagar som jag kunde haft MED bebisen. Jaja, Försäkringskassan är inte kända för att vara snabba, men ju mer tiden går desto säkrare blir man på att få ett negativt besked.

För övrigt mår jag bra. Är fortfarande otroligt trött men illamåendet har gått över. Däremot har jag fått några riktigt snygga åderbråck på benen. Och sen har jag näsblod minst en gång om dagen. Kissnödig är jag konstant. Samt att jag har ett otroligt sug efter lakrits. Men utöver det så mår jag bara bra. Bebisen sparkar som bara den (framförallt när jag ska sova) och magen växer på bra tycker jag.

Avslutningsvis en bild på magen i v.23+6 (16/6)

Hos doktorn

Förra måndagen hade lilla A en tid på Barnmedicin igen. Det var ungefär ett och ett halvt år sedan pricktestet gjordes så läkaren ville göra ett nytt för att se om prickarna blev större eller mindre.

Först blev lilla A vägd, ca 13kg, och mätt, ca 86cm. Men det var ingen höjdare, hon slängde sig gråtande efter A som stod en halv meter från henne. Därefter fick vi gå ut i väntrummet och leka en stund innan det var dags för pricktestet. Då vägrade hon att sträcka fram armen, hon var inte ledsen men otroligt misstänksam. Det hjälpte inte ens att sköterskan skrev siffror på våra armar. Hon ville inte bli målad på. Till slut, när sköterskan började sjunga, slappnade hon av så pass att testet kunde utföras. Och hon var så duktig, sa inte ett knyst under hela tiden.

I en kvart fick vi återigen leka i väntrummet och under den tiden växte sig utslagen allt större. Till slut kliade det så mycket på armen att lilla A själv gick fram till väskan och tog fram sin allegimedicin. Den flickan är så smart. Hon är inte två år och vad jag vet så har hon bara fått medicinen en gång. Ändå visste hon att det var något fel med kliandet och att den skulle hjälpa. Älskar henne!

Inne hos läkaren fick vi då återigen konstaterat att hon fortfarande är allergisk mot mjölk- och äggprotein. Mjölkpricken var ungefär lika stor som kontrollpricken, alltså hade den blivit något mindre. Men den var inte tillräckligt liten för att vi ska kunna börja introducera mjölk än.

Äggpricken däremot var större än förra gången. Den var ungefär 1,5 x 1 cm och det är STORT på lilla A's lilla arm. Inte konstigt att hon ville ha medicinen. Med tanke på reaktionen så känns det skönt att vi valt att inte ha ägg hemma och på förskolan har de bara ägg på onsdagar när lilla A är ledig. Äggprovokationen ska vi vänta med, den finns inte ens med inom en tvåårsperiod.

Om ett halvår får vi en ny telefontid med läkaren och innan dess ska vi provocera med mjölk. Läkaren tycker inte vi ska vänta längre än så mellan gångerna eftersom det kan gå snabbt när kroppen väl bestämt sig för att tåla ett livsmedel. Och då är det ju onödigt att hålla upp längre än nödvändigt. Introducerandet lär ju ta sin tid.

Vi passade även på att fråga hur vanligt det är att ett syskon också blir allergiskt. Skämtsamt drog han till med 28% varpå han var snabb med att säga att man aldrig kan veta om ett eventuellt syskon får samma allergi eller någon allergi överhuvudtaget. Han gav mig i alla fall rådet att inte ta bort något från kosten förrän vi eventuellt misstänker någon allergi. Och denna gång lär vi vara med från början. Stackars lilla A fick ha ont i 6 månader innan vi luskat reda på vad hon led av.

Efter läkarbesöket åkte vi till leksaksmagasinet där lilla A valde en hund på hjul som hon kan dra efter sig. Klart att tösen skulle ha en belöning för att hon varit så duktig.

Såhär efter har hon pratat mycket om att hon fick mjölk på armen och att det kliade. Och hon har också på sista tiden sagt att hon får ajaj i magen av "den mölken" (pekar på vanlig mjölk). Hon vet alltså att hon inte tål vanlig mjölk och ju äldre hon blir desto lättare kommer det att bli då hon själv kan ha bättre koll samt att hon lättare kan säga ifrån om hon får ont i magen vid intag.