Då har lilla flickan varit hos oss i nio månader nu. Lika länge som hon låg och brottades i magen på mig. Märkligt att det i dagar är lika länge men att det inte känns så. Väntan på henne var mycket längre, tiden med henne har sprungit iväg.
Vi hade det tufft i början av perioden. Det var tydligt att hon kommit in i seperationsfasen eftersom det räckte att vi försvann ur hennes synfält för att hon skulle börja gnälla och gråta krokodiler. Ganska tufft eftersom man ibland faktiskt behöver gå på toaletten eller helt enkelt bara springa in i ett annat rum för att hämta/ lämna något.
Hon blev återigen mammig och ville vara nära HELA tiden. Hon klänger och klättrar på en och hasar efter en. Men bäst av allt är att få bli buren på.
Nappen är fortfarande viktig och nu vill hon även ha den när hon sitter och leker, att bara hålla i den funkar också, bara den är där.
Givetvis har det funnits stunder då hon varit på ett strålande humör och skrattat och pratat mycket och mot slutet av perioden blev hon mycket gladare, men hon vill fortfarande inte att vi lämnar henne ensam.
Allt som händer på den fysiska fronten händer i raketfart. Att hon för bara några veckor sedan inte kunde förflytta sig märks inte. Hon hade nästan precis lärt sig hasa då vi gick in i perioden och det har hon övat upp så att det går snabbare och effektivare. Men stundtals märks det att hon inte har den där styrkan att orka med så länge. Ibland stannar hon nämligen upp i sitt hasande, lägger den ena armen över den andra och klappar sig själv/ golvet med handen. Samtidigt ser hon sig omkring innan hon återigen sätter fart. Hon kan ge sig iväg på egna upptäcksfärder så länge vi är i samma rum och hon kan se oss.
Hon har börjat klättra på och över oss och allt annat (vilket resulterar i att hon ofta ramlar och slår i huvudet). Hon reser sig upp på händer och knä och gungar därefter med kroppen precis som om hon vill ta sig framåt på det viset men inte riktigt vet hur hon ska göra. Hon kan också dra sig upp på knä om hon har något att dra sig upp med. Om hon är i soffan kan hon dra sig upp från knä till stående med hjälp av armstöden. Hon sitter stadigare och ramlar mer sällan och hon kan även sitta "själv" i badbaljan nu. Hon har även lärt sig att sätta sig upp från liggande.
Hon undersöker ALLT hon kommer åt och smulor och andra småsaker är roligast att studera och pilla med, det kan hon göra länge. Hon kan bläddra i böcker och tidningar riktigt bra och det är fortfarande roligt att riva och slita i tidningarna (vilket resulterar i att det ser ut som kriget här). Det bästa är om hon lyckas (vilket händer ofta) riva ut en liten bit som hon sen kan ha i handen länge. Det är viktigt med dessa småbitar. Skulle hon tappa dem så tar hon genast upp dem igen innan hon ger sig i kast med det hon sysslar med. Att ha något i handen är för övrigt ett måste, finns det inga pappersbitar så funkar en liten leksak lika bra, bara hon har något att hålla i.
Hon har börjat få kläm på det här att allt inte är så nära att hon kan nå det, men samtidigt märks det att hon inte riktigt har koll på det där med avståndsbedömningen eftersom hon ofta sträcker ut armen mot något som är just en bit ifrån henne. Hon vill så gärna röra och känna men avståndet hindrar henne.
Att få pilla med snöre på tröjor är en riktig höjdare och bär vi på henne och dessutom har på oss en tröja med snöre så kan hon mycket väl bara hålla i ett av dem (det där med att hon måste hålla i något igen). Grönt är fortfarande bäst.
Hon har börjat smacka med munnen genom att dra in underläppen och därefter släppa ut den igen. Och hon pussas ofta och gärna. Om vi frågar om vi får en puss så öppnar hon munnen på vid gavel och lutar sig mot oss, därefter får man en blöt och go lilla A puss med tunga och allt. Härligt!
Hon har blivit bättre på att förstå oss och hon "utnyttjar" detta genom att ofta skaka (nekande) på huvudet om vi frågar henne någonting. Hon skakar även på huvudet om hon hör att vi säger nej eller inte. Hon vet vad katten och kattens namn är liksom mamma och lampa. Hon kallar även på katten om vi frågar var katten är eller om katten jamar.
Hon har även börjat härma våra rörelser, skaka på huvudet, lägga huvudet på sne, peka, pussas och "vinka" på sitt eget vis (slå på sig själv eller på den hon är hos i famnen).
På matfronten har det gått lite trögt. I början av perioden trodde vi att hon inte tyckte om A's mat men det visade sig ganska snart att hon inte ens ville äta burkmaten. I två veckor ungefär (i samband med separationsfasen) hade hon ingen matlust, det var inte mycket hon fick i sig. Men en dag så tog hon igen det med råge, klämde en burk till lunch och en burk till middag och därefter har hon ätit som vanligt igen. Till och med A's mat smakar.
När vi ätit middag på kvällen så har hon fått något att pilla med, men det är inte mycket (läs inget) som hamnar i munnen på den lilla flickan. Istället är det på golvet som allt hamnar, men hon ska lära sig det också och vi tror att ju tidigare hon får undersöka maten desto tidigare lär hon sig att äta "ordentligt". Den ska ju undersökas och då kan hon lika gärna få göra det nu som om ett halvår.
Under perioden slutade vi med kvällsamningen. I början gick det inget vidare, ibland åt hon vällingen och ibland vägrade hon (vilket jag kan förstå eftersom den inte luktar något vidare gott). Då fick vi tipset att blanda i lite vaniljsocker, som sakta fasades ut till att till slut bli ingenting. Och det fungerade, nu dricker hon den med glädje. Vi har gjort så att A fått ge henne vällingen på kvällen för att hon inte ska leta tutte på mig och på så vis vägra vällingen.
På sömnfronten har vi gjort stora förändringar. I början av perioden började vi med en variant av fem-minuters metoden och det gick ungefär som förväntat. Hon skrek en massa de första dagarna men ju fler dagar som gick desto fortare kom hon till ro på egen hand. Vi har även försökt med metoden då hon ska sova på dagen men det gav vi upp eftersom hon gråtit hysteriskt så fort vi lämnat rummet och därefter vägrat somna. Istället har hon fått somna i famnen, vilket tagit max fem minuter, och därefter har vi lagt ner henne i sängen.
Tidigare när hon vaknade på dagen så kunde hon ligga och småprata innan hon kallade på oss, nuförtiden börjar hon gråta så fort hon vaknar, antagligen för att hon upptäcker att hon är ensam. Hon vill gärna sitta och mysa en stund i famnen när hon vaknat eller när hon är trött.
Att hon varit/ är inne i en fas har märkts tydligt på natten. I en vecka ungefär ville hon inte alls ligga i sin egen säng utan hos oss. Helst så nära mig det bara gick, gärna på samma kudde och med samma täcke. Och vissa nätter har jag även haft en liten bebisarm som hållit om mig. De gånger jag varit tvungen att gå upp för att gå på toaletten har hon blivit otroligt ledsen och försökt krypa efter mig, inte förrän jag kommit tillbaks till sängen har hon lugnat ner sig. Under den veckan hade hon även svårt att somna om efter nattmålet.
I mitten av perioden beslöt vi oss för att det fick vara slut med mat på natten. Jag låg då i ett annat rum och A laddade för en tuff natt. Helt i onödan visade det sig, det funkade jättebra utan mat. Visst hon vaknade till flera gånger och hon ville ligga nära A i sängen. Men det var ett tecken på att det inte varit mat utan närhet hon behövt om nätterna. Jag fortsatte sova i ett annat rum i några nätter till och när jag sen flyttade tillbaks till sovrummet så låg jag i A's säng så att det var A som låg närmast lilla A.
Samtidigt som vi slutade med nattmålet så började vi även låta henne sova i sin egen säng hela natten och dessutom lät vi henne själv komma till ro en del av gångerna som hon vaknade på natten. Det fungerade förvånansvärt bra men givetvis har vi fått resa på oss för att stoppa i nappen eller lägga henne tillrätta då hon krupit in i ett hörn och inte kommit därifrån.
I slutet av perioden såg en dag med mat och sömn ut såhär:
06.00 vaknar + ammas
08.00 mellis
08.30 sover 30min
11.00 lunch
12.00 sover 1,5h, helst ute i vagnen
14.00 1 port gröt
16.00 sover 30min
17.00 middag hela familjen
19.00 välling
19.30 godnatt
Hälsan har varit på topp under perioden. Hon har inte varit sjuk eller fått några allergiska reaktioner, oerhört skönt. Hon har inte heller haft några eksem och hon är inte längre lika torr som hon varit tidigare.
Vi har klarat av ett BOEL-test på BVC och unga damen väger 8850g och mäter 71cm.
Hon har fått långt och lockigt hår, det har verkligen växt på bra nu när hon inte längre får i sig något hon inte tål.
Vi har även gjort ett experiment med ägg här hemma för att se om hon reagerar luftburet. Vi började med att knäcka ett par ägg och låta dem stå i en skål i en halvtimme, hon fick ingen reaktion så då fortsatte vi med att steka dem och låta dem ligga på stekjärnet i en halvtimme. Inte heller då fick hon någon reaktion så vi lät helt enkelt järnet stå odiskat över natten. Vi är givetvis glada över att hon inte reagerade på ägg på det viset men samtidigt har vi hört att man kan reagera på ägg på ett sätt ena gången och på annat sätt en annan gång. Vi hoppas bara att "på ett annat" sätt aldrig inträffar.
Det har varit en tuff månad, mycket gnäll och tårar. Men vi lämnar den bakom oss och hoppas helt enkelt att nästa istället blir full av skratt och leenden.
